Tröst.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Första delen kallade jag Hopp, andra delen Besinning, tredje delen Dömande, fjärde delen Mörker, femte delen Köp dig lycklig. Använd sökfunktionen för de bloggposterna.

Det här är sjätte delen, "Tröst".

Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag

Om det händer ibland att vi ledsnar någon dag

Ska vi trösta varann, det är så det ska va´

Vi ska gå hand i hand du och jag

Det är från låten Vi ska gå hand i hand med Gunnar Wiklund. Én del av er vet nog inte vem Gunnar Wiklund är, men han hade många hits på Svensktoppen på 1960-talet. Han var då lika känd som Peter Jöback är idag, inga jämförelser i övrigt. Orden i refrängen kan tyckas vara banala, men Wiklund hade det där "extra" i sin sång som gjorde honom trovärdig.

Den där sången är en av mina absoluta favoriter från 1960-talets schlager. Orsaken är dels att jag gillar musiken, refrängen är listvänlig. Men även texten är intressant. Att trösta någon som ledsnar. I sången är det en partner. Men i andra situationer kan det vara en vän. Eller någon annan.

Vi kopplar ofta tröst till barn. För barn är det helt centralt att få från sina föräldrar eller andra i närheten. För de flesta av oss vuxna är det väl också givet att man tröstar ett barn som är ledset. Vi måste inte rationalisera varför vi ska göra det, vi gör det därför att det är viktigt för barnet.

Men även vuxna kan behöva bli tröstade. Ja, är det inte så att alla ibland behöver det? Själv vet jag att folk, oftast vänner och bekanta, ibland andra, sökt mig för att vi ska snacka om något. Jag har i min iver att hjälpa vederbörande försökt hitta förklaringar och rekommenderat vad han eller hon ska göra.

Men efteråt har jag konstaterat att vederbörande kanske egentligen inte främst sökte någon förklaring eller något råd utan tröst.

Vi har ett samhälle där det där är mycket information. Den ska nå fram snabbt, många har det stressigt. Mycket är givetvis bra med alla de nya delarna av samhället, internet, sms etc. Det har gett massor av möjligheter att få nya vänner inte bara i Sverige utan även i andra länder.

Men för att kunna ge någon tröst så måste vi ta oss tid att lyssna. Risken är att vi i vår stress inbillar oss att vi inte har den tiden. Trots att mycket handlar om prioriteringar. Utan att lyssna på någon som är ledsen blir trösten meningslös. Det blir något utan engagemang.

Därför är det så viktigt att vi lyssnar inte bara på våra vänner och bekanta utan också ibland på människor vi inte känner väl, det kan vara någon i en förening, kanske en granne, någon vi möter på puben som sitter på barstolen bredvid oss.

Att lyssna, och trösta ibland, är positivt för våra medmänniskor. Men det kanske också ger oss själva något. För att trösta är att vara en hel människa. Att ha förmågan till empati.

Vi vet alla hur många äktenskap och samborelationer som är olyckliga. Vi vet också att människor ibland kan känna sig som mest ensamma i en situation när de är tillsammans med andra.

Men de där orden från Gunnar Wiklund.

Om det händer ibland att vi ledsnar någon dag. Ska vi trösta varann, det är så det ska va´

Visst är det vackert. Givetvis kan vi inte lova att vi alltid har rätt ord. Men kanske vi ibland kan försöka att i alla fall lyssna på våra medmänniskor. Redan att göra det kan vara en tröst.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.