Från förlagets presentation av Min bror Kristus (2012) av Cecilia Hultberg.
Året är 1956. Oplanerat blir Marianne gravid och det uppstår en kris i förhållandet med Johan. Efter viss dramatik kommer Krister till världen. Han växer upp och studerar till läkare. Ambitiös och stressad blir han alltmer inbunden och börjar tvivla på om han valt rätt. Inte blir det bättre när han inser att han är homosexuell. Tillvaron vänds upp och ner. Men till sist vet han vad han ska göra med sitt liv. I en gammal nedlagd skola startar han ett läkarhus tillsammans med homosexuella medarbetare. Idogt kämpar man med upplysning. Kunskap ska spridas, attityder förändras, fördomar besegras. Verksamheten fylls av med- och motgångar. Antagonister finns överallt. Samtidigt sprids ett virus över världen och Krister ger sig in i forskning rörande hiv. Så småningom infinner sig misstanken att han själv är smittad.
Den här boken har två tydliga egenskaper. En positiv och en negativ. Själva storyn är intressant. Det finns ett driv i berättelsen som gör den aldrig blir tråkig. Men tyvärr brister den allvarligt i trovärdigheten. Författaren har gjort för dålig research. Då handlar det inte bara om detaljer som att en del på 1950-talet bara hade råd med bl.a. pasta (det ordet kom till Sverige långt senare) eller att hiv före 1985 kallades htlv.
Bra story - dålig trovärdighet.
Värre är den brist på trovärdighet som kan kallas strukturell. Som att ett läkarhus i en liten kommun i Småland på 1980-talet vänder sig främst till homosexuella och får så många patienter att det egentligen inte hinner med att möta alla. Men hallå? I en situation på 1980-talet där bara Stockholm och Göteborg fick varsin klinik som vänder sig främst till homosexuella.
Eller att homosexuella generellt karaktäriseras som att vara nästan några helgon med bara positiva egenskaper. I synnerhet huvudpersonen Krister (somn kallar Kristus av sin syster). Mitt tips är att bögarna inte skulle varit opåverkade av den självironi och "camp"-attityd som var vanlig. I synnerhet som de ibland åkte till storstäders gay-ställen. Men det är något som är frånvarande. De resonerar med varann som om de vore några heterosexuella akademiker som engagerat sig i Röda korset.
Det blir alltså blandat. Bra story men dålig trovärdighet.
Bra story - dålig trovärdighet.
Värre är den brist på trovärdighet som kan kallas strukturell. Som att ett läkarhus i en liten kommun i Småland på 1980-talet vänder sig främst till homosexuella och får så många patienter att det egentligen inte hinner med att möta alla. Men hallå? I en situation på 1980-talet där bara Stockholm och Göteborg fick varsin klinik som vänder sig främst till homosexuella.
Eller att homosexuella generellt karaktäriseras som att vara nästan några helgon med bara positiva egenskaper. I synnerhet huvudpersonen Krister (somn kallar Kristus av sin syster). Mitt tips är att bögarna inte skulle varit opåverkade av den självironi och "camp"-attityd som var vanlig. I synnerhet som de ibland åkte till storstäders gay-ställen. Men det är något som är frånvarande. De resonerar med varann som om de vore några heterosexuella akademiker som engagerat sig i Röda korset.
Det blir alltså blandat. Bra story men dålig trovärdighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar