För några månader sedan lämnade s-mp-regeringen lagrådsremiss om förändringar av lagar när det gäller adoptioner. Något jag kommenterade här. En viktig del är att även ogifta sambopar ska ska kunna bli prövade som adoptivföräldrar. Givetvis ska det göras en bedömning av hur stabil relationen är. Regeringen har nu lämnat en proposition. Den vill att lagarna ska träda i kraft 1 september 2018.
Erik Mägi, doktorand i civilrätt vid Göteborgs universitet, har en intressant debattartikel i Dagens nyheter om propositionen. Han forskar om rättsligt föräldraskap från ett normkritiskt perspektiv.
.... I de flesta fall är det till barnets bästa att två personer som ska adoptera gemensamt har en stabil relation. Måste det innebära att adoptivföräldrar i alla lägen ska ha en parrelation? Bör inte en pappa och en bonuspappa, eller två vänner, i vissa fall kunna vara lämpliga att adoptera tillsammans? Bör inte en familjehemsförälder kunna vara lämplig att adoptera ensam trots att hon är gift? En lagstiftning som är neutral till adoptivföräldrarnas relationsstatus skulle inte innebära att vem som helst fick adoptera. Den skulle innebära att domstol tilläts att pröva om adoption är till barnets bästa i det enskilda fallet. Kärnfamiljer kan vara bra för barn, men det kan även andra familjeformer. Det är positivt att de gammalmodiga adoptivreglerna görs om. Det är dock tyvärr redan dags att tillsätta nästa utredning....
Jag vill varken ta ställning för eller emot den typen av radikala (och för en del säkert provocerande) reformer men att utreda dem vore onekligen intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar