Inledning.
Jag granskar om riksdagspartierna är för alla HBT-reformer av betydelse. Även om partierna är positiva till, eller i alla fall är för att utreda, 8 reformer jag kallar queer.
Fakta.
Vänsterpartiet har sin kongress 5-8 maj 2016 i Örebro. Sista dag för partiets medlemmar att lämna motionsförslag är 5 februari. Är du inte medlem i v men känner någon som är det kan du givetvis tipsa hen om det här.
Generell kommentar om Vänsterpartiet.
Vänsterpartiet är generellt ett av riksdagens HBTQ-vänligaste partier. Sommaren 2015 blev v för en transpolitik som är den radikalaste hittills från något riksdagsparti. 2006-2014 var det Miljöpartiet som tydligast profilerade sig när det gäller HBTQ-reformer, efter valet 2014 är det Vänsterpartiet och Folkpartiet. V samarbetar med s-mp-regeringen om budgetpolitiken men är i övrigt ett oppositionsparti.
Motionstips.
V är inte för att ens utreda följande queer-reform.
1. Tillåtande av altruistiskt (icke-kommersiellt) surrogatmödraskap.
Efter att först varit positiva till att utreda surrogatmödraskap totalvände v för några år sedan och motsatte sig t.o.m. att pröva argumenten för och emot reformen i en utredning. Precis som om mer kunskap skulle vara hotande. 2013
meddelade Statens medicinsk-etiska råd (SMER) att de rekommenderar att altruistiskt surrogatmödraskap bör tillåtas.
Utredningen om ofrivillig barnlöshet ska lämna sin rapport februari 2016. En del av den kommer att handla om vad de rekommenderar när det gäller surrogatmödraskap. Idag är det tre riksdagspartier som är negativa till reformen, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna. Kristen konservatism i ohelig allians med radikalfeminism.
Argumentet från v är att även om en kvinna blir surrogatmamma utan ersättning kommer hon bli så pressad av sin omgivning att hon emot sin vilja accepterar det. Attityden är nedlåtande emot självständiga kvinnor. Däremot har v inga problem med att tillåta heltäckande slöjor som burka och niqab.. Då räcker det att en kvinna förklarar "jag vill det här". Trots att de patriarkala strukturerna förmodligen är hundrafalt värre i vissa förorter än om en kvinna altruistiskt vill vara surrogatmamma till någon ett bögpar hon är kompis med eller till sin syster eller väninnan.
Ingen förväntar sig att v på sin kongress ska ställa sig positivt till reformen. Men någon kan lämna en motion om att partiet förutsättningslöst ska granska utredningens rekommendationer samt remissvaren innan v tar ställning.
Övriga kommentarer om motionstips.
2. Att även sambopar (samkönade eller olikkönade) ska kunna bli prövade som adoptivföräldrar.
Vänsterpartiet är för reformen men har inte drivit det i riksdagen. Det är möjligt att med ett kongressbeslut att göra det. 2009 presenterade adoptionsutredningen sin rapport till dåvarande borgerliga regeringen. Ett av förslagen är att även sambopar ska få adoptera. Idag är det bara par som ingått äktenskap eller partnerskap som har rätt att adoptera tillsammans. 2008 skaffade Europarådet en ny barnkonvention när det gäller adoptioner. I den fanns med att även heterosexuella sambopar och samkönade par bör få adoptera om ett land bedömer att det är till barnets bästa.
Att tillåta (olikkönade och samkönade) sambopar att adoptera är en logisk utveckling av att Sverige 2002 tillät samkönade par som ingått partnerskap att bli kunna få adoptera Det kan ju inte vara ett äktenskap (eller partnerskap) i sig som garanterar stabilitet och trygghet för ett barn. Många sambopar (hetero eller homo) har mer stabila relationer än folk som gift sig.
Snart kommer ensamstående kvinnor få bli inseminerade vid kliniker. Ett argument har varit att det är inkonsekvent att tillåta ensamstående att blir prövade som adoptivföräldrar men att sedan förbjuda ensamstående (kvinnor) att få möjlighet att bli inseminerade vid kliniker. Men samma inkonsekvens finns när det gäller ogifta par. En kvinna kan idag bli inseminerad vid en klinik om hen har en samborelation med en man eller annan kvinna. Däremot är det förbjudet för ett sambopar att bli prövade som adoptivföräldrar.
Därför bör ansvariga myndigheter istället göra en individuell bedömning av om ett par har en tillräckligt stabil relation för att vara lämpliga som adoptivföräldrar. Precis som när det gäller samkönade gifta par är det till sist det land ett barn adopteras från (om det är en internationell adoption) som avgör vilka som ska få adoptera barn från landet. Vad det handlar om är att Sverige inte ska ställa krav på att ett par måste ha ingått äktenskap (eller partnerskap) för att få bli prövade som adoptivföräldrar.
Och om Sverige inför nya regler är det inget "experiment". Nederländerna och Belgien tillåter sambopar (samkönade eller olikkönade) att adoptera barn om paret bott ihop i minst 3 år. Storbritannien tillåter sambopar att adoptera utan någon sådan begränsning, samboparet ska dock inte vara nära släktingar.
3. Att ogifta pappor enklare ska kunna bli erkända som förälder till ett barn, om mamman till barnet nekar till att mannen är pappan startar ofta en lång och byråkratisk process.
Enligt Vänsterpartiets tidigare HBTQ-politiska talesperson, Marianne Berg, är partiet för reformen . V har dock inte drivit det i riksdagen. Det är möjligt att med ett kongressbeslut göra det. Det här är en reform som främst handlar om situationen för heterosexuella män. Kan det var queer? Tror någon att det inte kan vara queer att genomföra en reform som främst gynnar heteromän har hen inte fattat något om vad patriarkala strukturer är för något. De strukturerna handlar om att mäns roll är främst utanför hemmet medan kvinnors roll handlar om ansvar för barnen. Jämställdhet går åt båda hållen. Att män blir diskriminerade p.g.a. sitt kön är lika fel som när kvinnor blir det.
