Forum för levande historia publicerade igår rapporten Den mångtydiga intoleransen - en studie av ungdomars attityder läsåret 2009-2010. Glädjande nog visar den att andelen homovänliga elever ökat betydligt sedan man gjorde en motsvarande undersökning 2003. Myndigheten har även granskat attityderna till invandrare, judar, muslimer och romer men den största förändringen de senaste åren är alltså att attityderna generellt blivit mer positiva till homosexuella.
Från rapporten.
Andelen positiva elever till de olika grupperna.
Homosexuella 53,8 %
Invandrare 38 %
Muslimer 29,6 %.
Judar 28,4 %
Romer 26,3 %
Andelen negativa elever till de olika grupperna.
Romer 24,5 %
Muslimer 18,7 %
Judar 18,6 %
Homosexuella 18,4 %
Invandrare 17,9 %
Det är alltså ungefär lika många som är negativa till homosexuella som till de fyra andra grupperna (något högre siffra för romer). Orsaken till att toleransen generellt är bäst när det gäller homosexuella är att andelen positiva är fler. Och den främsta förändringen jämfört med 2003 är också att betydligt färre är "ambivalenta" och betydligt fler "positiva" till homosexuella. Andelen som är "negativ" har visserligen minskat men inte dramatiskt.
Även om attityderna till homosexuella förbättrats är det givetvis ett problem att intolerans ännu är så vanlig för alla grupperna. Och det jag blir mest förvånad över är det är så få som är toleranta mot judar, färre än mot muslimer. Judar är för övrigt ensam grupp där attityderna tydligt försämrats sedan 2003.
Man har frågat eleverna om de har någon vän som de vet är homosexuella. Av flickorna är det 44 % medan motsvarande siffra bara är 16 % av pojkarna. Om man granskar nationell bakgrund (oavsett kön) är siffrorna dock nästan desamma, 30 % för "svensk bakgrund" och 29 % för "utländsk bakgrund".
Generellt konstaterar man i rapporten att elever som har minst en vän som är invandrare, jude etc. är betydligt mer toleranta mot gruppen än de som inte har det. Och det är väl ganska väntat resultat.
Intressant är också att man granskat attityderna bland eleverna om vilka som bör betraktas som svenskar. Det är ju verkligen aktuellt nu när Sverigedemokraterna blivit riksdagsparti. Först får eleverna ta ställning till en del "exkluderande krav".
Sedan frågar de eleverna om några "formella krav" för att få betraktas som svensk.
Andelen som svarar "Ja, absolut" till "Homosexuella ska få adoptera barn" har ökat från 29 % 2003 till 47 % idag. Tillsammans med gruppen "Ja, kanske" som utgör 20 % är det idag ca 67 % som är positiva till homoadoptioner. Samtidigt har de två grupperna som är negativa till homoadoptioner, "Nej, absolut inte" och "Nej, knappast" tillsammans minskat från 31 % 2003 till 18 % idag. Övriga är tveksamma.
När det gäller "Homosexualitet är en sjukdom" svarar idag 67 % "Nej, absolut inte", 12 % "Nej, knappast", 5 % "Ja, kanske" och 7 % "Ja, absolut", övriga är tveksamma.
62 % instämmer (helt eller delvis) i påståendet "Det är lika naturligt att vara homosexuell som heterosexuell". 28 % tar avstånd från det (helt eller delvis). Övriga är tveksamma.
Det blir tydligt när man granskar siffrorna för delgrupperna att generellt är flickor, elever med svensk bakgrund, kristna i Svenska kyrkan och elever i studieförberedande program mer positiva än pojkar, elever med utländsk bakgrund, muslimer och elever i praktiska program.
Andelen som är positiva till homosexuella är 76 % bland flickor och 34 % bland pojkar. Negativa till homosexuella är 30 % av pojkarna och 6 % bland flickorna.
58 % av elever med svensk bakgrund är positiva till homosexuella medan 15 % är negativa. Bland elever med utländsk bakgrund är betydligt färre positiva, 35 %, medan 32 % är negativa.
Bland kristna i Svenska kyrkan är 63 % positiva och 13 % negativa., övriga kristna 36 % positiva och 30 % negativa, muslimer 17 % positiva och 40 % negativa., elever med annan religion 53 % positiva och 23 % negativa, folk med ingen religion 55 % positiva och 17 % negativa.
Kristna i Svenska kyrkan är alltså ännu mer positiva till homosexuella än ateister-agnostiker Även om siffran för muslimer är dålig kan det konstateras att trots att inget muslimskt samfund är homovänligt är det en del muslimska elever som är positiva till homosexuella och en minoritet som är negativa.
Bland elever i studieförberedande program är 66 % positiva och 11 % negativa, elever i praktiska program 47 % positiva och 23 % negativa.
Av elever som svarar "Ja, absolut" till påståendet "Rasism är ett problem i Sverige" är 64 % positiva till homosexuella medan motsvarande siffra för de som svarar "Nej" är 28 %.
Ännu tydligare blir när det man jämför de elever som generellt värderar mänskliga rättigheter högt, 67 % av dem är positiva till homosexuella, medan siffran för de elever som värderar mänskliga rättigheter lågt är 13 %.
Generellt en positiv rapport men ännu har vi i Sverige allvarliga problem när nästan var femte elev har negativa attityder till homosexuella, invandrare etc.
Från rapporten.
Forum för levande historia utgår i sitt arbete från principen om alla människors lika värde för att stärka demokrati, tolerans och mänskliga rättigheter. I myndighetens vision och strategi för åren 2007–2013 samlas verksamheten kring arbetet att på lång sikt motverka och minska intoleransen i samhället. Föreliggande undersökning är ett led i denna vision.För att avgöra värderingar om homosexuella fick elever besvara om de instämmer (helt eller delvis), tar avstånd (helt eller delvis) eller är tveksamma om följande.
År 2003 genomförde Forum för levande historia i samarbete med Brottsförebyggande rådet en rikstäckande undersökning bland skolungdomar i Sverige för att kartlägga och beskriva utbredningen av intolerans. Sex år senare initierar Forum för levande historia på nytt en undersökning bland ungdomar för att kartlägga intoleranta attityder och förhållningssätt....
Mer än hälften av samtliga elever hade en positiv inställning till homosexuella, medan endast en fjärdedel av samtliga elever hade en positiv inställning till romer. Andelarna med positiva attityder till invandrare, muslimer respektive till judar varierade däremellan. Omkring hälften av eleverna uttryckte en ambivalent inställning till muslimer, judar respektive romer. En betydligt mindre andel av eleverna var ambivalent i sin inställning till homosexuella.
Det fanns överensstämmelse i elevernas negativa inställningar till utsatta grupper. En knapp femtedel av alla elever uttryckte en negativ inställning till såväl invandrare, muslimer, judar som till homosexuella. En större andel var negativt inställda till romer. De utgjorde en fjärdedel av samtliga elever.
”Hiv och aids naturens straff för homosexuella män”Sedan sammanförde man svaren och delade in eleverna i tre grupper, positiva, ambivalenta och negativa.
”Homosexuella ska (inte) få adoptera barn”
”Homosexualitet är en sjukdom”
”(Inte) lika naturligt att vara homosexuell som heterosexuell”.
Andelen positiva elever till de olika grupperna.
Homosexuella 53,8 %
Invandrare 38 %
Muslimer 29,6 %.
Judar 28,4 %
Romer 26,3 %
Andelen negativa elever till de olika grupperna.
Romer 24,5 %
Muslimer 18,7 %
Judar 18,6 %
Homosexuella 18,4 %
Invandrare 17,9 %
Det är alltså ungefär lika många som är negativa till homosexuella som till de fyra andra grupperna (något högre siffra för romer). Orsaken till att toleransen generellt är bäst när det gäller homosexuella är att andelen positiva är fler. Och den främsta förändringen jämfört med 2003 är också att betydligt färre är "ambivalenta" och betydligt fler "positiva" till homosexuella. Andelen som är "negativ" har visserligen minskat men inte dramatiskt.
Även om attityderna till homosexuella förbättrats är det givetvis ett problem att intolerans ännu är så vanlig för alla grupperna. Och det jag blir mest förvånad över är det är så få som är toleranta mot judar, färre än mot muslimer. Judar är för övrigt ensam grupp där attityderna tydligt försämrats sedan 2003.
Man har frågat eleverna om de har någon vän som de vet är homosexuella. Av flickorna är det 44 % medan motsvarande siffra bara är 16 % av pojkarna. Om man granskar nationell bakgrund (oavsett kön) är siffrorna dock nästan desamma, 30 % för "svensk bakgrund" och 29 % för "utländsk bakgrund".
Generellt konstaterar man i rapporten att elever som har minst en vän som är invandrare, jude etc. är betydligt mer toleranta mot gruppen än de som inte har det. Och det är väl ganska väntat resultat.
Intressant är också att man granskat attityderna bland eleverna om vilka som bör betraktas som svenskar. Det är ju verkligen aktuellt nu när Sverigedemokraterna blivit riksdagsparti. Först får eleverna ta ställning till en del "exkluderande krav".
Släkten har bott minst 5 generationer i SverigeDet visar sig då att bland de elever som har svenskt ursprung är det en generell tendens att de som instämmer i många av de exkluderande kraven också är mer negativa till homosexuella. Bland elever med utländsk bakgrund är det däremot marginella skillnader.
Släkten har bott minst 2 generationer i Sverige
Det syns inte på utseendet att man har rötter utomlands
Född i Sverige
Att man följer svensk kultur och svenska traditioner
Kristen
Att man pratar svenska helt utan brytning
Sedan frågar de eleverna om några "formella krav" för att få betraktas som svensk.
Jobb och bostad i SverigeDär är det ingen skillnad i attityd till homosexuella mellan elever som instämmer eller inte om de kraven.
Bott i Sverige minst 5 år
Respekterar svenskt statsskick och svenska lagar
Andelen som svarar "Ja, absolut" till "Homosexuella ska få adoptera barn" har ökat från 29 % 2003 till 47 % idag. Tillsammans med gruppen "Ja, kanske" som utgör 20 % är det idag ca 67 % som är positiva till homoadoptioner. Samtidigt har de två grupperna som är negativa till homoadoptioner, "Nej, absolut inte" och "Nej, knappast" tillsammans minskat från 31 % 2003 till 18 % idag. Övriga är tveksamma.
När det gäller "Homosexualitet är en sjukdom" svarar idag 67 % "Nej, absolut inte", 12 % "Nej, knappast", 5 % "Ja, kanske" och 7 % "Ja, absolut", övriga är tveksamma.
62 % instämmer (helt eller delvis) i påståendet "Det är lika naturligt att vara homosexuell som heterosexuell". 28 % tar avstånd från det (helt eller delvis). Övriga är tveksamma.
Det blir tydligt när man granskar siffrorna för delgrupperna att generellt är flickor, elever med svensk bakgrund, kristna i Svenska kyrkan och elever i studieförberedande program mer positiva än pojkar, elever med utländsk bakgrund, muslimer och elever i praktiska program.
Andelen som är positiva till homosexuella är 76 % bland flickor och 34 % bland pojkar. Negativa till homosexuella är 30 % av pojkarna och 6 % bland flickorna.
58 % av elever med svensk bakgrund är positiva till homosexuella medan 15 % är negativa. Bland elever med utländsk bakgrund är betydligt färre positiva, 35 %, medan 32 % är negativa.
Bland kristna i Svenska kyrkan är 63 % positiva och 13 % negativa., övriga kristna 36 % positiva och 30 % negativa, muslimer 17 % positiva och 40 % negativa., elever med annan religion 53 % positiva och 23 % negativa, folk med ingen religion 55 % positiva och 17 % negativa.
Kristna i Svenska kyrkan är alltså ännu mer positiva till homosexuella än ateister-agnostiker Även om siffran för muslimer är dålig kan det konstateras att trots att inget muslimskt samfund är homovänligt är det en del muslimska elever som är positiva till homosexuella och en minoritet som är negativa.
Bland elever i studieförberedande program är 66 % positiva och 11 % negativa, elever i praktiska program 47 % positiva och 23 % negativa.
Av elever som svarar "Ja, absolut" till påståendet "Rasism är ett problem i Sverige" är 64 % positiva till homosexuella medan motsvarande siffra för de som svarar "Nej" är 28 %.
Ännu tydligare blir när det man jämför de elever som generellt värderar mänskliga rättigheter högt, 67 % av dem är positiva till homosexuella, medan siffran för de elever som värderar mänskliga rättigheter lågt är 13 %.
Generellt en positiv rapport men ännu har vi i Sverige allvarliga problem när nästan var femte elev har negativa attityder till homosexuella, invandrare etc.
Uppdatering 1.
Även Dagen skriver om rapporten. Tidningen berättar också om en planerad "kyssprotest" när påven besöker Barcelona i Spanien i helgen. Kyrkans tidning som ges ut av Svenska kyrkan skriver bl.a. följande.
Till sist vill jag kommentera debatten idag om att Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman tagit bort en seriestrip med Rocky, som för övrigt är min favorit på Sydsvenskans seriesida, därför att den är "antisemitisk". Rocky skyller där sina problem i vardagen på "judarna på Bonniers". Alla hyfsat begåvade människor konstaterar att det är satir och att man driver med antisemiter. Men Wiman kallade det först för antisemitism även om han nu erkänt att serien i sig inte var det men kunde tolkas som så av en del. Men faktum är att allt kan tolkas fel.
Jag har här på bloggen ofta försvarat bl.a. Lars Vilks rätt att göra satir emot islam. Det är en del av yttrandefriheten. Av samma orsak måste det vara acceptabelt att göra serier som ägnar sig åt satir om stereotyper av judar, homosexuella etc. När udden är riktad emot intoleransen ska det även kunna publiceras i en liberal tidning. Men tyvärr felanvänds ibland ordet antisemitism precis som ordet islamofobi. Eller homofobi för den delen.
Jag vill därför förtydliga.
Jag är emot omskärelse av pojkar. (det kvittar om det är judar eller andra om ägnar sig åt det)
Jag är emot slakt av djur som inte är bedövade (det kvittar om det judar eller andra som ägnar sig åt det).
Jag är kritisk emot Israels politik (även om jag tycker deras grannländer beter sig ännu värre).
Jag är för att judendomen ska granskas och få satiriseras som islam och kristendomen.
Inget av det här har något som helst med antisemitism att göra. Det blir något patetiskt när den typen av argument framförs precis som islamofobargumentet när folk kritiserar muslimska samfund. Och man kan kritisera RFSL (jag gör själv det ibland) och granska queerteorier utan att vara homofob.
För övrigt gillar jag Woody Allens (som för övrigt har judiskt ursprung) citat när han är på en fest. "Jag önskar jag vore bisexuell, det skulle fördubbla mina chanser att hitta ett ragg på den här festen."
Även Dagen skriver om rapporten. Tidningen berättar också om en planerad "kyssprotest" när påven besöker Barcelona i Spanien i helgen. Kyrkans tidning som ges ut av Svenska kyrkan skriver bl.a. följande.
Anledningen till demonstrationen är enligt initiativtagarna att visa på missnöje med Katolska kyrkan, som under lång tid verkat emot sexuella och emotionella rättigheter hos människor som inte sysslar med sex enbart för reproduktion eller som älskar varandra på ett sätt som kyrkan inte tycker är rätt.Helt rätt metod att kyssas och visa sin kärlek som protest emot påvens och katolska kyrkans homofientlighet.
Deltagare till demonstrationen bjuds in via Facebook, Twitter och en blogg. Ungefär 300 människor har meddelat att de tänker delta.
Till sist vill jag kommentera debatten idag om att Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman tagit bort en seriestrip med Rocky, som för övrigt är min favorit på Sydsvenskans seriesida, därför att den är "antisemitisk". Rocky skyller där sina problem i vardagen på "judarna på Bonniers". Alla hyfsat begåvade människor konstaterar att det är satir och att man driver med antisemiter. Men Wiman kallade det först för antisemitism även om han nu erkänt att serien i sig inte var det men kunde tolkas som så av en del. Men faktum är att allt kan tolkas fel.
Jag har här på bloggen ofta försvarat bl.a. Lars Vilks rätt att göra satir emot islam. Det är en del av yttrandefriheten. Av samma orsak måste det vara acceptabelt att göra serier som ägnar sig åt satir om stereotyper av judar, homosexuella etc. När udden är riktad emot intoleransen ska det även kunna publiceras i en liberal tidning. Men tyvärr felanvänds ibland ordet antisemitism precis som ordet islamofobi. Eller homofobi för den delen.
Jag vill därför förtydliga.
Jag är emot omskärelse av pojkar. (det kvittar om det är judar eller andra om ägnar sig åt det)
Jag är emot slakt av djur som inte är bedövade (det kvittar om det judar eller andra som ägnar sig åt det).
Jag är kritisk emot Israels politik (även om jag tycker deras grannländer beter sig ännu värre).
Jag är för att judendomen ska granskas och få satiriseras som islam och kristendomen.
Inget av det här har något som helst med antisemitism att göra. Det blir något patetiskt när den typen av argument framförs precis som islamofobargumentet när folk kritiserar muslimska samfund. Och man kan kritisera RFSL (jag gör själv det ibland) och granska queerteorier utan att vara homofob.
För övrigt gillar jag Woody Allens (som för övrigt har judiskt ursprung) citat när han är på en fest. "Jag önskar jag vore bisexuell, det skulle fördubbla mina chanser att hitta ett ragg på den här festen."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar