fredag 15 juli 2011

HBT-kultur. Gösta Adrian Nilsson - Malmö konstmuseum.


Är du HBT-person och trots det inte vet vem Gösta Adrian Nilsson (bilden) är? Säger dig inte förkortningen GAN något? Jag klandrar dig inte.

Café Gan startades i Lund 1986. Det var det första gaystället i Skåne utanför Malmö. Jag bodde då som student i staden men först 1990 besökte jag caféet. Jag minns ännu hur jag flera gånger gick förbi porten. Inbillade att folk runt omkring mig gissade att jag var bög bara för att jag kollade dit (ni som var med förr känner nog igen er). När jag varit på caféet några gånger frågade jag varför stället hette Gan? Förklaringen blev en hänvisning till konstnären. RFSL-Lund avskaffade sig självt för övrigt senare.

Jag konstaterar att Gösta Adrian Nilsson varit en viktig del av HBT-kulturen i Sverige. Och den här sommaren visar Malmö Konstmuseum nästan 100 av hans tavlor. I onsdags besökte jag utställningen.

När man betraktar tavlorna blir det tydligt att GAN hade talang. En del av den homosexuella historien. Han avbildar ofta homoerotiska motiv av sjömän, arbetare, idrottsmän etc. När jag kollar någon kulturell människa brukar jag också granska om jag gillar det främst för att det har koppling till HBT. Visst tycker man ofta om det som refererar till den egna gruppen. Och jag konstaterar att GAN håller väl. Även för "mainstreampubliken".

Det betyder inte att allt på utställningen håller hög kvalitét. Främst en del som GAN gjorde före 1910 eller efter 1940 är relativt ointressanta. Men när man granskar hans produktion 1910-1940 är det tydligt att det mesta är intressant.

GAN är en paradox.

Jag vill tipsa om tavlan "Döden på eftermiddagen" (1936) där GAN målar några tjurfäktare där en av dem är döende. Han lyckas skapa en mångtydighet där både styrka och sårbarhet är viktiga beståndsdelar. Annat som förtjänar uppmärksamhet är "Den vita och den blåa matrosen" (1915) där GAN:s homoerotik blir tydlig. Eller "Elektrikern" (1913) som lär föreställa Karl Evard Holmström som GAN var förälskad i. Eller "Kortspelaren" (1922).

GAN var även andligt intresserad. Det blir tydligt i en del av hans konstverk. Kanske främst i "Kristus uppenbarelse över Eiffeltornet" men även i "Saulus" (1925).

För dig som är nybörjare när det gäller konst vill jag mycket förenklat förklara att en del tavlor avbildar "saker som de är". Sedan är det en del som låter sina intryck påverka konsten, det kallas "impressionism". Drar man det ett steg längre blir det "expressionism" där konstnärens egna känslor till stor del påverkar konsten. Extremen åt andra hållet är "surrealism" där konsten helt lämnar verkligheten. GAN hamnar i sin "storhetstid" ofta nära expressionismen men var även påverkad av kubism och futurism.

Han konst närmar sig ibland i sitt vurmande för maskulinitet det ideal som bl.a. nazister men även många andra grupper (bl.a. kommunister) hade. Men i GAN:s konst finns det i dyrkandet av manligheten ofta (men inte alltid) ett androgynt drag som gör machomännen mer mänskliga än i nazikonsten.

Tycker du att GAN verkar vara en paradox. Han är en paradox. Och det är därför jag vill tipsa dig som bor i södra Sverige att besöka utställningen. För 40 kronor blir det möjligt för dig att inte bara betrakta hans tavlor utan även övriga utställningar som Malmö Konstmuseum ordnar.

Jag vill önska mina bloggbesökare en trevlig helg.

1 kommentar:

  1. Har också sett utställningen. Jag tycker tavlan 'badande män' från tidigt -40 tal verkligen är intressant och visar att GAN;s intresse för män är tabu för sin tid men tavlan är verkligen erotisk !

    SvaraRadera