Från förlagets presentation av Magisterlekarna (2015) av Kristofer Folkhammar.
»Om han har rätt i sina misstankar, om det är Charles som ristat in ett stort märke i dörren till Magisterns arbetsrum, så är det en upptrappning…« Den strikte Magistern har i sina erotiska lekar hittat ett sätt att vara sig själv. Hans älskare är den förtrollande eleven Charles – killen som alla vill ha. Men en gåtfull inristning i dörren till Magisterns arbetsrum vid skolårets start gör att hans ordnade tillvaro rämnar. I tomrummet som uppstår dras han till Hyenorna, pojkkvartetten som alltid är tillsammans. Tim och Fred. Paul och Noak. De är i sin tur uppslukade av uttagningarna till Sångtåget, och att få ingå i det praktfulla följe som i december inför allas ögon ska tåga genom skolan. Stor dramatik, vänskap, rivalitet, sex och sång: det är hösttermin på Läroverket.
Folkhammars två tidigare böcker har jag gett svala recensioner här på bloggen. Hade alltså inte betydande förväntningar på Magisterlekarna. Men plötsligt är det som att författaren fått alla bitar på plats i språket. Det är poetiskt, sexuellt, tragiskt - och ibland faktiskt vackert.
Det handlar om en gymnasieskola där all personal och samtliga elever är bögar. Folkhammar kommenterar ironiskt i början av boken att "alla karaktärer var arton år eller äldre vid tiden för romanens tillblivelse". En skola där samkönade manliga relationer är något självklart. Även i undervisningen och när eleverna ska göra uppsatser.
Nästan porrigt men det finns flera teman.
Boken handlar om ett sångtåg som grabbarna tävlar om att vara med i. Kommentarer om skrev, rumpor, spanking, att en del elever längtar efter att bli dominerade av en av lärarna etc. Det skulle kunna bli fånigt Men inget kapitel är det. Istället ångar det av sex. Nästan porrigt ibland om det inte vore för att boken främst har andra ambitioner. Men det finns även teman som makt, dominans, konkurrens, hatbrott, svek, osäkerhet och längtan. Där skolan också kan symbolisera samhället generellt. Om man vill tolka det så.
Jag håller ännu Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar-trilogi för de bästa bland de böcker jag recenserat. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist är tvåa. Men den här boken hamnar på tredjeplatsen.
Magisterlekarna är riktigt bra.
Det handlar om en gymnasieskola där all personal och samtliga elever är bögar. Folkhammar kommenterar ironiskt i början av boken att "alla karaktärer var arton år eller äldre vid tiden för romanens tillblivelse". En skola där samkönade manliga relationer är något självklart. Även i undervisningen och när eleverna ska göra uppsatser.
Nästan porrigt men det finns flera teman.
Boken handlar om ett sångtåg som grabbarna tävlar om att vara med i. Kommentarer om skrev, rumpor, spanking, att en del elever längtar efter att bli dominerade av en av lärarna etc. Det skulle kunna bli fånigt Men inget kapitel är det. Istället ångar det av sex. Nästan porrigt ibland om det inte vore för att boken främst har andra ambitioner. Men det finns även teman som makt, dominans, konkurrens, hatbrott, svek, osäkerhet och längtan. Där skolan också kan symbolisera samhället generellt. Om man vill tolka det så.
Jag håller ännu Jonas Gardells Torka aldrig tårar utan handskar-trilogi för de bästa bland de böcker jag recenserat. Låt den rätte komma in av John Ajvide Lindqvist är tvåa. Men den här boken hamnar på tredjeplatsen.
Magisterlekarna är riktigt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar