Cuf, bastuklubbar och lagar mot diskriminering.

Hade någon för 10 år sedan sagt att 2010 blir det lättare att få Kristdemokraterna att säga ja till en ny HBT-reform än Centerns ungdomsförbund hade jag betraktat det som ett skämt. Medan de unga centerpartisterna ofta varit bland de mest pådrivande i arbetet för HBT-rättigheter de senaste 20 åren har kd inte sällan försökt stoppa reformerna.

Som kuriosa kan jag avslöja att Cuf var den första partipolitiska föreningen att på allvar driva att den s.k. bastuklubbslagen skulle avskaffas. De hade en symbolisk träbastu vid sitt tält vid Stockholm Pride 1998. Dock utan några unga nakna centerpartipolitiker, till vissas lättnad och andras besvikelse. Samma år blev Vänsterpartiet och Miljöpartiet som första riksdagspartier för att tillåta bastuklubbar, 1999 även Folkpartiet och när riksdagen röstade ja till reformen 2004 var alla partierna för det förutom Kristdemokraterna som röstade nej.

Alla riksdagspartier röstade 1987 för att förbjuda s.k. bastuklubbar. Det var ställen där män möttes och många hade sex med varann. Även Milljöpartiet, som då inte var riksdagsparti, stödde förbudet.

Det officiella argumentet var att hindra hiv-spridning men kritikerna menade att det också handlade om moralism emot anonyma sexkontakter. Senare visade det sig att mycket tydde på att lagen tvärtom kunde vara kontraproduktiv när det gäller smittskydd. Bl.a. användes lagen emot en videoklubbsägare därför att man hittat använda kondomer i hans lokal, något som avslöjade att folk försökt skydda sig mot hiv.

Men till den reform där Kristdemokraterna alltså är före Cuf. Kd har som första borgerliga parti sagt ja till att arbetsgivare och utbildningsansvariga ska vara skyldiga att förebygga alla de sju diskrimineringsgrunderna i lagen. Igår svarade Liberala ungdomsförbundet att de är för reformen. Däremot berättar Richard Nordin, vice ordförande i Centerns ungdomsförbund, att deras verkställande utskott är ganska negativa.

Eftersom det är en principiellt viktig debatt så publicerar jag hans mail och mitt svar. Det ska förtydligas att det givetvis inte handlar om att Cuf är negativa till HBT-rättigheter i sig, tvärtom är de ideologiskt positiva. Men de framför motargument som även kan komma ifrån andra när det så småningom, förhoppningsvis, blir ett konkret regeringsförslag. Nämligen att reformen "ökar krånglet för företagen".

Vi i CUF ställer oss avvaktande till förslaget som du nämner nedan. Det beror i första hand på att vi inte har haft någon stämma som fått chansen att ta ställning till förslaget.

Vi ser positivt på att diskrimineringslagstiftningen blivit mer homogen och att den även har inkluderat ålder. När det gäller de förebyggande åtgärderna är vi dock lite mer skeptiska från det verkställande utskottet i CUF (som har diskuterat din fråga). Det finns ett problem i att kräva ytterligare regler och krångel för företagare som tidigare inte haft problem med diskriminering. Att alla ska införa förebyggande åtgärder låter givetvis lockande, men det blir ytterligare en administrativ börda på de som antagligen behöver det minst i dagsläget. Vi är också osäkra på hur forskningsläget ser ut när det gäller effekterna av de förebyggande insatserna. Vi kan i dagsläget därför inte ställa oss bakom kravet, men håller en liten dörr öppen för vad som ev. kan komma upp på vår stämma i början av juni. Det är helt upp till medlemmarna att motionera och möjligheten att någon lyfter frågan är ju möjlig.

Mitt svar till Richard Nordin blev.

Tack för svaret.

Synd att ni inte är positiva till reformen. Jag tycker precis som ni att det är viktigt att förenkla för företagare men ett annat viktigt mål måste vara att bekämpa diskriminering. Det senare är också en viktig del i att öka människors frihet i praktiken.

Men kanske det är så att ni har missuppfattat det jag skrev, även om jag menar att jag var tydlig i mitt mail. Du skriver Richard.

"Att alla ska införa förebyggande åtgärder låter givetvis lockande".

Alla arbetsgivare är redan idag skyldiga att förebygga diskriminering p.g.a. kön, etnicitet och religion. Det handlar bl.a. om att agera om det sprids en främlingsfientlig jargong på arbetsplatsen. Alltså att markera emot det redan före att någon individ med invandrarursprung börjat jobba där, eller om någon redan jobbar där känt sig trakasserad.

Däremot har arbetsgivare inte någon motsvarande skyldighet att agera om det sprids en homofientlig jargong, vilket ännu är vanligt inom bl.a. byggsektorn och industrin.

Det handlar alltså inte om saker som ökar kostnaderna för företagen eller förvärrar krånglet. Utan om att arbetsgivare ska vara skyldiga att se till att arbetsmiljön är sådan att vem som helst oavsett de sju diskrimineringsgrunderna ska kunna känna sig trygg i att börja jobba där utan att bli diskriminerad.

Det är bara inom ett område där arbetsgivare har skyldighet att vidta skriftliga planer och det gäller diskriminering p.g.a. kön och det kravet gäller bara för arbetsgivare med fler än 25 anställda. Kraven när det gäller skriftlig dokumentation förändras inte genom utredningens förslag att arbetsgivare ska vara skyldiga förebygga alla typer av diskriminering utan även då handlar det bara om diskriminering p.g.a. kön som idag, de s.k. jämställdhetsplanerna.

Jag hoppas att jag med den här infon kan ha fått er att bli mer positiva till utredningsförslaget. Ett tips är också att läsa igenom hela utredningens förslag om ni inte redan gjort det.

Egentligen handlar utredningsförslag om en förenkling för företagen. De slipper hålla reda på att vissa krav bara gäller några av diskrimineringsgrunderna medan andra krav gäller för alla av dem. Reglerna blir mer konsekventa och tydliga för företagen. Något som borde vara ett viktigt mål om man har som syfte att förenkla för företagen.