Heteronormativitet i familjelagarna.

Sverige har generellt de HBT-vänligaste lagarna i världen. Och 93 % i riksdagen (alla partier förutom kd) är för dem. Men det betyder inte att vi ska låtsas som att "nu behövs det inte några nya reformer". Menar vi allvar med att utmana heteronormativiteten så måste vi kritiskt granska nuvarande förbud i de svenska lagarna.

I onsdags, 7 april 2010, hade riksdagen en debatt om Hälso- och sjukvårdsfrågor.

Thomas Nihlen (mp) sa bl.a. följande i debatten.

Miljöpartiet anser att lagstiftningen om behandling med donerade ägg och spermier samt embryodonation behöver förändras för att den ska gälla lika för alla kvinnor oavsett civilstånd och sexuell läggning. Vi vill utreda möjligheterna till att det ska bli möjligt att tillåta behandling med både donerade ägg och donerad sperma samtidigt....

Av samma orsaker som lesbiska och bisexuella kvinnor som lever i en relation med en kvinna bör få tillgång till behandling med donerade ägg bör även de kvinnor som är ensamstående få tillgång till sådan behandling oavsett sexuell läggning.

Det par som vill ha ett barn men som själva av biologiska skäl inte kan få något kan anlita en kvinna som låter sig befruktas av parets sperma eller tar emot ett befruktat ägg. Ett annat sätt att uttrycka det är att surrogatmamman, eller värdmodern, lånar ut sin livmoder. En värdmoder är alltså en kvinna som bär och föder ett barn åt någon annan. Paret blir sedan, då värdmodern avsagt sig vårdnaden, de som tar hand om barnet och blir barnets sociala och rättsliga föräldrar....

I Sverige har värdmödraskap hittills avvisats av etiska skäl. Frågan är komplicerad och rymmer många svåra etiska ställningstaganden. Det har dock under de senaste åren gjorts stora medicinska framsteg och utvecklingen har gått vidare. Många människor som av olika skäl tidigare inte kunde få barn kan i dag få sin önskan om ett barn uppfylld.

Just därför tycker vi i Miljöpartiet att det är viktigt att med en försiktigt positiv hållning och att frågan studeras närmare och utreds i en parlamentarisk utredning i stället för att man avfärdar den som hittills har gjorts.

Det här två reformerna är egentligen inte några HBT-reformer i meningen att de bara handlar om situationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Men trots det utmanar de heteronormativiteten.

Om man nu tillåter donering av sperma och donering av ägg vilka principiella argument är det då för att förbjuda användandet av båda delarna? Det nuvarande förbudet mot det drabbar ofta lesbiska par där någon av dem är infertil, då får hon inte bli inseminerad vid någon klinik.

Surrogatmödraskap, eller värdmödraskap som Thomas Nihlén kallar det, är givetvis komplicerat. De som är emot det hänvisar ofta till att människor kan bli utnyttjade. Att fattiga kvinnor säljer sig för att få inkomster. Visst är det möjligen ett problem. Men flera länder bl.a. Storbritannien tillåter surrogatmödraskap och där är det i princip politisk enighet om att behålla den reformen. Att tillåta det skulle bl.a. göra det möjligt för en del bögpar att få barn, en av männen donerar sperma och blir pappa till barnet. När det är så svårt för samkönade par att adoptera är det ibland det som är möjligt för ett bögpar att få barn.

Man kan invända att det här kanske bara gynnar rika bögpar, men sedan när är det egentligen ett sakargument? Även adoptioner kostar ofta mycket pengar, ska då vi förbjuda det också?

Det man bör göra är att starta en utredning om surrogatmödraskap, och kanske främst resonera om hur man juridiskt förbättrar situationen för de barn som bor i Sverige men som blivit till efter surrogatmödraskap. Ofta är de ansvariga för barnet ett bögpar.

Och att tillåta användande av både donerad spema och donerade äggceller borde egentligen vara givet.

Det är bra att Miljöpartiet startar den här debatten. Men det här är egentligen inte någon partipolitisk debatt. Alla riksdagspartier borde vara intresserade av att lagarna inom familjepolitiken ska vara konsekventa, icke-heteronormativa och vara till barns bästa.