Ardeshir Bibakadabi drömmer om att gifta sig i en moské med sin man. Istället blir han jagad från muslimska möten. – Sverige måste markera mot homofobi i moskéerna, säger han.
Hur kan svenska myndigheter blunda för homofobin och diskrimineringen i svenska moskéer? Det undrar Ardeshir Bibakadabi, som vill gifta sig med sin pojkvän Zafer. – Jag är muslim. Jag tror på Gud. Imamerna säger att man ska undertrycka de här känslorna. Men Gud vill inte att man lever olycklig, säger Ardeshir Bibakadabi.
Bibakadabi är givetvis mycket modig. Men det är tragiskt att man ska behöva kalla honom för det. Det borde egentligen vara lika givet att en muslim som en kristen eller jude ska bli respekterad av sin omgivning när de offentligt berättar att de är homosexuella. Men så är det inte.
Jag rekommenderar Sydsvenskans artikel. Det som Bibakadabi beskriver där är förfärligt. Och ännu tydligare blir det när vigselförrättaren Ayoub Chibli ska kommentera situationen.
Från en artikel i Sydsvenska dagbladet.
Vad skulle hända om en svensk imam sade att han kunde tänka sig att viga bögar och lesbiska?
Ayoub Chibli skrattar lite i telefonluren. – Jag vet inte hur mycket stryk den personen skulle få. Han skulle få löpa gatlopp.
Islamic Centers vigselförrättare ger ett exempel på hur tabu frågan är bland många muslimer. – En gång blev jag intervjuad av Helsingborgs Dagblad om detta. Jag sade att detta är något som muslimer kanske kan diskutera om femhundra år. Efter det fick jag säkert hundra arga brev. Vissa ville utesluta mig ur församlingen! Femhundra år, vem vet vad som händer om femhundra år?
Vad ska en muslim som har homosexuella känslor göra, enligt dig? – Vi människor har begär. De kan gå i onda och goda riktningar. Det här är onda begär. Precis som den som vill ha makt och pengar. Det gäller att inte låta dessa begär styra. Det står ännu tydligare i Koranen än i Bibeln om detta, i berättelsen om Sodom och Gomorra. Homosexuella handlingar är ogärningar.
Om någon som hade homosexuella känslor kom till Ayoub Chibli och bad om
råd skulle han försöka hjälpa personen att bli kvitt sitt begär, säger han.
Då ska ni veta att Islamic Center brukar kallas den mest "liberala" moskén i Malmö trots de här vidriga attityderna från Chibli. Det är givetvis helt absurt att homofientligheten är så kompakt bland imamerna i staden. Och situationen är tyvärr densamma i övriga Sverige. Sedan är det en del muslimska individer som är homovänliga men inget av samfunden.
Men Sydsvenska Dagbladet ska ha en eloge för att man skriver om det. Det är ännu många journalister, politiker och bloggare som duckar om homofientligheten inom muslimska samfund. Av någon orsak så attackerar man igen och igen de präster i Svenska kyrkan som respekterar homosexuella, vill välsigna samkönade par men är emot att förrätta homovigslar.
Och ja, de ska ha kritik. Jag skriver ofta själv om det. Men de är ju extremt homoliberala jämfört med den typen av imamer som blir intervjuade i Sydsvenskan. Men när blir de senare granskade av RFSL och övriga HBT-rörelsen?
Ett tecken på dubbelspelet och hyckleriet var när RFSL vid Stockholm Pride i år skulle ha ett seminarium om homosexualitet och islam. Då blev rubriken "Islamofobi i HBT-communityn". Homohatande muslimska imamer blev alltså främst offer istället för att bli granskade ordentligt. Däremot hade man vid Stockholm Pride en massa seminarier där man granskade kristendomen. Men ingenting om kristofobi.
Islamofobi och kristofobi existerar både bland heterosexuella och HBT-människor. Den typen av negativa generaliseringar om en religiös grupp ska givetvis bekämpas.
Bland heterosexuella är islamofobi ganska vanligt. Sverigedemokraterna har ett ansvar för det men även många andra. Men mitt tips är att det faktiskt är fler kristofober än islamofober inom HBT-rörelsen. En orsak till det är att det är mer "politiskt korrekt" att attackera kristendomen än islam bland de grupper som har koppling till RFSL och gaymedia.
Bland HBT-vänliga bloggare så skriver jag om homohat bland muslimer, Tor Billgren gör det, men hur många är det sedan? Vissa gör det men då blir det ofta fokus på att en del kristna minsann också är homohatare. Som om det skulle vara en förmildrande omständighet.
Däremot är det i princip aldrig någon HBT-bloggare som när de kommenterar Åke Green eller påven känner att de måste ha med i bloggposten att en del muslimer också är homohatare.
RFSL, gaymedia och HBT-bloggare bör även granska muslimska samfund. Muslimska bögar och lesbiska förtjänar stöd från oss andra. Eftersom alla har lika värde så förtjänar de samma stöd som kristna bögar och lesbiska. Även om många av dem inte vill berätta offentligt att de är HBT-människor. Ofta har de en orsak till det.
Sedan när löser vi samhällsproblem genom att tiga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar