Partier utanför riksdagen. Del 2. Vänster- och högerextrema partier.

Bland marxistiska partier till vänster om Vänsterpartiet är det två som är tydligt HBT-vänliga och varit med i gayparader i en del städer i Sverige, Rättvisepartiet socialisterna och Socialistiska partiet.

Rättvisepartiet socialisterna skriver på sin hemsida att de ska vara med i paraden på lördag. I sin Socialistisk guide till Stockholm Pride har de med HBT-vänlig argumentation men också en del som är mer tveksamt. Visserligen är jag liberal och de är socialister, vi har nog ofta helt olika värderingar, men trots det reagerar jag när de skriver saker som.

I Pride House kommer det även att äga rum en massa kulturella och politiska föreläsningar som inte bara handlar om individuell utveckling av den egna sexualiteten.

En massa kan vara mindre intressant för socialister – som de som hålls av liberaler, kyrkan och karriärcoacher. Men det finns en hel del intressanta föreläsningar som socialister borde ingripa i, trots att arrangörerna saknar klassanalys.

Vad menar de med "individuell utveckling av den egna sexualiteten"? Och varför kallar man det för "bara" som om det vore något oviktigt? All sexualitet som är frivillig måste väl vara individuell, eller menar Rättvisepartiet socialisterna att folk ska ha sex som en del av någon typ av klasskamp? Och blir det inte ganska fördomsfullt att förvänta sig att socialister inte kan vara intresserade av seminarier arrangerade av "kyrkan"? Det är ju många socialister som är kristna. Hade de förresten skrivit så även om det varit något muslimskt samfund vid Pridefestivalen, att socialister nog inte är intresserade av seminarier arrangerade av ett sådant samfund eller hade de kallat ett sådant resonemang för islamofobt? Då är de inte logiska och konsekventa.

Men Rättvisepartiet socialisterna är tydligt HBT-engagerade, för en könsneutral äktenskapslag, homoadoptioner etc. vilket givetvis är bra. Samma åsikter har Socialistiska partiet som i sitt partiprogram från 2006 skriver bl.a. följande.

För att luckra upp kärnfamiljsnormen och göra många parallella samlevnadsformer möjliga och begripliga behövs ett nytt tänkande kring allt från medicinsk behandling, psykiatri, boendeformer, barnomsorg och arbetslagstiftning. Ett synsätt som inte låser fast sig vid fasta normer när det kommer till kön, sexualitet och föräldraskap är nödvändigt hos ett samhälle som vill ge utrymme åt människor att leva med vem eller vilka de vill.

Rättvisepartiet socialisterna och Socialistiska partiet skriver på sina hemsidor att de är för ett demokratiskt system med yttrandefrihet etc. Kommunistiska partiet, som tidigare hette Kpml (r), argumenterar däremot i sitt partiprogram för diktatur.

Socialismen innebär att borgarklassens diktatur i samhälle och stat under en övergångsperiod ersätts av arbetarklassens, av proletariatets revolutionära diktatur. Först under kommunismen, då de sista resterna av klassamhället utrotats, dör staten bort som ett organ för klassförtryck.

Inte nog med att partiet är för diktatur och förföljelse. De har aldrig haft med något om HBT-rättigheter i partiets program. På 1970-talet var partiet tydligt homofientligt när de kallade homosexuella relationer för "borgerlig dekadens". Idag har partiet nyanserat sig och är för bl.a. en könsneutral samlevnadslag. Men på sin hemsida skriver partiet i Våra viktigaste frågor.

Kommunisterna är för alla människors lika rättigheter och motsätter sig förtryck och särbehandling på grund av religiös tro eller sexuell läggning. All form av diskriminering måste bekämpas, genom såväl upplysning och lagstiftning. Människors religiösa övertygelse eller sexuella läggning är en privatsak, så länge den inte skadar någon annan.

Men kommunisterna motsätter sig de som försöker göra religion eller sexuell läggning till huvudfrågor. Istället sätter kommunisterna arbetarklassens enhet i första rummet. Vi är därför svurna fiender till alla krafter och politiska grupperingar som arbetar för att splittra upp arbetarklassen. Men en enhet måste byggas på respekt för olikheter varvid kommunisterna också bekämpar alla former av chauvinism och fördomar inom arbetarklassen.

Som om det vore någon "risk" att ett parti som aldrig skrivit något om homorättigheter i något program skulle göra det till partiets huvudfråga. Och det är avslöjande att de kallar engagemang för bögars och lesbiskas rättigheter för något som "splittrar arbetarklassen" och hotar "arbetarklassens enhet". Visserligen skriver de också att det syftar på religiösa grupper men där har de bl.a. med "kommunisterna bekämpar islamofobin". Det är tydligt att det är HBT-rörelsen som de inte tycker ska synas för mycket i deras parti och i samhället generellt.

Helt annorlunda resonerar de om rasism. Där är partiet, med rätta, mycket tydligt och har inte några resonemang om att det kan "splittra arbetarklassen" och hota "arbetarklassens enhet" när folk tydligt engagerar sig emot rasism.

Sverigedemokraterna brukar ofta kallas högerextrema. Orsaken till att jag inte har med dem i den här kategorin av extremistpartier är dels att de nyanserat sig något de senaste åren även om de ännu är ett tydligt främlingsfientligt parti. Men främst för att de är det största partiet utanför riksdagen och därmed passade bättre ihop bland partierna i förra bloggposten där fokus var på de som fick flest röster 2006.

Det parti i Sverige som idag främst bedriver en högerextrem, rasistisk och HBT-fientlig politik är Nationaldemokraterna. De är kända för att ha fått kommunfullmäktigemandat i Södertälje och ökända för att attackerat Prideparaden i Stockholm 2003 men faktum är att de minskade i valet 2006 och bara fick drygt 3 000 röster i hela Sverige, ca 0,06 %. Det är viktigt att konstatera att det är ett synnerligen marginellt parti även om deras budskap är vidrigt. I sin principförklaring (partiprogram), reviderad senast 2005, skriver Nationaldemokraterna bl.a. följande.

Mannen och kvinnan är olika, både fysiskt och mentalt. Att de är olika beror i första hand på biologiska faktorer. Mannen och kvinnan kompletterar varandra och föreningen av dessa är ett barns bästa utgångspunkt i livet. Att tillhöra en sådan familj är i det närmaste en rättighet för varje barn.... Det viktiga arbete som framförallt kvinnan uträttar i hemmet skall inte negligeras eller förringas, utan lyftas fram som det förtjänstfulla och viktiga arbete det är.... Sunda familjeideal skall prioriteras i det offentliga. Perverterade familjeformer skall inte få samhällets erkännande som godtagbara alternativ till naturliga familjer.

I avdelningen Frågor och svar skriver på hemsidan skriver partiet.

Varför kallar ni homosexuella relationer för perverterade?

Det är viktigt att den traditionella familjen utgör en odiskutabel norm för samhället, eftersom det är där kommande generationer blir till och fostras. Under tusentals år av människans utveckling har detta varit normen, de samhällen som inte haft denna norm har inte lyckats nå civilisationsframsteg eller till och med gått under. Till skillnad från normala familjer (mamma, pappa, barn) är homosexuella relationer onormala och ger uttryck för en defekt.

Samtidigt har även homosexualitet funnits i alla samhällen. Alla har tyvärr inte möjligheten att bilda familj, och det är oftast inte deras fel. Vi är inte på något sätt fientliga mot homosexuella som inte gör en stor sak av sin sexuella läggning. Att vara homosexuell är ett dolt handikapp som inte syns utanpå, men som är värre än många andra handikapp i det avseendet att man inte kan bilda familj.

Själva ordet perversion betyder ”förvrängd” eller ”kastad över ända” och inkluderar också ett moraliskt fördömande. För att samhället ska bevara och stärka den heterogena friska normen är det viktigt att kärnfamiljen moraliskt upphöjs över homosexualitet. Annars riskerar man det som sker idag, nämligen att homosexuella luras att vara ”stolta” över sitt handikapp.

Det som i verkligheten är perverst är givetvis partiets hat (även om de inte själva erkänner det) och deras intolerans. I sitt valmanifest för 2006 skrev partiet bl.a. följande.

Homosexuella par skall inte likställas med riktiga familjer och de ska inte få adoptera barn.

Nationaldemokraterna vill också avskaffa allt juridiskt erkännande av samkönade relationer, de är emot lagar som ger homopar möjlighet att ingå äktenskap eller partnerskap och emot att sambolagen ska gälla för samkönade par. Nd vill också förbjuda HBT-föreningar och gayparader. De är emot att skolor ska ge positiv information om homosexuella relationer.

När det gäller Pridefestivaler skriver de följande i avdelningen Frågor och svar.

Varför kritiserar ni Pride-festivalen?

Frågan är snarare hur någon över huvud taget kan sympatisera med Pride-festivalen. För det första så skulle heterosexuella som blottade sig på det sättet som sker på Pride bli gripna för oanständigt beteende. Och det blir ju inte bättre av att det är homosexuella som visar upp sin sexualitet på det sättet. För det andra så är det tydligt att paraden just handlar om själva sexakten, inte om att bilda familj, fostra kommande generationer – allt det som är själva poängen med vår sexualitet. Man har degraderat sexakten till att handla om rent egoistiskt nöje. Sunda människor hade varit emot en sådan parad även om det var heterosexuella som visades, just för att den sätter porren framför familjen.

Själva idén med att visa upp sitt sexuella handikapp är lika sjuk som att anordna en parad för stolta HIV-smittade, alzheimerssjuka eller lytta. Det är väl inget att vara stolt över?

Det finns personer även inom den nationella demokratiska rörelsen som är homosexuella och de ställer absolut upp på sunda familjevärderingar. De är ledsna för att de inte kan bilda en normal familj, men det betyder inte att de vill riva ner den friska normen – tvärtom.

Kul att de nu tydligen erkänner att det även är folk i den "nationella rörelsen" som är homosexuella och bisexuella. Men det kan inte vara enkelt om någon av dem skulle få för sig att engagera sig i Nationaldemokraterna. Det är så många idiotiska saker i det de skriver att jag inte bryr mig om att bemöta det här. Ni kan ju själv konstatera hur absurd argumentationen är. Tyvärr använder ju en del religiösa grupper också sådan argumentation.

Till sist något om det mesta högerextrema partiet i Sverige. Nationalsocialistisk front som sedan förvandlades till Folkfronten som därefter blev Svenskarnas parti och som med det namnet kandiderar i riksdagsvalet i höst. Paradoxalt skriver de inget om bögar, lesbiska och transpersoner i sitt partiprogram och inte heller i övrigt på sin hemsida vad jag kan hitta. Trots att de är ett nazistiskt parti och det är känt att de har en HBT-fientlig ideologi.

I partiprogrammet har de dock med bl.a. följande.

Sverige skall styras på ett så ändamålsenligt sätt som möjligt: Statsapparaten skall ledas av ett modernt statsskick som så effektivt som möjligt gagnar svenskarna. Statsskicket måste bygga på kompetens och ansvar, och dess uppgift skall alltid vara att tjäna befolkningen, aldrig tvärtom. Det styrande systemets ledord skall vara förbättring, utveckling och hela folkets väl.

Och i sitt "förtydligande" av den delen av partiprogrammet skriver de.

Dagens statsskick har varit ett experiment som varat i ungefär ett sekel och det negativa resultatet av det går inte att ta miste på idag. Det demokratiska systemet är en av huvudanledningarna till den kaosartade situation som börjar sprida sig allt mer då dagens statsskick bygger på ansvarslöshet, egoism och folksplittring, vilket har möjliggjort inflytande för allehanda särintressen på bekostnad av allmänhetens dito. Ett nytt system där kompetens, ansvar och allmännytta är ledord måste ersätta det nuvarande systemet för att kunna lösa krisen som skapats och sedan kontinuerligt förbättra Sverige.

I praktiken betyder de där att de vill införa ett system med diktatur. Men idag använder nazistiska grupper ofta den här typen av kodord istället för att vara tydliga och ärliga med vilket politiskt system de är för.

Uppdatering 1.

Dagens Nyheter.

Pride tar sig upp på teaterscenen.

"Heteronormen angår oss alla". En intressant debattartikel av Elin Grelsson. Från artikeln.

Det handlar, i grunden, om att visa på större strukturer. Hur bögrädsla också begränsar heterosexuella män i deras handlingsutrymme, där det finns snäva gränser kring vad som uppfattas som acceptabelt manligt beteende och inte. Att normen kring heterosexuell tvåsamhet påverkar också långt fler än samkönade par, såsom ensamstående föräldrar, singlar eller dem som önskar att organisera sina relationer på annat sätt än monogami.