Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på....
känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att
hantera. Varenda en av oss.
Forever young av Alphaville från Västtyskland (senare Tyskland). Det är min absoluta favorit-ballad. Håret på mina armar reser sig varje gång jag kollar videon (Youtube) till låten.
Först en kitchig bild (det här var 1984) av stjärnor på himlen. Sedan in i något som verkar vara en kyrka - symbolen i västlig kultur för resonemang om liv och död. Människor ligger där som om de vore döda.
Sångaren med artistnamnet Marian Gold visar sig i bild med strålkastarna underifrån så att han närmast ser ut som en vampyr (återigen en koppling till liv och död).
Människorna, även flera barn, får liv i kyrkan. Fascinerade. Marian Gold har nu en orange overall och han är så fin i den. Trots att han verkligen inte ser ut som en foto-modell. Människor närmar sig ett ljus, och går sedan ombord på någon typ av rymd-skepp. Emot stjärnorna.
Kameran som första sekunderna i videon zoomade in gör sista sekunderna tvärtom, zoomar ut. En klassiker inom kulturen, att avsluta där det började. Det är så bra.
Nära kärnvapenkrig 1983-1984.
Två gånger har världen varit nära ett kärnvapenkrig, dels i början av 1960-talet när USA:s president John F Kennedy krävde att Sovjetunionen skulle ta bort sina nyligen placerade kärnvapen-missiler på Kuba. Missiler som inom ett fåtal minuter kunde nå Washington. Annars skulle USA betrakta det som en krigshandling. Sovjet vägrade först men gav efter några dagar med sig. Den andra situationen var just 1983-1984 när relationen mellan USA och kommunistdiktaturen Sovjet var så dålig att den politiska ledningen i Storbritannien i hemlighet tog fram en plan för vad de måste göra om ett kärnvapenkrig startade. Den situationen bidrog säkert till att Forever young blev ännu mer populär i Västeuropa.
En dag ska vi alla dö. Men alla andra dagar lever vi.
Ingen är för evigt ung. Men om vi gör något som beständigt förbättrar något, må det vara att kämpa för HBTQ-rättigheter och mänskliga rättigheter i övrigt, att göra kultur som berör, att utveckla ett företag, att få fram uppfinningar, att bygga om gården så att den blir bättre än tidigare (något som folk historiskt ofta ägnat sig åt), att hjälpa människor som har det tufft etc så är resultatet positivt.
Människorna, även flera barn, får liv i kyrkan. Fascinerade. Marian Gold har nu en orange overall och han är så fin i den. Trots att han verkligen inte ser ut som en foto-modell. Människor närmar sig ett ljus, och går sedan ombord på någon typ av rymd-skepp. Emot stjärnorna.
Kameran som första sekunderna i videon zoomade in gör sista sekunderna tvärtom, zoomar ut. En klassiker inom kulturen, att avsluta där det började. Det är så bra.
Nära kärnvapenkrig 1983-1984.
Två gånger har världen varit nära ett kärnvapenkrig, dels i början av 1960-talet när USA:s president John F Kennedy krävde att Sovjetunionen skulle ta bort sina nyligen placerade kärnvapen-missiler på Kuba. Missiler som inom ett fåtal minuter kunde nå Washington. Annars skulle USA betrakta det som en krigshandling. Sovjet vägrade först men gav efter några dagar med sig. Den andra situationen var just 1983-1984 när relationen mellan USA och kommunistdiktaturen Sovjet var så dålig att den politiska ledningen i Storbritannien i hemlighet tog fram en plan för vad de måste göra om ett kärnvapenkrig startade. Den situationen bidrog säkert till att Forever young blev ännu mer populär i Västeuropa.
En dag ska vi alla dö. Men alla andra dagar lever vi.
Ingen är för evigt ung. Men om vi gör något som beständigt förbättrar något, må det vara att kämpa för HBTQ-rättigheter och mänskliga rättigheter i övrigt, att göra kultur som berör, att utveckla ett företag, att få fram uppfinningar, att bygga om gården så att den blir bättre än tidigare (något som folk historiskt ofta ägnat sig åt), att hjälpa människor som har det tufft etc så är resultatet positivt.
Det finns då kvar något. Även efter att vi levde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar