Pridehouse startade bojkotten av sd?

tJag skrev i förra bloggposten om att det är problematiskt att RFSL viker sig för partiledare som vägrar vara med i debatter där Sverigedemokraterna är ett av de inbjudna partierna. Det är just för att många viker sig för sådana krav som vissa partier känner att de kan ställa sådana ultimatum.

Om alla debattarrangörer tydligt sagt till dem att då får de hålla sig borta om de inte kan acceptera arrangörernas inbjudningar så hade det resulterat i en del tomma stolar i början givetvis. Men partier vill synas, särskilt i en valrörelse. Det parti som igen och igen inte varit med i viktiga debatter hade nog snabbt fått orsak att ompröva sin bojkottpolicy.

Man kan tycka vad man vill om Sverigedemokraterna, jag menar att deras politik är både främlingsfientlig och HBT-negativ. Men i flera opinionsmätningar har partiet fått bättre siffror än bl.a. Centerpartiet, Kristdemokraterna och Vänsterpartiet. Det blir något absurt om Lars Ohly ska bojkotta ett parti som kanske har fler sympatisörer än vad hans eget parti har (sd:s egentliga siffror är nog något högre än i opinionsmätningarna eftersom en del skäms för att i intervjuer säga att de gillar sd).

Christoffer Jönsson är förbundsstyrelseledamot i Liberala ungdomsförbundet och har tidigare varit med i ledningsgruppen för Pridehouse, det ställe som är medarrangörer till de flesta politiska och kulturella debatter vid Stockholm Pride. Han kommenterar på sin blogg partiledardebatten.

Detta är dock inte den största sorgen, utan utöver riksdagspartierna har man även bjudit in två ytterliggare partier - Feministiskt initiativ (F!) och Piratpartiet (PP), men inte Sverigedemokraterna (SD) som är det största utomparlamentariska partiet.

Detta beslut har också vållat stor uppmärksamhet i dagens media. Varför väljer man att bjuda in två mindre partier för att de sympatiserar mer med HBT-personer än vad Sverigedemokraterna gör? Vem har rätt att avgöra vad jag som väljare ska lyssna på och inte lyssna på? Istället väljer man bort vissa partier för att slippa obekväma åsikter. Jag är övertygad om att väljarna är kapabla att själva avgöra vad som är rätt och fel, men Ulrika Westerlund, ordf. RFSL, tror sig veta vad som är bäst för väljarnas öron!

Min uppfattning är att man bemöter olikheter med debatt och inte genom att ignorera eller bojkotta åsikter som nu RFSL och SthlmPride gör! Media har haft väldigt mycket fokus på vilket beslut RFSL tagit, men faktum är att även ledningsgruppen för PrideHouse* tog detta beslut i vintras. En grupp jag var en del av då. Redan då uttryckte jag min åsikt om detta och menade att man inte kan plocka bland olika partier för att ett sympatiserar mer eller mindre med HBT-rörelsen än andra. Antingen drar man gränsen vid riksdagspartierna eller tar man med de som har en potentiell chans att komma in i riksdagen. Beslutet blev som ni kan läsa i dagens tidningar och jag var den enda som reserverade mig mot beslutet!

Jag sade redan då att detta kommer bli en snackis som inte bådar gott för organisationerna. Men man valde ändå vägen att stänga ute åsikter. Jag är djupt bekymrad över detta! Avslutningsvis vill jag bara understryka att jag inte sympatiserar med Sverigedemokraternas åsikter, men anser att alla politiska organisationer som verkar på demokratins grunder bör ha rätt att uttrycka sin åsikt!

Är det sant det Christoffer skriver, vilket jag inte har någon orsak att betvivla, så är det givetvis en skandal.

Inte för att Sverigedemokraterna, eller något annat parti för den delen, har någon rätt i sig att vara med vid någon debatt. Det avgör ju arrangörerna själva vilka partier som ska bli inbjudna. Utan problemet är att ansvariga för Pridehouse och kanske även RFSL haft en policy att man gissar att HBT-människor inte klarar av att lyssna på och kritiskt granska vad en sd-politiker säger i en debatt. Notera, det är en debatt och inget tal. Hade Åkesson sagt en del dumheter, vilket jag gissar att han gjort om han varit med, hade andra partiledare snabbt kunnat bemött det.

Den här kritiken ska inte falla på de flesta volontärer vid Stockholm Pride. De gör ett mycket viktigt arbete och det ideellt. Utan kritiken hamnar hos ledningen för Stockholm Pride och Pridehouse. Även de gör ofta ett förtjänstfullt arbete för HBT-rättigheter och att sprida respekt för HBT-kultur men här har de hamnat fel i någon politiskt korrekt iver.

Till sist några nyheter från andra länder.

Luxemburgs regering (kristdemokratiska CSV och socialdemokratiska LSAP) sa 9 juli ja till ett förslag om en könsneutral äktenskapslag berättar österrikiska gaysiten queernews.at Den här veckan lämnas förslaget till landets parlament och därefter måste det enligt Luxemburgs konstitution dröja sex månader innan ett slutgiltigt beslut. Men landets bögar och lesbiska lär få möjlighet att ingå äktenskap om ett år.

P.g.a. intern oenighet i regeringen innehåller förslaget dock inte någon möjlighet för samkönade par att adoptera. Kristdemokraterna i regeringen är negativa till reformen medan socialdemokraterna är positiva. De två största oppositionspartierna, liberala DP och De gröna, är för både en könsneutral äktenskapslag och homoadoptioner.

För någon vecka sedan skrev jag att Tysklands folkrikaste delstat, Nordrhein-Westfalen, ska likställa sina regionala lagar för olikkönade par i äktenskap och samkönade par i partnerskap. Nu har även Bayern beslutat detsamma berättar tyska HBT-siten LSVD. Tidigare har delstaten i södra Tyskland haft bland de mest negativa lagarna för homosexuella i landet.

Kristdemokratiska CSU hade egen majoritet i delstatsparlamentet i 46 år (sic!), från 1962 till 2008. Men för två år sedan minskade de från ca 60 % till ca 43 % och blev tvingade bilda regering med liberala FDP. Det senare partiet har varit pådrivande för att förbättra de regionala lagarna för homosexuella och bisexuella.

När Bayern 1 januari 2011 likställer lagarna betyder att de blir den tionde delstaten att göra så av landets 16 delstater. Ca 53 av ca 81 miljoner invånare i Tyskland bor då i delstater som jämställt de regionala reglerna för äktenskap och partnerskap.

Uppdatering 1.

Dagens Nyheter skriver om att Alliansens arbetsgrupp för familjepolitiken idag presenterat sina reformförslag i en rapport. Ledamöterna i den borgerliga gruppen är Ulf Kristersson (en av två m-riksdagsledamöter som 1994 röstade ja till partnerskapslagen, den andre var Fredrik Reinfeldt), Ulrika Karlsson (en av de c-riksdagsledamöter som är tydligast HBT-vänliga), Helene Odenljung (har som oppositionsråd engagerat sig i Göteborg för HBT-rättigheter) och Emma Henricsson (en av få kd-politiker som är för en helt likställd adoptionslag för olikkönade och samkönade par).

Det här skulle alltså kunnat bli ett HBT-vänligt borgerligt familjemanifest men är det tyvärr inte.

Från sid 7 i rapporten En familjepolitik för tryggare barn.

De flesta barn växer upp tillsammans med båda sina föräldrar. Många växer upp med separerade föräldrar, som båda tar fullt ansvar för sina barn i vardagen, medan andra i praktiken växer upp med bara sin ena förälder. Familjer ser olika ut och sammansättningen kan variera över tid. Politiken ska respektera detta.

Inget om att en del barn bor i familjer med ett samkönat par. När t.o.m. Kristdemokraterna kunde ha med ordet regnbågsfamilj i ett program från hösten 2009 är det en gåta att Alliansens gemensamma familjegrupp är så konventionell i sitt resonemang och inte heller diskuterar om HBT-familjer har några problem som bör åtgärdas.

Man bör förvänta sig mer av en familjegrupp 2010.