Konservativt kristna, muslimer etc. missbrukar ofta ordet religionsfrihet till att betyda att religiösa människor inte ska tvingas följa samma lagar när det gäller bl.a. diskriminering och hets som övriga medborgare. Men det finns givetvis även genuina kränkningar av religionsfrihet. Indirekt även i Sverige ibland.
Den kristna tidningen Dagen berättade i måndags om en konflikt mellan Vatikanen och kommunistdiktaturen Kina.
Det här är givetvis ett skolexempel på hur ett land kränker religionsfriheten. Kommunistpartiets idé om att staten ska "godkänna" biskopar i ett religiöst samfund är givetvis absurd. Det kvittar om det är homofientliga, antisemitiska, islamofoba, rasistiska, extremistiska eller någon annan typ av religiösa samfund. Rätten att starta och driva föreningar och samfund fritt från statens godkännande är central i en demokrati.
Men det där är Kina. Visst har Sverige också allvarligt kränkt religionsfriheten. På 1600-talet fungerade Bibeln som lagbok här. Ungefär som Koranen i Iran idag. På 1800-talet fördes en lång kamp av frikyrkor för rätten att organisera sig utan att bli trakasserade av svenska myndigheter. Judar har i århundraden blivit förföljda. Först 1951 fick Sverige fullständig religionsfrihet. För 60 år sedan.
Indirekt kränkning av religionsfriheten när Sverige rekommenderar asylsökande att ljuga efter att de blivit avvisade.
I Sverige beter vi oss inte så idag. Nej, det är sant. Dessbättre. Men ibland kan kränkningar av religionsfriheten vara mer indirekt och sofistikerad.
Dagen har en artikel om Misha (bilden), asylsökande från Iran.
Visst är religion ett val någon gör, det är inte sexuell läggning. Men även politisk ideologi är ett val som kan förändras. Och ingen skulle få för sig (inte ens Migrationsverket) att skicka tillbaka asylsökande politiska aktivister till sina gamla hemländer med rådet "om du inte protesterar emot diktaturregimen riskerar du inte allvarlig förföljelse".
Indirekt kränker Migrationsverket och migrationsdomstolarna religionsfriheten när de uppmanar folk att vara tysta om vem de är, att de ska ljuga om sin egen identitet. För religiöst engagerade människor kan det var en av deras viktigaste egenskaper. För en kristen kan det vara mycket stigmatiserande att inför andra förneka att de tror på Jesus, för muslimer att låtsas som att Muhammed är fake etc.
Men det här resonemanget borde också få kristna, muslimer och andra att respektera hur viktig den sexuella identiteten kan vara för många homosexuella och bisexuella. Att staten (eller individer, föreningar och samfund) ska rekommendera människor att förneka sig själva är aldrig förenligt med humanistiska värderingar.
Den kristna tidningen Dagen berättade i måndags om en konflikt mellan Vatikanen och kommunistdiktaturen Kina.
De senaste nio månaderna har Peking motsatt sig Vatikanens utnämning av tre biskopar utan tillåtelse från regeringen, skriver brittiska The Telegraph som också berättar att relationerna mellan Vatikanen och Peking är de sämsta på åratal.Absurt att staten ska "godkänna" biskopar.
Det här är givetvis ett skolexempel på hur ett land kränker religionsfriheten. Kommunistpartiets idé om att staten ska "godkänna" biskopar i ett religiöst samfund är givetvis absurd. Det kvittar om det är homofientliga, antisemitiska, islamofoba, rasistiska, extremistiska eller någon annan typ av religiösa samfund. Rätten att starta och driva föreningar och samfund fritt från statens godkännande är central i en demokrati.
Men det där är Kina. Visst har Sverige också allvarligt kränkt religionsfriheten. På 1600-talet fungerade Bibeln som lagbok här. Ungefär som Koranen i Iran idag. På 1800-talet fördes en lång kamp av frikyrkor för rätten att organisera sig utan att bli trakasserade av svenska myndigheter. Judar har i århundraden blivit förföljda. Först 1951 fick Sverige fullständig religionsfrihet. För 60 år sedan.
Indirekt kränkning av religionsfriheten när Sverige rekommenderar asylsökande att ljuga efter att de blivit avvisade.
I Sverige beter vi oss inte så idag. Nej, det är sant. Dessbättre. Men ibland kan kränkningar av religionsfriheten vara mer indirekt och sofistikerad.
Dagen har en artikel om Misha (bilden), asylsökande från Iran.
I morgon ska Misha skickas tillbaka till Iran. En svensk gränspolis ska ha uppmanat honom att inte berätta om sin tro - för att slippa förföljelser.Det är tydliga paralleller med situationen för en del som söker asyl p.g.a. att de blir förföljda för sin sexuella läggnings skull. Även där ger ibland Migrationsverket och andra rådet "att vara diskreta".
- För dem som inte har en tro kan det vara svårt att förstå. Det är inte som ett klädesplagg som man bara tar av sig.
Misha sitter i en fåtölj i ett av besöksrummen på Migrationsverkets förvar i Flen och förklarar varför han lämnade islam för den kristna tron....
På Mishas högra pekfinger syns ett ärr från vad som enligt Misha är ett resultat av den iranska gränspolisens brutalitet när Misha och hans syster återvände till landet. Enligt Misha fråntogs de möjligheten att arbeta och att besöka vårdcentraler....
Migrationsverket anser heller inte att hans tro skulle betyda en fara för hans liv eftersom han inte "försökt att omvända ej kristna personer i Iran".
- Gränspolisen sa att om någon i Iran undrar så ska jag säga att jag är muslim. Jag frågade om han ville lära mig att ljuga. Då sa han att det var hans personliga råd....
Läkaren berättar även att han haft patienter som konverterat från islam till kristendom och därför behövt skyddad identitet.
"Patienten kommer troligtvis med största sannolikhet trakasseras, möjligen sättas i fängelse, torteras vilka några andra bekanta som avvisats har blivit utsatta för i Iran".
Visst är religion ett val någon gör, det är inte sexuell läggning. Men även politisk ideologi är ett val som kan förändras. Och ingen skulle få för sig (inte ens Migrationsverket) att skicka tillbaka asylsökande politiska aktivister till sina gamla hemländer med rådet "om du inte protesterar emot diktaturregimen riskerar du inte allvarlig förföljelse".
Indirekt kränker Migrationsverket och migrationsdomstolarna religionsfriheten när de uppmanar folk att vara tysta om vem de är, att de ska ljuga om sin egen identitet. För religiöst engagerade människor kan det var en av deras viktigaste egenskaper. För en kristen kan det vara mycket stigmatiserande att inför andra förneka att de tror på Jesus, för muslimer att låtsas som att Muhammed är fake etc.
Men det här resonemanget borde också få kristna, muslimer och andra att respektera hur viktig den sexuella identiteten kan vara för många homosexuella och bisexuella. Att staten (eller individer, föreningar och samfund) ska rekommendera människor att förneka sig själva är aldrig förenligt med humanistiska värderingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar