Buruma klär av påven och avslöjar hyckleriet.

För påven Benedictus, liksom för många andra konservativa, kan de sociala och sexuella revolutionerna vid 1900-talets mitt tyckas som orgier i libertinism. Och ibland var det kanske så, åtminstone för vissa: gaylivets hedonism i Amsterdam eller San Francisco, de sexuella vanorna i vissa hippiesamhällen och de närmast feodala erotiska privilegierna hos vissa rockstjärnor. Men det gällde knappast alla.

Det där är ett citat från en mycket intressant debattartikel idag i Sydsvenska Dagbladet. Det är Ian Buruma, professor i demokrati och mänskliga rättigheter vid Bard College i New York, och författare till boken Taming the Gods: Religion and Democracy on Three Continents som kommenterar skandalerna inom katolska kyrkan.

Buruma avslöjar med retorisk skicklighet hur absurt det är av påven och Vatikanstaten att låtsas som att det är sekulariseringen av samhället som orsakat de många sexuella övergreppen inom katolska kyrkan.

Från hans artikel.

I sin märkliga ursäkt till de irländska katolikerna (vilka utgör merparten av Irlands befolkning) förklarade påven Benedictus XVI varför han trodde att syndiga präster frestats till sexuella handlingar med barn. Det berodde, menade han, på ”nya och allvarliga hot mot tron som uppkommit genom de snabba förändringarna och sekulariseringen av det irländska samhället. Sociala förändringar har skett hastigt, och ofta på ett sätt som negativt påverkat människors traditionella fasthållande vid katolska läror och värderingar”.

Som vi vet är det inte bara på Irland som katolska präster begått övergrepp mot barn, utan även i många andra länder – något som påven föredrog att inte gå närmare in på. Och Irland är inte det enda stället där sociala förändringar och sekularisering utmanat religiösa värderingar. När påven skyllde de sexuella övergreppen på dessa utmaningar kan han ha haft delvis rätt, men inte av de skäl han själv tror.

För inte så länge sedan, i en tid när traditionen var starkare, Gud regerade i ensamt majestät och de flesta människor fortfarande vände sig till prästerna för moralisk vägledning, dikterades sexuella relationer i stor utsträckning av makt. Kristna trodde på synd och de värden kyrkan bekände sig till visades tillbörlig respekt.

Hyckleriet gav emellertid ett visst handlingsutrymme åt privilegierade, inklusive präster. Förmögna män hade älskarinnor, professorer hade affärer med studenter och till och med blygsamma bypräster, män med social och andlig makt om än sällan någon större rikedom, åtnjöt ofta sexuella tjänster från kvinnor som fanns behändigt till hands för att tillgodose deras husliga behov.

Sådana vanor var accepterade som en del av livet, liksom de fortfarande är i många fattigare och sydliga länder – vilket möjligen kan förklara varför prästernas övergrepp i första hand ägt rum i norr där de sociala förändringarna gått snabbare. Att vanorna accepterades gjorde prästernas celibat, ett möjligen nobelt men för de flesta människor omöjligt ideal, uthärdligt. I renässansens Italien hade till och med påvarna barn.

Kvinnors liv under sådana traditionella arrangemang var ofta kraftigt kringskurna. Förutom i vissa libertinska, aristokratiska kretsar, där även kvinnor tilläts ha utomäktenskapliga älskare, var kvinnans roll begränsad till att vara mor och att ta hand om hemmet. Och barns rättigheter existerade knappast i de flesta traditionella samhällen, innan de förändringar som påven nu beklagar ägde rum.....

De verkligt genomgripande förändringarna i länder som Irland, Tyskland och USA berörde kvinnors och barns ställning.

Det betraktades inte längre som OK för män att ha älskarinnor, lärare att ha affärer med studenter eller präster att njuta kammarjungfruns tjänster. Människor blev mindre toleranta inför hyckleriet....

Till och med påven skulle hålla med om att kvinnors frigörelse och det stärkta skyddet för barn är goda ting. Då han var kardinal var det en del av hans jobb att hindra präster från att begå övergrepp mot minderåriga. Han verkar dock inte ha varit särskilt framgångsrik, möjligen beroende på att det ansågs viktigare att skydda kyrkan från skandaler.....

Att detta inte längre duger i en mer frigjord värld beror inte på att sekulariseringen har förstört människors känsla för moral. Sekularisering har aldrig inneburit att övergrepp mot barn godtas. Nej, prästernas problem är att makten i demokratiska samhällen inte längre är ett privilegium för vissa, och att människor är mindre villiga att se genom fingrarna med hyckleri. Resultatet är att prästernas kyskhetslöfte har blivit en obrukbar anakronism.

Det mest intressanta blir sedan vilken rekommendation som Buruma ger katolska kyrkan.

Det finns en lösning på problemet. Eller, om inte lösning, en möjlig förbättring: kyrkan kan tillåta präster att gifta sig eller ingå homosexuella relationer med samtyckande vuxna.

Men som han sedan konstaterar.

Det är ytterst osannolikt att påven Benedictus XVI, som är strikt konservativ i trosfrågor, skulle stödja en sådan idé. Han kommer istället att fortsätta predika mot det sekulära samhällets ondska och liberalismens farliga frestelser. Men det kommer inte att hjälpa, eftersom köttet är svagt och kommer att hitta sätt att tillfredsställa sina behov.

Om detta inte kan ske legalt kommer brott att begås även fortsättningsvis mot de människor som är mest försvarslösa.

Jag rekommenderar hela debattartikeln. Den avslöjar som sagt mycket av hyckleriet inom delar av katolska kyrkan. Och argumenteringen kan användas av de katoliker som är HBT-vänliga.

Några nya artiklar om pedofilskandalerna inom katolska kyrkan.

Dagens Nyheter

Svensk biskop vill se reningsprocess.
Norsk biskop erkänner övergrepp.
Fler övergrepp inom katolska kyrkan i Norge.

Andra artiklar om skandalen i Norge.

SvD Sds Dagen