Från presentationen av I slutet av regnbågen (2017) av Bitte Andersson.
.... När 76-åriga Marjas lägenhet måste röksaneras flyttar hon motvilligt in på HBTQ-seniorboendet Plejaderna. Den påflugna grannen Millan hälsar välkommen med sherry och drar snart in Marja i sitt kompisgäng på boendet. I slutet av regnbågen är lika mycket en romantisk komedi som en serieroman om sorg, kärlek, goda grannar och att våga återvända till livet efter en depression. Det är också en specifik skildring av queert garderobsliv och vikten av att finna sitt sammanhang. I slutet av regnbågen är fiktion, men innehåller också glimtar av HBTQ-historia inspirerad av intervjuer med äldre HBTQ-personer....
Positivt är att HBTQ-personer inte bara framställs som positiva.
Trodde Bitte Andersson var ännu en ung heterokvinna som kände hon måste visa att HBTQ-personer är trevliga. Men efter att googlat runt konstaterar jag att hon är en av oss.
Det här är nog den bästa svenska HBTQ-relaterade serie-boken för vuxna som jag recenserat. En genre som annars ofta handlar om ungdomar. Positivt är att människor inte bara framställs som trevliga utan att det blir konflikter ibland. Marja är deprimerad efter att hennes partner avlidit av cancer.
Den starkaste scenen är kanske när två män fängslades och misshandlades av Pinochets högerjunta 1973 i Chile. När en av dem bytt juridiskt kön och möter sin kompis 20 år senare i Stockholm vill han inte veta av henne. Illustrationerna är inte dåliga men mediokra. Det är budskapet som bär berättelsen. Återblickarna till 1970-1990-talet är centrala.
Den starkaste scenen är kanske när två män fängslades och misshandlades av Pinochets högerjunta 1973 i Chile. När en av dem bytt juridiskt kön och möter sin kompis 20 år senare i Stockholm vill han inte veta av henne. Illustrationerna är inte dåliga men mediokra. Det är budskapet som bär berättelsen. Återblickarna till 1970-1990-talet är centrala.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar