En fransk tidning kommenterade 1903 om Jacques d´Adelswärd Fersen (i samband med en skandal där unga pojkar var inblandade) just att han var "alltför adlig, alltför rik och alltför lättjefull". Det har blivit titeln till boken av Viveka Adelswärd som är en del av samma släkt. Från förlagets presentation.
År 1923, i sitt vackra hus på Capri, löser den franske författaren Jacques d’Adelswärd Fersen upp 5 gram kokain i ett glas champagne. Han tömmer glaset och avslutar därmed sitt liv. endast 43 år gammal. Tjugo år tidigare hade han varit omtalad i Paris salonger – för sin skönhet, sin begåvning och sin förmögenhet. Men efter att ha dömts för ”förförelse av minderåriga” var han inte längre välkommen i Paris. Han slog sig ner på Capri där inställningen till homosexualitet var mindre fördömande. Han träffade sin livskamrat Nino och han fortsatte sitt skrivande. Men vem var han? Och varifrån kom den förmögenhet som gjorde det möjligt för honom att göra långresor och att bygga Villa Lysis med sina terasser, sina utsikter och sin opiumhåla? Och varför bar han ett efternamn som klingar svenskt? Viveka Adelswärd har letat efter svar i släktens familjearkiv och bland artiklar i samtida press.
Kolonialistisk diskurs.
Jag är van vid att recensera HBTQ-relaterade böcker som jag betraktar som ibland för "politiskt korrekta". Men när jag granskar Alltför adlig.... (2014) känner jag mig själv som en "PK-människa". Hade det varit en skönlitterär bok hade det givetvis varit en sak. Givetvis ska inte historien skrivas om för att passa in i de värderingar som är officiella i Sverige idag. Men det är intressant att Viveka Adelswärd kommenterar att svarta människor (och andra med icke-västligt ursprung) är tjänare, "hade vita peruker på sig" vid evenemang etc utan att göra någon reflexion om den kolonialistiska och delvis rasistiska diskurs som var vanlig i kretsen av Jaques d´Adelswärd Fersen och hans vänner, män som kvinnor. Och i samhället generellt då. Människor med icke-västligt ursprung reducerades till att bara sprida något "exotiskt".
Att unga pojkar blandas in i sexuella situationer (om pojkarna själva hade sex med vuxna blir inte tydligt) problematiseras dock - tack och lov.
Stilidealet är dandyn.
Det blir tydligt att Jacques d´Adelswärd Fersen har vissa likheter med Oscar Wilde. Givetvis med reservationen att han var betydligt mindre känd och mindre kulturellt begåvad än Wilde. Men stilidealet är dandyn.
Tyvärr så vecklar Viveka Adelswärd för ofta in sig i detaljer som inte tillför berättelsen något. Det spretar ordentligt. Det kan givetvis vara av intresse att veta hur opiumkonsumtionen blev spridd - men kanske inte just i den här boken. Alltför adlig.... är litterärt medioker. Och egentligen får vi inte veta vem Jacques egentligen var - däremot betydligt mer om det samhälle som var hans omgivning.
Jag är van vid att recensera HBTQ-relaterade böcker som jag betraktar som ibland för "politiskt korrekta". Men när jag granskar Alltför adlig.... (2014) känner jag mig själv som en "PK-människa". Hade det varit en skönlitterär bok hade det givetvis varit en sak. Givetvis ska inte historien skrivas om för att passa in i de värderingar som är officiella i Sverige idag. Men det är intressant att Viveka Adelswärd kommenterar att svarta människor (och andra med icke-västligt ursprung) är tjänare, "hade vita peruker på sig" vid evenemang etc utan att göra någon reflexion om den kolonialistiska och delvis rasistiska diskurs som var vanlig i kretsen av Jaques d´Adelswärd Fersen och hans vänner, män som kvinnor. Och i samhället generellt då. Människor med icke-västligt ursprung reducerades till att bara sprida något "exotiskt".
Att unga pojkar blandas in i sexuella situationer (om pojkarna själva hade sex med vuxna blir inte tydligt) problematiseras dock - tack och lov.
Stilidealet är dandyn.
Det blir tydligt att Jacques d´Adelswärd Fersen har vissa likheter med Oscar Wilde. Givetvis med reservationen att han var betydligt mindre känd och mindre kulturellt begåvad än Wilde. Men stilidealet är dandyn.
Tyvärr så vecklar Viveka Adelswärd för ofta in sig i detaljer som inte tillför berättelsen något. Det spretar ordentligt. Det kan givetvis vara av intresse att veta hur opiumkonsumtionen blev spridd - men kanske inte just i den här boken. Alltför adlig.... är litterärt medioker. Och egentligen får vi inte veta vem Jacques egentligen var - däremot betydligt mer om det samhälle som var hans omgivning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar