Med siffrorna 51-25 röstade Europarådet ja till HBT-rapport.

51 ja, 25 nej och 5 avstod. Det blev resultatet när Europarådets parlament igår röstade om en HBT-vänlig resolution. Samtliga närvarande svenska ledamöter röstade för rapporten som innehåller en del krav när det gäller transpersoners rättigheter som Sverige ännu inte följer.

Jag skrev igår här på bloggen att Europarådet skulle rösta om en HBT-resolution. Det var många tilläggsförslag varav ett fåtal fick majoritet vid omröstningen igår. Men några drastiska förändringar i sak blev det inte.

Följande del som handlar om ensamståendes adoptioner försvann dock från resolutionen.

ensure that laws relating to the adoption of unrelated children by single persons are applied without distinctions based on sexual orientation, in accordance with the 2008 E.B. v. France judgment of the European Court of Human Rights;

Igår berättade jag att redan när den ansvariga kommittén i Europarådet behandlade förslaget 23 mars så tog man bort att man skulle rekommendera medlemsländerna att tillåta närståendeadoptioner för samkönade par. Det är tydligt att det är sådant som handlar om homosexuella och barn som varit bland de mest kontroversiella delarna av resolutionen. Och även om det är negativt så är det kanske inte förvånande egentligen. Även i Sverige har den del av homopolitiken som handlat om adoptioner och barn varit bland de mest debatterade.

Men det blev igår även en förbättring av förslaget till resolution. Majoriteten av ledamöterna röstade ja till en helt ny del som handlar om att respektera barn och ungdomar som är HBT.

It is important not to criticise the perceived or declared sexual orientation of young people, particularly of those attending school aged under 18, and to recognise that any exploitation of their perceived or declared sexual identity, or any humiliation or degrading treatment on that basis, can be both wrong in itself and potentially harmful to their wellbeing and personal growth both at that stage and later in life.

En viktig ny del av resolutionen var att man uppmanar medlemsländerna att genomföra de "rekommendationer" som Europarådet ministerkommitté sa ja till

fully implement in their law and practice the recommendation of the Committee of Ministers on measures to combat discrimination on grounds of sexual orientation or gender identity.

Jag har tidigare skrivit här om rekommendationen från Europarådets ministerkommitté. Förutom en del andra, främst språkliga förändringar, så röstade majoriteten för HBT-resolutionen.

Det betyder att även om Sverige generellt har HBT-vänliga lagar så följer man inte Europarådet resolution när det gäller två delar. Båda handlar om transpersoners rättigheter.

HBT-rekommendationen från ministerkommittén, som Europarådets parlament igår sa ja till, har med bl.a. följande.

Member states should take appropriate measures to combat all forms of expression, including in the media and on the Internet, which may be reasonably understood as likely to produce the effect of inciting, spreading or promoting hatred or other forms of discrimination against lesbian, gay, bisexual and transgender persons. Such “hate speech” should be prohibited and publicly disavowed whenever it occurs.

Sverige förbjuder ännu inte hets mot transpersoner. En annan del där Sverige inte följer Europarådets HBT-resolution är när det gäller vilka krav man ska ha för juridiska könsbyten.

Från den resolution som majoriteten i Europarådet parlament röstade ja till.

address the specific discrimination and human rights violations faced by transgender persons and, in particular, ensure in legislation and in practice their right to:...

documents that reflect an individual’s preferred gender identity, without any prior obligation to undergo sterilisation or other medical procedures such as sex reassignment surgery and hormonal therapy;

Sverige har ännu 2010 som krav att en människa måste bli steriliserad för att få juridiskt byta kön. Något som alltså inte är förenligt med HBT-resolutionen från Europarådet.

Fem svenska ledamöter var närvarande vid omröstningen igår, Morgan Johansson (s), Carina Ohlsson (s), Björn von Sydow (s), Göran Lindblad (m) och Kent Olsson (m). Samtliga röstade ja till HBT-resolutionen.

Intressant kan också vara att granska hur de olika partigrupperna i Europarådets parlament röstade. Jag ska förtydliga att Sverige i Europarådets parlament har ledamöter från fyra svenska partier, s, m, c och fp. Svenska ledamöternas partifördelning avgörs av resultatet i riksdagsvalen.

35 ledamöter var närvarande från EPP-CD, högergruppen där bl.a. m-ledamöterna är med. Av dem röstade 19 ja, 11 nej och 5 avstod.

10 ledamöter var närvarande från EDG som är en egen grupp i Europarådet men som i EU-parlamentet samarbetar med EPP-CD. Generellt är det de mest konservativa och nationalistiska partierna som är med i EDG i Europarådets parlament. Av dem röstade 5 ja och 5 nej.

12 ledamöter var närvarande från ALDE, den liberala gruppen där bl.a. ledamöterna från c och fp är med. Av dem röstade 9 ja och 3 nej.

19 ledamöter var närvarande från SOC, den socialistiska gruppen där bl.a. s-ledamöterna är med. Av dem röstade 16 ja och 3 nej.

3 ledamöter var närvarande från UEL, den vänstersocialistiska gruppen. Alla 3 röstade ja.

2 ledamöter som inte är med i någon grupp var närvarande, de röstade båda nej.

Det som jag menar är kanske mest intressant är att om man för ihop ledamöterna från de två "högergrupperna" så är det 24 ledamöter som röstade ja till den HBT-vänliga resolutionen, 16 nej och 5 avstod.

Att liberaler och socialister på Europanivå jobbar för HBT-rättigheter är inte något nytt. Men att även en majoritet från folk från högerpartier engagerar sig avslöjar att det hänt något inom HBT-politiken på Europanivå de senaste åren.

Visst kan man tycka att resolutionen borde varit radikalare, men politik handlar om att kompromissa. Och den är för övrigt så radikal att även vi i Sverige, trots att vi har en självbild av att vara HBT-vänliga, inte följer resolutionen när det gäller vissa delar.

Kritik mot Moderaternas transpolitik i debattartikel.

HBT-siten Qx publicerar idag en debattartikel av mig. Jag kritiserar i den att Moderaterna ännu har en dålig politik för transpersoner.

Jag är liberal men ska förtydliga för nya bloggbesökare att den här bloggen inte är partipolitisk.

Det är två orsaker till att jag skriver debattartikeln redan nu istället för i september. Dels vill jag inte att artikeln ska bli för partipolitisk (ju närmare riksdagsvalet desto mer partipolitiserade tenderar debatter att vara), dels ge Moderaterna en chans att förbättra sig till september. Men att de förtjänar kritik för sin transpolitik menar jag är tydligt.

Dålig transpolitik hos Moderaterna

När Qx hemsida 24 april i år hade en enkät om partisympatier blev Moderaterna det största partiet med 25 % av rösterna. Givetvis ska man vara försiktig när man tolkar webenkäter. De måste givetvis inte vara representativa. En del av de röstande är för övrigt heterosexuella.

Trots det är det tydligt att Moderaterna fått fler sympatisörer i HBT-gruppen. Och till viss del är det logiskt. De senaste åren har partiet radikalt bytt åsikter när det gäller bögars och lesbiskas rättigheter. Vad många inte känner till är att Moderaterna ännu har en mycket dålig politik när det gäller transpersoners mänskliga rättigheter.

Jag brukar varje sommar göra sammanställningar om de olika partiernas åsikter när det gäller HBT-rättigheter. Sedan får de poäng efter hur många reformer de är för respektive emot. Något som inte blir redovisat när man buntar ihop HBT-politiken är att ett parti kan vara positivt när det gäller rättigheter för bögar och lesbiska men inte för transpersoner. Och vice versa givetvis. Därför ska jag här redovisa hur poängen blir för partierna om jag delar in reformerna i två grupper, dels homorättigheter och dels transrättigheter.

Det är 16 reformer som partierna får poäng efter, homoäktenskap, homoadoptioner, lagen om hets mot folkgrupp och lagar mot diskriminering ska skydda homosexuella och bisexuella respektive transpersoner, avskaffa kraven att den som juridiskt byter kön måste vara ogift och svensk medborgare. Etc.

Rättigheter för homosexuella och bisexuella 9 reformer maxpoäng 18

Socialdemokraterna 18p
Moderaterna 18p
Centerpartiet 18p
Folkpartiet 18p
Vänsterpartiet 18p
Miljöpartiet 18p
Kristdemokraterna 7p
Sverigedemokraterna 7p

Rättigheter för transpersoner 7 reformer maxpoäng 14

Centerpartiet 14p
Folkpartiet 14p
Vänsterpartiet 14p
Miljöpartiet 14p
Socialdemokraterna 13p
Kristdemokraterna 9p
Moderaterna 8p
Sverigedemokraterna 7p

Sex av riksdagspartierna (även Moderaterna) är alltså för alla homoreformer. Men när det gäller transreformer så är m t.o.m. sämre än kd och nästan lika dåliga som sd.

Bland riksdagspartierna är Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för att avskaffa kraven att du måste vara ogift och svensk medborgare för att få byta kön juridiskt, för att transsexuella ska få spara könsceller för att efter "könsbytesoperation" kunna bli biologiska föräldrar. De fem partierna är för att transpersoner ska få skydd av hetslagen och explicit omnämnas i straffskärpningslagen vid hatbrott. Men ingen av de här reformerna har m ännu sagt ja till, partiet tvekar vilket inte är acceptabelt när det varit debatt om dem i flera år.

Jag ska förtydliga att jag haft många telefonsamtal med m-politiker. Det har aldrig varit någon som kommenterat transpersoner som några som är fel eller udda. Det främsta problemet är inte att m-politiker ogillar transpersoner (även om nog några gör det). Istället är ointresse främsta orsaken till partiets dåliga transpolitik.

Moderaterna har en HBT-förening som kallar sig Öppna moderater. När man granskar deras hemsida så blir det tydligt att de fram till i vår i princip aldrig prioriterat transpersoners rättigheter. Förutom att resonera generellt om HBT så handlar det konkreta arbetet om en könsneutral äktenskapslag, inseminationer för lesbiska etc.

Därför är det positivt att Öppna moderater 9 april skrev en debattartikel på Qx hemsida om transrättigheter. Men de förklarar inte vad de gjort för att få Moderaterna att säga ja till de reformer som de flesta övriga riksdagspartier redan är för.

Det är nog även många bögar och lesbiska som i riksdagsvalet i höst väljer ett parti som är transvänligt. Därför att man är solidarisk med den gruppen. Moderaterna kan bli ett sådant parti. Men då måste de byta transpolitik.

Bengt Held
Driver bloggen Helds HBT-nyheter och har gjort rapporter om partiernas HBT-politik sedan 1998.

Idag röstar Europarådet om kontroversiell HBT-rapport.

I eftermiddag ska Europarådets parlament rösta om de ska säga ja till en rapport om mänskliga rättigheter för HBT-personer. De skulle egentligen avgjort det redan i januari men de hann inte med det då.

HBT-rapporten har därför gått tillbaka till Committee on Legal Affairs and Human Rights som haft möjligheter att ändra i förslaget inför dagens möte i parlamentet. En del HBT-aktivister har varit oroliga för att Vatikanstaten och konservativa politiker skulle lyckas försämra förslaget efter sin lobbing mot Europarådet.

Men när man granskar det förslag som debatteras i parlamentet idag så kan man konstatera att det inte är några dramatiska försämringar jämfört med det gamla förslaget.

Den i sak kanske viktigaste förändringen är att man inte längre skriver något om närståendeadoptioner för samkönade par, det blev tydligen för kontroversiellt för en del ledamöter.

I det gamla förslaget skrev man följande. Den del som försvunnit i det nya förslaget i kursiv stil.

provide the possibility for joint parental responsibility of each partner’s children, if not also the right of each partner to adopt the other partner’s children;

Även om det givetvis är en besvikelse så måste man komma ihåg att på Europanivå är det radikalt att man rekommenderar alla länder att införa partnerskapslagar och möjlighet till gemensam vårdnad för samkönade par.

Man fördömer även hets mot HBT-personer och uppmanar politiska och religiösa ledare att inte ägna sig åt sådant. I det nya förslaget har man dock med en ny mening.

The boundary between hate speech inciting to crime and freedom of expression is to be determined in accordance with the case law of the European Court of Human Rights.

Det är inte förvånande eftersom den delen har varit bland de mest kontroversiella förslagen. Religiösa grupper har försökt låtsats som att det betyder att de inte ska få kalla homosexualitet en "synd" trots att inte någon har blivit fälld för hets av den orsaken i något land. Men jag har i.o.f.s. inte några problem med att man förtydligar förslaget när det gäller yttrandefrihet som är en viktig del av ett demokratiskt samhälle.

För transsexuella har det i det nya förslaget blivit förbättringar när det gäller vilka krav länder ska ha för att någon juridiskt ska få byta kön. Den nya delen med kursiv stil.

address the specific discrimination and human rights violations faced by transgender persons and, in particular, ensure in legislation and in practice their right to:...

documents that reflect an individual’s preferred gender identity, without any prior obligation to undergo sterilisation or other medical procedures such as sex reassignment surgery and hormonal therapy;

Man har även lagt till nya delar om diskriminerande attityder mot transpersoner och om att även en del lesbiska, bisexuella- och transgenderkvinnor är offer för könsrelaterat våld.

Europarådets parlament avslutar sitt möte idag 20.00 och då ska de ha hunnit rösta om HBT-rapporten om det inte blivit någon försening.

Även Sveriges riksdag har haft debatt om mänskliga rättigheter. Igår så kommenterade ledamöter betänkandet (rapporten) Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik.

Någon behandling av motioner om HBT-rättigheter var dock inte med. Riksdagen hanterar ofta en del motioner "i förenklad ordning" vilket betyder att man inte argumenterar och debatterar de förslagen. Syftet är att man inte ska vara tvungen att kommentera alla motioner varje år utan fokusera på vissa frågor. Senast våren 2009 behandlade man förslag om HBT-rättigheter.

När det gäller HBT-rättigheter internationellt så är riksdagspartierna nästan helt eniga, alla menar att det är viktigt att jobba för rättigheter för bögar, lesbiska, bisexuella och transpersoner. Något som dock ännu är kontroversiellt är om Sverige ska jobba för en HBT-konvention i FN. Fem riksdagspartier, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet är för det medan Moderaterna och Kristdemokraterna tyvärr ännu svarar "möjligen".

Jag ska förtydliga att jag inte menar att regeringen direkt ska börja lobba i FN för en HBT-konvention. Det är inte politiskt möjligt, de länder som är negativa till det är ännu för många. Istället handlar det om att driva ett långsiktigt arbete, där det är viktigt att först få EU positivt till en sådan konvention och att unionen senare kan driva det i FN.

Hyckleri använda invandrare som argument emot HBT-rättigheter.

Att försöka spela ut minoriteter mot varann är tyvärr inget ovanligt inom politiken. Jag har här på bloggen skrivit om att Sverigedemokraterna försöker framställa sig som det bästa partiet för HBT-personer. Med argumentet att man bekämpar islam.

Att bekämpa muslimsk homofientlighet är givetvis viktigt. Men sd är i princip aldrig annars intresserade av HBT-rättigheter och partiet har t.o.m. en något sämre politik än kd.

Men även andra försöker spela ut grupper mot varann. Ett ökänt exempel är när Thorbjörn Fälldin, Alf Svensson etc. i en debattartikel i Dagens Nyheter 2007 skulle förklara varför de var emot en könsneutral äktenskapslag.

En könsneutral äktenskapslag i Sverige skulle också kunna öka främlingskapet inför vårt samhälle bland många nyanlända medborgare. Kulturella och religiösa motsättningar av långvarig art kan komma att polariseras i vårt land om inte äktenskapsfrågan hanteras med varsamhet och försiktighet. Aspekten att integrationen skulle försvåras måste tas på fullaste allvar.

Visst är det nästan rörande vilken omsorg de 8 som är ansvariga för debattartikeln har mot invandrare. Bland dem Staffan Danielsson, riksdagsledamot för c, som senare lämnat en riksdagsmotion om att förbjuda användandet av burka och niqab på offentlig plats. Kd-politiker som envist värnar skolavslutningar i kyrkor även om en del elever är ateister, judar, muslimer etc. Eller m-politiker vars parti samarbetade med s i många år för att göra flyktingpolitiken mer restriktiv. Med deras logik borde ju jämställdhetsarbetet i Sverige också vara fel eftersom de patriarkala strukturerna är värre i en del länder som invandrare är ifrån. Viktigt att konstatera är ju också att många invandrare själva är homosexuella eller bisexuella.

Ett nytt exempel på att spela ut minoriteter mot varann hittar man i Tyskland. Där har partierna i det tyska parlamentet fått bjuda in "experter" i utfrågningar om man i landets konstitution bör förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell identitet (juridiskt tolkas sexuell identitet i Tyskland som ett skydd även för transpersoner för övrigt).

Kristdemokraterna hade bjudit in Winfried Kluth. Han argumenterade för att ett sådant diskrimineringsförbud skulle "försvåra integrationen av muslimer" eftersom de skulle få problem med att identifiera sig med ett land vars konstitution skyddar homosexuella och bisexuella. Något absurt eftersom tydligen inte någon muslimsk förening argumenterat för det.

Tvärtom så skriver den den turkiska invandrarföreningen Türkische Bund in Berlin-Brandenburg (TBB) i ett pressmeddelande tillsammans med Tysklands största HBT-förening LSVD att Kluth har fel och att hans argumentation är förfärlig. De berättar att TBB och LSVD samarbetar tillsammans i Berlin-Brandenburg, ett exempel är deras kampanj "Kai är bög, Murat också". Turkar är den största invandrargruppen i Tyskland och många av dem bor i Berlin.

Återigen blir vurmen för invandrare och muslimer något hycklande. Kristdemokraterna i CDU-CSU är visserligen inte främlingsfientliga men de är det parti i landets parlament som är mest negativt till att Turkiet ska få bli medlem i EU, de gillar inte att ett "muslimskt" land får vara med i unionen. CDU-CSU är också det parti som är för den mest restriktiva flyktingpolitiken i Tysklands parlament.

Även högerkristna i USA försöker spela ut grupper mot varann. Föreningen Political Resarch Associates granskar främst högerkristna och andra som är emot ett tolerant samhälle. I sin nya rapport The U.S. Christian Right and the Attack on Gays in Africa skriver de följande.

Another U.S. conservative ploy is to suggest that mainline churches' acceptance of homosexuality puts African Christian witness at a competitive disadvantage with Islam in winning converts....

However, even African religious conservatives discount this idea and there is no evidence for it in Uganda, Kenya, or Nigeria.

Den kristna högern försöker också få det till att de samarbetar med svarta i Afrika emot homosexualitet som något som är "nykolonialistiskt". Vad de inte berättar är att när det var en kamp i södra Afrika mot vit rasism och kolonialism fram till 1980-talet så var det "liberalteologerna" som stödde de svarta medan Pat Robertsson och andra högerkristna oftare solidariserade sig med vita som var rasister.

Från rapporten.

Yet most Africans are not aware that Robertson supported the civil war in Angola and the oppressive White governments of Rhodesiska (now Zimbabwe) and South Africa. He was one of many U.S. conservative evangelicals, some of whom came to Africa as missionaries in the 1980s, who sided with those White minority governments in their effort to stop the spread of liberation theology.

Det är viktigt att vi som jobbar för HBT-rättigheter avslöjar hyckleriet från högerkristna och andra som försöker utnyttja invandrare, muslimer, svarta etc i sin argumentation emot viktiga HBT-rättigheter.

Uppdatering 1

Några tips om artiklar med koppling till HBT.

Svenska Dagbladet. Namnbyte blev en del av könsresan.

Dagens Nyheter. Queerfestival spränger gränser i Mumbai.
Homosexuellas vänner kan få fängelse i Uganda.

Uppdatering 2

På tal om Sverigedemokraterna som jag skriver om i den här bloggposten.

En del av er vet att jag här berättat att jag skickat ett brev till sd:s partistyrelse om deras HBT-politik. Det efter att bl.a. partiets ordförande Jimmie Åkesson i en debattartikel förklarat att sd är "ett bra parti för HBT-personer". Jag skickade även en mailkopia till bl.a. sd-distriktet Syd som är partiets största distrikt. Blev sedan något förvånad när distriktsordföranden Jens Leandersson svarade och frågade om jag var intresserad av att få Sd-Syd:s svar. Jag svarade givetvis ja, det är väl bra att notera om de har andra åsikter än partiet på riksnivå. Preliminärt så blir det en publicering av syd-distriktets svar nästa vecka.

Generellt så är Skåne och Blekinge de mest "pragmatiska" delarna av Sverigedemokraterna. Här försöker man få partiet att bli ungefär som främlingsfientliga Dansk folkeparti i Danmark. Medan sd i västra Sverige är den del som tydligen är mest fokuserad på att behålla det rasistiska "gamla" sd. Men i Sd-Syd är även homofoben Björn Söder en av de mest centrala politikerna. Men ska bli intressant kolla deras svar.

Finland tillåter homoadoptioner och (kanske) homoäktenskap.

Jag skrev här på bloggen för någon vecka sedan att Island i sommar får en könsneutral äktenskapslag. Det är närmast politisk enighet om det i landets parlament.

Ännu ett nordiskt land kanske får en könsneutral äktenskapslag, Finland. Debatten har startat om det sedan tidningen Helsingin Sanomat gjort en enkät till ledande politiker i partierna i Finlands parlament.

No matter which parties are in the government that is formed after next year’s Parliamentary elections, the party platform is likely to include a mention of gender-neutral marriage, including the right of same-sex couples to adopt children. A survey by Helsingin Sanomat reveals that there is hardly any opposition to the idea in the larger parties.

In the Centre Party, all candidates for the party’s leadership, with the exception of Paavo Väyrynen were in favour of allowing adoption for same-sex couples.

Of the large parties, the conservative National Coalition and the Social Democrats take a positive view of the matter. Party Secretary Taru Tujunen says that preparations are being made in the National Coalition Party to respond to an initiative put forward to the party’s congress calling for gender neutral marriage.

Tujunen did not want to anticipate possible reactions, but Helsingin Sanomat has learned that the idea has widespread support in the party. In the SDP, the party executive is proposing to the party congress which convenes in May that it should approve the right of couples in same-sex civil unions to adopt.

Tre partier, Vänsterförbundet, Gröna förbundet och liberala Svenska folkpartiet är sedan flera år för både internationella homoadoptioner och en könsneutral äktenskapslag.

Kristdemokraterna och främlingsfientliga Sannfinnländarna är emot de båda reformerna. De har för övrigt varit negativa till nästan varje ny homoreform, de röstade nej även till närståendeadoptioner för samkönade par och möjlighet till inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker, två reformer som Finland införde för något år sedan.

Det här betyder att det är de tre största partierna i parlamentet som avgör om även Finland säger ja till homoäktenskap där det är samma juridiska rättigheter för samkönade och olikkönade par.

Här är situationen parti för parti.

I Socialdemokraterna är det en tydlig majoritet både för homoäktenskap och internationella homoadoptioner.

Samlingspartiet, som är ett ganska liberalt högerparti, har tidigare varit oeniga när det gäller homopolitiken, även när landet fick en partnerskapslag 2001. Men partiet har blivit betydligt mer homovänliga de senaste åren, ungefär som Moderaterna i Sverige. Enkäter visar att det nästan är enighet i partiets parlamentsgrupp om internationella homoadoptioner. När det gäller homoäktenskap har de flesta tidigare varit negativa men Helsingin Sanomat argumenterar för att det nog är en majoritet för reformen nu.

Centerpartiet, som är betydligt mer konservativt än motsvarande parti i Sverige, har tidigare ofta varit negativa till homoreformer och var emot partnerskapslagen tidigare. Men även där har det varit en utveckling som den nya enkäten visar, bara en politiker av de som svarat är negativ till internationella homoadoptioner. Det är nog ännu en majoritet emot homoäktenskap.

Mitt tips är att inom något år har de tre partierna sagt ja till en könsneutral äktenskapslag med samma juridiska rättigheter för homopar och heteropar.

Det intressanta är att med den här utvecklingen blir det ännu mer absurt att Danmarks regering, med en statsminister som kallar sig liberal, är emot homoäktenskap.

Paradoxen är att Danmark 1989 blev det första landet i Norden och Världen att säga ja till en partnerskapslag. Men att de nog blir sist i Norden att införa en könsneutral äktenskapslag.

Högerextremt homofientligt parti fick 16,7 % i Ungern.

tt konservativt parti får egen majoritet i parlamentet. Ett högerextremt parti som närmast motsvarar Nationaldemokraterna i Sverige fixade nästan 17 % av rösterna i första valomgången. Det är inte mycket att glädja sig åt för folk som är engagerade för HBT-rättigheter i Ungern.

Högerpartiet Fidesz fick 52,7 % (+10,7 %) i första valomgången 11 april. Efter andra valomgången igår kan man konstatera att partiet får fler än två tredjedelar av platserna i det nya parlamentet. En orsak till det är att valsystemet gynnar stora partier.

Dagens Nyheter skriver om det.

Konservativa Fidesz besegrade de styrande socialisterna med betryggande majoritet redan i den första valomgången den 11 april och partiledaren Viktor Orban kunde fira segern redan då. I den andra omgången skulle ytterligare 121 mandat fördelas. Det största spänningsmomentet var hur stor partiets majoritet skulle bli.

När så gott som alla röster var räknade på söndagskvällen hade Fidesz fått 263 mandat, alltså fler än de 258 som krävs för egen konstitutionell majoritet.

Det tidigare regeringspartiet, socialdemokratiska Mszp, gjorde ett katastrofval och minskade från 43,2 % till 19,3 %. Det andra partiet i den förra regeringen, liberala partiet Szdsz, minskade från 5,0 % till 2,3 % och försvann från parlamentet.

Den socialdemokratisk-liberala regeringen har infört flera viktiga reformer för HBT-personer de senaste åren. Dels en lag mot diskriminering som gäller inom i princip alla samhällområden. Det som är ovanligt med den lagen är att den även skyddar transpersoner, i Europa är det bara fem länder som förbjuder diskriminering p.g.a. könsidentitet. De övriga fyra är Sverige, Tyskland, Irland och Albanien.

Liberala Szdsz är egentligen för en könsneutral äktenskapslag men de kompromissade med socialdemokraterna och det blev en partnerskapslag som infördes sommaren 2009. De konservativa oppositionspartierna röstade nej. Lagen tillåter inte homoadoptioner eller insemationer för lesbiska kvinnor vid kliniker. Trots det var det mycket debatt.

I princip kan Fidesz nu avskaffa lagen men att den nog blir kvar trots regeringsskiftet är därför att landets författningsdomstol 24 mars i år konstaterade att partnerskapslagen är väl förenlig med landets konstatitution.

Från en artikel på hemsidan för ILGA_Europe.

Soon after its adoption, conservative forces – including the Christian Democratic People’s Party, the Society for Christian Physicians in Hungary, the Pro Life Forum linked to the Catholic Church and representatives of Faith Church, a powerful Pentecostal church – submitted nine petitions contending the unconstitutionality of the Act.

The arguments were diverse: some argued that the new institution undermines the institution of marriage, others that excluding different-sex couples is discriminatory. There were legalistic arguments against the technique of codification (a general clause equating registered partnership with marriage for most purposes), but also religious arguments that homosexuality is disorderly and immoral. Several petitions claimed that by institutionalizing and promoting homosexuality the law harms the children.

The Court rejected each of these claims one by one, reaffirming its previous decision that the right of same-sex couples to legal recognition and protection can be derived from the constitutional principle of human dignity and that the introduction of an institution similar to marriage for same-sex couples is a duty of the state imposed by the Constitution.

The Court also added that the law will play a positive role in promoting the social acceptance of same-sex couples and help gays and lesbians to come out. As opposed to the generally positive tone of the decision, the Court also noted that not all differences between marriage and registered partnership are necessarily discriminatory, giving discretionary power to the legislator in deciding on the actual rights and duties that come with registered partnership.

Två partier i parlamentet är nya där. Dels det gröna partiet Lmp som fick 7,1 % i första valomgången och är ett homovänligt parti. Dels främlingsfientliga Jobbik vars resultat blev 16,7 %. Jobbik är ökända för sina kampanjer emot olika minoriteter, främst romer, judar och homosexuella. En del av partiets sympatisörer attackerade 2007 Prideparaden i Budapest.

Från brittiska HBT-siten Pinknews.

Jobbik supporters protested at Budapest's gay pride march in July, throwing eggs and bottles at marchers.

Från The Yale Globalist.

The day before the July 5 parade, Jobbik issued a statement urging protests, quoting the graphic biblical verse Leviticus 20:13: “If a man lies with a man as one lies with a woman, both of them have done what is detestable. They must be put to death; their blood will be on their own heads.”

Det är en risk för att det blir fler homofientliga hatbrott när Jobbik nu fått fler sympatisörer. Det som kan skydda landets HBT-befolkning, romer och judar är kanske främst att landet är med i EU och därmed skyldigt att respektera minoriteters rättigheter.

Uppdatering 1

Jag ska kommentera något om varför jag använder ordet högerextrem om partier som Nationaldemokraterna i Sverige och Jobbik i Ungern. Det är två orsaker till det, dels är det ett vedertaget begrepp för extremnationalistiska partier, dels så skulle det bli för komplicerat att varje gång man skriver om den typen av partier nyansera att de hämtar inspiration från flera håll.

Men jag vill förtydliga att den här typen av partier definitivt inte är nyliberala. Tvärtom brukar de ha två ideologiska "huvudfiender", nyliberalism och marxism. De är till betydande delar till vänster, de är för statlig reglering av näringslivet, de är oftast emot NATO, EU, USA och frihandel. Men de är i andra delar till höger, är emot kommunism och klasskamp och för kärnfamiljen och ett starkt försvar. De vill fokusera på "nationell gemenskap".

Men för enkelhetens skull skriver jag ofta att de är högerextrema partier. Sedan är det även några få främlingsfientliga partier i Europa som är relativt nyliberala i den ekonomiska politiken. Några av dem är Fremskridtspartiet i Norge och BZÖ i Österrike. Även Ny demokrati som var med i Sveriges riksdag 1991-1994. Men de flesta av den här typen av partier blandar alltså friskt saker från höger och vänster.

Sd får 9 % i Qx-enkät.

Sverigedemokraterna får 9 % i en partienkät på QX hemsida igår. Sd med sin homonegativa politik får lika många röster som v och en procentenhet mer än fp. Det trots att både v och fp var bland de första partierna att på allvar jobba för HBT-rättigheter i Sverige.

Givetvis ska man vara försiktig när man tolkar webenkäter. De måste givetvis inte vara representativa. En del av de röstande är för övrigt heterosexuella. Men trots det vore det dumt att helt avfärda den här typen av webenkäter.

Så här är resultatet av enkäten igår och förändringen jämfört med förra Qx-partienkäten september förra året.

Moderaterna 25 % (+ 1 %)
Socialdemokraterna 19 % (- 5 %)
Miljöpartiet 15 % (+ 4 %)
Sverigedemokraterna 9 % (+ 2 %)
Vänsterpartiet 9 % (oförändrat)
Folkpartiet 8 % (- 2 %)
Centerpartiet 3 % (- 1 %)
Feministiskt inititativ 3 % (oförändrat)
Piratpartiet 2 % (-2 %)
Kristdemokraterna 1 % (oförändrat)
Annat parti-vet ej 6 % (+2 %)

Eftersom webenkäter generellt är osäkra är givetvis även förändringar av resultaten från en enkät till en annan också det. Men om man trots det ska jämföra de två senaste Qx-enkäterna så förlorar Socialdemokraterna sympatisörer medan Miljöpartiet vinner en del. Sd får sin bästa siffra hittills i en "HBT-enkät".

Moderaterna blir största partiet. Visserligen har partiet idag en lika bra politik för homosexuella och bisexuella som övriga riksdagspartier (förutom kd som har en betydligt sämre). Men när det gäller transrättigheter så är m t.o.m sämre än kd och nästan lika dåliga som sd. Orsaken till att m trots det får ett betydande stöd är nog för att många bögar och lesbiska kanske främst prioriterar sina egna rättigheter och inte situationen för transpersoner.

Men jag gissar också att många HBT-människor inte vet vilken dålig transpolitik Moderaterna har. De gillar att m blivit tydligt för alla viktiga homoreformer och gissar därför, felaktigt, att partiets transpolitik också är bra.

Sedan reagerar nog många på den höga siffran för sd. Även om det skulle avslöjas att det egentligen bara är hälften 4,5 % av HBT-personer som är sd-sympatisörer så är det en bättre siffra än vad partiet fått i flera "vanliga" opinionsmätningar i vår. Det är tydligt att partiet fått ett genombrott bland HBT-personer.

En del av dem är nog okunniga om sd:s dåliga HBT-politik men mitt tips är att många vet om att sd är negativa till flera homoreformer men att de planerar rösta på sd för att "stoppa islamismen". Och man kan inte avfärda debatten. Medan en del kristna och judiska samfund är homovänliga så är ännu alla muslimska samfund homofientliga. Sedan är det givetvis en del muslimska individer som är homovänliga.

Men pressen på muslimska föreningar och samfund att börja respektera HBT-personers rättigheter måste bli tydligare. Dels främst för att det är viktigt att bekämpa intolerans, det kvittar sedan om den är kristen, muslimsk, högerextrem eller något annat.

Men folk i riksdagspartierna har ännu en orsak att kritisera muslimska samfunds homofientlighet om de inte gillar att sd får fler sympatisörer. Idag har sd ofta monopol på den debatten bland partierna och förblir det så lär de få ännu fler HBT-sympatisörer till riksdagsvalet i höst.

Uppdatering 1

Sverigedemokraterna menar ofta att de "skyddar" HBT-personer mot homofientliga muslimer. Därför är det något paradoxalt när partiet nu börjat ett samarbete i Södertälje med kristna flyktingar från Mellanöstern. För tyvärr är kristna palestinier, assyrier, syrianer, kristna från Libanon och Irak etc. ofta lika homofientliga som muslimerna från de länderna.

Det rasistiska partiet Nationaldemokraterna kritiserar för övrigt sd i en artikel i Länstidningen.

SD:s lista till fullmäktige innehåller åtta kandidater där fem har invandrar­bakgrund. En finländare och fyra från Mellanöstern, varav tre är kristna kaldéer.

– Jag blev chockad när jag såg deras lista. De har släppt alla spärrar när det gäller att anpassa sig till det mång­kulturella samhället, säger partiledaren för Nationaldemo­kraterna, Marc Abramsson.

Även Niclas Berggren kommenterar Qx webenkät och resultatet för sd och gör ungefär samma analys som jag. Han jämför även med situationen i Nederländerna. Det är dock värt att förtydliga att Nederländerna är det enda landet i Europa där främlingsfientliga partier har en tydligt HBT-vänlig politik, är för homoäktenskap, homoadoptioner etc. Det är som bekant inte Sverigedemokraterna.

Uppdatering 2

Svenska Dagbladet skriver om att Sverigedemokraterna är det parti som publicerat näst flest videor på Youtube, bara Socialdemokraterna har lämnat fler. Sverigedemokraterna är det parti som har flest fans för sin Facebookgrupp, ca 25 000, men att en Facebookgrupp som är negativ till sd har ca 310 000 fans.

Favoritboken blir film och seriealbum i USA.

Jag vill varna er bloggbesökare för en sak. Boken "Låt den rätte komma in" är en förfärlig bok. Hemsk. Men också vacker. Empatisk. Nyanserad. Som livet självt.

Det där är ett citat från min recension av Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist.

Inför 1-årsfirandet av min blogg Helds HBT-nyheter, som jag startade 29 maj 2009, hade jag planerat att avslöja vilken som är min favoritbok bland de som jag recenserat här på bloggen. Men eftersom Dagens Nyheter idag har en artikel om att Låt den rätte komma in både ska bli film och seriealbum i USA avgör jag tävlingen redan nu. Jag har läst många intressanta böcker det senaste året. Böcker som jag sedan recenserat här. Men boken från Ajvide Lindqvist är i en klass för sig.

Därför publicerar jag återigen den recension som jag i original skrev här på bloggen 20 juli 2009. Att den når framgångar även i USA är helt väntat.

HBT-kultur. Låt den rätte komma in - John Ajvide Lindqvist.

Ja, egentligen kanske den här boken inte ska kallas för HBT-kultur. För de enda homosexuella relationerna i den är pedofila övergrepp på pojkar.

Det var av en slump jag hittade den här boken. Jag sökte med orden "homosexuella" och "homosexualitet" på Malmö stadsbibliotek och hittade bl.a. den här boken. Man det är verkligen tur att den var med. För vilken bok.

En 10-årig pojke ska suga av en vuxen man på en toalett i centrala Stockholm. Hans hallick har slagit ut tänderna på honom för att han ska bli bättre på att suga. Pedofilen blir så avtänd av de avslagna tänderna att han till sist lämnar pojken med en femhundring i handen. Utan att de haft sex.

Det här är typiskt för boken "Låt den rätte komma in". Den behandlar svåra saker. Hemska saker som pedofila övergrepp på barn. Men där även pedofiler är komplicerade människor som inte bara är onda utan även de ibland har dåligt samvete och ångrar sig.

Titeln "Låt den rätte komma in" har boken för att vampyrer måste bli inbjudna för att kunna besöka ett hem. Boken handlar mycket om vampyrer. Ni vet sådana som suger blod av andra och gör dem till likadana som dem själva.

Men i den här boken är vampyrerna inte heller bara onda. De vill vill egentligen inte döda fler människor. Men de måste. Det är ju därför de är vampyrer.

För er som likt mig var ung i början på 1980-talet kommer ni att känna igen mycket. Det är som om det var 1981 igen. Boken blandar friskt händelser från det året med påhittade saker.

De sista delarna av boken är fruktansvärt spännande. Ja, det var t.o.m. så att när jag läste delar av boken en sen kväll var jag tvungen att tända fler lampor i min lägenhet. Och något liknande har jag inte varit med om sedan jag var tonåring. Men man kan inte låta bli. När man läst en sida vill man läsa resten.

Boken har alltså inte ett tydligt homosexuellt tema förutom då att en man i boken är bisexuell och är intresserad av unga pojkar. Och det är en marginell del av innehållet.

Men boken handlar om något större, om utanförskap, om att vara annorlunda, något som de flesta av oss nog känt i vissa situationer. Och sedan kvittar det om det där annorlundaskapet handlar om att vara vampyr, att vara mobbad i skolan som bokens huvudrollsinnehavare är, att vara alkolist och snacka med polarna på puben eller att vara annorlunda i något annat avseende som de flesta av oss är. Boken har en medkänsla med folk som är utanför och har det tufft.

Jag vill varna er bloggbesökare för en sak. Boken "Låt den rätte komma in" är en förfärlig bok. Hemsk. Men också vacker. Empatisk. Nyanserad. Som livet självt.

Köp den. Eller låna den på ditt närmaste bibliotek. Det är en av de allra bästa böckerna jag läst.

HBT-kultur. Bananflugornas herre - Fredrik Eklund.

Den här recensionen handlar om en bok om bögporr. Ni vet sådana där filmer där välpumpade män har intim kontakt med varann, visar sina muskler, sina lår. Och även andra kroppsdelar. En del av er blir nog lockade nu, andra kanske ängsliga.

Men det här är inte någon "porrbok". Faktum är att en del skönlitterära böcker beskriver sexuella möten mellan män så bra att de blir homoerotiska, nästan porriga. Paradoxalt nog är Bananflugornas herre tvärtom en bok som närmast är icke-erotisk. Den beskriver porr men det blir ofta så kliniskt att det blir icke-sexigt.

Kanske det är för att, om man ska vara ärlig, Fredrik Eklund är en något tafflig författare. För er som inte känner till honom är han son till Klas Eklund som på 1980-talet var socialdemokratisk politiker och en av de närmaste medarbetarna till dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt. De var vad man då kallade för "kanslihushögern" (i konflikt med vänstern inom s) och var respekterade även av en del borgerliga människor som i övrigt ogillade sossarna.

Sedan har Fredrik Eklund blivit känd som mäklare. 2003 blev han den bögporrskådis som sålde bäst i USA. Det är imponerande av en svensk kille som då precis börjat i branschen. Jag betvivlar inte att han har talanger (även om jag aldrig sett någon av hans bögporrfilmer vill jag förtydliga). Och det är väl givet att om den här boken hade varit bara dålig hade jag inte skrivit om den.

För visst är det så att den är intressant, men det avgörs främst av att han berättar en så udda historia. Om den osäkre svenske killen som försöker bli något i USA och lyckas till sist. Fredrik Eklund tvivlar, är deppig, besviken, ibland glad. Tyvärr så skriver han nästan inte något om sina erfarenheter i USA vilket är synd. Boken slutar i princip efter hans första inspelningar där.

Eklund är inte obegåvad som författare, han avslöjar en ärlighet som nog få andra gör. Litterärt når han ibland något som vi skulle kunna kalla talang, men det blir för mycket upprepningar. Många klyschor.

Men porr fascinerar många. Män som kvinnor. Homosexuella som heterosexuella. Fascinerande är även en människa som avslöjar sig själv, bjuder på sig själv. Och som egentligen inte ångrar något. Trots att vi givetvis vet att en del far illa i branschen, men inte alla.

Fredrik Eklund ursäktar sig inte. Tack och lov för det höll jag på att skriva.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Religionskunskap, burkaförbud och presstöd till nd-tidning.

Eftersom det inte har hänt några dramatiska nyheter på HBT-fronten idag så passar jag på att kommentera några andra aktuella debatter som bara har indirekt koppling till rättigheter för bögar, lesbiska och transpersoner.

Kristendomen inom ämnet religionskunskap i skolan.

Politik och religion ska inte blandas ihop. Det är extra viktigt eftersom många samfund är homofientliga. Religiös indoktrinering i skolan är inte acceptabel. Av den orsaken är jag även mycket negativ till religiösa friskolor. Trots att jag gillar friskolor generellt.

Kanske ni förväntar er att jag därmed håller med bl.a. Humanisterna om att kristendomen ska behandlas som vilken religion som helst i skolan. Men det gör jag inte. Givetvis har Humanisterna rätt i att skolan ska vara neutral och ge information om även andra religioner än kristendomen. Men även om jag inte identifierar mig som kristen har jag läst hela Bibeln. Det blir då tydligt hur mycket, positivt och negativt, i vår kultur som är hämtat från den boken.

Att inte förmedla det (som inte är samma sak som att propagera för det) riskerar göra svenska elever historielösa. Av samma orsak är det givet att elever i ett land med muslimsk kultur får mer information om islam än om andra religioner. Det betyder inte att man menar att någon religion är bättre än de andra. Inte heller att man är emot ett mångkulturellt samhälle.

Burkaförbud i Belgien.

Belgien planerar förbjuda användandet av heltäckande klädsel på offentlig plats avslöjar Svenska Dagbladet. Det är i princip politisk enighet i parlamentet, även liberaler, socialister och gröna är tydligen för förbudet. Frankrikes parlament ska senare i år rösta om samma typ av lag.

Först måste vi konstatera varför en del kvinnor bär slöja och burka. Jo, för att skydda sig mot "mäns blickar" vilket i sig är heteronormativt. Och varför är det inte några män som har slöja och burka för att undvika bli "sexualiserade"? Det här är en typ av patriarkala kläder som borde problematiseras av samma orsak som filmer där kvinnor är lättklädda och män helt påklädda.

Men som liberal är jag för rätten att klä sig som man vill. Vi är många som menar att det hade varit positivt om ingen man eller kvinna ska känna de måste dölja sig. Men till sist får vi ett fritt samhälle respektera de som frivilligt klär sig så. Av samma orsak som att vi får acceptera folk som har fula kläder, är piercade, har en grön "tuppkamsfrisyr" etc. Det betyder inte att de i varje situation har rätt att klä sig så om de ska jobba på en arbetsplats. Men hur de klär sig och vilken frisyr de har när de är på stan ska statens lagar hålla sig borta från.

Pressstöd till Nationell Idag.

Presstödsnämnden har beviljats flera miljoner i bidrag till Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag. Olof Lavesson, öppet homosexuell och moderat riksdagsledamot, förklarar väl varför det var rätt att ge tidningen presstöd med nuvarande regler.

Från en artikel i Sydsvenska Dagbladet.

– Jag har svårt att tänka mig en tidning som jag hellre hade velat avslå presstöd till, säger Olof Lavesson, moderat riksdagsman från Malmö, som sitter med i nämnden.

– Nationaldemokraterna och den här tidningen står för mycket av det jag avskyr mest i samhället. Men det finns en sak som är viktigare för mig och det är yttrandefriheten och pressfriheten och då ska inte vi i Presstödsnämnden sitta och politiskt bedöma innehåll i tidskrifter. Vi har att ta ställning till om de följer de regelverk som finns och det gör de, säger Lavesson.

Nationaldemokraterna är ett rasistiskt och HBT-fientligt parti som bl.a. vill förbjuda gayparader och avskaffa varje juridiskt erkännande av samkönade relationer. Partiet är inte nazistiskt men i praktiken är dess ideologi naziinfluerad.

Trots det var det rätt att ge tidningen bidrag med nuvarande regler. Om man inte prövar vänsterextrema tidningar (som är för proletariatets diktatur) blir det ju inte logiskt att göra någon prövning av högerextremister. Däremot kan man ifrågasätta hela systemet med presstöd. Inte bara för att Nationell Idag fått bidrag utan för att resonera om det är statens roll att ge massor av skattepengar till diverse tidningar.

Per Svensson, liberal debattör, har idag en intressant kommentar i en annan artikel i Sydsvenska Dagbladet, till att Nationell Idag fått bidrag.

Yttrandefrihet är rätten att säga också korkade saker utan att riskera att bli straffad av staten. Yttrandefrihet betyder inte att man har rätt att få betalt av staten för att säga korkade saker.

Uppdatering 1

Andra nya artiklar om de tre debatterna.

SvD1 Svd2 Svd3 SvD4 SvD5 DN1 DN2 DN3 DN4 DN5 Dagen1 Dagen2 Dagen3

"Verklighetens folk" gillar homoäktenskap.

Den kristna tidningen Dagen har en artikel om Svensk höst, en bok från Som-institutet vid Göteborgs universitet. Det måste vara tufft för en del konservativt kristna när de noterar att homoäktenskap är en av de populäraste reformerna när man frågat svenska folket om ett 10-tal "värderingsfrågor".

Först ska det förtydligas att intervjuerna gjordes redan hösten 2008, det är alltså en fördröjning på ca 1,5 år innan resultaten har blivit publicerade på hemsidan för Göteborgs universitet. Men mycket talar för att andelen positiva till en könsneutral äktenskapslag är ännu högre idag.

Från fråga 45 i enkäten.

Här återfinns ett antal förslag hämtade från den svenska samhällsdebatten. Vilken är din åsikt om vart och ett av dem?....

Ge homosexuella rätt att ingå äktenskap

Andelen som svarade "mycket bra förslag" och "ganska bra förslag" var tillsammans 50 %. Motsvarande siffra för "mycket dåligt förslag" och "ganska dåligt förslag" blev tillsammans 23 %. "Varken bra eller dåligt förslag" fick 19 %. Och 8 % svarade "ingen uppfattning".

Vi kan alltså konstatera att att en betydande majoritet av svenska folket var för, eller accepterade, reformen. Färre än en fjärdedel var negativa. Och andra opinionsmätningar har avslöjat att ca 70 % är reformen.

Verkligheten folk (för att tala kd-språk) gillar Sveriges könsneutrala äktenskapslag. Är det inte dags att även Göran Hägglund och Kristdemokraterna också accepterar den nya lagen?

Någon kanske invänder att man inte måste följa opinionsmätningar. Av någon orsak är det ofta samma människor som ofta hänvisade till opinionsmätningar i debatten om homoadoptioner. Men givetvis är det rätt att man måste främst bedöma reformer efter deras innehåll, inte i sig hur populära de är även om det senare givetvis för den skulle inte är oviktigt.

Men vilka argument talar då emot Sveriges nuvarande könsneutrala äktenskapslag? Som jag bedömer det inte några. Men det visste ni väl redan.

Intressantare är ju att granska de som var emot homoäktenskap. Jag vill rikta en fråga till Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna, Nationaldemokraterna, kdu, Dagen, Världen idag, Nya Wermlandstidningen, Smålandsposten, en del religiösa samfund etc.

Sverige har snart haft en könsneutral äktenskapslag i ett år. 1 maj 2009 infördes reformen. Jag vet mycket väl att en reform både kan ha kortsiktiga och långsiktiga effekter. Men många snackade om att äktenskapet "inte skulle bevaras" alltså att det i praktiken skulle försvinna. Ett regeringsparti, kd, vägrade acceptera en regeringsproposition om homoäktenskap. Nog borde det väl synas något negativt i samhället om det nu är en dålig reform.

1. Vilka negativa effekter har den könsneutrala äktenskapslagen fått i samhället det senaste året?

2. Har du själv negativt påverkats av att samkönade par har rätt att ingå borgerliga äktenskap?

Notera att jag skriver här om borgerliga äktenskap, att ni var emot religiösa homovigslar är en annan debatt, men här fokuserar jag på borgerliga vigslar, ni var ju emot även dem.

Avslöja hur ni resonerar idag ni som var emot en könsneutral äktenskapslag för ett år sedan.

Även HBT-siten Qx har för övrigt en artikel idag om äktenskap, men då inom EU.

Den svenske kommissionären Cecilia Malmström får idag hård kritik av EU-parlamentets Intergrupp för HBT-frågor för att samordning av hur par av samma köns fria rörlighet skall garanteras prioriterats ned....

Intergruppen påpekar att EU-parlamentet i november utifrån Stockholmsprogrammet tog ställning för att Europas olika länder genom ömsesidigt erkännande skall "försäkra fri rörlighet för EU medborgare och deras familjer, inkluderat registrerade partners och gifta... och undvika alla former av diskriminering oberoende av grund, inkluderat sexuell läggning.”

- Kommissionärerna Reding och Malmström måste nu ta tydliga initiativ med hänsyn till kraven som parlamentet ställt utifrån Stockholmprogrammet, säger Michael Cashman.

Det är bra att Michael Cashman, ordförande i EU-parlamentets grupp för HBT-frågor, driver det här och kritiserar EU--kommissionen om den inte prioriterar arbetet för fri rörlighet för samkönade par. Att sedan Cecilia Malmström har ett genuint engagemang för HBT-rättigheter är en annan sak, hon var redan 1998 för en könsneutral äktenskapslag då många andra ledande politiker i Folkpartiet tvekade. 2003 sa Folkpartiet ja till homoäktenskap.

Men som EU-kommissionär handlar det inte bara om att ha rätt attityder utan även om att engagera sig tydligt även för kontroversiella förslag. Det borde vara givet att rörligheten för homopar ska vara en prioriterad del av EU:s arbete med Stockholmsprogrammet. Något annat är inte acceptabelt.

Uppdatering 1.

Tidningen Dagen har ännu en intressant artikel idag.

Nordiska folkkyrkor tappar omkring en procent av sina medlemmar varje år.

Finlands lutherska samfund är relativt konservativt. I Danmark är det många präster inom statskyrkan som är liberala men någon rätt att förrätta samkönade vigslar har de ännu inte. I Norge får präster viga homopar men det är även många konservativt kristna där Trots det är tendensen i de tre länderna som i Sverige, färre medlemmar för varje år.

Det tyder på att konservativt kristna nog har fel när de låtsas som att den främsta orsaken till att Svenska kyrkan förlorar medlemmar är orsakat av "liberalteologi". Tvärtom är det nog en del som stannat kvar i samfundet av den orsaken.

Uppdatering 2

RFSL kritiserar Cecilia Malmström, något som Dagen skriver om.

DO publicerar rapport om diskriminering.

Människor möter diskriminering överallt i samhället. Många tvingas därför begränsa sina liv på olika sätt för att undvika att bli diskriminerade.

Det där är ett citat från DO (Diskrimineringsombudsmannen) som i torsdags publicerade rapporten Upplevelser av diskriminering.

Från rapportens sammanfattning.

DO har på uppdrag av regeringen låtit genomföra en kvalitativ undersökning om upplevddiskriminering. Undersökningen har genomförts av Sifo....

Den genomförda undersökningen rymmer nästan hundra djupintervjuer och åtta fokusgrupper bestående av personer som själva upplevt sig diskriminerade. Samtliga diskriminerings-grunder som omfattas av diskrimineringslagstiftningen inkluderas i studien....

Resultatet visar att personer som utsatts för diskriminering, överlag känner till att det finns en diskrimineringslag. Samtidigt pekar studien på en stor osäkerhet om vad den innebär, vart man kan vända sig och konsekvenser för den enskilde. Det finns en utbredd skepsis till att anmälningar kan leda till något positivt.

Från den del som handlar om diskriminering p.g.a. könsidentitet och könsuttryck (sid 29).

Det är tydligt att upplevelserna av att bli diskriminerad inte är avgränsade till arbetslivet när det gäller könsidentitet och könsuttryck. Diskriminering upplevs överallt i samhället, dels på en samhällsövergripande nivå, i till exempel lagstiftningen, och dels i vardagliga situationer. Inom exempelvis kan hälso- och sjukvården kan diskrimineringen också leda till direkt felaktig behandling.

Trots att personerna uttrycker en rädsla att utsättas för olika typer av hatbrott så är det ändå de vardagliga situationerna som dominerar. Det är tydligt att det är tvåkönsnormen och effekterna av den som är huvudproblemet. De berättelser som framkommer i studien bekräftar detta på ett mycket levande sätt.

Från den del som handlar om diskriminering p.g.a. sexuell läggning (sid 38).

Att bli angripen eller förföljd skapar en känsla av otrygghet. Risken att bli utsatt för någonting otrevligt eller fysiskt/psykiskt våld gör att många undviker den typen av situationer. Undvikande som strategi för att undvika diskriminering gör att man även begränsar sig när det gäller val av arbete eller arbetsplats och om man väljer att vara öppen eller inte med sin sexuella läggning.

Personerna i denna grupp talade en del om att göra polisanmälningar och allmänt att vända sig till polisen när det gällde olika händelser. Orsaken tycks vara något oklar men en bidragande faktor tycks vara att man sammankopplar diskriminering med hot om våld.

Jag vill tipsa er om att läsa hela rapporten, även de delar som handlar om diskriminering p.g.a. kön, etnicitet, religion, funktionshinder och ålder. Fördelen är att det inte bara blir abstrakta politiska teorier utan direkta citat från människor som själva blivit diskriminerade.

Gemensamt för nästan alla som blivit diskriminerade är att de inte passat in i vissa normer för hur en individ förväntas vara i samhället.

Min debatt med Tommy Hansson (sd) om Sodom och Gomorra.

Tommy Hansson, chefredaktör för Sverigedemokraternas tidning Sd-kuriren, och som har plats 35 på partiets riksdagslista inför valet i höst, har idag lämnat en kommentar i en gammal debatt här på bloggen. Eftersom det är en principiellt intressant debatt publicerar jag här Hanssons kommentar och mitt svar till honom.

Den homosexuella livsstilen definierar jag som det oreflekterade stöd för homosexuella handlingar som är så utbrett i vårt samhälle.

Och självklart innebär det problem om en grupp individer i ett nominellt kristet samhälle vill att Koranen snarare än den moralkodex som Bibeln ger uttryck för skall reglera lagar och regler. Det inser du säkert om du funderar litet.

Beträffande Sodom och Gomorra hugger du i sten. För att göra den tolkning du gör måste man göra grovt våld på bibeltexter i såväl Gamla som Nya testamentet som berör detta ämne. Och jag har läst dem alla.

Synden - och jag använder för mina del inga citationstecken - består i homosexuella handlingar, punkt.

Tommy

Mitt svar till Tommy Hansson.

Intressant. Så för att vara en del av den homosexuella livsstilen räcker det tydligen att ge stöd åt att bögpar och lesbiska par ska bli respekterade. Nåja, då ägnar sig 93 % av riksdagen åt den homosexuella livsstilen. Inte visste jag vi är så många, men kul givetvis. :-)

Nej, Tommy, det är du som hugger i sten och du har nog bara läst svenska Bibelcitat för övrigt. Men du kanske fått för dig att Bibeln i original skrevs på svenska. Det hade möjligen varit förenligt med sd:s ideologi men det är tyvärr inte sant.

För min del är jag emot både att Bibeln och Koranen ska avgöra svenska lagar. Det vet du nog också att jag tycker om du funderar litet.

Uppdatering 1.

Tommy Hansson har ikväll återigen replikerat. Jag publicerar det här och mitt senaste svar till honom.

Jag kan bara hoppas att våra folkvalda inte OREFLEKTERAT stöder bögeriet.

Bortom raljeriet får du svårt att bevisa att Bibeln säger något annat. Samtliga bibelställen som tar upp ämnet i fråga gör det på ett avvisande och fördömande sätt och inte bara när det gäller egoism, våldtäkter eller kultbruk.

Men du kanske kan trolla fram något bibelspråk som prisar homosexualitet - är det swahili? Eller kanske urdu?

OK, nu vet jag vad du tycker om Bibeln respektivve Koranen. Det visste jag inte tididigare, oavsett allt funderande. Lite fantasilöst att ord för ord upprepa mitt tidigare inpass, kan jag för övrigt tycka.

För övrigt bestäms min respekt för mina medmänniskor inte av sexuell läggning. Det väsentliga för mig är att ett äktenskap - vare sig kyrkligt eller borgerligt - per definition är en förening mellan en man och en kvinna. Inte mellan två personer av samma kön eller flera personer än två.

Mitt svar till Tommy Hansson

Tommy.

Om det är någon som är fantasilös är det du som bara tolkar Bibelcitat bokstavligt.

Och din kommentar om "bögeriet" är avslöjande. Du som en del andra män som identifierar er som hetero har inte främst problem med homosexualitet generellt, det är den manliga homosexualiteten som "provocerar" er. Men den typen av nojor är det möjligt att söka hjälp för. Ett tips är att lära känna bögar som vänner.

Varför är du förresten emot månggifte, du som gillar citat från Bibeln? Månggifte är ju accepterat i nästan hela gamla testamentet utan någon som helst kritik. Då är skilsmässor tydligare förbjudet så kanske du ska jobba internt i ditt parti för att sd ska vara för att förbjuda skilsmässor i Sverige.

Jag ska inte främst ägna någon teologisk debatt med dig annars. Min blogg är inte teologisk utan politiskt för HBT-rättigheter. Men många homovänliga kristna menar att kärleksbudskapet är mer centralt än några Bibelcitat. Notera även att man för 2000 år sedan inte snackade om homosexuell som någon identitet, inte heller heterosexuell. Man gissade (felaktigt) att män som hade sex med andra män bara gjorde det som ännu en sexuell teknik. Idag vet man att det är fel, homosexuell kärlek är genuin som heterosexuell kärlek.

Moldavien lovar respektera gayparader.

I förhandlingar med folk från EU har Moldavien lovat att förbättra situationen för HBT-personer i landet. Dels ska man införa en lag mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning, dels lovar man att äntligen börja respektera demonstrationer för HBT-rättigheter.

Det avslöjar ILGA-Europa (motsvarigheten till RFSL på Europanivå) i sitt nyhetsbrev, Euroletter, för mars.

On 19th March, Beth Fernandez attended a debriefing for Brussels based NGOs at the Council of EU on the first ever EU-Moldova dialogue on Human Rights. There will be one dialogue per year alternating between Chisinau and Brussels.

The dialogues serve as a forum to discuss individual cases of human rights violations as well as ongoing issues with third countries and the EU has shown increasing commitment to raise LGBT issues within them....

Both issues were in fact raised and the Moldovan delegation agreed on the need for a comprehensive antidiscrimination law inclusive of sexual orientation in accordance with EU standards and that they would make progress on this. Second the Moldovan Government gave a guarantee that the pride organized by GenderDoc-M in April/ May would be allowed to go ahead and that police would ensure the safety of participants.

Moldavien gör givetvis det här främst för att de senare vill bli medlem i EU. Men trots det är det viktigt att ännu ett land i Europa respekterar demonstrationsfriheten, något som egentligen borde vara självklart.

Bland EU:s nuvarande 27 länder är det faktiskt ännu ett som så sent som förra året förbjöd gayparader, Litauen. Givetvis är det helt oförenligt med unionens regler för demonstrationsfrihet och rätten att inte bli diskriminerad men det har politiker och myndigheter i Litauen inte brytt sig om.

HBT-festivalen Baltic Pride planerar ha en gayparad i Vilnius 8 maj. Baltic Pride är ett samarrangemang av HBT-föreningar i Estland, Lettland och Litauen. Amnesty International har en namninsamling här för rätten till gayparader och demonstrationer för HBT-rättigheter i bl.a. Litauen. Från Sverige ska bl.a. EU-minister Birgitta Ohlsson vara med i paraden.

50 ledamöter i Litauens parlament försökte i början av året få myndigheter att förbjuda gayparaden men dessbättre förlorade de.

Från hemsidan för Baltic Pride

Prosecutor’s General did not satisfy a request by a group of parliamentarians to “defend public interests” and ban the Baltic pride march “For Equality” planned in May. The officers, after analyzing Lithuanian and International law acts, concluded that the request by Petras Grazulis from “Order and Justice” party and requests by some other parliamentarians did not have a legal basis.

En del homofoba parlamentsledamöter har dock ännu inte gett upp.

Petras Gražulis sa så här i en intervju förra veckan enligt Baltic Pride.

European Union states, where such parades take place, often suffer unrest, riots and I believe such might be the case in Lithuania.

Social oro? Kravaller? Hur många gayparader har Grazulis egentligen besökt?

Om både Litauen och Moldavien tillåter gayparader i år betyder det att "bara" fyra länder i Europa förbjuder demonstrationer för HBT-rättigheter, Ryssland, Ukraina, Vitryssland och Makedonien. Situationen i Ryssland varierar dock och avgörs lokalt. Som det ser ut nu tillåts senare i år en gayparad i S:t Petersburg men inte i Moskva.

HBT-kultur. Inga bomber över Skärholemen - Hans Olsson.

Här är den recension jag planerade att preliminärt publicera i fredags men gör det nu istället. På fredag skriver jag en ny krönika. Skriv någon kommentar då eller nu. Eller bara bli sådär påverkad att du inte vill säga något. :-)

Inga bomber över Skärholmen - Hans Olsson.

Ni kanske blir förvirrade. Varför skulle ett lugnt ställt som Skärholmen utanför Stockholm bli bombat? Men huvudpersonen i den här boken, Petar, eller Peter som han kallar sig i Sverige, har sitt ursprung i Serbien. NATO med USA i ledningen bombade Belgrad 1999, EU och bl.a. den dåvarande socialdemokratiska regeringen i Sverige stödde bombningnarna.

Men den här boken är inte främst politisk. Jag var själv entydigt för att man skulle bomba Serbien för att nå fred i Bosnien. Den dåvarande serbiska regeringen betedde sig vidrigt i bl.a. Kosovo. Men den här boken handlar om vilka värderingar vi har. Något som är mer centralt än om vi för något krig eller inte.

Peters bäste kompis är Rashid. Som är från Irak. Eftersom boken är skriven 2003 (och om flyktingar från Irak tidigare) handlar den inte om USA:s invasion av landet men däremot en del om kriget mellan Irak och Iran på 1980-talet. För er som inte känner till det så anföll Irak (och dess diktator Saddam Hussein) Iran på 1980-talet, lyckades erövra en del av landet, men när det blev fred så fastställdes de vanliga gränserna.

Peter och Rashid skildras fint och nyanserat i boken. De har något som närmast kan kallas för bromance d.v.s. de är två killar som är mycket nära varann utan att ha sex med varann. Jag vill berätta om hur de enligt boken träffades. Inte någon av dem kunde då ett ord på svenska Från sid 15 i boken om Rashid.

Han kom fram till Peter. Fastklämd mellan armen och midjan hade han en fotboll. Så hade han sträckt fram bollen, hållit den som gåva i högerhanden och sett frågande på Peter. Peter reste sig från gungan. De gick ner till den smala gräsremsan mot tunnelbanespåren, och såg tågen skramla förbi när de hämtade bollen som då och då rullade ner mot stängslet vid spåren.

Jag vill inte på något vis bagatellisera de allvarliga integrationsproblem som Sverige har. För de problemen är värda att diskutera. Men kanske alla skulle ha något att lära av Rashid i boken. Ibland måste man inte tala samma språk, man kan nå varann trots det.

Boken skildrar empatiskt hur Peter blir förälskad i Sara. Hur de närmar sig varann. Medan Rashid är där bredvid, snubben som oftare än Peter raggar tjejer. Men en av dem, Peter och Rashid, är egentligen bög.

Det här är kanske en ungdomsbok. Den är perfekt för tonåringar. Handlar främst hur det är att vara ung. Att försöka hitta sin identitet. Och det i ett Sverige som är ett mångkulturellt samhälle. Jobbar du med ungdomar vill jag tipsa om den här boken. Det är mycket fotbollssnack eftersom Peter och Rashid har det som sin främsta hobby. Men även vuxna har ett värde av boken eftersom den är så välskriven.

Men det är även mycket allvar. Hur ärliga är vi mot varann? Och är sanningar egentligen bra? Vilka skador kan inte de orsaka? Är det bra om vi är ärliga mot varann?

Nej, givetvis faller inga bomber över Skärholmen. Det är ju Sverige. Det vet ju både du och jag att det är lugnt här. Men ibland är lugnet bedrägligt. För när människor har hemligheter kan avslöjanden falla som bomber. Det skapar kaos för andra.

Egentligen handlar den här boken inte främst om homorelationer. Det är en marginell del. Istället är fokus på att vara ärlig. För hur är det möjligt att vara neutral när Fatima förlorade tre söner i kriget mellan Irak och Iran på 1980-talet? Från sid 307 i boken.

Man kan få behöva hata en tid, ja man måste få hata, sa Fatima, men om mitt hat hade fått fortsätta hade jag fastnat där. Hat är som kvicksand det drar en allt djupare ner, och till slut skulle det bara drabba mej själv och dom runt omkring mej, inte dem jag hatade.

Nej, inga bomber faller över Skärholmen. Hur skull det vara möjligt? En trygg förort till Stockholm. Men ibland är som sagt lugnet bedrägligt.

Människorna i boken är hela. Utanpå. Men när bomber exploderar, från förr och nu, då skadas människor. När hemligheter avslöjas då blir det effekter. Även i Skärholmen.

Men boken Inga bomber över Skärholmen är bra.

Jag ska inte önska mina bloggbesökare en trevlig helg. Utan en trevlig vecka.

"I´ll be back."

Ni kanske känner till Röda Nejlikan. Det var en av mina favoriter när jag var tonåring. Även om jag politiskt sympatiserar med franska revolutionen (i dess början och för dess långsiktiga följder, tyvärr urartade det efter några år) så var det enkelt att fascineras av den engelske adelsmannen som låtsades leva ett något dekadent liv i London med främsta intresse för kläder och fester men som i verkligheten även försökte smuggla flyktingar från revolutionens Frankrike. Det var Scarlet Pimpernel alltså Röda Nejlikan.

Senare gjordes en nutida variant av Röda nejlikan. Då reste han till Berlin när andra världskriget höll på som värst. Han försökte få fångar fria från tyska koncentrationsläger. Han konstaterade till sist att det inte lyckades, han blev avslöjad som "brittisk spion" och blev jagad genom Tyskland. I sista stund lyckades han fly över gränsen till det neutrala Schweiz.

I slutscenen av filmen så säger han, vänd mot Tyskland. "I´ll be back". Ni kanske invänder att det är väl inte något med det. Vi vet ju alla att det blev en vändning. Tyskland förlorade. Och visst är filmen brittisk krigspropaganda.

Men notera att den här filmen gjordes 1941. När Tyskland var som mäktigast i Europa. När man, efter tre veckor, lyckats ockupera hela Frankrike. Och var i pakt med Sovjetunionen. Storbritannien var ensamt kvar som "fiende" till Hitlerregimen. USA höll sig ännu neutralt.

I den situationen blir det något optimistiskt, för att uttrycka sig milt, att snacka om "I´ll be back". Men några år senare blir det en realititet.

Jag jämför mig givetvis inte med någon Röda Nejlikan-figur. :-) Och nog inte någon av er heller. Men visst är det så att vi alla ibland har haft en känsla av att något varit komplicerat, att man kanske inte har motivationen just nu. Men att man ska jobba vidare sedan.

Och det är så jag känner nu. Inom några dagar ska jag jobba vidare. För mänskliga rättigheter. För bögar, lesbiska och transpersoner.

I många länder i världen är det folk som har det tufft. Som är fängslade för att de jobbar för HBT-rättigheter. Men, jag hoppas att de säger som Röda Nejlikan. Och som jag gör.

"I´ll be back".

Bloggkommentarer.

Nog är det något besynnerligt.

När min blogg blev "hackad" så hörde många människor av sig och beklagade det, de gillade min blogg. Inget fel i det i sig givetvis, jag blev glad för stödet och det var viktigt för mig när jag startade bloggen igen.

Men jag funderade vid något tillfälle, varför hade de där människorna som gillade min blogg aldrig hört av sig tidigare? Visst, hälsan tiger still. Jag är ofta sådan själv. Jag besöker ibland siter som jag ibland borde kontaktat och bara skrivit att jag gillar arbetet som ansvariga ägnar åt dem.

Jag vet också att vissa bloggansvariga får få kommentarer. Men många av dem är typ "jag gillar det och ogillar det". Jag klandrar inte det, kan själv besöka sådana bloggar ibland. Syftet med den här bloggen är däremot något mer. Att förmedla information som andra kan använda för att jobba för mänskliga rättigheter.

Bland andra svenska bloggar om homorättigheter följer jag bl.a. Tor Billgrens Antigayretorik. Av någon orsak så blir det ofta flera kommentarer efter bloggposterna. Tolka mig rätt. Jag unnar verkligen Tor det. Och ibland är det ju kritik mot honom i kommentarerna.

Men det är besynnerligt att folk som säger sig gilla min blogg aldrig skriver kommentarer här men däremot ibland på Tors blogg. Vad är det jag skulle behöva göra för att skapa mer debatt?

Visst, jag vet att Tor ofta fokuserar på temat homo och religion vilket oftare orsakar debatter än homopolitik. Men så enkelt är det nog inte.

Jag skriver ofta en recension här på fredagkvällarna, hade planerat preliminärt att göra det även igår. Men jag konstaterade att en viktig nyhet som att Island inför en könsneutral äktenskapslag inte medförde någon kommentar här. Island har få människor men det är ett nordiskt land.

Hur svårt är det att skriva att det är kul att även Island inför homoäktenskap om det är det du tycker? Eller om du är emot. Folk måste inte berömma mig, men kan skriva något. Eller är de flesta bloggbesökare så blasé att en nyhet om att Island får en könsneutral äktenskapslag är en icke-nyhet.

Jag kände igårkväll att jag har ingen som helst orsak att ägna en timme åt att få ihop en recension, den timmen kunde jag ägna åt något annat när det blir en sådan respons.

Visst ska jag behålla den här bloggen. Trenden är för övrigt att bloggen får fler besökare månad för månad vilket är glädjande. Jag blir nog entusiastisk igen om några dagar. Men jag ville trots det skriva det här spontana meddelandet en lördageftermiddag.

Island inför könsneutral äktenskapslag i sommar.

Ännu ett land planerar att tillåta samkönade par att ingå äktenskap. Det avslöjar siten San Diego Gay & Lesbian News.

Iceland is the first nation in the world to have an LGBT person as head of state. Openly lesbian politician Johanna Sigurdardóttir became prime minister last year when voters supporting the Social Democrats and their partners, the Left-Greens, ousted the conservative Independent Party that had ruled for 18 years.

The Sigurdardóttir administration presented the bill to Parliament on March 23. The bill’s passage is expected soon, and same-sex marriage could become legal as early as June 27.

Någon allvarlig politisk konflikt lär det inte bli om reformen. Faktum är att konservativa självständighetspartiet och liberala framstegspartiet regerade tillsammans från 1995 till 2007, när landets parlament bl.a. röstade ja till partnerskap och homoadoptioner. Även om det kanske blir fri röstning i en del partier så lär nog en betydande majoritet inom alla av dem senare i vår rösta för en könsneutral äktenskapslag. Så har det varit vid tidigare omröstningar om reformer för homosexuella och bisexuella.

Island blir därmed det tredje landet i Norden, efter Norge och Sverige, som fixar en jämlik äktenskapslag. Danmark var först i världen med en partnerskapslag 1989 men har nu hamnat efter många andra länder när det gäller homoreformer. Det blev återigen tydligt när det danska parlamentet 26 mars i år debatterade ett förslag från socialliberala Radikale Venstre om en könsneutral äktenskapslag. Även partierna till vänster, Socialdemokratiet, Socialistisk folkeparti och Enhedslisten argumenterade för homoäktenskap.

Men regeringspartierna, Konservative folkeparti och högerliberala Venstre var negativa och det var även deras stödparti, främlingsfientliga Dansk folkeparti. Det är en gåta att Venstre som kallar sig liberalt ännu argumenterar för att "äktenskapet är något mellan man och kvinna". Extra udda blir det eftersom alla opinionsmätningar visar att en betydande majoritet av Danmarks befolkning är för reformen. Och att land efter land inför en könsneutral äktenskapslag är tydligt. Venstre är sedan visserligen oenigt, en minoritet är för homoäktenskap.

I Finland har debatten om homoäktenskap inte startat på allvar ännu eftersom bara tre partier, Vänsterförbundet, Gröna förbundet och liberala Svenska Folkpartiet är för reformen. Kristdemokraterna och främlingsfientliga Sannfinnländarna är emot en könsneutral äktenskapslag medan de flesta andra partier argumenterar för att det inte är aktuellt.

I två länder i Europa har domstolar i vår kommenterat homoäktenskap. Den österikiska siten GGG avslöjar att Portugals president Cavaco Silva ville få den könsneutrala äktenskapslagen, som parlamentet röstat ja till i början av året, prövad av författningsdomstolen. 8 april i år meddelade författningsdomstolen (11 av 13 ledamöter) att homoäktenskap är väl förenligt med konstitutionen. Därmed så träder lagen i kraft som planerat 28 april.

I Italien var det istället samkönade par som försökte få prövat i domstol om de har rätt till att ingå äktenskap. USA-gaysiten 365gay berättar att Italiens författningsdomstol i onsdags avvisade kravet. Men domstolen har tydligen inte kommenterat homoäktenskap i sak utan hänvisat till att det är landets parlament som avgör hur äktenskapslagen ska vara.

Även Luxemburg och Slovenien planerar tillåta homoäktenskap. Det betyder att inom något år kan det vara 9 länder i Europa som har könsneutrala äktenskapslagar.


Uppdatering 1

Arcigay, den främsta HBT-föreningen i Italien, har de senaste dagarna lämnat pressmeddelanden både om äktenskapslagen och katolska kyrkan.

Igår skickade föreningen ett uttalande som i den engelska versionen hade rubriken We want civil marriage. (den engelska versionen är sist i pressmeddelandet)

Arcigay respects the decision of the Italian Constitutional Court to defer the same-sex marriage issue to the Parliament. But we know that Europe and the Western legal culture are on the side of the LGBT movement and support the recognition of full equality of rights....

Today’s negative outcome leads us to raise the level of our battle for civilization, with the awareness that the Law is a living, constantly changing entity, just like the society. After all, in the past, the Constitutional Court issued important rulings and then reversed its verdicts just a few years later. In the early sixties, when it was consulted on adultery, the Court declared the legitimacy of legislation which punished with imprisonment women, but not men. Only a few years later, the same Court completely changed its mind and declared it unconstitutional, recognizing that the customs had changed. The same happened for even more important laws, as those regarding divorce and abortion.

It has taken stubborn and tenacious struggles to remove, one by one, the obstacles to full equality. We will need the same tenacity nowadays to allow gays and lesbians to have their rights guaranteed. With this determination, we will carry on with our fight for freedom with a new instrument: thenational Committee "Yes I do" (Comitato “Si’ Lo Voglio”), that will strengthen our cultural and legal work to obtain same-sex marriage.

We today reaffirm what the Supreme Court of South Africa stated when it ruled in favour of same-sex marriages: "The antiquity of a prejudice is not a reason for its survival."

Resonemanget om att domstolar aldrig är helt objektiva är intressant. För visst är det så att domstolar givetvis påverkas av samhällets attityder hur ambitiöst de än försöker vara juridiska och inte politiska.

I tisdags skickade Arcigay ut ett pressmeddelande där man fördömde Bertonis jämförelse mellan homosexualitet och pedofili. Bertoni är näst viktigast, efter påven, inom katolska kyrkan.

Från pressmeddelandet.

The equation between homosexuality and paedophilia is a false, despicable and anti-scientific statement that affects the lives and dignity of millions of gay and lesbian people. It confirms the cynicism and cruelty of the Vatican hierarchies, which have covered sex crimes committed by members of the church for years throughout the world against thousands of innocent boys and girls.

Of those brutally raped bodies, of those destroyed childhoods, the Catholic church bears a full and shameful responsibility. It will not be by trying to divert the attention from its glaring contradictions and its inner conspiracy of silence that the Vatican will escape a firm sentence for its sexual abuses, which have already been widely reported worldwide against paedophile priests.

Även Dagens Nyheter skriver om Arcigays kritik mot Bertoni.

Anders Arberlius, biskop i katolska kyrkan i Sverige, kommenterar idag i tidningen Dagen skandalerna inom samfundet.

Även om katolska kyrkan är homofientlig även i Sverige har de dessbättre tydligt kritiserat Bertonis retorik enligt en artikel i Svenska Dagbladet.

– Det är olyckligt och kränkande för homosexuella, sa Maria Hasselgren, pressansvarig vid Katolska kyrkan, vid en intervju vid SvD.

Katolska kyrkan och andra konservativa samfund har de senaste åren kritiserat Svenska kyrkan för dess ja till homovigslar. Anders Wejryd, ärkebiskop i SvK, hade enkelt kunnat använda pedofilproblemen för att kontra med kritik. Men i en intervju i Dagen är han generös och berömmer katolska kyrkan i Sverige.

Från gaypartier till svängande manshöfter. HBT i östra Asien. Del 2.

Andra och sista delen av HBT i östra Asien.

Det är inget av länderna i östra Asien som har någon typ av partnerskapslag eller homoadoptionslag. Taiwan har dock i flera år haft en seriös debatt om införande av en könsneutral äktenskapslag. Opinionsmätningar visar att ca 75 % av befolkningen "accepterar homosexualitet". Landet har lagar mot diskriminering p.g.a sexuell läggning inom bl.a. arbetsmarknad och utbildning.

HBT-föreningar i Taiwan arrangerar även den största gayparaden i Asien, ofta är det 20 000 människor, och landet har många gayställen. Från och med 2011 ska enligt ett nytt förslag skolorna ge information om homosexualitet. Taiwan är definitivt det land i östra Asien som har de HBT-vänligaste lagarna.

Japan har inte några nationella lagar om homosexualitet, varken positiva eller negativa. Däremot har en del städer infört lagar mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Förra året avgjorde landets regering att de lokala myndigheterna ska vara ansvariga för att fixa fram dokument för att samkönade par enklare ska kunna ingå äktenskap i de länder där det är tillåtet. Japan var ett av två länder från Asien som 2008 röstade ja till en resolution i FN om att fördöma avrättningar av HBT-personer. Det andra landet var Nepal.

Sydkorea har ännu förbud för homosexuella och bisexuella att jobba inom försvaret Men i övrigt har debatten om homorelationer startat i landet, HBT-teman har blivit vanligare inom kulturen.

När det gäller "könsbyten" skaffade Kina en lag som reglerar det 2003 och Japan 2004. Många transsexuella (även från Europa) opererar sig i Thailand men trots det tillåter landet inte juridiska könsbyten. Även Filippinerna förbjuder juridiska könsbyten.

Attityderna i de två länderna är annars ganska toleranta. Thailand sa i en folkomröstning 2009 ja till en ny konstitution med bl.a. förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning. Landet har definitivt flest gayställen i Asien och dess parlament har även debatterat att tillåta juridiska könsbyten. På Filippinerna har det i parlamentet i flera år varit seriös debatt om lagar som förbjuder diskriminering p.g.a. sexuell läggning även om det ännu inte blivit någon majoritet för det.

Betydligt värre är situationen i Indonesien. När HBT-föreningen ILGA (motsvarigheten till RFSL på internationell nivå) skulle hålla en konferens i Surabaya i mars i år blev den inställd efter att protesterande muslimer besökt hotellet och polisen var rädd för att det skulle bli våldsproblem. Givetvis helt oacceptabelt både av de homofientliga muslimerna soch av polisen som fegt nog inte försvarade yttrandefriheten för en laglig konferens.

Generellt är min bedöming att östra Asien blir det område som får den snabbaste utvecklingen när det gäller juridiska rättigheter för HBT-personer det närmaste decenniet. De senaste 10 åren har processen med HBT-vänligare attityder och bättre juridiska lagar startat på allvar i Latinamerika och mitt tips är att det blir samma tendens i östra Asien.

Till sist något som visserligen är från 2007 men som är så kul att jag vill skriva om det. Ansvarig för Filippinernas polis accepterar homosexuella inom yrket. Men tydligen har en del kolleger till honom, ja hur man ska kalla det, rört sina höfter för mycket när de marscherat.

Från HBT-siten Pinknews.

The Philippine National Police warned its gay officers not to sway their hips or demonstrate provocative behaviour while on duty or they risk losing their jobs.

"If they sway their hips while marching, or if they engage in lustful conduct, I think that will be ground for separation" from the service, Chief Supt. Samuel Pagdilao told the Philippine Star.

Still, the PNP says that homosexuals are welcome to join the police force, provided that they refrain from immoral and indecent behaviour.

Vad jag vet har det aldrig varit debatt i Sverige om hur poliserna rör sina höfter.

Bland de som lämnar information om den juridiska situationen för HBT-personer internationellt är ILGA, International Lesbian and Gay Association. Daniel Ottosson skrev 2006 för ILGA:s del en rapport om HBT-lagar i världen, LGBT world legal wrap up survey. Ottosson var då juriststudent vid Södertörns högskola.

Från gaypartier till svängande manshöfter. HBT i östra Asien. Del 1.

Vill du rösta på ett gayparti? Inför parlamentsvalet i maj i år är det möjligt på Filippinerna. Det sedan landets högsta domstol konstaterat att inget hindrar ett sådant parti att delta i ett val.

Från den brittiska HBT-siten Pinknews.

A gay political party in the Philippines has won the right to be recognised as a legitimate party for the first time.

This week, the Philippine supreme court overturned a ruling barring Ang Ladlad (Out of the Closet) from contesting national elections in May.

The party, made up of gay, lesbian, bisexual and trans members, was denied accreditation by the Elections Commission on the grounds that it is immoral and offensive to Christians and Muslims.

It seeks anti-discrimination laws and support for gay-related businesses, among other things.

Associated Press reports that judges said the party had complied with all legal requirements and did not break the law as homosexuality is not illegal.

Den juridiska situationen för HBT-personer varierar annars mycket i östra Asien. Befolkningen är generellt hyfsat tolerant i länder som Taiwan, Japan, Thailand och Filippinerna. I flera andra länder, som Kina och Sydkorea, har debatten om HBT-personers situation startat de senaste åren. Men situationen är svår i bl.a. Malaysia, Indonesien och Nordkorea.

Burma och Singapore har, som Indien fram till för något år sedan, lagar från när de var brittiska kolonier. I teorin är manliga homorelationer förbjudna och kan ge upp till 10 års fängelse. Men enligt HBT-föreningen ILGA (motsvarigheten till RFSL på internationell nivå) så vet man inte om att någon blivit dömd enligt lagarna de senaste åren. Givetvis är förbudslagarna helt oacceptabla trots det.

Även Malaysia har en "sodomilag" från när det var en brittisk koloni. Generellt är situationen värre än i Burma eftersom flera regioner också har infört sharialagar där både manliga och kvinnliga homorelationer är förbjudna och straffen är fängelse och piskning.

Indonesien har ingen nationell lag som förbjuder homorelationer. Däremot tillät landets nationella parlament 2001 regionen Aceh att tillämpa sharialagar. Även några städer i andra regioner har förbud mot homorelationer.

Kommunistdiktaturen Nordkorea har vad man vet inte något juridiskt förbud mot homorelationer men orsaken till det är inte att man gillar bögar och lesbiska. Tvärtom förnekar (sic!) regimen att det bor några homosexuella där.

Övriga länder i östra Asien har inte några juridiska förbud mot homorelationer även om den sociala situationen för HBT-personer i många av dem är svår.

Att det helt eller delvis är förbud mot homorelationer i två muslimska länder, Malaysia och Indonesien, och i Burma och Singapore med lagar från när de var brittiska kolonier är ganska typiskt. Buddismen och hinduismen är visserligen inte i sig homovänliga men förföljelsen av homosexuella och bisexuella har generellt inte varit så allvarlig som i kristna och muslimska länder.

Tvärtom har ibland samkönade relationer accepterats vissa perioder, om de som ägnat sig åt det varit "diskreta". I Japan som avskaffade sitt förbud mot homorelationer redan 1881, så har det varit vanligt bland många samurajer att ha relationer med andra män. Thailand tillät homorelationer 1957 och Kina 1993. Som kuriosa kan jag avslöja att Kina från 1979 till 1993 åtalade folk som ägnade sig åt homorelationer för "huliganism". Det senare året förtydligade regimen att man inte skulle använda huliganismlagen mot homosexuella.

Det här är första delen av två om HBT-rättigheter i östra Asien. I nästa bloggpost avslöjar jag bl.a. vilket land i regionen som har de HBT-vänligaste lagarna. Och skriver något om de svängande manshöfterna som orsakade politisk debatt i ett av länderna.