Folkhälsomyndigheten rekommenderade igår att hiv-tester bör betraktas som säkra redan efter 6 veckor istället för 12 som hittills. För människor som är oroade för att man blivit smittad är det här givetvis viktigt. Även om det idag - med rätt behandling - inte är en dödlig sjukdom begränsar den hiv-smittades vardag och risken är betydande för stigmatisering från andra.
Men de nya resultaten bör även få konsekvenser för de blodgivningsregler som idag finns. Sedan 1 januari 2012 får en män som inte haft sex med någon annan man senaste 12 månaderna vara blodgivare (tidigare blev en man som haft sex med någon annan man avstängd som blodgivare resten av livet).
Någon kanske invänder varför inte blodgivningsreglerna kan jämställas helt för män som har sex med män jämfört med olikkönade relationer. Nu är det så att jag, RFSL och DO (Diskrimineringsombudsmannen) accepterat att det finns olika regler, hade vi trott att det hade med homofientlighet att göra skulle vi givetvis protesterat.
Det är viktigt reda ut några saker.
1. Det är ingen mänsklig rättighet att få ge blod. Däremot är det en rättighet för människor som behöver blod att det så långt som möjligt ska säkras att personen inte får någon allvarlig sjukdom genom transfusionen, det gäller för övrigt inte bara hiv utan även andra sjukdomar.
2. Allt blod som ges testas. Men det är en färskvara och kan bara användas inom 6 veckor efter att det lämnats. Och eftersom hiv tidigare ibland inte kunde konstateras förrän ca 3 månader efter smittotillfället har sjukvården ett system med s.k. riskgrupper. Alltså grupper där hiv är betydligt vanligare än bland befolkningen generellt.
3. Sedan vill myndigheter ha en "säkerhetsmarginal". Det här är Sverige. :-) Och visst kan folk ibland beräkna fel när de senast gjorde vissa saker. Det är därför jag tidigare har rekommenderat att karenstiden för män som har sex med män sänks från 12 till 6 månader. Men med Folkhälsomyndighetens nya rekommendation vill jag nu gå längre. En man som inte haft sex med någon annan man senaste 3 månaderna bör få ge blod. Samma sak bör gälla för övriga s.k. riskgrupper när det gäller sex. En kvinna som haft sex med en man som haft sex med en annan man samt sexsäljare och någon som haft sex med någon sexsäljare (även för de grupperna finns det idag en karenstid på 12 månader). Då finns det en ordentlig säkerhetsmarginal i relation till 6 veckor.
Snabbtest ger säkert resultat först efter 8 veckor.
Från Folkhälsomyndighetens nya artikel på dess hemsida.
Men de nya resultaten bör även få konsekvenser för de blodgivningsregler som idag finns. Sedan 1 januari 2012 får en män som inte haft sex med någon annan man senaste 12 månaderna vara blodgivare (tidigare blev en man som haft sex med någon annan man avstängd som blodgivare resten av livet).
Någon kanske invänder varför inte blodgivningsreglerna kan jämställas helt för män som har sex med män jämfört med olikkönade relationer. Nu är det så att jag, RFSL och DO (Diskrimineringsombudsmannen) accepterat att det finns olika regler, hade vi trott att det hade med homofientlighet att göra skulle vi givetvis protesterat.
Det är viktigt reda ut några saker.
1. Det är ingen mänsklig rättighet att få ge blod. Däremot är det en rättighet för människor som behöver blod att det så långt som möjligt ska säkras att personen inte får någon allvarlig sjukdom genom transfusionen, det gäller för övrigt inte bara hiv utan även andra sjukdomar.
2. Allt blod som ges testas. Men det är en färskvara och kan bara användas inom 6 veckor efter att det lämnats. Och eftersom hiv tidigare ibland inte kunde konstateras förrän ca 3 månader efter smittotillfället har sjukvården ett system med s.k. riskgrupper. Alltså grupper där hiv är betydligt vanligare än bland befolkningen generellt.
3. Sedan vill myndigheter ha en "säkerhetsmarginal". Det här är Sverige. :-) Och visst kan folk ibland beräkna fel när de senast gjorde vissa saker. Det är därför jag tidigare har rekommenderat att karenstiden för män som har sex med män sänks från 12 till 6 månader. Men med Folkhälsomyndighetens nya rekommendation vill jag nu gå längre. En man som inte haft sex med någon annan man senaste 3 månaderna bör få ge blod. Samma sak bör gälla för övriga s.k. riskgrupper när det gäller sex. En kvinna som haft sex med en man som haft sex med en annan man samt sexsäljare och någon som haft sex med någon sexsäljare (även för de grupperna finns det idag en karenstid på 12 månader). Då finns det en ordentlig säkerhetsmarginal i relation till 6 veckor.
Snabbtest ger säkert resultat först efter 8 veckor.
Från Folkhälsomyndighetens nya artikel på dess hemsida.
I artikeln från Folkhälsomyndigheten hänvisas till att när det gäller hiv-2 så bör ännu 12 veckor gälla för tillförlitlighet. Men den typen av hiv är synnerligen ovanlig i Europa och förekommer främst i Västafrika. Den beräknas också vara mindre smittsam. Och vi kan konstatera att en partner till en person från Västafrika får ge blod tre månader efter de startade den sexuella relationen, om det är en olikkönad relation.Uppföljningstiden är den tid som måste passera från ett misstänkt smittotillfälle tills dess att man kan ta ett prov som ger ett tillförlitligt svar. Sedan 1995 har en uppföljningstid på tolv veckor gällt för hivtestning. En överväldigande majoritet av de runt 100 000 personer som varje år söker för att testas för hiv är inte smittade, men uppföljningstiden innebär ofta en lång och orolig väntan. Säkrare kunskap om hur hivinfektion kan diagnostiseras och allt bättre tester för hivdiagnostik har tillkommit under åren och detta föranledde Folkhälsomyndigheten att i samarbete med Referensgruppen för antiviral terapi analysera kunskapsläget och utreda en möjlig förkortning av uppföljningstiden. Analysen har visat att så kallade kombinationstester, som alla svenska laboratorier numera använder, har mycket hög känslighet för att diagnostisera tidig infektion. Redan omkring två veckor efter smittillfälle blir ungefär hälften av de som smittats diagnostiserade med kombinationstesterna, och alla smittade kan identifieras inom sex veckor.
Folkhälsomyndigheten förtydligar också att s.k. snabbtester (där en person får resultatet nästan direkt) bör betraktas som tillförlitliga först efter 8 veckor. Blodgivningscentraler använder inte sådana tester men det kan vara viktig info för privatpersoner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar