Hägglunds retorik kan användas mot honom själv.

Det sägs ju att ett brev betyder så mycket. Det gäller väl även när det är från socialminister Göran Hägglund (kd). Jag fick ju ett svar efter att ha mailat kd-ordföranden för att ställa några frågor till honom om barn i samkönade familjer.

Jag har idag skickat följande svarsbrev till Göran Hägglund.


Hej igen Göran!

Tack för ditt svar.

Jag uppskattar att du i din retorik inte har med de värsta vulgärargumenten emot samkönade familjer utan oftast försöker resonera sakligt.

Det intressantaste med ditt svar är annars att du inte kan referera till någon som helst rapport som visar att barn i samkönade familjer skulle må generellt sämre än andra barn. Då blir det ju något ologiskt att säga nej till homoadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor. I alla fall om man menar att barnets bästa är det viktigaste inom familjepolitiken.

Jag hoppas du nu sprider till dina partikamrater att alla rapporter om barn i samkönade familjer har en lika positiv social och emotionell utveckling som andra barn. Det visar entydigt forskningen, vilket du ju själv erkänner genom att inte kunna referera till rapporter med annat resultat.

Sedan vill jag kommentera några delar av det du skrev i ditt svarsbrev.

Du frågade dels om vilka rapporter jag hänvisar till som visar att barn i samkönade familjer mår generellt sämre än andra barn, dels om ett samkönat par som bor tillsammans med barn är en familj.

Jag kan börja med att poängtera att jag aldrig har hävdat att barn i samkönade familjer mår generellt sämre än andra barn. Det är en olycklig och felaktig tolkning av mitt svar.

Det är positivt att du förtydligar det. Enligt Expressen så svarade du så här på frågan om rapporter som visar att barn mår lika bra i homofamiljer som i andra familjer.

Det finns forskning som visar det och det finns forskning som visar motsatsen och min tes är väl att vet man inte exakt hur det är så är det klokt att vara försiktig.

Antingen har du formulerat dig slarvigt eller så har journalisterna feltolkat dig. För "forskning som visar motsatsen" måste ju i det sammanhanget betyda att det är en del rapporter som visar att barn i samkönade familjer inte mår lika bra som andra barn.

Sedan åter till delar från ditt svarsbrev.

Jag väljer att besvara den andra av dina två frågor först. Ja, jag betraktar ett samkönat par med barn som en familj. Familjer kan se olika ut och sammansättningen kan variera och det kan också förändras över tid.

Det är positivt att du tydligt erkänner att även ett samkönat par med barn är en familj. Tyvärr är det sällan kd-politiker framför det offentligt men här är en möjlighet för dig att ändra på det i politiska debatter om familjepolitiken det närmaste året.

Men det är däremot politikers ansvar och skyldighet att verka för att de barn som kommer till världen får så bra villkor som möjligt samt att deras rättigheter garanteras genom lagstiftning, fungerande rättsväsende och socialt skyddsnät.

Det har du helt rätt i och min bedömning är att alla riksdagspartier menar sig vara engagerade för barnets bästa, även dina regeringskolleger i Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet som är för likställda lagar när det gäller adoptioner och inseminationer. Ni kan vara oense om metoderna men det vore ohederligt om du försökte låtsas som att bara Kristdemokraterna är för barnets bästa inom familjepolitiken.

Min självklara utgångspunkt i diskussionen är att ett barn aldrig får reduceras till ett verktyg i strävan efter att stärka vuxnas rättigheter eller bekämpa fördomar – hur angeläget detta än må vara. En annan utgångspunkt är att det inte är en mänsklig rättighet att få barn – däremot har barn rätt till sina föräldrar och till sitt biologiska ursprung.

Det senare har du rätt i. Ingen har någon "rätt" till barn, men det gäller ju för både homosexuella och heterosexuello. Det man diskuterar är om t.ex. samkönade par ska kunna adoptera om sociala myndigheter bedömer att det är till barnets bästa. Ska då politiker förbjuda det trots att forskningen entydigt visar att barn mår lika bra i homofamiljer?

När det gäller det första så menar jag att ditt resonemang är förolämpande mot homoföräldrar. Din antydan att de (eller några av dem) inte är genuint intresserade av barn utan skaffar dem som en del av något politiskt projekt är lika omdömeslöst som det är felaktigt. Det är tråkigt för din egen del att du här lämnar din i övrigt sakliga retorik i ditt svarsbrev.

Sedan citerar du följande från Barnombudsmannen i remissvaret till homoadoptionsutredningen 2001.

En del av dessa barn har även problem med att berätta om sin familj i de tidiga tonåren, de måste också ”komma ut” som barn till homosexuella. De känner oro angående sin egen sexuella läggning och känner en rädsla för att bli mobbade.

Det borde kännas något föråldrat för dig att referera till det citatet. För det första har Sverige blivit ett betydligt homovänligare land de senaste 10-15 åren, mycket tack vare politiska reformer de senaste decennierna, reformer som ditt parti för övrigt ofta röstat nej till t.ex. partnerskapslagen.

För det andra konstaterar de flesta idag att "mobbingargumentet" är ett synnerligen tveksamt argument om det bara ska tillämpas mot en minoritet i samhället. Du hade ju kunnat förbjuda även svarta, romer, och muslimer att ansöka om att bli adoptivföräldrar med att referera till att barn kan bli mobbade av att deras föräldrar är annorlunda än den etniskt svenska normen.

För det tredje så är Barnombudsmannen idag för homoadoptioner.

För det fjärde så är du inte konsekvent. När "barnexpeterna" skulle skicka remissvar om förslaget till en könsneutral äktenskapslag så var alla för reformen. Det är tydligt att du, Göran Hägglund, hänvisar till "barnexperter" när det passar dina syften men inte annars. Du var ju som du vet själv emot en könsneutral äktenskapslag, tvärtemot BO och övriga "barnexpeter" som menade att det är en reform till barnets bästa. Att det ger barn i samkönade familjer möjlighet till samma legitimitet och trygghet som andra barn när äktenskapslagen är könsneutral.

Naturligtvis har det publicerats ny forskning efter denna utredning som på olikasätt belyser situationen för barn i homosexuella familjer. Huvudsakligen handlar det om amerikanska studier. Det är väldigt bra att denna forskning bedrivs. Men jag tänker inte ge mig in i att redogöra för, värdera och recensera denna forskning. Det lämnar jag åt experterna på området.

Den slutsats jag drar, utifrån det som svenska expertmyndigheter hittills uttryckt i skrift, är att forskningsunderlaget är ofullständigt och långt ifrån så glasklart som du hävdar. Det ger mig nog med skäl för den försiktighetsprincip som jag företräder.

Ditt resonemang är något besynnerligt. Du erkänner att det gjorts mycket forskning om barn i samkönade familjer de senaste 10 åren. Du vet själv att den förklarar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. I mitt förra brev hade jag med flera länkar till sådana rapporter.

Men sedan vill du inte "värdera" den forskningen eftersom "svenska expertmyndigheter" 1999 menade att det inte var tillräckligt med forskning då. Det blir inte helt logiskt av dig med ett sådan resonemang.

För sanningen är ju att svenska myndigheter i princip inte kommenterat forskningen om homoadoptioner de senaste 10 åren. Homoadoptioner är ju tillåtet sedan 2003.

Men min övertygelse är att det i allmänhet är bra för barn att växa upp i en relation med både en mamma och en pappa, även i de fall en av dem – eller båda – lever i en homosexuell relation.

Det här är kanske den mest positiva delen av ditt svar. Du erkänner äntligen att även homofamiljer kan vara till barnets bästa. Du syftar här nog på de familjer där t.ex. ett bögpar och ett lesbiskt par skaffar barn tillsammans i en insemination.

Det faktum att man finner vetenskapligt stöd för att aktiva och engagerade pappor har en positiv betydelse för barns utveckling är inte i sig ett argument mot homosexuella familjer. Jag påstår inte det. Men det bör få oss att tänka efter och kanske inte gå vidare i lagstiftning som redan från början definierar bort pappan från barnens liv, såsom exempelvis vad gäller assisterad befruktning för lesbiska och ensamstående.

Debatten om frånvarande pappor är intressant och viktig. Men man ska nog tolka den här typen av rapporter något mer försiktigt än vad vissa gör. För givetvis är det negativt för ett barn att förlora kontakten med sin pappa eller sin mamma. Även ett barn som bor med två lesbiska kvinnor reagerar nog negativt om en av dem lämnat barnet. Det måste alltså inte vara den vuxnes kön som är avgörande. Men givetvis kan det vara så.

Men det som är intressant är ju att om nu det här, att barn helst bör bo med en man och en kvinna för att må bra, då borde ju barn i homofamiljer må sämre generellt. Och det resultatet har det inte blivit i någon rapport.

Återigen tack för svaret. Om du vill besvara även mitt senaste brev avgör du själv. Annars förs nog debatten i media igen.

Idag skriver du, Göran Hägglund, följande i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Men riktig frihet innefattar också rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer. Om detta talar vi alltför sällan.

.

Din debattartikel handlar om "kulturvänstern" men citatet skulle likaväl kunna användas mot dig och Kristdemokraterna när det gäller "ideologiska" kommentarer i debatten om barn i homofamiljer.

Mvh

Bengt Held
Malmö