Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på....
känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att
hantera. Varenda en av oss,
Det måste varit ca 1975. Jag var 9 år gammal. Gick i söndagsskola. Jag fattade att jag inte var som "de flesta andra".
Vi var ca 15-20 barn som besökte kyrkan på söndagar. I en by på Österlen i Skåne. Söndagsskola. Jag och min lillebror hade en fördel av att vi bodde nästan granne med kyrkan, bara ca 300 meter bort. Min mamma (som inte var troende) var lokalvårdare där och min mormor (som var troende, bad bordsbön varje gång innan hon åt) ansvarade för blomsterutsmyckningen av kyrkan.
Visst är det så att några saker från barndomen stannar kvar. Sådant som egentligen är bagateller medan vi glömt mycket annat. En sak jag minns är en berättelse från Lilla Bibeln (som jag tror boken hette, jag tyckte den hade så vackra bilder) om att David spelade på en harpa för kungen Saul. Bilden fascinerade mig utan att jag riktigt förstod orsaken. Jag minns ännu att David satt till vänster och Saul till höger på sin kungatron. (Bilden till den här bloggposten är inte densamma)
Identifierade mig med David. Och Saul.
Spontant kunde jag identifiera mig med David (som för övrigt är en av Bibelns främsta figurer för er som inte känner till det) för att han spelade musik. Tidigt blev jag intresserad av musik och började ta pianolektioner just vid 8-9 år ålder. Och det var verkligen inte självklart annars för en arbetargrabb som jag var. Ännu idag betyder musik mycket för mig.
Intressant är att just David har blivit närmast ikon bland en del HBTQ-kristna för hans synnerligen nära vänskap med en annan man, Jonathan. Det berättas i Bibeln att David förklarade att han älskade Jonathan mer än någon kvinna. Om deras relation var sexuell vet vi givetvis inte, det är möjligt. Kanske någon av dem eller båda var intresserade sexuellt av både män och kvinnor (David gifte sig med Jonathans syster Mikal). Kanske det handlade om vad vi idag skulle kalla bromance (två män som är känslomässigt nära varann, gillar att kramas men inte vill ha sex med varann). Men berättelsen ruckar på heteronormativiteten i Bibeln.
På bilden finns också Saul som var Jonathans pappa. Det förklaras i Lilla Bibeln att Saul ville bli lugn och därför skulle David spela harpa. Även om jag bara var 9 är fattade jag vad det egentligen betydde. Att Saul "hade problem med nerverna" (som det hette på 1970-talet). Något som jag fått reda på min farmor och min pappa hade. Och som jag också skulle få (redan vid 9 års ålder gissade jag det). Därför kunde jag också identifiera mig med Saul. Han hade inte valt att få det, inte min farmor, pappa eller jag heller. Att ha depressiva anlag är en folksjukdom.
Det jag inte visste när jag var 9 år var att jag senare skulle identifiera mig som bög. Och HBTQ-aktivist som kämpar för allas lika rätt och värde.
Spontant kunde jag identifiera mig med David (som för övrigt är en av Bibelns främsta figurer för er som inte känner till det) för att han spelade musik. Tidigt blev jag intresserad av musik och började ta pianolektioner just vid 8-9 år ålder. Och det var verkligen inte självklart annars för en arbetargrabb som jag var. Ännu idag betyder musik mycket för mig.
Intressant är att just David har blivit närmast ikon bland en del HBTQ-kristna för hans synnerligen nära vänskap med en annan man, Jonathan. Det berättas i Bibeln att David förklarade att han älskade Jonathan mer än någon kvinna. Om deras relation var sexuell vet vi givetvis inte, det är möjligt. Kanske någon av dem eller båda var intresserade sexuellt av både män och kvinnor (David gifte sig med Jonathans syster Mikal). Kanske det handlade om vad vi idag skulle kalla bromance (två män som är känslomässigt nära varann, gillar att kramas men inte vill ha sex med varann). Men berättelsen ruckar på heteronormativiteten i Bibeln.
På bilden finns också Saul som var Jonathans pappa. Det förklaras i Lilla Bibeln att Saul ville bli lugn och därför skulle David spela harpa. Även om jag bara var 9 är fattade jag vad det egentligen betydde. Att Saul "hade problem med nerverna" (som det hette på 1970-talet). Något som jag fått reda på min farmor och min pappa hade. Och som jag också skulle få (redan vid 9 års ålder gissade jag det). Därför kunde jag också identifiera mig med Saul. Han hade inte valt att få det, inte min farmor, pappa eller jag heller. Att ha depressiva anlag är en folksjukdom.
Det jag inte visste när jag var 9 år var att jag senare skulle identifiera mig som bög. Och HBTQ-aktivist som kämpar för allas lika rätt och värde.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar