fredag 25 september 2009

Är homoäktenskap socialism?

I oktober i år säger kyrkomötet ja till homovigslar i Svenska kyrkan. Något annat vore sensationellt. Men vi vet att det inte är alla inom samfundet som gillar det här.

Det är vanligt bland konservativa grupper inom Svenska kyrkan att låtsas som att HBT-rättigheter är ett "vänsterprojekt". Trots att Moderaterna i SvK, Centerpartiet i SvK och Folkpartister i SvK även de är för homovigslar. Det är alltså inte någon höger-vänster-reform.

Steve King, republikan i USA:s kongress, sa så här för några dagar sedan i ett TV-program om samkönade pars rätt till äktenskap.

They want public affirmation. They want access to public funds and resources. Eventually all those resources will be pooled because that’s the direction we’re going. And not only is it a radical social idea, it is a purely socialist concept in the final analysis.


Den typen av retorik har det ofta varit även emot andra reformer i USA. Lagar som skyddar HBT-människor mot diskriminering inom arbetsmarknaden eller att homosexuella och bisexuella ska få jobba inom försvaret.

Barney Frank, öppet homosexuell kongressledamot i USA, har lämnat en bra kommentar till "anklagelserna" om att HBT-rättigheter är "radikalism".

Frank told the House Education and Labor Committee that opponents of the bill often accuse the gay rights community of pushing a “radical agenda.” “Trying to get a job or join the military has not been the hallmark of radicalism,” he said.


Faktum är att de HBT-människor, och heterosexuella, som verkligen är vänsterradikala ofta vill avskaffa äktenskapet som de menar är en patriarkal institution. Många av dem är pacifister och emot USA:s verksamhet i Irak och Afgahnistan. De är också mot det kapitalistiska systemet i USA och emot lönearbete inom företag.

De konservativa borde alltså egentligen jubla när homosexuella och bisexuella vill få rätt att gifta sig, jobba och bli militärer.

Hade det varit heterosexuella som haft den "livsstilen" så hade de blivit kallade för "bra medborgare" av de högerkristna, när HBT-människor har samma mål blir de närmast kallade kommunister.

Visst är det en paradox?



Uppdatering 1

På tal om konservativa som är emot homoäktenskap. Göran Hägglund, ordförande i Kristdemokraterna, försöker i en artikel i den kristna tidningen Dagen förklara varför han delat in människor i "verklighetens folk" och de där andra som tydligen främst är på låtsas.

Hägglund har givetvis några poänger i det han skriver. Jag ogillar själv den snobbism som är vanlig i vissa kretsar. Men då ska man kritisera beteendet, snobbismen, och inte dela in människor i kategorier som vanliga och ovanliga (det senare är tydligen inte lika bra som det förra enligt Hägglund).

Sanningen är att antalet homosexuella och bisexuella i Sverige är fler än antalet kristdemokrater. Minoriteten bögar och lesbiska är fler än minoriteten frikyrkliga.

Enligt vanlighetsresonemanget så är alltså bögar och lesbiska mer "verklighetens folk" än vad Hägglund själv är som kristdemokrat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar