Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
Det var en notis i tidningen Amos. En bild på Whitney Houston från 1990-talet. Hon såg nerknarkad ut. Utmärglad. Från att tidigare varit en "helylletjej". Amos är förresten en tidning jag kan rekommendera. Det är Svenska kyrkan som ger ut den. En av få kristna tidningar som inte ger tvärsäkra svar utan hellre startar debatter.
Tidningen resonerade om varför de flesta av oss tycker bilden av den drogade och utmärglade Whitney Houston är så obehaglig. Kanske för att de flesta av oss känner igen oss. I varje människa som verkar harmonisk bor det någon som är ledsen.
Ungefär som i historierna om George Michael som också haft drogproblem. Som var en "helyllekille". Men i verkligheten existerar det aldrig några killar och tjejer som är helylle. Alla har sina sorger. Sina mänskliga brister. Och sina positiva egenskaper.
För mig blev det här mycket konkret när en medelålders man med skägg gick genom centrala Malmö för några veckor sedan. Han skrek och var otrevlig mot människor han mötte. De flesta av oss ignorerade honom. Det var tydligt att han var kraftigt påverkad av alkohol, kanske även av narkotika.
Jag blev först något förbannad på honom även om jag givetvis förstod att han var påverkad. Varför gå omkring och hojta och vara otrevlig? Kanske är han vad man brukar kalla chanslös. Han blir inte bättre.
Men sedan konstaterade jag att vi inte vet hur han är som nykter. Har inte alla människor ibland varit så besvikna att man skulle vilja gå omkring som honom? Men de flesta av oss har, tack och lov, spärrar som förhindrar det. Även när vi druckit sprit. Men vem har rätt att kalla honom chanslös?
Jag har det senaste året ofta besökt ett ställe som heter Comigen i Malmö. Ett ställe för folk som tidigare missbrukat alkohol eller narkotika. Många både-och. Det var av en slump att jag upptäckte stället. Sydsvenska Dagbladet hade en artikel om var man kunde köpa billigast kaffe på stan och Comigen var ett tips.
Men sällan har jag mött så kloka människor som där. Folk som ibland i många år använt narkotika men som nu är drogfria. De har oftast en tydlig etik, vad som är rätt och fel. Men dömer inte eftersom de själva varit i svåra situationer. Kanske skulle de kunna vara en inspiration för en del kristna? När folk möter en del av dem på stan skulle ingen gissa att de kanske varit narkotikamissbrukare i 10 år.
Människor kan hamna i situationer som är chanslösa. Men ingen människa är chanslös.
Inte någon.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Det var en notis i tidningen Amos. En bild på Whitney Houston från 1990-talet. Hon såg nerknarkad ut. Utmärglad. Från att tidigare varit en "helylletjej". Amos är förresten en tidning jag kan rekommendera. Det är Svenska kyrkan som ger ut den. En av få kristna tidningar som inte ger tvärsäkra svar utan hellre startar debatter.
Tidningen resonerade om varför de flesta av oss tycker bilden av den drogade och utmärglade Whitney Houston är så obehaglig. Kanske för att de flesta av oss känner igen oss. I varje människa som verkar harmonisk bor det någon som är ledsen.
Ungefär som i historierna om George Michael som också haft drogproblem. Som var en "helyllekille". Men i verkligheten existerar det aldrig några killar och tjejer som är helylle. Alla har sina sorger. Sina mänskliga brister. Och sina positiva egenskaper.
För mig blev det här mycket konkret när en medelålders man med skägg gick genom centrala Malmö för några veckor sedan. Han skrek och var otrevlig mot människor han mötte. De flesta av oss ignorerade honom. Det var tydligt att han var kraftigt påverkad av alkohol, kanske även av narkotika.
Jag blev först något förbannad på honom även om jag givetvis förstod att han var påverkad. Varför gå omkring och hojta och vara otrevlig? Kanske är han vad man brukar kalla chanslös. Han blir inte bättre.
Men sedan konstaterade jag att vi inte vet hur han är som nykter. Har inte alla människor ibland varit så besvikna att man skulle vilja gå omkring som honom? Men de flesta av oss har, tack och lov, spärrar som förhindrar det. Även när vi druckit sprit. Men vem har rätt att kalla honom chanslös?
Jag har det senaste året ofta besökt ett ställe som heter Comigen i Malmö. Ett ställe för folk som tidigare missbrukat alkohol eller narkotika. Många både-och. Det var av en slump att jag upptäckte stället. Sydsvenska Dagbladet hade en artikel om var man kunde köpa billigast kaffe på stan och Comigen var ett tips.
Men sällan har jag mött så kloka människor som där. Folk som ibland i många år använt narkotika men som nu är drogfria. De har oftast en tydlig etik, vad som är rätt och fel. Men dömer inte eftersom de själva varit i svåra situationer. Kanske skulle de kunna vara en inspiration för en del kristna? När folk möter en del av dem på stan skulle ingen gissa att de kanske varit narkotikamissbrukare i 10 år.
Människor kan hamna i situationer som är chanslösa. Men ingen människa är chanslös.
Inte någon.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar