Roland Poirier Martinsson ger tokhögern ett ansikte.

Den knökkonservative debattören Roland Poirier Martinsson framför en "kolumn" på ledarplats i Svenska Dagbladet (moderat) "Därför bör inte kd delta i Pride."

Poirier skulle kunnat framfört begåvad kritik mot Prideevenemang. För visst blir det ibland ett fokus på vänsterretorik. Delvis har det att göra med att borgerliga partier och grupper är frånvarande vilket givetvis är deras eget ansvar. Men om festivalansvariga accepterar att vänsterretoriken blir central minskar givetvis intresset bland borgerliga människor att engagera sig. Det riskerar bli en ond cirkel.

Jon Voss, som själv tidigare varit vänsterengagerad och är chefredaktör för HBT-siten Qx, kommenterar situationen i en artikel om HBTQ-festivalen i Göteborg i helgen.

HBTQ-festivalen är onekligen vänsterretoriskt dominerad. Intersektionellt perspektiv (att arbeta med flera maktkritiska perspektiv) behöver inte nödvändigtvis vara vänster (?) men Uppsala Pride med en antikapitalistisk agenda har tveklöst satt tonen för såväl Norrköping Pride som Regnbågskvarteret och såklart Q-festivalen i Göteborg. Några få borgerligt formade seminarier och ett enda borgerligt partis närvaro i Regnbågsparken blev illustrativt. HBTQ-rörelsen är idag en rörelse i radikal vänstersväng. Knappast något att anklaga den brinnande, engagerade queer-vänstern för - men måhända inte helt bra om festivalerna har intresse av att vara inkluderande.

Thomas Martinsson teg om muslimsk homofientlighet från föreningen Tuff i Göteborg.

Bara ett borgerligt parti, Folkpartiet, engagerade sig vid HBTQ-festivalen i Göteborg. Från en annan Qx-artikel.

På Götaplatsen höll HBTQ-kommunalrådet Thomas Martinsson (mp) tal och tog avstånd från och varna för de krafter som vill sätta muslimer mot hbtq-rörelsen.

Det håller jag med om. Men det hade också varit positivt om Thomas Martinsson faktiskt tydligt protesterat emot när muslimska föreningen Tuff i Göteborg tidigare i vår bjöd in en människa som argumenterar för dödsstraff för homorelationer. Tuff får tydligen kommunala bidrag och Thomas Martinsson har en skyldighet att offentligt reagera som HBTQ-kommunalråd., Även RFSL-Göteborg teg fegt i den debatten. Kaj Heino tog i det tal som är publicerat på föreningens hemsida upp homofobi i kyrkor - men inte i moskeer. Trots att alla muslimska samfund i alla länder är homofientliga enligt de islamologer jag haft kontakt med medan relativt många kristna samfund nu blivit hyfsat homovänliga, om än att de ännu är i minoritet bland kristna samfund.

Tiina Rosenberg teser om höger och vänster håller inte.

De som tiger om muslimsk homofientlighet beter sig fel precis som de som låtsas som att bara muslimer är homofoba.

Tiina Rosenberg har blivit intervjuad av Tasso Stafilidis, som var främste ansvarige för HBTQ-festivalen i Göteborg.

I Regnbågsparkens stora tält var det flera författarsamtal under eftermiddagen.
Tiina Rosenberg... intervjuades av Tasso Stafilidis...

Tiina Rosenberg gick ett steg längre.
- Man borde sänka lönen för de som röstar borgerligt, sa hon. Högersvängen i samhället har skapat en tölpanda och konservatism som inte gynnar oss. Vi måste komma på banan ingen och diskuterar vänsterns och feminismens roll och placera våra frågor i ett fördelningspolitiskt perspektiv.

Jag har följt många HBT-debattörer. Av dem är det få som är så intoleranta själva som Tiina Rosenberg. Hon kräver respekt för sig och för HBT-personer, vilket givetvis är rätt, men har svårt respektera de som har andra perspektiv än hon själv har. Tiina Rosenberg har också en udda syn på samhället. Faktum är att när Sverige var dominerat av vänsterteorier på 1970-talet var HBT-personer extremt socialt stigmatiserade och även många inom vänstern var homofoba. Sedan 2006 då det varit borgerlig regering och där högerteorier dominerar i samhället är nästan alla riksdagspartier HBT-vänliga och flera viktiga reformer har genomförts de senaste åren.

Jag hävdar inte att det faktum att Sverige blivit mer borgerligt gjort samhället HBT-vänligare. Men det motbevisar en del vänstermänniskors teser. När det gäller tölpanda blir det något udda att det kommer från Tiina Rosenberg som när hon besökte en konsert med studentsångare I Lund för något år sedan reste sig och skrek "fuck you, fuck you, fuck you" och lämnade lokalen. Orsaken - att de sjöng en sång som raljerade om vänstern. Det är kanske tur för Tiina Rosenberg att hon inte får löneavdrag får varje dumhet hon framför för då hade hon blivit fattig.

Majoriteten av svenska folket är HBT-vänligt.

Men till Roland Poiriers artikel i SvD (efter denna långa utvikning).

Sådan kritik gör kristdemokrater nervösa. De oroar sig för att den majoritet som dominerar det offentliga samtalet dels ska betrakta kristdemokrater som intoleranta, dels som mindre medvetna om var kulturen befinner sig. (Att det offentliga samtalets dominanter representerar en mycket liten minoritet av opinionen glöms ofta bort.)

Det är en omhuldad teori bland konservativa att hävda att media, som generellt är HBT-vänlig (idag, inte för 20 år sedan) och "politikeretablissemanget" som generellt är HBT-vänligt (idag, inte för 20 år sedan) inte är representativa för majoriteten av befolkningen. Trots att alla opinionsmätningar visar att det i princip alltid varit en tydlig majoritet när principiellt viktiga reformer genomförts. Så var det när partnerskapslagen infördes 1995 och ca 70 % var för den könsneutrala äktenskapslagen 2009.

Saken har inte ett dugg att göra med tolerans eller HBT-frågor. Den gäller den borgerliga attityden till privatliv och politik.

Allt sedan 1900-talets marxister började läsa in attityder till sexualiteten som en del av borgerlighetens förtryck (tvärtemot Karl Marx uttalade åsikt i frågan) har antiborgerliga partier varit som besatta av sex. Det har blivit extremt viktigt att hävda sexualitetens plats i det offentliga rummet, rätten att ägna sig åt det privata inför andra människor, att kräva tolerans för sin förmenta frigjordhet. Följden har blivit att sexualiteten också kraftigt har politiserats.

Borgerligheten tycker tvärtom. Kinky är ok, liksom olika sexuella identiteter. Platsen för dessa uttryck bör dock vara privat. När staten försöker uppfostra oss till en särskild sorts sexuella subjekt, oavsett om det handlar om 1800-talets krav på konformitet eller 2000-talets krav på gränslöshet, tiger borgerligheten sig till sin integritet.

Poirier Martinsson försvanskar historien.

Poirier Martinsson skulle kunna nomineras till "årets historieförvanskare". För "borgerligheten" (och "vänstern") har traditionellt tvärtom varit fixerad vid vad människor gör sexuellt.

Fram till 1944 var samkönade relationer totalförbjudna. Och i riksdagen var det borgerlig majoritet fram till 1932. Att förbjuda sexuella relationer mellan samtyckande vuxna i den egna bostaden är inte något tecken på respekt för privatliv och integritet. Annat än möjligen för någon som är knökkonservativ.

På 1950-talet spred både borgerliga (ca 80 % av pressen tillhörde den gruppen) och socialdemokratiska tidningar kampanjer mot "homosexligor" i samhället. Helt utan orsak givetvis. Var hittar Poirier Martinsson respekten för privatlivet?

Fram till 1978 var det en högre åldersgräns för samkönade relationer än för olikkönade. En 19-årig man kunde alltså ha sex i sin bostad med en 15-årig flicka. Om han däremot hade sex, i sin bostad, med någon 17-årig pojke kunde han bli åtalad. Det parti där minst andel, bara drygt hälften, röstade för ett likställande av åldersgränsen var det borgerliga partiet Moderaterna. Var hittar Poirier respekten för privatlivet?

Fram till 1998 var det tillåtet för arbetsgivare att avskeda folk av orsaken att de hade en partner av samma kön som de hade sex med hemma i sin bostad. Det största borgerliga partiet Moderaterna var emot att förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom arbetsmarknaden (partiet har sedan gjort en helomvändning och är för) Var hittar Poirier Martinsson respekten för privatlivet?.

Liberaler först, inte vänstern, att argumentera för sexliberala attityder.

Sedan var det inte vänstern som först började sprida sexliberala attityder, det var liberaler, politiker med borgerliga värderingar när det gäller ekonomi och annat. På 1960-talet började Folkpartiets ungdomsförbund att tala om homosexuellas rättigheter. Många inom vänstern (och högern) var då ofta pryda (och homofoba) och hade attityden att sexualitet var "en privatsak". Trots att homosexuella blev avskedade från sina jobb och socialt stigmatiserade.

De senaste åren är det främst vänstermänniskor som framfört absurda argument om "sexualiseringen av det offentliga rummet". Men tydligen kan delar av vänstern och Poirier-Martinsson hitta varann här. Jag håller dock med om kritiken att det är hycklande att dels kritisera sexualisering av det offentliga rummet och sedan vara med i lättklädda gayparader. Där är delar av vänstern inkonsekvent.

Borgerligheten och vänstern har hyllat heterorelationer på offentlig plats.

Poirier Martinssons tes att borgerlighetens attityd om "sexuella identiteter" skulle vara "platsen för dessa uttryck bör dock vara privat" är så absurd att att man har svårt att ta det på allvar. Fakta är att borgerligheten (och vänstern) i 100 år hyllat en kultur där olikkönade par ska visa sina kärlek inför varandra offentligt. Genom att gå hand i hand, att konstatera att det är fint när ett ungt par kysser varann på stan etc. Filmer med lättklädda människor, av olika kön, som hånglar med varann har varit accepterat utan problem av de flesta, från höger till vänster, sedan 1970-talet. Men sådant är så vanligt att Poirier Martinsson förmodligen inte reagerar när det händer. Om två bögar kysser varann blir det däremot en "sexualisering".

Vad HBT-festivaler främst handlar om är rätten att vara sig själv - och bli respekterad för det. Att arbeta emot att det ännu är 76 länder som har totalförbud mot homorelationer, några av har dödsstraff för såna relationer. Att hatbrott och diskriminering ännu 2011 drabbar människor i Sverige av en orsak - att de är HBT.

Tiina Rosenberg ger tokvänstern ett ansikte. Roland Poirier Martinsson gör samma sak med tokhögern.

Uppdatering 1.

Integrationsminister Erik Ullenhag (fp) besöker Baltic Pride i Tallinn imorgon.

Pressmeddelande idag från integrationsminister Erik Ullenhag (fp).

I morgon onsdag den 8 juni åker integrationsminister Erik Ullenhag till Tallinn för att delta i Baltic Pride. Han kommer där att medverka som talare i ett internationellt seminarium om möjlighet till partnerskap eller äktenskap för samkönade par - "Gender neutral marriage vs partnership law".

Av riksdagens åtta partier är det sju som tycker att EU ska jobba för att alla medlems- och ansökarländer ska respektera centrala mänskliga rättigheter för HBT-personer som rätten till gayparader, att få byta kön juridiskt, att åldersgränsen ska vara densamma för samkönade och olikkönade par etc. Sverigedemokraterna tvekar dock ännu om det här är något för EU att syssla med. De tycker, med rätta, att de själva ska få hålla torgmöten utan att bli trakasserade. Men tycker inte det är givet att HBT-personer ska ha samma rätt i bl.a. Litauen. Snurrigt. Och avslöjande.

Nytt från den borgerliga regeringens hemsida är också följande.

Den 9 och 10 juni träffas rådet för rättsliga och inrikes frågor i Luxemburg. EU:s migrationsministrar kommer bland annat att diskutera asylfrågor utifrån de reviderade förslag som kommissionen presenterade den 1 juni och som man hoppas ska kunna leda till en gemensam asylpolitik inom EU innan 2012.

Förslaget om en gemensam flyktingpolitik i EU berör givetvis även de som söker asyl för att de är förföljda p.g.a. sin sexuella läggning eller sin könsidentitet. Förhoppningsvis kan unionen enas om ett system som är tydligt och rättssäkert för asylsökande. EU ska inte syssla med sånt som medlemsländerna kan göra lika bra eller bättre. Men just flyktingpolitiken är något som bör bli ett gemensamt EU-ansvar för att fungera hanterligt.

Uppdatering 2.

Riksdagsledamoten Kent Ekeroth (sd) gillar inte Stockholm Pride.

Roland Poirier Martinsson får beröm från ett håll i alla fall, Kent Ekeroth, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, det enda parti som varken vill eller får (av Prideansvariga p.g.a. partiets främlingsfientlighet) vara med vid Stockholm Pride. Ska förtydliga att jag inte använder det här som något "guilt by association". Poirier är inte främlingsfientlig och kanske inte homofob heller. Däremot knökkonservativ och heteronormativ vilket är illa nog.

Kan förresten ingen tipsa Kent Ekeroth om att det enda landet i Mellanöstern som tillåter gayparader och där parlaments talman, Reuven Rivlin, besöker HBT-grupper är Israel. Ultraortodoxa judar har dock protesterat och kallar det bl.a. "en förolämpning mot muslimer". Samma ultraortodoxa grupper som ofta samarbetar med judiska bosättare på ockuperat område. Då begränsas den där sympatin för muslimska palestinier.

Där används muslimer emot HBT-rörelsen när det passar för vissa högerextrema judiska grupper. Här används HBT-personer emot muslimer när det passar för vissa konservativa nationalistiska grupper. Samma grupper som sedan attackerar Stockholm Pride och vill försämra samkönade pars rättigheter till adoptioner och inseminationer.

Uppdatering 3.

Även bloggen Kompassen (som en katolik tydligen är ansvarig för) kommenterar debattartikeln i SvD.

Jag erkänner att jag är emot den homosexuella livsstilen. Men jag är också emot den heterosexuella livsstilen som involverar sex utanför äktenskapet, preventivmedel, otrohet, skilsmässa, en nonchalant attityd mot äktenskapet, en ovilja att skaffa barn och livsförnekande aborter. Men ingen har än så länge kallat mig för ”heterofob”.

Exakt vad är "den homosexuella livsstilen"? Och oj vad förvånad du är att ingen kallar dig heterofob därför att du bara är för heterosex inom äktenskapet medan du blir kallad homofob därför att du vill att homosexuella inte ska ha sex med någon de älskar, varken i eller utanför något äktenskap. Hur kan folk vara så orättvisa mot dig?