Mikael Wiehe avslöjar inskränkhet och hyckleri i ny intervju.

I det nya numret av HBT-tidningen Qx som ges ut idag har man intervjuat vänstersångaren Mikael Wiehe. Det kan tyckas vara en traditionell story där en medelålders heterosexuell man avslöjar att han i sin ungdom var homofob men idag blivit HBT-vänlig. Men i intervjun avslöjar också Wiehe (omedvetet) hur trångsynt och hycklande han är.

Först ska jag förtydliga att jag inte har någon som helst respekt för Mikael Wiehe efter att han för några år sedan hyllade kommunistdiktaturen Kuba.

Från Wikipedia.

On February 24, 2007, Wiehe performed at a festival in Malmö, labeled as a "solidarity party for the Cuban Revolution", which was organized by the Swedish-Cuban Association, the Revolutionary Communist Youth, the Swedish Communist Party and others. The ambassador of Cuba to Sweden, Ernesto Meléndez Bachs, also held a speech at the festival. In an interview in Kvällsposten, Wiehe said that "Cuba has the best record on human rights in the region"[1] and in an interview with Sveriges Radio he said that he would "hesitate" to label the country as a dictatorship.[2]

Helt absurt var att han tydligen (utan någon som helst ironi) sjöng sin låt "Sång till friheten" på hyllningsmötet till Kubadiktaturen Och faktum är att tvärtemot vad Wiehe säger är nästan alla länder i Amerika idag demokratier, Kuba är ett av de länder i regionen som kränker mänskliga rättigheter mest.

Landets regim, där Fidel Castro och Che Guevara var i den politiska ledningen, skickade massor av homosexuella och bisexuella till arbetsläger på 1960-talet. Syftet var att "hårt arbete skulle göra dem heterosexuella". Inte ens USA som då hade en homofientlig politik generellt använde sådana vidriga metoder mot homosexuella och bisexuella. För mig är det en gåta att någon som är bög eller lesbisk och har självrespekt kan ha Che Guevaras bild på en tröja.

De senaste åren har dock diktaturregimen svängt något och nu planeras det t.o.m. för en partnerskapslag. Men däremot har regimen inga planer att tillåta bögar och lesbiska (och andra) att rösta i fria och demokratiska val och fritt få kritisera kommunistpartiet.

Men låt oss granska intervjun med Mikael Wiehe.

Mikael Wiehe växte upp som ”starkt antibög”. Som tonåring såg han homosexuella som äckliga män som runkade av varandra i pisskurer och buskage.

Det här var i början av 1960-talet så kanske Wiehe är förlåten för det. Men det är också viktigt att konstatera att 1964 höll Folkpartiets ungdomsförbund (nu Luf) den första partipolitiska konferensen någonsin i Sverige där man talade om bl.a. homosexuellas rättigheter i samhället. Det hade blivit en försiktig debatt i vissa kretsar om att ompröva attityden till samkönade relationer. Men Wiehe var inte en del av de kretsarna. Han var homofob.

Det hade varit intressant om någon vänstersångare sagt att han som tonåring i början av 1960-talet var "starkt antijude" och då tyckte judar var äckliga män som hade pervers sex och som med ocker lurade pengar från hederliga svenskar. Men att vänstersångaren idag ändrat åsikt. Hade vederbörande då förväntat sig beröm? Eller skämts för sina tidigare åsikter? Wiehe borde skämmas men några sådana tecken är det inte i intervjun. Att sedan homofobi och antisemitism varit vanligt tidigare i Sverige är möjligen en förklaring men aldrig en ursäkt.

Åter till intervjun i Qx med Wiehe.

Det var 1976 och jag hade åkt till den grekiska ön Hydra, där Leonard Cohen hade sitt hus på den tiden. På båten blev jag antastad av en äldre grekisk man. När jag senare satt i hamnen och läste kom den här amerikanen och sade att han läste samma bok, Carlos Castenedas ”Tales of
Power”. Jag berättade för honom om vad som hänt på båten och han såg på mig med uppspärrade ögon. ”Men… har du aldrig varit kär i en man?” Jag sade att ”nej, det har jag verkligen inte”. Så berättade han hur han hade blivit kär i en man på ett så jävla fint sätt att det förändrande mitt liv. Han sade att kärleken är så stor att den omfattar alla, och jag tänkte att det har han fanimej rätt i.

Det här är i och för sig en sympatisk berättelse. Och hade Wiehe varit en vanlig Medelsvensson hade jag inte haft något att invända emot det. Personliga möten är ofta viktiga för att bli en mer tolerant människa. Men Wiehe var ingen Medelsvensson. Han hade 1976 varit med och släppt sex album med proggruppen Hoola Bandoola Band. Han hade tydligt engagerat sig emot rasism, främlingsfientlighet och sexism, något som givetvis hedrar honom.

I riksdagen hade Vpk (nu Vänsterpartiet) 1973 lämnat ett förslag om en könsneutral samlevnadslag. Övriga riksdagspartier accepterade inte förslaget men Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet och Vpk gjorde ett principiellt viktigt uttalande om att homosexuella relationer var "en fullt acceptabelt levnadsform i samhället".

Tyvärr hade det femte riksdagspartiet, Moderaterna, problem med att säga något så positivt (m var då ett konservativt parti) och de föreslog som alternativ att riksdagen skulle uttala att man inte "hade något att erinra mot homosexuella relationer". Ett ganska meningslöst uttalande egentligen eftersom samkönade relationer var tillåtna.

1973 sa Folkpartiets ungdomsförbund som första partipolitiska förening ja till en könsneutral äktenskapslag. Kommunistiska ungdomsförbundet (nu Ung vänster) hade då samma politik som Vpk och var alltså för en könsneutral samlevnadslag. Socialdemokratiska ungdomsförbundet var då för någon typ av sambolag för samkönade par.

Men det här hade tydligen inte påverkat den välkände proggaren Mikael Wiehe som nog följde politiska debatter noga redan då. Och som ofta snackade om jämlikhet. Det krävdes tydligen att han skulle möte någon bög i Grekland för att konstatera det som egentligen borde vara givet för varje människa som snackar om jämlikhet och kallar sig "radikal", att det är vars och ens ensak vem man blir ihop med om det är en frivillig relation mellan vuxna individer.

Du talade också om journalisten Johan Ehrenbergs historia om sitt dubbelliv som Jenny Ehrenberg.

– Ja, han var jävligt före sin tid. Jag beundrar människor som satsar sig själva i
kampen för något de tror på.

Vad var det som berörde?

– Jag blev oerhört rörd av att en människa stod upp och sade att ”jag berättar för er vem jag är och inte tvärt om. Jag är såhär, inte på något annat sätt, och jag kräverrätten att vara just så”.

För er som inte känner till det blev Johan Ehrenberg känd på 1980-talet för att dels jobba med vänstermedia, dels för att han var vad vi idag hade kallat för transperson. Här är Wiehes kommentar riktig. Ehrenberg har senare avslöjat att han inte bara mötte motstånd och förakt från konservativa kretsar i samhället. Utan också från många inom den vänster han själv var en del av. Det var väl ingen av dem som sa något negativt offentligt men privat blev det tydligt att de inte gillade att vänsterjournalister höll på med "sådant flum" som att problematisera vilket kön en människa har.

Givetvis är det väl ingen som egentligen blir förvånad att även människor till vänster har fördomar. Men det som blir hycklande är att så många av dem i debatten annars snackade om hur viktigt det var att jobba för jämlikhet, rättvisa, mångfald etc.

Har du varit på fler Pridefestivaler?

– Ja, jag råkade hamna på en Prideparad i Stockholm med en av mina döttrar för snart tio år sedan. Jag minns att jag blev så jävla glad när jag såg den där paraden gå förbi. Och jag blev glad över att jag blev glad, va.

Det är trevligt i sig att Wiehe blev glad. Men intressant att han tydligen själv blev något förvånad. Hade han reagerat likadant om det det varit en parad för invandrares rättigheter. Han hade även då konstaterat något förvånat att han faktiskt gillade en demonstration mot rasism?

Även övriga ministrar får sig en känga. Har den sittande regeringen gjort någonting bra?

– (lång tystnad) … jag är ledsen, och det menar jag uppriktigt, men… Jo! Carl Bildts inställning i konflikten Israel–Palestina är bättre än Göran Perssons.

Om man ser till lagen om samkönat äktenskap och att transpersoner skyddas av diskrimineringslagen…

– … så är det jättebra för andra, men påverkar inte mig direkt om jag ska vara ärlig. Och man ska vara ärlig. Jag tycker fortfarande att de ekonomiska frågorna är viktigast.

Det här är kanske den mest avslöjande kommentaren från intervjun. Wiehe skriver att vissa reformer inte påverkar honom direkt och då är de tydligen inte lika viktiga. Det säger han som mer än de flesta snackar om solidaritet och att kämpa för allas rättigheter. Och om det viktigaste för honom är vad som påverkar honom själv borde han väl hylla den borgerliga regeringens skattesänkningar som nog även gett honom mer pengar.

Att däremot berömma Carl Bildt för hans kommentarer om Israel och Palestina det kan Wiehe. Trots att det definitivt inte berör honom själv direkt. För inte är väl Wiehe palestinier? Men det är som jag skrivit tidigare här på bloggen. Många "HBT-vänner", både till höger och vänster, prioriterar att jobba mot diskriminering p.g.a. etnicitet före att jobba emot diskriminering p.g.a. sexuell läggning och könsidentitet. Det betyder inte att de måste vara homofober. Många av dem är som Mikael Wiehe HBT-vänliga idag. Men de förtjänar kritik för sin rangordning av olika typer av diskriminering.

Uppdatering 1

Nya artiklar med koppling till HBT.

Dagen:
Lutherska världsförbundets president vädjar om enhet i homofråga.
Svalt intresse för homovigslar.

Den kristna tidningen Dagen har också en ledarartikel om Sverigedemokraterna, Sd skapar det de angriper.

Från artikeln.

Bara den människa som blir accepterad sådan hon är förmår att ta in andra sådana de är, med likheter och olikheter. Att detta inte är lika med flathet inför all sköns oarter i andras livsstil säger sig självt. Den enda möjliga principen att bygga ett gott samhälle på är att alla människor har lika värde - alltid och överallt.

Att den inte är lätt att leva upp till gör den inte mindre viktig. Om man tummar på den får man ett rasistiskt system, byggt på godtycke, som bäddar för övergrepp och orättvisor med lagens goda minne. Vem av oss vill ha det så?

Jag håller helt med om resonemanget men det kan ju också tillämpas när det gäller samkönad och olikkönad kärlek. Men där byter Dagen helt argumentation och låtsas som att det bästa är att homosexuella blir heterosexuella och anpassar sig till normen i samhället. Alltså samma resonemang som sd har när det gäller invandrare. Det är en gåta att ansvariga på tidningen Dagen inte själv konstaterar sitt hyckleri. Eller de kanske gör det men vill inte avslöja att det de egentligen sysslar med är spridande av intolerans mot HBT-personer.

Amnesty Internationals hemsida Fight discrimination in Europe avslöjar att föreningen till den tyska regeringen överlämnat 55 000 signaturer från en namninsamling för EU-kommissionens förslag till direktiv mot diskriminering. Direktivet, som även godkänts av en tydlig majoritet i EU-parlamentet, skulle betyda att alla EU-länder blir skyldiga att förbjuda diskriminering p.g.a bl.a. sexuell läggning inom alla samhällsområden. Idag gäller den skyldigheten bara inom arbetsmarknaden. Orsaken till att EU ännu inte kunnat enas om förslaget till direktiv från EU-kommissionen är att Tysklands borgerliga regering är emot det.

Uppdatering 2.

Dagens Nyheter berättar att Kristdemokraterna fått begreppet "Verklighetens folk" varumärkesskyddat av Patent- och registreringsverket. Först när jag läste det här verkade det vara ett aprilskämt men eftersom det är 22 juli är det inte det. Det är ju helt absurt att politiska partier ska kunna varumärkesskydda politiska begrepp. Och de partier som gör det gör sig till åtlöje. Det är en helt annan sak att varumärkesskydda partinamn, Alliansen, Röd-Gröna etc. vilket är legitimt för att folk inte ska kunna låtsas sprida ett budskap i ett partis namn trots att det är en annan avsändare. Även Sydsvenska Dagbladet skriver om nyheten.

Ni som följer min blogg vet att jag är emot kvotering. Den främsta orsaken är att kvotering reducerar människor till att bara ha en egenskap trots att vi människor är komplexa. Logiken att "positiv särbehandling" (negativ särbehandling av vissa individer) ska balansera annan negativ särbehandling är också absurd. Det är som om människor bara vore en del av olika grupper som ska få kollektiv rättvisa. Men rättvisa har varje individ rätt till.

Därför är det bra att några debattörer i Svenska Dagbladet idag argumenterar emot förslaget om att könskvotera börsbolagsstyrelser.

Från artikeln.

Norge brukar tjäna som exempel när kvoteringsförespråkare vill uppvisa ett slags facit, så också i Brännpunktsartikeln. Man hävdar att den norska kvoteringen av kvinnor till större bolags styrelser har resulterat i att fler kvinnor rekryterats även till chefs- och direktörsposter, varför kvotering bör införas också i Sverige för att öka andelen kvinnliga chefer.

Dock kan ett argument som bygger på falska premisser knappast övertyga. Det har nämligen visat sig att norska bolag som inte lyder under kvoteringslagen har ökat andelen kvinnliga chefer – medan andelen kvinnliga chefer i bolag som lyder under kvoteringslagen helt och hållet har stått still sedan lagen infördes. Norges kvotlag är därmed främst ett exempel på hur man inte bör göra för att öka andelen kvinnliga chefer.

Tyvärr har Socialdemokraterna blivit för den här typen av kvotering. Tidigare har det främst varit Miljöpartiet och Vänsterpartiet som engagerat sig för sådant. Och om man nu ska kvotera kön varför inte kvotera så att en viss andel i börsbolagen ska vara öppet HBT? Eller invandrare? Varför är inte det "en demokratifråga"? Själv är jag givetvis konsekvent och säger nej även till kvotering av bögar, lesbiska och invandrare till börsbolagsstyrelser.

Ecce Homo = Se människan.