BRÅ kallar transkvinna för "han" i ny hatbrottsrapport.

Det totala antalet anmälda hatbrott i Sverige har börjat stabilisera sig efter att tidigare ökat i flera år. Det avslöjar Brottsförebyggande rådet som idag presenterar hatbrottsstatistiken för 2009.

Från rapporten. (sid 13)

År 2009 identifierades knappt 5 800 anmälningar med hatbrottsmotiv, vilket är en minskning med ungefär 100 anmälningar sedan föregående år. Till sin struktur är hatbrottsanmälningarna i stora drag lika som år 2008. Det främlingsfientliga/rasistiska motivet är dominerande i hatbrottsstatistiken. Näst vanligast är det homofobiska, bifobiska och heterofobiska motivet, följt av det antireligiösa motivet. Fördelningen är nästan densamma som föregående år, anmälningar av hatbrott med främlingsfientliga/rasistiska motiv har minskat från 72 till 71 procent. Andelen anmälningar med antireligiöst motiv och homo-, bi och heterofobiskt motiv är desamma som föregående år. Bland de antireligiösa hatbrotten har dock anmälningarna med antisemitiskt motiv ökat, med 91 anmälningar (57 procent), medan de islamofobiska och de övriga antireligiösa hatbrotten har minskat. De transfobiska hatbrotten har fördubblats sedan föregående år, men är fortfarande mycket få i förhållande till de övriga hatbrotten.

Det är viktigt att konstatera att statistiken påverkas av flera saker. Dels givetvis av antalet faktiska hatbrott, men även av anmälningsbenägenheten, BRÅ bedömer att mörkertalet är betydande för alla typer av hatbrott.

Andelen av de anmälda hatbrotten som är homofoba, bifoba eller heterofoba är 18 % 2009, samma andel som 2008.

Från rapporten (sid 50).

År 2009 identifierades 1 060 hatbrott på grund av sexuell läggning. Av dessa hade knappt 1 040 anmälningar ett homofobiskt motiv. I jämförelse med 2008 har det inte skett någon ökning av anmälda hatbrott på grund av sexuell läggning. Vart fjärde homofobiskt, bifobiskt och heterofobiskt hatbrott år 2009 var ett våldsbrott.

Att 1040 av 1060 hatbrott p.g.a. sexuell läggning definieras som homofoba betyder givetvis inte att problemet med våld och hot är marginellt för bisexuella. Som man skriver i rapporten.

Det går att anta att flertalet av hatbrotten som riktas mot personer som är bisexuella identifieras som homofobiska i statistiken, detta då det i få fall uttalat framgår att den utsatta är bisexuell. Endast hatbrott där det framgår att den utsatta personen är bisexuell, antingen genom att gärningspersonen uppfattar det eller att den utsatte personen själv beskriver att den utsatts för sin bisexualitet, ingår i denna kategori.

2008 var det första året då BRÅ började redovisa statistik för anmälda hatbrott p.g.a. könsidentitet. Då var siffran bara 14 men har mer än fördubblats 2009, till 30. Om det är en faktisk ökning av hatbrotten mot transpersoner vet vi givetvis inte. Dels är antalet anmälningar få, det kan vara vanliga variationer från år till år. Sedan är det möjligt att kunskapen har förbättrats bland transpersoner om möjligheten att anmäla hatbrott.

Från rapporten (sid 58).

I flertalet av anmälningarna riktades det transfobiska hatbrottet mot personer som genomgått ett könsbyte. Det kan handla om att en gärningsperson med fysiskt våld, trakasserier eller skadegörelse på hem och egendom går till angrepp mot den utsatta personen.

Men när BRÅ sedan ska skriva om ett konkret exempel så avslöjas det att de nog har vissa brister när det gäller transkompetensen.

Ett exempel på ett ofredande med transfobiskt motiv är:

Stefan uppger att han blir trakasserad av ett par killar som bor i hans område. Stefan säger själv att han är transsexuell och det är därför killarna trakasserar honom. Dom härmar honom, drar i hans handväska och smycken och kommenterar att han ser fånig ut. Stefan tycket att det är mycket obehagligt att killarna trakasserar och följer efter honom.

Trots att Stefan i exemplet är transsexuell och därmed identifierar sig som kvinna så använder ansvariga för BRÅ-rapporten "han" om vederbörande. Jag är själv emot att slentrianmässigt använda ordet "hen" om folk. Men i den del av rapporten som handlar om transpersoner hade det varit motiverat (givetvis med en bifogad förklaring av ordets betydelse för de som inte vet det). Eller att de skriver "hon" om Stefan identifierar sig som kvinna.

Även Dagen har en artikel om BRÅ:s hatbrottsrapport.

Att hatbrott är ett allvarligt och vanligt problem är tyvärr ett faktum. Senast är det Qx som berättar om några sådana brott. Dels i Malmö.

Det var på torsdagen 24 juni som Joshua Borden lämnade sin lägenhet på Möllevångsgatan, nära Folkets park, där hans kollegor väntade i en bil, på väg till jobbet. Joshua arbetar som informatör på Safe6, en avdelning inom RFSL Skåne och bilen bar därför RFSL:s logotyp och en regnbågsfärgad dekal.

Joshua Borden satte sig i förarsätet, men då han skulle köra iväg blockerades vägen av fyra tonåringar på två mopeder. Joshua berättar att han tutade, men att ungdomarna inte flyttade på sig, utan istället började köra med längs bilen och sparka på dess sidor.

– De skrek "jävla bögar", och när jag skulle köra därifrån slog en av mopedisterna sönder sidorutan, medan en annan kastade något mot bakrutan, som splittrades. Det regnade glas över våra huvuden, berättar Joshua Borden.

Qx skriver även om ett rugbylag som fått böter för att inte gjort något för att stoppa homofoba ramsor vid en match där öppet homosexuella Gareth Thomas var med.

Castleford Tigers döms av Rugby Football League att betala totalt 40 000 pund, nära en halv miljon svenska kronor i böter. Hälften av beloppet skall betalas ut direkt och resten under nästa år. Beslutet grundas på kritik mot att Castlefords ledning inte gjort tillräckligt för att stoppa de homofoba ramsorna från läktaren och för att inte ha genomfört en "meningsfull" undersökning av vad som hänt i efterhand.

Det här är en mycket viktig signal om att man på vissa ställen börjat ta problemen med homofobi inom sporten på allvar. Annars är det oftast feg tystnad som råder i den delen av samhället. En annan positiv nyhet är att ishockeyspelaren Brent Sopel från NHL-laget Blackhawks ska vara med i Prideparaden i Chicago.

Även i HBT-politiken i övrigt är det en del intressanta notiser. Tyska siten Queer.de rapporterar att 61 % i Tyskland nu är för homoadoptioner, bara 28 % är emot medan 11 % inte har någon åsikt om reformen. I en opinionsmätning från 2006 var det 41 % i Tyskland som var för en helt likställd adoptionslag vilket betyder att opinionen svängt betydligt de senaste åren. Idag har samkönade par bara möjlighet till närståendeadoptioner. Alla partier i parlamentet är för en helt likställt adoptionslag - förutom kristdemokratiska CDU-CSU. Men eftersom de är med i regeringen har de hittills blockerat reformen.

I söndags, 27 juni, blev det äntligen möjligt för samkönade par som bor på Island att gifta sig. Ett av de första paren var landets socialdemokratiska statsminister Johanna Sigurdardottir och hennes partner avslöjar brittiska siten Pinknews.