fredag 11 september 2009

Sabunis vägran kalla sig feminist är bra för HBT-personer.

Kanske någon blir provocerad av rubriken. Men jag ska förklara varför jag menar att det är bra att integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp) vägrar kalla sig feminist.

Först ska jag förtydliga att jag i många år varit engagerad för jämställdhet mellan män och kvinnor. Först handlade det mycket om att formella rättigheter ska vara desamma och att ingen ska bli diskriminerad. Därför bedömde jag i början av 1990-talet att vi nästan hade nått i mål när det gäller jämställdhetsarbetet. Att det mest var finliret kvar.

Men då började debatten om patriarkala strukturer. Till en början var jag skeptisk till de som spred teorierna. Mycket därför att jag menade att de var fixerade vid grupper i samhället och inte individers möjligheter, en kritik jag ännu har mot många av dem.

Men jag började också reagera hur det, även i föreningar som officiellt var jämställdhetsvänliga, var kvar strukturer som jag inte kunde avfärda som något annat än patriarkala.

Ett konkret exempel. När jag var på ett politiskt möte där det var 90 % kvinnor så kallades det för ett "kvinnomöte". Men om det istället var 90 % män så var det aldrig någon som kallade det "mansmöte" vilket det ju logiskt borde ha gjorts, då var det istället ett "politiskt möte". Detsamma för företag. Ett företag som bara har kvinnor i sin styrelse kallas för "kvinnoföretag", och då borde ju logiskt ett företag med bara män i sin styrelse kallas "mansföretag". Istället är de senare "företag".

Och det här beteendet var det inte bara konservativa som ägnade sig åt utan även människor som annars hade en självidentitet som jämställdhetsengagerade. Vissa normer var så givna att få var medvetna om dem.

Alright. Jag konstaterar att det existerar patriarkala strukturer och att de är ett problem, för övrigt även för HBT-personer eftersom patriarkala strukturer ofta är heteronormativa. Men varför är det då bra att integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) inte kallar sig feminist utan menar sig vara för jämställdhet och att det är tillräckligt?

Jo, därför att många av de kallar sig feminister blir helt fixerade vid att de där strukturerna är orsak till samhällsproblem som är betydligt mer komplexa än så.

Feminister som Birgitta Ohlsson (s) och Margareta Winberg (s) kan säga saker som att "porr och prostitution är kvinnoförtryck". För det första är det heteronormativt att generalisera som de gör, de låtsas som att det inte existerar någon bögporr eller att inga män säljer sex. För det andra sviker de människor som inte passar in i deras teorier om patriarkala strukturer men som kan ha problem relaterade till sexindustrin.

Enligt Svenska Dagbladet startar Rikspolisstyrelsen en informationskampanj om våld i nära relationer.

Informationskampanjen är en del i den handlingsplan som antogs av regeringen 2007 för att bekämpa våld inom nära relationer. Sammanlagt ska 800 miljoner kronor ha satsats på 56 olika åtgärder fram till 2010.

–Det handlar om en väldigt svår brottslighet. Det finns många människor som lever i svåra förhållanden och utsätts för lidande under lång tid. Även många barn far illa, säger Anders Hagqvist, informationsdirektör vid Rikspolisstyrelsen och ansvarig för kampanjen.


Även HBT-siten QX skriver om nyheten.
- I annonseringen pratar vi om att det är ”du” som utsätts och man läser texten utifrån den relation man lever i. Så utsatta hbt-personer känner nog inte att det här är mer riktat till heterosexuella. RFSL har uttryckt sig uppskattande och tycker att vi når problemen och inte fokuserar på formen av samlevnad, säger Bengt Svenson.

Dessbättre är kampanjen könsneutral. Och arbetet mot den här typen av problem har blivit mindre heteronormativt de senaste åren. Jag vill hävda att en orsak till det är att integrationsminister Nyamko Sabuni mycket mer än de flesta andra politiker konstaterar att patriarkala strukturer inte är orsaken till alla problem.

Visst är det vanligaste att en man är förövare och en kvinna offer men det är många andra kombinationer. Våld inom nära relationer är nästan lika vanligt bland bögar och bland lesbiska kvinnor som bland heterosexuella par. Varför är det så? Enligt strukturteorierna borde ju inte en kvinna slå en annan kvinna och en man inte slå en annan man i en nära realation. Det är inte möjligt att tillämpa några enkla könsperspektiv där. Och i vissa heterorelationer är det mannen som är offer, att det sedan är vanligare att kvinnan är offer förändrar ju inte individens situation.

Vissa rapporter antyder att ungefär lika hög andel bland homosexuella män köpt sex av någon annan man som andelen heteromän som köpt sex av någon kvinna.

Nyamko Sabuni har de senaste åren ibland blivit hånad främst bland vänsterbloggare men även i t.ex. liberala Expressen för att hon vägrar kallar sig feminist. Som om ett ord vore det viktigaste. Göran Persson (s), fd statsminister kallade sig feminist, men hur betedde han sig i praktiken?

Det är viktigt att konstatera att samhället har patriarkala strukturer. Men allt är inte möjligt att förklara med dem. Tvärtom riskerar en fixering vid dem att orsaka problem för de människor som inte passar in i dem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar