Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
När min favoritgrupp Pet shop boys släppte sin singel Rent hösten 1987 blev det en hit. Inte en av deras största men dock en hit.
Häromåret gjorde transan Sara Lee sin coverversion som är med på samlingsalbumet Trannyshack. Och vilken förändring. Du kan lyssna på den versionen här om du söker dig fram till låten.
Där Neil Tennant från Pet shop boys närmast gör en romantisk tolkning av låten, med de fina raderna "look att my hopes, look at my dreams" är Sara Lee mer krass. Eller kanske mer realistisk.
Men kanske jag också blir påverkad av att veta att i fattiga länder sysslar ca 75 % av transsexuella med att sälja sex. Ofta inte för att de vill det utan för att de inte får något annat jobb och behöver pengar till en "könsbytesoperation". Det är en skrämmande verklighet och givetvis far många människor illa.
Jag har här på bloggen vid flera tillfällen protesterat emot förmyndarattityden mot prostituerade. Det är fel att säga att de inte vet sitt eget bästa. Men det är också viktigt att förtydliga maktbalansen när en sexköpare och sexsäljare möts. Ett antal (homo- och heterosexuella) män och ibland kvinnor köper sex av människor i fattiga länder. Att fråga dem om de gillar sitt jobb när du räcker fram sedeln är meningslöst. Det ingår i deras jobb att säga att de trivs med det. Annars får de inga nya kunder.
Men ska vi för den skull förakta prostituerade? Eller de där börsspekulanterna som vill ha snabba vinster? Handlar det ibland inte om att vi själva inte bearbetat att mycket i samhället handlar om att köpa och sälja? Vi kan vara kritiska emot prostituerade och finansfolk men de är ärliga med vad de söker. Är vi andra alltid det?
Till dig som är politiskt till vänster och tycker det här är ett ett "högerproblem" vill jag säga. Att folk köper och säljer har inte något som helst med vilken politisk åsikt man har. Vi är alla en del av ett system där det existerar. Och det har existerat även i varje planekonomi även om de som haft makten försökt blunda för det.
Det handlar inte bara om pengar utan även om annat. Just nu är det mycket debatt inom Socialdemokraterna om vem som ska bli ny partiordförande. Gissa om en del nu träffas för att fixa en deal "om jag jobbar för dig som partiordförande så kanske du kan fixa att jag eller min kompis får ett bra jobb på partikansliet". Ibland måste inte de orden uttalas explicit. Och givetvis existerar det här inom alla partier.
Eller Svenska kyrkan. Där även HBT-vänliga människor köper och säljer. Varför? För att de inte är mer än människor som oss alla andra. Gynnar det mig att kritisera biskopen om jag vill ha det där jobbet?
Ja, vi kan tillämpa det här resonemanget för vilken förening som helst.
När "köper" vi andra människor? Och när låter vi andra låta oss bli "köpta"?
Och vet vi alltid själva om när det händer?
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
När min favoritgrupp Pet shop boys släppte sin singel Rent hösten 1987 blev det en hit. Inte en av deras största men dock en hit.
Häromåret gjorde transan Sara Lee sin coverversion som är med på samlingsalbumet Trannyshack. Och vilken förändring. Du kan lyssna på den versionen här om du söker dig fram till låten.
Där Neil Tennant från Pet shop boys närmast gör en romantisk tolkning av låten, med de fina raderna "look att my hopes, look at my dreams" är Sara Lee mer krass. Eller kanske mer realistisk.
You dress me up, I'm your puppetNär Sara Lee gör sin version blir det tydligare. Ofta så handlar det vi sysslar med om att köpa och sälja. Givetvis har det att göra med fraseringen av låten. Det har en betydelse för hur den tolkas.
You buy me things, I love it
You bring me food, I need it
You give me love, I feed it
And look at the two of us in sympathy
With everything we see
I never want anything, it's easy
You buy whatever I need
But look at my hopes, look at my dreams
The currency we've spent
(Ooooh) I love you, oh, you pay my rent
(Ooooh) I love you, oh, you pay my rent
Men kanske jag också blir påverkad av att veta att i fattiga länder sysslar ca 75 % av transsexuella med att sälja sex. Ofta inte för att de vill det utan för att de inte får något annat jobb och behöver pengar till en "könsbytesoperation". Det är en skrämmande verklighet och givetvis far många människor illa.
Jag har här på bloggen vid flera tillfällen protesterat emot förmyndarattityden mot prostituerade. Det är fel att säga att de inte vet sitt eget bästa. Men det är också viktigt att förtydliga maktbalansen när en sexköpare och sexsäljare möts. Ett antal (homo- och heterosexuella) män och ibland kvinnor köper sex av människor i fattiga länder. Att fråga dem om de gillar sitt jobb när du räcker fram sedeln är meningslöst. Det ingår i deras jobb att säga att de trivs med det. Annars får de inga nya kunder.
Men ska vi för den skull förakta prostituerade? Eller de där börsspekulanterna som vill ha snabba vinster? Handlar det ibland inte om att vi själva inte bearbetat att mycket i samhället handlar om att köpa och sälja? Vi kan vara kritiska emot prostituerade och finansfolk men de är ärliga med vad de söker. Är vi andra alltid det?
Till dig som är politiskt till vänster och tycker det här är ett ett "högerproblem" vill jag säga. Att folk köper och säljer har inte något som helst med vilken politisk åsikt man har. Vi är alla en del av ett system där det existerar. Och det har existerat även i varje planekonomi även om de som haft makten försökt blunda för det.
Det handlar inte bara om pengar utan även om annat. Just nu är det mycket debatt inom Socialdemokraterna om vem som ska bli ny partiordförande. Gissa om en del nu träffas för att fixa en deal "om jag jobbar för dig som partiordförande så kanske du kan fixa att jag eller min kompis får ett bra jobb på partikansliet". Ibland måste inte de orden uttalas explicit. Och givetvis existerar det här inom alla partier.
Eller Svenska kyrkan. Där även HBT-vänliga människor köper och säljer. Varför? För att de inte är mer än människor som oss alla andra. Gynnar det mig att kritisera biskopen om jag vill ha det där jobbet?
Ja, vi kan tillämpa det här resonemanget för vilken förening som helst.
När "köper" vi andra människor? Och när låter vi andra låta oss bli "köpta"?
Och vet vi alltid själva om när det händer?
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar