Religiösa samfund i Sverige måste reagera mot kränkningar mot HBT-personer.

HBT-siten Qx berättar om att FN:s generalförsamling i en resolution om "utomrättsliga avrättningar" avgjort att inget ska omnämnas om sexuell läggning. Det här beslutet är så skandalartat att det får FN att närmast vara en parodi på hur en förening värnar mänskliga rättigheter. Jämför med EU som, med sina fel och brister, trots allt är tydlig mot ansökarländer när det gäller minoriteters mänskliga rättigheter.

FN avslog igår att "sexuell läggning" nämns i en resolution som uppmanar länder att skydda sina medborgare mot "utomrättsliga avrättningar". Integrationsminster Erik Ullenhag, kallar beslutet "skrämmande". FNs gerenalförslamling antog under tisdagen en resolution där medlemsländer uppmanas att skydda sina medborgare mot ”utomrättsliga avrättningar”. I resolutionen räknas en rad olika grunder till att sådana idag sker och i resolutionen uppmanas medlemsländerna undersöka dessa.

I utkastet till resolution ingick i en bisats även "sexuell läggning" bland de skäl som räknades upp. Men när FNs generalförsmaling skulle ta ställning togs just den bisatsen bort. OIC, Organsiation of the Islamic Conference med stöd av den afrikamnska gruppen rkävde att sexuell läggning inte inkluderades, uppger Integrations- och jämställdhetsdepartementet idag.

- Det är skrämmande att FN ligger så oändligt långt efter i HBT-frågorna. Varje dag kränks och förtrycks HBT-personer runt om i världen. Även i Sverige har vi mycket kvar att göra men vi har ändå nått stora framsteg. I FN kan frågorna nu inte ens nämnas, säger statsrådet Erik Ullenhag, som ansvarar för HBT-frågor i den nya regeringen.

- När hänvisningen till sexuell läggning infördes var det en första framgång för Sverige i vårt arbete för att driva mänskliga rättigheter för HBT-personer. Nu är FN tillbaka på ruta ett igen. Den svenska regeringen kommer fortsatt driva på i HBT-frågor nationellt och internationellt, avslutar Erik Ullenhag.

Jag har tidigare här på bloggen skrivit om att även Kristdemokraterna nu säger ja till att Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN. Sedan tidigare är s, m, mp, fp, c och v för reformen. Men jag har också varit tydlig med att det inte är realistiskt att försöka förverkliga en HBT-konvention idag.

Men jag trodde inte situationen var så dålig att en majoritet i FN inte ens kunde enas om att fördöma utomrättsliga avrättningar av folk för att de är homosexuella och bisexuella. Att kalla det bedrövligt är inte tillräckligt. Det är skamligt. Ansvariga i de länder som är med i Organisation of the Islamic Conference och de länder i Afrika som stödde dem borde skämmas.

Det är nog lätt att vi som är engagerade för HBT-rättigheter känner en hopplöshet när vi konstaterar det här resultatet. Men det är viktigt att förtydliga att, trots den här dåliga nyheten, förbättras stödet för HBT-rättigheter internationellt. I Latinamerika har attityderna förändrats dramatiskt de senaste 10-15 åren. I USA är det äntligen en regering som är för HBT-rättigheter, även om den haft problem med att genomföra många reformer. I Europa är det fler och fler länder som inför positiva lagar för HBT-personer.

Debatten har på allvar startat i Ostasien som jag själv bedömer blir det område där det blir nästa genombrott för HBT-reformer efter att Latinamerika ofta varit i fokus de senaste åren. Partnerskapslagar i Japan, Sydkorea och Filippinerna eller för den delen kommunistdiktaturen Kina kan verka vara en utopi idag men kanske inte om några år. Vem hade för några år sedan gissat att Argentina skulle införa en könsneutral äktenskapslag? Eller att kommunistdiktaturen Kuba skulle seriöst debattera en partnerskapslag?

Till sist så tippar balansen över till HBT-vänligas fördel. Även i FN. Det är därför det är viktigt att nu än tydligare jobba internationellt för HBT-rättigheter.

Att det är Organisation of the Islamic Conference som varit drivande för att stoppa varje positivt omnämnande av homosexuellas och bisexuellas rättigheter är inte någon slump. Det är inte något land där islam är den vanligaste religionen som har infört något juridiskt erkännande av samkönade relationer. Sådana homovänliga lagar saknas också i en del kristna länder. Men många andra kristna länder har infört en könsneutral äktenskapslag, partnerskapslagar eller har i alla fall en seriös debatt om sådana reformer. Även i det judiska Israel är lagarna hyfsat homovänliga om än att det är många brister och en del judiska samfund är homofientliga.

Givetvis har inte muslimska individer någon skuld eller något ansvar för vad muslimska regeringar gör i andra länder. Av samma orsak som kristna individer inte har någon skuld eller något ansvar för vad kristna regeringar gör i bl.a. Uganda och Zimbabwe. Eller för den delen i Litauen. Den islamofobi som bl.a. Sverigedemokraterna sprider är oacceptabel.

Men muslimska samfund, även i Sverige, borde oftare få frågan av svenska journalister av hur de ser på rättigheter för HBT-personer i Saudiarabien och Iran. Precis som kristna samfund bör få frågan om hur de relaterar till situationen för bögar och lesbiska i Uganda och Serbien. Många muslimska och kristna samfund har internationella kontakter. De har nu ett ansvar att framföra, oavsett om de själva respekterar samkönade relationer eller tycker sådant är "synd", att förtydliga att kränkningar av centrala mänskliga rättigheter för HBT-personer inte är förenligt med islam och kristendom.

Att utomrättsliga avrättningar är en sådan kränkning av centrala mänskliga rättigheter är väl egentligen så givet att ingen borde behöva förklara det för något religiöst samfund i Sverige.

Uppdatering 1.

Jag har nu fått svar från Moderaterna om vad partiet tycker om utredningsförslaget att arbetsgivare även ska vara skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. sexuell läggning, könsidentitet, funktionshinder och ålder. Hittills har de bara en sådan skyldighet för diskriminering p.g.a. kön, etnicitet och religion.

Anna Ahlstrand, handläggare för Moderaterna i riksdagens arbetsmarknadsutskott skriver i ett svarsmail.

Hej Bengt,

Tack för ditt mail. Vi tycker att det är viktigt att förebygga all diskriminering oavsett grund, men exakt under vilka former vi gör det har vi inte landat i. Eftersom den utredningen som du hänvisar till inte gav svar på alla frågor har det resulterat i två nya uppdrag - en till Statskontoret avseende effekten av aktiva åtgärder och ytterligare ett som ska konkretisera några förslag i utredningen om aktiva åtgärder. Först när dessa kommer kan vi gå vidare i frågan.

med vänliga hälsningar

Anna

Tyvärr säger alltså inte Alliansens ledande parti tydligt ja till den här viktiga reformen. För det är givetvis oacceptabelt att vi ska behålla någon typ av rangordningar av olika diskrimineringstyper som det är i dagens lagar i Sverige.

Men ska jag vara ärlig är jag inte förvånad. Moderaterna har inom HBT-politiken ofta samma typ av attityd idag som Socialdemokraterna när de var regeringsparti. D.v.s. man lämnar välvilliga svar, argumenterar nästan aldrig i sak emot några HBT-reformer utan hänvisar till att man ska "avvakta utredningar".

Men desto viktigare att de mindre partierna i Alliansen, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna, säger ja till reformen att arbetsgivare även ska vara skyldiga att förebygga diskriminering av bl.a. HBT-personer. Ofta har de större frihet precis som Miljöpartiet och Vänsterpartiet ibland var pådrivande emot s 1998-2006. Att fp, c och kd är regeringspartier vilket mp och v inte var är inte det principiellt viktigaste. Utan det är att några partier driver på i arbetet för en mer konsekvent lag mot diskriminering.

Dagens Nyheter har idag en recension av Elisabeth Olsson-Wallins konstutställning Jerusalem.

Om det är något som räddar denna mässande skolplanschkonst, så är det vår tids politiska kontext, den religiösa fanatismen och främlingsfientligheten. Så länge världen ser ut som den gör, så förtjänar vi nog inte en bättre konst än denna.

En del som är HBT-engagerade kanske är kritiska emot att recensenter dömer ut sådant här som "dålig konst", Olsson-Wallin har ibland fått den typen av negativa recensioner.

Men då är det viktigt att konstatera att det centrala för en kulturrecensent är att bedöma kvalitén. Det är alltså inte främst en recension av hur politiskt viktigt något är. Vi som är engagerade för rättigheter har väl ofta det senare fokuset.

Själv gillar jag kitch men jag vet också att det inte är populärt bland de flesta kulturrecensenter i Sverige. Och att recensenterna bedömer konst med koppling till HBT-kultur med samma mått som annan konst är väl egentligen något positivt. Vem skulle vilja att de skulle berömma vad som helst från HBT-konstnärer som något bra bara för att det handlar om minoritetsrättigheter. Det om något vore förolämpande mot konstnären.