En bok om bl.a. bögsex i Egypten har blivit den mest sålda arabiskspråkiga romanen, översatt till 15 språk. Ja, det är faktiskt sant. Nu ska jag förtydliga att Yacoubians hus av Alaa al-Aswani innehåller berättelser om flera karaktärer varav en del är bögar och bisexuella.
Men språket är förvånande fritt för att vara en bok som blivit accepterad i arabländer. Visserligen använder man inte könsord men de sexuella antydningarna är många, även i de delar som handlar om homorelationer.
En avgörande del i boken handlar om islamister. Jag har tidigare här hyllat De välvilliga av Jonathan Litell. Jag vill förtydliga att Yacoubians hus enligt min bedömning inte har samma litterära värde som Litells bok. Men trots det är det vissa saker som är gemensamma.
Litell försökte beskriva tyska nazister på 1940-talet, att få dem att vara människor. Alaa al-Aswani gör detsamma om islamister i Egypten. Det vore givetvis dumt att därmed anklaga al-Aswani för att hylla islamister. Av samma orsak som det vore fel att anklaga Litell för att hylla tyska fascister.
Det som det handlar om är istället att inte beskriva människor svart-vitt. Politiskt ska vi fördöma fascister, islamister och andra som är emot demokrati. Och al-Aswani gör det mycket tydligt i boken att de här människorna är emot ett demokratiskt politiskt system.
Men det han tillför, som Litell i sin bok, är att även fiender till demokratin är människor. Med både positiva och negativa egenskaper. Det blir ingen bok med stereotyper.
Men om jag ska vara ärlig är det ibland inte enkelt att bedöma den här boken. Den är annorlunda än de flesta som är producerade i Europa och USA. Visserligen är det några av karaktärerna i boken som är kristna men de flesta är muslimer. Eftersom det är få böcker i Sverige från det området så blir det ibland svårt att jämföra om den här boken är bra eller dålig. För visst är den annorlunda i sina referenser till islam.
Men boken är därför, eller trots det, även intressant. Man skulle ibland kalla den för cynisk. Den avslöjar korruptionen i samhället i Egypten. Människors iver att gynna sig själva. Svek. Men även kärlek.
Även om kulturen är något annorlunda än i Europa så är det även mycket som är gemensamt. Strebrar som vill gynna sig själva och är opportunistiska existerar tyvärr i alla länder. Men även människors engagemang att försöka hitta någon att älska.
Människors kamp för att bli älskade och respekterade är egentligen densamma i alla länder. Det är kanske det viktigaste konstaterandet i den här boken. Visst är kulturer olika, det ska vi inte dölja i någon politisk korrekthet. Egypten har haft och har mycket problem där man inte respekterar centrala mänskliga rättigheter. Det ska landet ha allvarlig kritik för.
Men människor försöker hantera sin egen situation där som här. Sedan kvittar det om de är bögar, lesbiska, heterosexuella eller något annat.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Men språket är förvånande fritt för att vara en bok som blivit accepterad i arabländer. Visserligen använder man inte könsord men de sexuella antydningarna är många, även i de delar som handlar om homorelationer.
En avgörande del i boken handlar om islamister. Jag har tidigare här hyllat De välvilliga av Jonathan Litell. Jag vill förtydliga att Yacoubians hus enligt min bedömning inte har samma litterära värde som Litells bok. Men trots det är det vissa saker som är gemensamma.
Litell försökte beskriva tyska nazister på 1940-talet, att få dem att vara människor. Alaa al-Aswani gör detsamma om islamister i Egypten. Det vore givetvis dumt att därmed anklaga al-Aswani för att hylla islamister. Av samma orsak som det vore fel att anklaga Litell för att hylla tyska fascister.
Det som det handlar om är istället att inte beskriva människor svart-vitt. Politiskt ska vi fördöma fascister, islamister och andra som är emot demokrati. Och al-Aswani gör det mycket tydligt i boken att de här människorna är emot ett demokratiskt politiskt system.
Men det han tillför, som Litell i sin bok, är att även fiender till demokratin är människor. Med både positiva och negativa egenskaper. Det blir ingen bok med stereotyper.
Men om jag ska vara ärlig är det ibland inte enkelt att bedöma den här boken. Den är annorlunda än de flesta som är producerade i Europa och USA. Visserligen är det några av karaktärerna i boken som är kristna men de flesta är muslimer. Eftersom det är få böcker i Sverige från det området så blir det ibland svårt att jämföra om den här boken är bra eller dålig. För visst är den annorlunda i sina referenser till islam.
Men boken är därför, eller trots det, även intressant. Man skulle ibland kalla den för cynisk. Den avslöjar korruptionen i samhället i Egypten. Människors iver att gynna sig själva. Svek. Men även kärlek.
Även om kulturen är något annorlunda än i Europa så är det även mycket som är gemensamt. Strebrar som vill gynna sig själva och är opportunistiska existerar tyvärr i alla länder. Men även människors engagemang att försöka hitta någon att älska.
Människors kamp för att bli älskade och respekterade är egentligen densamma i alla länder. Det är kanske det viktigaste konstaterandet i den här boken. Visst är kulturer olika, det ska vi inte dölja i någon politisk korrekthet. Egypten har haft och har mycket problem där man inte respekterar centrala mänskliga rättigheter. Det ska landet ha allvarlig kritik för.
Men människor försöker hantera sin egen situation där som här. Sedan kvittar det om de är bögar, lesbiska, heterosexuella eller något annat.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Bengt: Tack för dessa intressanta reflexioner. Boken är också filmatiserad, och jag har bara sett filmen, som varmt rekommenderas. Mycket stark!
SvaraRaderahttp://en.wikipedia.org/wiki/The_Yacoubian_Building_(film)
Hej Niclas.
SvaraRaderaTack för kommentaren och filmtipset.
Bengt