Kd:s partistyrelse vägrar (igen) säga nej till tvångsteriliseringar.

Det är tyvärr väntat. Men inte desto mindre förtjänar Kristdemokraternas partistyrelse kritik för att vägra vara tydliga med att tvångssteriliseringar av transsexuella är fel. Caroline Szyber och öppet homosexuelle Erik Slottner är ordförande respektive vice ordförande för kd i Stockholm. De har tillsammans med Magnus Kolsjö lämnat en motion om att partiet bör bli för att avskaffa kravet att transsexuella måste vara steriliserade för att få byta kön juridiskt. De har fått stöd av Stockholmsavdelningen i kd.

Många tror att tvångssteriliseringar är något som hör till 1950-talet. Men ännu idag drabbar det här alltså en ofta marginaliserad grupp i samhället. Man skulle ju vänta sig att ett parti som har som främsta slogan "ett mänskligare samhälle" borde vara emot tvångssteriliseringar. Eller är steriliseringar med tvång något mänskligt och fint enligt kd?

Partistyrelsen gissar att transvestit är detsamma som att bli sexuellt upphetsad av motsatta könets kläder.

Kd vacklar ännu. Och partistyrelsen gör bort sig genom att låtsas att transvestit är detsamma som att bli sexuellt upphetsad av att vara klädd i motsatta könets kläder. Visst är det en del som blir det men av de transvestiter som jag träffat har ingen tyckt det varit något sexuellt utan handlat om att "få uttrycka en annan sida inom sig själv" som de flesta sammanfattar det. Att partistyrelsen för Kristdemokraterna (vars ordförande har det främsta ansvaret i regeringen för flera saker som har betydelse för transpersoner) har den okunskapen är oacceptabelt dåligt.

Kd:s partistyrelsens svar till motionen.

Transsexualism är en könsidentitetsstörning och klassas som en diagnos enligt WHO:s sjukdomsklassifikationssystem. Transsexualism ska alltså inte förväxlas med transvestism, som handlar om att bli sexuellt upphetsad av att gå klädd i det motsatta könets kläder. Transsexuella personer lever ofta i en mycket utsatt situation. Den psykiska ohälsan är hög i gruppen och självmordsfrekvensen ligger högt över genomsnittet. De utsätts ofta för samhällets fördomar och de lever under stor risk att utsättas för kränkningar och våld. För många leder det till att de isolerar sig i ensamhet.

Transexualism utmanar vår uppfattning om manligt och kvinnligt och därför möts många transexuella personer med hat, rädsla och avståndstagande. Detta strider mot Kristdemokraternas uppfattning om alla människors lika och okränkbara värde. Därför är det viktigt att öka kunskapen om transsexualism hos alla som i sitt arbete möter dessa personer. Enligt medicinsk och psykiatrisk expertis bör personer som fått en diagnos som transsexuell, som vill och har de medicinska och psykologiska förutsättningarna att genomgå behandling, få könskorrigerande behandling. Efter könskorrigerande behandling kan personen byta juridisk könstillhörighet. Idag krävs att personen är svensk medborgare, är över 18 år, ogift och steriliserad för att få genomgå juridiskt könsbyte.

Utredningen Ändrad könstillhörighet - förslag till ny lag (SOU 2007:16) föreslog avskaffande av steriliseringskravet. De föreslog istället att det skulle införas ett krav på att könskörtlarna skulle tas bort, detta med hänvisning till medicinska skäl. Utredningen fick stark kritik av remissinstanserna. Socialstyrelsen tog år 2009 ett eget initiativ till en egen utredning. De presenterade sitt förslag i juni 2010 och skickade ut på remiss. De har ännu inte presenterat remissutfallet eller lämnat över sitt förslag till departementet.

Partistyrelsen delar motionärernas uppfattning om att könstillhörighetslagen behöver revideras. Men med hänvisning till frågans komplexitet och vikt, att lagen om könstillhörighet på ett mycket påtagligt sätt berör människor i ömtåliga situationer, förordar partistyrelsen att man inväntar med ett ställningstagande innan vi tagit del av remissinstansernas synpunkter på Socialstyrelsens förslag

Partistyrelsens förslag till beslut:
Partistyrelsen föreslår rikstinget besluta att med ovanstående yttrande anse motion 5:38 besvarad.

Det är en del positiva formuleringar om att transsexuella ofta har det svårt. Visst, men t.o.m. Sverigedemokraterna hade kunnat lämna den kommentaren. Inget parti som vill vara seriöst idag hävdar annat än att diskriminering och hatbrott mot transpersoner ska bekämpas.

Testet för om ett parti är transvänligt blir istället om de vågar framför något som på allvar betyder något. Som att lova att jobba för att avskaffa kraven att någon som är transsexuell måste vara ogift, svensk medborgare och steriliserad för att få byta kön juridiskt. Sex riksdagspartier, alla förutom kd och sd, är ense om att de kraven måste bort.

Partistyrelsen vill inte göra det enklare för lesbiska kvinnor att bli inseminerade.

Magnus Kolsjö har lämnat en motion med följande förslag.

Kristdemokraterna bör verka för

att det genomförs en översyn av regelverket för kliniker som genomför assisterad befruktning med hjälp av donerade könsceller med målet att öka tillgången till sådan behandling i Sverige.

Han motiverar förslaget med bl.a det här.

Sedan 2005 är det möjligt för lesbiska par att genomföra assisterad befruktning med donera sperma på klinik i Sverige. Trots detta väljer många fortfarande att åka utomlands eller genomföra en privatdonation. Anledningen till detta är att det endast finns åtta kliniker i Sverige som genomför befruktningar med donerad sperma och att köerna till dessa ofta är långa.

Partistyrelsen är dock negativ och föreslår avslag på motionen med bl.a. följande motivering.

Det är en fråga om att skapa liv och är därigenom också en viktig etisk fråga som behandlades grundligt vid antagandet av partiets medicinskt etiska program 2009.

Partistyrelsen hänvisar även till distriktsstyrelsen för Stockholms län som vill avslå motionen med bl.a. den här kommentaren.

Det är angeläget att det bedrivs forskning ur ett barnperspektiv, med fokus på hur barn som tillkommit genom donerade könsceller mår och hur donationen påverkat de aktuella familjerna. Eventuella framtida förslag till förändringar av gällande rätt eller praxis bör präglas av försiktighetsprincipen och ta sin utgångspunkt i barnets bästa.

Blodgivning för bögar och informationsplikt för hiv-positiva.

Motioner har också lämnats om att män som har sex med män ska få ge blod på samma villkor som heterosexuella och att informationsplikten bör avskaffas för hiv-positiva (den som är smittad av hiv måste idag berätta det för varje ny sexpartner).

När det gäller blodgivning hänvisar partistyrelsen till Socialstyrelsens förslag om att män som har sex med män ska få ge blod om vederbörande inte haft sex med någon annan man de senaste 12 månaderna (förslaget är dock inte förverkligat ännu eftersom landsting och regioner fått dispens till 10 juni 2011 att få neka gruppen att bli blodgivare).

När det gäller informationsplikten vill partistyrelsen avslå förslaget med följande motivering.

Partistyrelsen delar däremot inte motionärens uppfattning närd det gäller avskaffande av smittskyddslagens informationsplikt. Det måste vara varje persons rätt att få information och avgöra om man vill ta risken och utsätta sig för en smittorisk.

Jag är själv inte säker på om det är rätt att avskaffa informationsplikten för hiv-positiva, det är sakliga argument både för och emot, men jag tycker riksdagen borde föreslå regeringen att starta en utredning om vilken effekt informationsplikten har haft och om lagen ska behållas.

Kristdemokraterna förtjänar ännu att kallas ett HBT-negativt parti. Det är enkelt att konstatera efter att ha granskat partistyrelsens kommentarer.

I alla de delar som jag redovisat här, och när det gäller homoadoptioner som jag kommenterade i förra bloggposten, är det givetvis till sist rikstinget (kongressen) 20 juni - 2 juli som avgör Kristdemokraternas politik.

Uppdatering 1.

Daniel Sturesson, som lämnat en motion till Kristdemokraternas riksting om homoadoptioner, har idag en debattartikel i SvD om situationen i partiets ungdomsförbund.

Vi hade en situation där konflikterna mellan en mittenorienterad och en högerorienterad gruppering gjorde att båda sidor slutade försöka hitta vad som band oss samman. Och istället för att försöka lösa knutar och samarbeta rustade båda sidor till organisationsmässig strid. Problemet är att i en medlemsorganisation kan konflikter aldrig vinnas, de kan bara övervinnas.

I KDU försökte ingen övervinna motsättningarna, och efter medvetet och strategiskt arbete tog högerfalangen helt hem kampen om inflytande i styrelser och dominansen över sakpolitiken.

Jag som i många år följt Kdu:s utveckling utifrån delar Sturessons analys. Några år försökte Kdu bli mer hyfsat homovänligt, de fick t.o.m. öppet homosexuelle Erik Slottner som ordförande. Men de senaste åren har högerfalangen helt vunnit över mittenfalangen. Kdu är idag betydligt mer till höger än Kristdemokraterna. Att många i Kdu hyllar homofienliga Republikanerna i USA är ett tecken på det.

Men att kd bara fick 2 % av ungdomsväljarna är ett bevis om något för att det inte blivit någon framgång. De flesta unga är toleranta och HBT-vänliga. Kdu är det inte.


Uppdatering 2.

Var fjärde ung svensk tycker demokrati är oviktigt.

En del av er har nog precis som jag blivit förvånade, för att uttrycka det milt, när vi konstaterat resultaten av en ny studie.

I den senaste World Values Survey-undersökningen i Sverige – genomförd bland 1 208 slumpvis utvalda medborgare – finner vi att många unga svenskar är beredda att sälja sina demokratiska fri- och rättigheter....

Men i Sverige är det mest unga människor som på detta sätt är beredda att sälja sina demokratiska fri- och rättigheter. Hela 21 procent av 18–29 åringar uppger att de kan tänka sig att byta parti och lägga sin röst på den som ger dem en mindre summa pengar. Detta är generationen som blivit vuxen efter kalla krigets slut och demokratins seger över kommunismen. Endast 2,5 procent av dem som är 40 år eller äldre svarar likadant. En annan illustration: Om en riksdagskandidat från ett annat parti fixar ett jobb åt personen i fråga eller någon i hans eller hennes närhet, är 28 procent av den yngre generationen redo att ge bort sin röst.

Samtidigt finns det i denna grupp av unga medborgare en föreställning om att det inte spelar så stor roll om de lever i en demokrati eller inte. För nästan 23 procent av 18–29-åringarna är detta inte så viktigt. 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en ”stark ledare som inte behöver bry sig om riksdagen eller val”. De äldre i Sverige som haft diktaturer in på livet har en helt annan bild av värdet av demokrati. För 97 procent av dem är det mycket viktigt att de lever i ett demokratiskt styrt land.

Ibland framförs det att demokratin måste återerövras för varje ny generation. Ofta har jag betraktat det som lätt klyschigt. Men den senaste studien avslöjar att det är sant. Attityderna bland en fjärdedel av ungdomarna är provocerande. Både mot de som för ca 100 år sedan kämpade i Sverige för demokrati och de som idag gör samma sak i bl.a. Nordafrika.

En central del av demokratin är att alla ska ha samma rättigheter oavsett kön, etnicitet, sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder, religion etc. Och här har Sverige kommit långt. Men är inte i mål ännu.

Transsexuella blir alltså tvångssteriliserade. Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna tvekar ännu om det är rätt att avskaffa kraven att transsexuella måste vara ogifta, svenska medborgare och steriliserade för att få byta kön juridiskt. Kd och sd är inte heller för att lesbiska kvinnor ska få samma möjlighet till föräldraskapspresumtion som olikkönade par.

Det är två lagar där det är staten, inte individer, företag och föreningar, som diskriminerar HBT-personer. Dags att Kristdemokraterna som de flesta andra riksdagspartier följer demokratins ideal att vara för lika rättigheter oavsett sexuell läggning och könsidentitet.