Efter Patrik Sjöbergs avslöjande i våras om sexuella övergrepp inom friidrotten kanske det varit relativt tyst om ämnet på sistone. Utanför Skåne. För de senaste dagarna har en "bomb" briserat här i klass med den debatt som startade om övergrepp på friidrottare.
I Skåne handlar det om Lugi Handboll, som nog är den mest framgångsrika delen inom sporten i Lund. Staffan Holmqvist har närmast varit en institution i sig inom Lugi. Från Wikipedia.
"Fina" män ägnar sig inte åt våldtäkter.
När Dominique Strauss-Kahn som chef för Internationella valutafonden blev anklagad trädde flera socialdemokratiska partikamrater fram och bedyrade att han måste vara oskyldig. Så här är det igen och igen när någon mäktig man blir anklagad för något. Det handlar inte om att folk måste döma någon. Det är alright att man inte vill lämna någon kommentar om något är sant eller inte. Utan det handlar om att en del faktiskt låtsas som att "fina" män som gör en del bra saker i övrigt inte kan ägna sig åt våldtäkter och sexuella övergrepp.
Notera att Sydsvenskan inte använder ordet pedofilanklagelser. Det gör däremot TV 4 som även kallar offren för "småpojkar". Men utan att bagatellisera vad som hänt måste folk lära sig hålla ordning på vad pedofili är. Det handlar om sexuell dragning bland vuxna till förpubertala barn (pojkar, flickor eller båda delar). Att någon medelålders man sexuellt utnyttjar 16-17-åriga pojkar är illa nog. Det är ett fruktansvärt utnyttjande av ungas beroendeställning. Men det är inte pedofili. Fakta är att vuxna får ha sex med 16-17-åringar om relationen är frivillig.
Men det här betyder också att man inte kan "förklara bort" att Staffan Holmqvist nog var heterosexuell trots sitt intresse för minderåriga. Hade det handlat om 10-åringar hade det varit möjligt. Men inte när det handlar om killar äldre än 15 år. Mycket tyder på att Holmqvist var antingen homosexuell eller bisexuell.
Att beklaga sig och resonera om känslor är inte "manligt".
Men paradoxen är att det inte betyder att de som för 20 år sedan, och idag, försöker "skydda" honom skulle göra det för att de är homovänliga. Tvärtom blir det tydligt att det är i de delar av samhället där homofobin är vanligast, katolska kyrkan, idrottsrörelsen etc. som det verkar som att folk oftast skyddar kolleger som blir anklagade för sexuella övergrepp.
Annat är det i RFSL Ungdom där dåvarande ordföranden fick sluta direkt när det blev avslöjat att han haft sex med 13-14-åriga pojkar. Och när blev det senast avslöjat att genuspedagoger på förskolor eller queerengagerade inom kulturen försökt dölja sexuella övergrepp?
I vissa delar av samhället råder något man kan kalla "tystnadens kultur". Tystnad är det ofta om värderingar, jämställdhet, homofobi etc. Men också om sexuella övergrepp. I en kultur där män, och pojkar, förväntas att inte beklaga sig (det är inte maskulint), inte resonera om känslor (inte heller manligt) frodas tendenser där man sällan eller aldrig snackar om vettiga sociala relationer. Där "fina" män som når framgångar givetvis inte kan vara ansvariga för brott.
Därför går kampen mot homofobi och emot sexuella övergrepp (även av homosexuella och bisexuella vuxna mot unga killar) hand i hand. Lämna tystnaden och börja resonera om vilka värderingar som gäller i föreningen.
I Skåne handlar det om Lugi Handboll, som nog är den mest framgångsrika delen inom sporten i Lund. Staffan Holmqvist har närmast varit en institution i sig inom Lugi. Från Wikipedia.
1979 blev han ordförande för Svenska Handbollförbundet och hade posten i sexton år. När han avgick som ordförande fick han titeln hedersordförande. 1991 blev han ordförande i det nybildade Europeiska Handbollförbundet.... Han var också viceordförande i Internationella Handbollförbundet 2000–2007. Han blev 1999 invald som ledamot i Svenska Idrottsakademin.Från en artikel i Sydsvenska Dagbladet i lördags.
Ett tu tre sa han ’ta av dig allt’. ’Nej’, sa jag. ’Jo’, sa han. ’Ta av dig allt, annars blir det inget jobb.’”Staffan Holmqvist är död sedan 2007. Man skulle kunnat avfärda det här som påhittade rykten. Men det är inte en f.d. handbollsspelare som träder fram och berättar, inte två, det är många. Och sedan Sydsvenska publicerat sin artikelserie i helgen har det blivit ännu fler. Och sedan är det en del som ännu inte tror det är sant.
Roger ska få sommarjobb, tre månader på Klostergårdens vaktmästeri. Löftet kommer från Staffan Holmqvist, Lugis störste ledargestalt inom handbollen, ordförande för Svenska handbollförbundet och på väg mot toppositioner inom europeiska- och internationella handbollsförbunden.
Roger har en skadad rygg, som Holmqvist redan undersökt. Men innan det kan bli klart med jobbet vill Staffan Holmqvist göra ännu en undersökning. Roger, sjutton år gammal, kallas en söndag till en träff i den gula tegelbyggnad vid västra station som 1989 tillhör fritidskontoret. Staffan Holmqvist har samma år gått från jobbet som fritidskonsulent till att bli informationschef i Lunds kommun. Han har nyckel.
De går till andra våningen, till ett rum med en ensam stol. Det är där han säger till Roger att ta av sig allt.
”Jag skulle lägga mig över hans ben. Han smiskade mig i gumpen. Jag fick en sådan jävla ångest, men tänkte på jag att jag måste ha jobb.
Jag vågade inte säga nej. Han var inte aggressiv, bara övertygande på ett lugnt sätt. Han tog mig på könsorganet, på pungkulorna. Jag var så jävla rädd. Allt höll på i tjugo minuter från att vi gick in där. Efter det fick jag mitt jobb.”
Bengt Jonsland, fritidschef på Lunds kommun 1986–2000, får spelarnas berättelser upplästa av Sydsvenskan. Han tvivlar på det han får höra.Känns reaktionen igen?
– Nej, nej, nej. Det vore konstigt om inte jag, som hans närmsta chef, hade haft någon kännedom om det här. Jag har suttit mitt emot Staffan Holmqvist i sjutton år, och då skulle det här ha visat sig på något sätt. Det är någon som för runt skit om honom.
"Fina" män ägnar sig inte åt våldtäkter.
När Dominique Strauss-Kahn som chef för Internationella valutafonden blev anklagad trädde flera socialdemokratiska partikamrater fram och bedyrade att han måste vara oskyldig. Så här är det igen och igen när någon mäktig man blir anklagad för något. Det handlar inte om att folk måste döma någon. Det är alright att man inte vill lämna någon kommentar om något är sant eller inte. Utan det handlar om att en del faktiskt låtsas som att "fina" män som gör en del bra saker i övrigt inte kan ägna sig åt våldtäkter och sexuella övergrepp.
Notera att Sydsvenskan inte använder ordet pedofilanklagelser. Det gör däremot TV 4 som även kallar offren för "småpojkar". Men utan att bagatellisera vad som hänt måste folk lära sig hålla ordning på vad pedofili är. Det handlar om sexuell dragning bland vuxna till förpubertala barn (pojkar, flickor eller båda delar). Att någon medelålders man sexuellt utnyttjar 16-17-åriga pojkar är illa nog. Det är ett fruktansvärt utnyttjande av ungas beroendeställning. Men det är inte pedofili. Fakta är att vuxna får ha sex med 16-17-åringar om relationen är frivillig.
Men det här betyder också att man inte kan "förklara bort" att Staffan Holmqvist nog var heterosexuell trots sitt intresse för minderåriga. Hade det handlat om 10-åringar hade det varit möjligt. Men inte när det handlar om killar äldre än 15 år. Mycket tyder på att Holmqvist var antingen homosexuell eller bisexuell.
Att beklaga sig och resonera om känslor är inte "manligt".
Men paradoxen är att det inte betyder att de som för 20 år sedan, och idag, försöker "skydda" honom skulle göra det för att de är homovänliga. Tvärtom blir det tydligt att det är i de delar av samhället där homofobin är vanligast, katolska kyrkan, idrottsrörelsen etc. som det verkar som att folk oftast skyddar kolleger som blir anklagade för sexuella övergrepp.
Annat är det i RFSL Ungdom där dåvarande ordföranden fick sluta direkt när det blev avslöjat att han haft sex med 13-14-åriga pojkar. Och när blev det senast avslöjat att genuspedagoger på förskolor eller queerengagerade inom kulturen försökt dölja sexuella övergrepp?
I vissa delar av samhället råder något man kan kalla "tystnadens kultur". Tystnad är det ofta om värderingar, jämställdhet, homofobi etc. Men också om sexuella övergrepp. I en kultur där män, och pojkar, förväntas att inte beklaga sig (det är inte maskulint), inte resonera om känslor (inte heller manligt) frodas tendenser där man sällan eller aldrig snackar om vettiga sociala relationer. Där "fina" män som når framgångar givetvis inte kan vara ansvariga för brott.
Därför går kampen mot homofobi och emot sexuella övergrepp (även av homosexuella och bisexuella vuxna mot unga killar) hand i hand. Lämna tystnaden och börja resonera om vilka värderingar som gäller i föreningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar