Sydsvenska Dagbladet avslöjar idag att det förs diskussioner på Malmö museer om att det närmaste året visa utställningen Jerusalem av Elisabeth Olsson-Wallin. En utställning som har som tema HBT versus de tre Abrahamitiska religionerna kristendom, judendom och islam.
Trots konflikten Israel-Palestina (ofta med religion som förevändning) och trots retoriken från främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna är det lätt att konstatera när man läser Bibeln och Koranen att kristendom, judendom och islam till ca 80 % har samma budskap. På gott och ont. Just därför vore det positivt om Jerusalem visas även i den mångkulturella staden Malmö (och på andra platser i Sverige). Inte för att det är den utställning som har den bästa kvalitén, folk kan ha olika åsikter om det. Utan för att den är ett tecken på att konst även 2010 kan "provocera" fram viktiga debatter.
Just ordet "provokation" har använts som något negativt i många av de senaste årens kulturdebatter. Men kultur och konst har alltid provocerat. Mycket av det vi idag tycker är en del av vårt kulturarv och menar är oförargligt har tidigare varit mycket kontroversiellt.
Den kristna tidningen Dagen har en artikel med två religiösa människor, en kristen och en jude.
Det blir närmast komiskt när Lena Eskengren från den homofientliga församlingen, som även nyligen uteslutet en man för att han är gift med en annan man, ska göra sig till talesperson för "vanliga" homosexuella. Ni vet de där hederliga bögarna och flatorna som inte gillar tavlor med nakna män.
Min favoritgrupp är som jag skrivit här på bloggen Pet shop boys. De använder ofta ironi i sina texter. När de 1986 släppte sin singel "Opportunities (let´s make lot of money)" var det inte någon hyllning av den yuppiekultur som rådde i mitten av 1980-talet. Trots att Neil Tennant och Chris Lowe väl närmast får definieras som vänsterliberaler och för marknadsekonomi så var de kritiska emot den extrema fixering vid snabba och kortsiktiga vinster som på 1980-talet var ett signum för yuppiekulturen som i Europa främst fick sitt centrum i finanskvarteren i London.
Skulle Lena Eskengren tillämpat samma analys om Pet shop boys låtar hade hon nog anklagat vederbörande låt för att hylla materialism och girighet. Varje människa som sett bilden av Elisabeth Olsson-Wallin och känner till de homofientliga tolkningarna av citaten om Sodom bör väl konstatera att hon tvärtom raljerar med attityden att staden var en plats där män hejdlöst hade sex med varann. Även konst kan vara ironisk, Lena Eskengren.
Trots konflikten Israel-Palestina (ofta med religion som förevändning) och trots retoriken från främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna är det lätt att konstatera när man läser Bibeln och Koranen att kristendom, judendom och islam till ca 80 % har samma budskap. På gott och ont. Just därför vore det positivt om Jerusalem visas även i den mångkulturella staden Malmö (och på andra platser i Sverige). Inte för att det är den utställning som har den bästa kvalitén, folk kan ha olika åsikter om det. Utan för att den är ett tecken på att konst även 2010 kan "provocera" fram viktiga debatter.
Just ordet "provokation" har använts som något negativt i många av de senaste årens kulturdebatter. Men kultur och konst har alltid provocerat. Mycket av det vi idag tycker är en del av vårt kulturarv och menar är oförargligt har tidigare varit mycket kontroversiellt.
Den kristna tidningen Dagen har en artikel med två religiösa människor, en kristen och en jude.
De flesta bilder innehåller ingen nakenhet, men en bild som kallas Sodom visar nakna män vid öknen utanför Döda havet. En annan bild visar två män som kysser varandra vid muren i Jerusalem.För er som inte känner till det är Smyrnaförsamlingen i Göteborg en del av Pingströrelsen, ett av de mesta homofientliga kristna samfunden i Sverige. Och för övrigt det samfund där de flesta som startade partiet Kds, nu Kristdemokraterna, var engagerade i. I
Lena Eskengren, medlem i Smyrnaförsamlingen i Göteborg, och Daniel Jonas, kanslichef i den judiska församlingen i Göteborg, ser utställningen tillsammans, men har efteråt helt olika uppfattning om den.
- Jag tycker det har varit mycket väsen för ingenting kring utställningen. För mig som jude, och jag tror för de flesta judar i Göteborg, så är inte homosexualitet en provocerande fråga. Det finns homosexuella hos oss och det är inte något vi fördömer. Så det är inte speciellt upprörande med bilderna, säger Daniel Jonas.
Lena Eskengren upplever dock att Elisabeth Ohlson Wallins syfte är att provocera, och hon tycker inte om bilden av de nakna männen i öknen.- Min magkänsla när jag ser män på detta sätt ger mig obehag i kroppen, och jag vet att mina vänner som är homosexuella inte lever så extremt som bilden visar så därför blir det provocerande, säger hon.
Det blir närmast komiskt när Lena Eskengren från den homofientliga församlingen, som även nyligen uteslutet en man för att han är gift med en annan man, ska göra sig till talesperson för "vanliga" homosexuella. Ni vet de där hederliga bögarna och flatorna som inte gillar tavlor med nakna män.
Min favoritgrupp är som jag skrivit här på bloggen Pet shop boys. De använder ofta ironi i sina texter. När de 1986 släppte sin singel "Opportunities (let´s make lot of money)" var det inte någon hyllning av den yuppiekultur som rådde i mitten av 1980-talet. Trots att Neil Tennant och Chris Lowe väl närmast får definieras som vänsterliberaler och för marknadsekonomi så var de kritiska emot den extrema fixering vid snabba och kortsiktiga vinster som på 1980-talet var ett signum för yuppiekulturen som i Europa främst fick sitt centrum i finanskvarteren i London.
Skulle Lena Eskengren tillämpat samma analys om Pet shop boys låtar hade hon nog anklagat vederbörande låt för att hylla materialism och girighet. Varje människa som sett bilden av Elisabeth Olsson-Wallin och känner till de homofientliga tolkningarna av citaten om Sodom bör väl konstatera att hon tvärtom raljerar med attityden att staden var en plats där män hejdlöst hade sex med varann. Även konst kan vara ironisk, Lena Eskengren.
Uppdatering 1.
Dagens Nyheter skriver om den nya samlingsskivan från Ulla Billquist.
Man kan bara fråga sig. Hur många begåvade kulturmänniskor har vi förlorat p.g.a. det? Människor som kanske inte ens orkat hantera sin situation ens före att de eventuellt skulle bli kända?
Dagens Nyheter skriver om den nya samlingsskivan från Ulla Billquist.
Gåtan bakom rösten. Ulla Billquists schlagersånger rymmer ett egenartat ljus och ett gåtfullt mörker. En ny samlingsbox blottlägger en okänd bakgrund till hennes självmord: ett hemligt förhållande med en annan kvinna.Vi vet givetvis inte vilken som var orsaken till Billquists självmord. Det vi däremot vet är att lagar mot samkönade relationer stigmatiserar människor. Det får till följd att en del begår självmord. I vissa länder blir folk avrättade för att ha haft homorelationer, i ännu fler riskerar människor bli fängslade. Ännu har ca 80 länder totalförbud mot samkönade relationer.
Det som nu Lasse Zackrisson avslöjar i sin kommentar är att där låg en kudde till på golvet, att någon hade legat bredvid men gått sin väg i sista stund. En kvinna som Billquist träffat i Stockholms revykretsar och som hon i hemlighet haft ett längre kärleksförhållande till. Och att förmodligen alla hennes tre äktenskap var skyddsåtgärder för att freda sig mot männens attraktioner och dölja sin sexuella identitet.
Homosexualitet avkriminaliserades inte i Sverige förrän 1944, en händelse som för övrigt Stockholms scenartister firade stort ute på krogarna – fast ”incognito” (homosexualitet sågs fortfarande som en sjukdom).
Man kan bara fråga sig. Hur många begåvade kulturmänniskor har vi förlorat p.g.a. det? Människor som kanske inte ens orkat hantera sin situation ens före att de eventuellt skulle bli kända?
Provocerandet verkar i sig ha blivit ett mål för Elisabeth Ohlson Wallin. I alla möjliga och omöjliga sammanhang klagar hon på det förmenta "hatet" från kristet och annat religiöst håll mot de homosexuella, men hon bortser samtidigt från att det faktiskt är hon själv som är den verkliga spridaren av hat mot kristna och andra personer med icke politiskt korrekta åsikter om homosexualitet.
SvaraRaderaVad hade hänt om Ohlson Wallin hade haft en helt motsatt uppfattning om homosexualitet och om hon varit heterosexuell? Tänk bara tanken på att hon i en utställning hade ifrågasatt eller till och med kritiserat den homosexuella livsstilen och speglat dess avarter i bildform. Fördömandena från både medier och den kulturella och politiska eliten hade stått som spön i backen. Elisabeth hade fått löpa gatlopp med stämpeln "hatkonstnär" och "homofob" i pannan.
Men den risken finns inte i hennes fall. Som lesbisk, icke-kristen och motståndare till det kristna budskapet om homosexuella handlingar som en synd mot Gud välsignas hon i stället av det etablerade samhället, inklusive SVT:s kulturprogram. Dessutom belönas hon från samma håll med en helgongloria för sina hatfulla alster mot kristen tro och andra meningsmotståndare. Hyckleriet saknar tydligen gränser.
Hatet i Elisabeth Ohlson Wallins alster bottnar sannolikt i samma hat som Jesus själv förvarnade sina efterföljare för: "Saliga är ni som förföljs för mitt namns skull, ty ni ska kallas Guds barn". I det här fallet sker förföljelsen i konstens obegränsade och normlösa namn.
Hej Gunnar!
SvaraRaderaEn del av din debatt är teologisk och den lämnar jag åt de som eventuellt vill debattera det med dig här.
Men jag vill fråga dig eftersom du skriver.
"homosexuella livsstilen"
Vad är den homosexuella livsstilen? Berätta vad homosexuella par generellt gör som inte heterosexuella generellt gör? Har du träffat folk i samkönade par någon gång? Äter de frukost tillsammans, en del går till jobben, på kvällen kollar de TV ihop, kanske fixar en god middag. Ger varandra en kram, en del har sex. Är det inte samma sak för samkönade och olikkönade par?
Sedan tycker jag det är besynnerligt att du inte tycks konstatera att det är två olika budskap att framföra en minoritets rättigheter och en majoritet.
Skulle någon förening starta en "Black pride-demonstration" i min hemstad Malmö skulle jag bli nyfiken vad de egentligen har för syfte med demonstrationen. Men jag skulle inte fördöma det. Det skulle jag däremot göra om någon arrangerade någon "White pride-demonstration" i Malmö. Trots att jag själv är vit.
Att säga "var stolt för du är vit" eller "var stolt för du är svart" klingar olika. Det gör det också om vi byter orden mot heterosexuell och homosexuell. Egentligen handlar det här inte om höger-vänster eller någon avancerad politisk debatt utan om att känna empati med människor som tillhör en minoritetsgrupp.
Bengt
Gunnar:
SvaraRaderaJag uppfattar det inte alls som att Elisabeth är hatfull mot kristen tro, hon kritiserar de kristna som tolkar Bibeln till att fördöma homosexuella, och det är vi många kristna som också gör.
Så att hon är "motståndare till kristna budskapet om homosexuella handlingar som en synd mot Gud", betyder inte att hon är motståndare mot kristna och det kristna budskapet.
Lägg märke till att hennes modeller är kristna, judiska och muslimska hbt-personer. Hon vill lyfta fram situationen för de som har sin tro och samtidigt inte vill förneka vilka dom är, homosexuella, bisexuella och transpersoner. Det handlar inte om att sprida hat, det handlar om att ge plats för kärleken!
Håkan
@Bengt Held:
SvaraRaderaDu har helt rätt i att de homosexuella utgör en minoritet i samhället. Men det är också gruppen bekännade kristna. Den stora skillnaden mellan de här båda grupperna är att den första gruppen påhejas av medierna och det kulturella och politiska etablissemanget, medan de kristna ständigt hånas eller nonchaleras av samma etablissemang.
Vad säger dig att bara en viss typ av minoritet ska få uppleva empati från omgivningen? De homosexuella tar kanske åt sig av Bibelns ord om homosexuella handlingar som synd mot Gud och känner sig provocerade av det skälet. De kristna blir å andra sidan minst lika provocerade av att medier, politiker och myndigheter gör allt för att försöka få homosexualitet att framstå som något helt normalt, ja likvärdigt med heterosexualitet.
Du kan förstås invända att det inte bara är kristna och andra troende som ifrågasätter eller till och med kritiserar homosexualiteten som företeelse. Men i den aktuella frågan om Elisabeth Ohlson Wallins ”konst” handlar det om att den upprör och provocerar både kristna och judar (och även muslimer, innan hon plockade bort några av sina tavlor av ”hänsyn till muslimerna”).
@Bengt Held:
SvaraRaderaI din replik till mig efterlyste du någon form av redogörelse för innebörden av begreppet ”homosexuell livsstil”. Som ett litet bidrag till förklaring citerar jag här nedan en del av en bloggartikel av Rune Imberg i det här ämnet.Här kommer ett utdrag ur den här artikeln:
"Korten på bordet i homosexdebatten! 2
I föregående artikel har vi kunnat konstatera, att antalet homosexuella i Sverige inte är så många som det ofta hävdas. Högst 2-3 % av befolkningen är, enligt den senaste forskningen, praktiserande homosexuella. I denna artikel skall vi något ta upp något om hur gaykulturen ser ut i praktiken.
Sexuellt "superaktiva"
I forskningsrapporten Sex i Sverige används ibland formuleringen "superaktiva" om personer som har "osedvanligt många sexualpartners" (SiS, s. 65 ff).
Av de intervjuade männen hade ca 10 % haft 29 sexualpartners eller fler under sitt liv, medan 10 % av kvinnorna hade haft minst 15 sexualpartners. Naturligtvis har de flesta av dessa kontakter varit heterosexuella, men hur ser det ut i gay-sammanhang?
Rapporten Sex i Sverige hävdar att det skulle vara en myt att "homosexuella, särskilt män, är mer eller mindre sexuellt promiskuösa" (SiS, s. 177). Men på denna punkt är rapporten inte särskilt trovärdig. (Dessutom har forskarna själva tvingats konstatera, dels att bortfallet av intervjupersoner var stort, hela 41 %, dels att vissa frågor blivit ofullständigt besvarade.)
Ett antal sociologiska undersökningar, som kommer in på gaykulturen i Sverige, ger en ganska annorlunda bild.
En statlig utredning om smittskyddsfrågor, som kom 1999, återger ett antal undersökningar som gjorts i Hiv-sammanhang. Gång gå gång visar det sig, att de flesta homo- eller bisexuella män (HBS) som undersökts hade sexuella kontakter med flera personer samtidigt. T ex: i en grupp bestående av 122 HBS-män hade 29 % en fast partner, 39 % enbart tillfälliga kontakter och 22 % både fast partner och tillfälliga kontakter.
Männen i denna grupp hade under det närmast föregående året haft sexuella kontakter med i snitt 8 personer, dubbelt så högt som bland kvinnorna resp. de heterosexuella männen i samma. En homosexuell man hade, enligt egen utsago, haft 50 kontakter föregående år (SOU 1999:51, 2:24 ff). Liknande resultat vad gäller homo- och bisexuella män har Mikael Westrell kommit fram till (Tobias Wikström, Liv med Hiv, Folkhälsoinstitutet 1998, s. 19, 25 f).
En detaljerad beskrivning av homosexuella livsstilar i Sverige presenterades 1995 av Benny Henricsson i avhandlingen Risk Factor Love – Homosexuality, Sexual Interaction and HIV Prevention. Henricsson kom in på både fasta relationer bland homosexuella män och de "erotiska oaser" där många tillfälliga sexuella kontakter tas. Undersökningen baserades delvis på att fem män under 400 timmar fungerade som "deltagande observatörer" i dessa miljöer.
Inledningsvis tog Henricsson själv upp frågan om sexuell promiskuitet hos homo- och bisexuella män. Han menade dels, att dessa personer inte är mer promiskuösa än andra män i stort, dels att frågeställningen i sig är farlig! Det viktiga är inte antalet sexualpartners utan att alltid ha "säker sex". (Henricsson, s. 6 f) Men hans egen skildring av undersökningsmetodiken visar med all tydlighet gay-kulturens sexuella vidlyftighet. (Henricsson, s. 47 ff)"
Slut på den citerade texten. Artikeln i dess helhet finns här:
http://www.brogren.nu/imberghomosex.htm
Här följer den andra delen i den citerade artikeln:
SvaraRaderaAtt intresset för stadiga relationer i homosexuella sammanhang inte är särskilt stort framgår av partnerskapsregistreringarna i Sverige
Enligt SCB ingicks förra året 35682 vigslar i Sverige medan antalet partnerskap som registrerades bara 287! Efter det första året med partnerskapsregistreringar, 1995, då 665 partnerskap ingicks, har antalet registreringar aldrig överstigit 300 per år. Vigslarna är mer än 100 gånger fler och ligger på årsbasis stadigt över 30000.
Forskaren Larry Burtoft har boken Setting the Record Straight. What Research Really Says About the Social Consequences of Homosexuality (Focus on the the Family, USA, 1994) återgett siffror från den amerikanska homosex-tidningen The Advocate (1994). Enligt deras statistik levde 8 % av manliga homosexuella i USA i en stadig relation med en person medan 87 % höll på med "multiple dating", d v s hade parallella sexuella kontakter. (Burtoft, s. 35)
Konsekvenser?
Vilka konsekvenser kan man då dra av allt detta?
1. Debatterna om partnerskap och om rätten för homosexuella par att adoptera barn gäller inte alltid sakfrågorna i sig. I själva verket handlar det ofta om en ideologisk kamp om olika samlevnadsformer, där homosexlobbyn försöker tvinga såväl samhälle som kyrka att erkänna den homosexuella livsstilen. Man vill tvinga fram att denna livsstil jämställs med traditionella äktenskap.
När adoptionsfrågan nu är brännande, är utgångspunkten alltså inte alltid en omsorg om barnens välbefinnande. Adoptionsfrågan verkar ha blivit tillhygge i en övergripande ideologisk debatt.
2. Alla politiska beslut behöver fattas utifrån fakta i målet. Därför behövs det en noggrann, vetenskaplig undersökning om hur det är att växa upp i homo- resp. bisexuella miljöer. Det viktiga då är inte hur föräldrarna ser på sin situation, utan hur de barn som har växt upp i dessa miljöer i verkligheten haft det.
3. Hetskampanjer som bedrivs mot borgerliga vigselförrättare som vägrar att förrätta partnerskap måste upphöra.
4. Nynazisternas kriminella beteende mot de homosexuella, "gay bashing", är oacceptabelt ur alla aspekter, men det är ett lumpet debattknep att bunta ihop detta med ett sakligt ifrågasättande av gaykulturen. För övrigt bör begreppet "homofob" avföras ur debatten. Det är tarvligt att använda värdeomdömen av denna typ ("ad hominem"-argument), inte minst när de utnyttjas som vapen mot rakryggade politiker som riksdagsmannen Tuve Skånberg.
Det är hög tid att reagera mot den högröstade homosexlobby, som i sin iver att legitimera en alternativ livsstil inte drar sig för att rasera den klassiska äktenskaps- och familjesynen!
Alla barn, såväl de egna biologiska barnen som adopterade barn, mår bäst av att i största möjliga utsträckning växa upp tillsammans med båda sina föräldrar. Vi vet alla, att detta inte alltid är möjligt – men då skall de i alla fall inte bli föremål för farliga sociala experiment!
Våra barn och ungdomar är för värdefulla för att dras in i gay-kulturen! Och kom ihåg – det är bara 25 år sedan RFSL försökte få bort lagstiftningen mot pedofili.
Rune Imberg"
Gunnar
SvaraRaderaDitt "bevis" för att det existerar "en homosexuell livsstil" är alltså följande.
T ex: i en grupp bestående av 122 HBS-män hade 29 % en fast partner, 39 % enbart tillfälliga kontakter och 22 % både fast partner och tillfälliga kontakter.
Männen i denna grupp hade under det närmast föregående året haft sexuella kontakter med i snitt 8 personer, dubbelt så högt."
Du menar tydligen att längtan att ha många sexpartners är "den homosexuella livsstilen".
Låt oss då granska det hänvisar till. Om siffrorna är sanna vet jag inte men för enkelhetens skull utgår vi från det.
1. Det är 122 personer, ett mycket litet urval där varje person nästan utgör en procentenhet.
2. Eftersom många homosexuella och bisexuella döljer vem de är är det i praktiken omöjligt att få ett representativt urval. Situationen kan också variera från land till land och vara olika i storstäder och på landsbygd.
3. Du låtsas som att homosexuella är detsamma som homosexuella män. Om det nu existerar en homosexuell livsstil borde väl homosexuella kvinnor bete sig likadant statistiskt som homosexuella män när det gäller sexuella relationer. Det gör de inte enligt de siffror du hänvisar till.
4. Det blir närmast komiskt när du låtsas att om en grupp i medel (återigen vill jag betona att rapporten inte är tillförlitlig pga få svarande etc). har 8 sexpartners ett år är det en helt annan livsstil än när en annan grupp har 4 sexpartners samma år i medel.
5. I en annan del av det du skriver berättas att 10 % av heterosexuella män haft många partners. Betyder det att de då ägnar sig åt "den homosexuella livsstilen"? Hur många heterosexuella män skulle egentligen velat ha många fler sexpartners än de har? Kolla krogarna på helger hur många som försöker ragga någon tjej.
6. Det är säkert sant att s.k. öppna relationer där man ärligt kommer överens om att ha sex även med andra är vanligare bland EN DEL homosexuella män. Men betyder det att heterosexuella i relationer generellt är trogna? Tvärtom visar en del rapporter att ca hälften varit otrogna. Men det kanske är etiskt bättre för dig?
7. Invandrare i Sverige begår 2,5 gånger fler brott än etniska svenskar om man granskar sannolikheten för att en individ ska begå ett brott. Med ditt resonemang skulle man då kunna säga att "invandrarlivsstilen" är att vara kriminell. Nu gör i.o.f.s. vissa grupper det som nazister. Samma nazistgrupper som också sprider den typ av homofientlighet som du och Rune Imberg är ansvariga för.
Gunnar det du ägnar dig här är att sprida lögner, halvsanningar, förvrängningar av statistik, hån och hat mot hela grupper i samhället. Precis som nazister gör både mot homosexuella och invandrare.
Du borde skämmas Gunnar.
När det gäller flera av de andra lögnerna och halvsanningarna i det du skriver har jag bemött det tidigare här på bloggen. Men vill andra kommentera det är det möjligt.
Bengt
"Men vill andra kommentera det är det möjligt." Nja, det känns inte som att det finns så mycket att tillföra. Alla som är förmögna att läsa och reflektera över information borde ju direkt kunna se att Imbergs artikel grundar sig i idel lögn och dikt. Som sagt har detta redan diskuterats till leda, både här (senaste gången just den här "undersökningen" var på tapeten var väl till exempel bara någon månad sedan) och på exempelvis Tor Billgrens blogg.
SvaraRaderaSka bara bemöta följande påstående: "I föregående artikel har vi kunnat konstatera, att antalet homosexuella i Sverige inte är så många som det ofta hävdas. Högst 2-3 % av befolkningen är, enligt den senaste forskningen, praktiserande homosexuella. "
Detta är för det första en helt meningslös utsaga, eftersom någon sådan forskning av betydelse för statistiken på makronivå inte existerar, och eftersom antalet "praktiserande homosexuella" (orimlig och missvisande term) inte i någon trolig definition av begreppet är ekvivalent med antalet homosexuella.
För det andra är det helt ointressant hur många homosexuella som existerar i Sverige, eller någonstans. Oavsett om det finns 10 eller 1000000 homosexuella i Sverige, så har de exakt samma rätt att få sina rättigheter tillgodosedda.
Det som är fascinerande är att samma homofientliga konservativt-kristna grupper som snackar om att "antalet homosexuella är färre än vad RFSL skriver i sin propaganda" (med antydningar om att färre människor i en minoritet skulle betyda att gruppens rättigheter är mer oviktiga) engagerat jobbar emot antisemitism trots att judar bara utgör ca 0,3 % av Sveriges befolkning.
SvaraRaderaDet är givetvis inte fel att konservativt kristna engagerar sig emot antissemitism. Tvärtom det är en av deras få positiva sidor i sitt samhällsengagemang. Men det blir så hycklande och faktiskt komiskt när samma människor sedan argumenterar emot HBT-reformer därför att antalet homosexuella/homosexuella och bisexuella/HBT-människor bara skulle utgöra några procent av befolkningen.
Det är också viktigt att konstatera att den retorik som Gunnar, Imberg m.m. framför är densamma som främlingsfientliga partier för fram mot invandrare. "Vi vill bara säga som det är" är deras budskap. Och visst ska man få ha en fri debatt men då ska den också vara hederlig och inte några förvrängningar av statistik i syfte att svartmåla en hel grupp.
Jämför med Sverigedemokraterna och debatten om våldtäkter, terrorism, extremism etc. bland invandrare.
Bengt