Socialdemokraterna accepterar könsneutral namnlag.

Jag skrev igår om att regeringsrätten i en prejudicerande dom avgjort att vem som helst har rätt att byta till ett förnamn "som är typiskt för det motsatta könet". Lagen i sig är könsneutral och hindrar inte en sådan tolkning.

Det var skatteverket som hade överklagat till regeringsrätten för att få principen om könsneutralitet i namnlagen prövad.

Och nu har regeringsrätten publicerat domen på sin hemsida.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

AA har till Skatteverket anmält att han till sina två förnamn E… J… önskar lägga förnamnet Madeleine. Av 34 § namnlagen framgår att ett förnamn inte får godkännas om det kan väcka anstöt, om det kan antas leda till obehag för den som ska bära det eller om det av någon annan anledning uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn.

Utgångspunkten är således att ett namn ska godkännas, om inte något av de uppräknadekriterierna är för handen. Madeleine är ett vanligt förnamn. Namnet i sig kan därför inte väcka anstöt. Inte heller kan namnet, som AA själv valt, antas leda till obehag för honom. Frågan är om den omständigheten att namnet Madeleine traditionellt bärs av kvinnor medför att namnet uppenbarligen inte är lämpligt som förnamn för en man. Valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillerkännas den enskilde. Särskilt gäller detta när en myndig person önskar byta ut eller, som i förevarande fall, lägga till ett förnamn.

Regeringsrätten finner att det inte finns skäl att anse att namnet Madeleine uppenbarligen inte är lämpligt för AA. Överklagandet ska därför avslås.

Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ är för en könsneutral namnlag medan Socialdemokraterna, Moderaterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna svarar "möjligen" till den reformen.

Jag har därför idag skickat ett mail till de senare partierna och informerat om regeringsrättens dom.

Från mitt mail.

Därför frågar jag om ditt parti politiskt accepterar regeringsrättens dom att tolka namnlagen könsneutralt. Eller om ditt parti vill att en senare namnlagsutredning bör resonera om att ändra lagen så att rätten att välja förnamn återigen inskränks med motiveringen att vissa namn är till för biologiska män och andra för biologiska kvinnor.

Socialdemokraterna har redan svarat att de accepterar den nya tolkningen. Det betyder att partiet är för en könsneutral namnlag. De vill visserligen att det ska startas en utredning om andra delar av namnlagen men är emot att resonera om att försöka avskaffa könsneutraliteten. Det är positivt att s är tydligt för reformen.

Ska bli intressant att senare kolla vad m, c, kd och sd svarar.

Namnlagen blir könsneutral - även i praktiken.

Idag har regeringsrätten gjort ett policybeslut som radikalt förändrar rätten att byta förnamn. I praktiken betyder det nog att namnlagen blir helt könsneutral.

Från HBT-föreningen RFSL:s pressmeddelande om det.

Regeringsrätten skriver i sin dom att valet av förnamn är en så personlig angelägenhet att en omfattande valfrihet måste tillkännas den enskilde, särskilt när denne är vuxen. Man konstaterar också att det inte finns några hinder i namnlagen för att män ska kunna bära traditionella kvinnonamn vice versa.

Tidigare har länsrätter och kammarrätter dömt olika i fall där transpersoner överklagat Skatteverkets avslag på deras ansökningar om att få lägga till namn som är typiska för män om de är juridiska kvinnor och vice versa.

Jan-Olov Ågren är en transvestit som även kallar sig Madeleine. Den svenska lagen säger visserligen inte något om att det skulle vara förbjudet för en man att ha ett typiskt kvinnonamn. Eller förbud för en kvinna att ha ett typiskt mansnamn.

Men hittills har skatteverket, som godkänner namntillägg, ofta nekat sådana byten med hänvisning till att det enligt namnlagen inte är tillåtet att byta till ett namn som orsakar obehag.

Det senaste året har dock flera människor fått godkänt av länsrätter och kammarrätter att byta till ett namn "typiskt för det motsatta könet" medan andra nekats. Det gjorde att Skatteverket ville att regeringsrätten skulle lämna ett beslut som kunde bli prejudicerande, alltså att andra domstolar sedan följer principen.

Det är mycket positivt att regeringsrätten accepterar att tolkningen av namnlagen blir könsneutral. Dessbättre motiverar de inte det med att vederbörande är transvestit. Det gör att vem som helst bör kunna byta till könskonträra namn d.v.s. typiska för det motsatta könet.

Redan 2001 så krävde en enig riksdag att regeringen skulle tillsätta en utredning om en ny namnlag. Men sedan har varken den dåvarande socialdemokratiska eller nuvarande borgerliga regeringen startat någon sådan. Och när jag i augusti i år talade med folk på justitiedepartmentet är det inte ens givet att det blir någon utredning det närmaste året. Det gör regeringsrättens dom desto viktigare.

I riksdagen är Folkpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet för en könsneutral namnlag. Centerpartiet är för att den ska vara könsneutral för transpersoner men vill avvakta om den även bör vara det för övriga medborgare. Socialdemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna har hittills svarat "möjligen" till att tillåta alla transpersoner att byta till namn "typiska för det motsatta könet".

Det intressanta med regeringsrätten dom är att nu vänds perspektivet för politiker. Istället för att svara om de vill göra det lättare att byta namn får de avgöra om de vill att friheten inskränks.

När jag kollat regeringsrätten dom ska jag maila s, m, c, kd och sd och fråga om de politiskt accepterar domen eller om de vill att en senare namnlagsutredning bör debattera att föreslå en förändring av lagen i syfte att avskaffa den nya könsneutrala policyn för namn.

Andra artiklar om regeringsrätten och namnlagen.

SvD Dagen

Respekterar Birger Schlaug kristna antisemiter?

I den kristna tidningen Dagen skriver Birger Schlaug, fd språkrör för miljöpartiet, en debattartikel där han anklagar Svenska kyrkan för att vara "politiskt korrekt".

Från hans artikel.

Det är naturligtvis befängt. Som icke-troende, men intresserad av religion och livsfrågor, anser jag förstås att en liberal kyrka, där man får tycka lite vad som helst, är trevligt. Att kyrkan ska viga samkönade par i Guds namn är ju trevligt, demokratiskt och humanistiskt på alla möjliga sätt. Tycker jag.

Men jag är inte teolog, jag anser mig inte kompetent att avgöra vad Gud, om han nu finns, anser i denna fråga. Och ändå är jag nog väl så bevandrad i Bibeln än de flesta som står på valsedlarna, vågar jag påstå.

Schlaugs debattartikel behandlar ett viktigt ärende. Tyvärr är det vissa som fått för sig att Svenska kyrkan främst ska jobba för värderingar som jämlikhet, solidaritet, demokrati etc. Man struntar i att ett samfunds viktigaste mål måste vara att följa sin teologi. Ett samfund är inte som ett politiskt parti.

Trots det är det något fel med Birger Schlaugs artikel. Som språkrör var han för övrigt sällan engagerad för homorättigheter. Trots att partiet redan då hade en HBT-vänlig politik så fokuserade Schlaug främst på att jobba mot främlingsfientlighet och sällan mot homofientlighet.

1. Schlaug låtsas som att alla eller de flesta i Svenska kyrkan som är för vigsel av samkönade par skulle vara det främst av politiska orsaker. Att de struntar i teologin. Men faktum är ju att de tolkar Bibeln annorlunda än de konservativa som är emot homovigslar.

2. Schlaug låtsas som om inget annat än homovigslar är en möjlig del av "politiseringen" av Svenska kyrkan.

Faktum är att kristenheten i ca 1900 år varit tydligt antijudisk. Klassiskt konservativa som är emot "politisk korrekthet" bör därför fördöma judar som förnekar att Jesus var annat än en vanlig människa. Att förneka Guds son måste vara en mycket värre synd för en klassiskt kristen än att ha sex utanför heteroäktenskapet.

Konservativa bör, om de vill vara konsekventa, mena att Israel är ett land typ Sodom och Gomorra. Ni vet det där två städerna där ointresse för fattiga och våldtäkter var vanliga och som därför blev förstörda. Israel är ju främst till för människor som hädar och förnekar Jesus.

Hur kan så många kristdemokrater och frikyrkliga hylla Israel trots det? Jo, det är egentligen enkelt. De är påverkade av "politiskt korrekta" värderingar som att demokrati skulle vara bra, Israel är ensamt demokratiskt i regionen. Men demokrati har definitivt inte varit något ideal bland kristenheten de första 1900 åren. Tvärtom har man ofta hyllat kungar och kejsare som styrt enväldigt.

De är påverkade av "politiskt korrekta" värderingar som att rasism och antisemitism är fel. Men för en klassiskt kristen har judar varit förföljda p.g.a. sin religion och inte som människor i sig. Om de omvänt sig till kristendomen har de sluppit förföljelse. Det är "politiskt korrekt" humanism som fått så många konservativt kristna att de senaste 50 åren sympatisera med judiska "Jesusförnekare". Utan att kräva att de ska omvända sig till kristna.

Jag fördömer inte konservativt kristna för att sympatisera med Israel även om några av dem är ensidiga och struntar i brott mot mänskliga rättigheter som drabbar palestinier.

Poängen är istället att när det gäller antijudiskhet så har konservativt kristna blivit påverkade av politiska värderingar och har gjort en helomvändning. Men när det gäller antihomosexualitet så är de tvärtemot emot "politisk korrekthet".

Det är hyckleri. Det bör även en fd mp-politiker konstatera.

Socialdemokratisk politiker "vill inte ha någon bög som utrikesminister"

Att jag publicerar ännu en bild av Guido Westerwelle är därför att han där är med sin partner, Michael Mronz, vid liberalernas valvaka. Det skulle kunna vara en helt konventionell bild om det inte vore för att hans partner är av samma kön. Det är coolt att de så tydligt visar att de förväntar sig samma respekt som andra par i en sådan situation.

Partierna till vänster i tysk politik är generellt homovänliga precis som liberalerna. Men tydligen har Westerwelles tydlighet med att han är bög "provocerat" en del. Inte bara folk som är högerextrema utan även en del vänsterfolk.

Mediasiten Der Westen avslöjar att på socialdemokraternas valvaka i staden Duisburg sa Peter Lagner "jag vill inte ha en bög som utrikesminister". Hans partikollega borgmästaren Adolf Sauerland, som är engagerad för HBT-rättigheter, reagerade med att säga "vad Westerwelle gör hemma, har för mig ingen betydelse".

Den tyska gaysiten Queer.de berättade för någon vecka sedan att vänstersocialistiska Linkspartei i staden Flensburger i regionen Schleswig-Holstein spridit en tidning med fejkade intervjuer med Westerwelle.

Att göra satiriska tidningar är ju en sak. Men här ägnade de sig åt personangrepp där de frågade om Westerwelle skulle kunna fungera som en nymfparakit (papegoja) och med anspelning på att han är bög skrev de även "och bland fåglar är ju männen vackrare än kvinnorna".

Efter att liberalerna reagerat så skrev tidningar om det och ansvariga för Linkspartei i Schleswig-Holstein menade att deras partikamrater i staden Flensburger varit "människoföraktande" och att de borde be Westerwelle om ursäkt.

En annan incident var när Matthias Roeingh eller som han kallar sig, Dr Motte, kritiserade Berlins stadsbyggnadspolitik för att vara "nyliberal". När han skulle kommentera borgmästaren Klaus Wowereits ansvar, så sa han att det "måste bli ett slut på bögpolitiken" i Berlin. Det har tidningen Berliner Zeitung skrivit om. Wowereit är socialdemokrat och sedan många år öppet homosexuell.

Givetvis är de här människorna inte representativa för vänstern generellt i Tyskland. Och man ska få kritisera även politiker som är homosexuella, något annat vore ju absurt. Men nog är det besynnerligt att det ännu 2009 är människor som menar sig vara till vänster och ofta talar om jämlikhet men använder "bög" som ett negativt ord.

Att kritisera Westerwelles politiska värderingar är en sak. Jag är själv kritisk mot att han är negativ till lagar mot diskriminering. Men att blanda in hans eller någon annan politikers sexuella läggning är däremot helt oacceptabelt, precis som det är att använda en politikers hudfärg som argument mot någon i en debatt.

Portugal inför könsneutral äktensskapslag.

Det är inte bara tyskar som röstat i helgen utan även portugiser.

Indirekt så blev Portugals parlamentsval en "folkomröstning" om en könsneutral äktenskapslag. Socialdemokratiska PS, som varit regeringsparti de senaste åren, lovade nämligen att införa den reformen om de vann valet i september.

PS förlorade visserligen mycket, de minskade med 9,8 % till 36,6 % enligt de preliminära prognoserna. Tillsammans med sina stödpartier behöll de dock majoriteten i parlamentet. BE som är ett vänstersocialistiskt parti ökade med 3,3 % till 9,9 % och CDU (en koalition av bl.a. gröna och kommunister) ökade marginellt till 7,9 %.

På den borgerliga sidan minskade högerpartiet PSD marginellt till 29,1 % medan kristdemokratiska CDS-PP ökade med 3 % till 10,5 %. Kristdemokraterna är emot en könsneutral äktenskapslag. PSD har inte någon officiell åsikt men de flesta är negativa och istället för en partnerskapslag. Några inom högerpartiet, främst i huvudstaden Lissabon, är dock homovänliga och positiva till en könsneutral äktenskapslag.

Portugal har sedan många år en sambolag (för både samkönade och olikkönade par) med begränsade rättigheter, den var mycket kontroversiell när den infördes men är idag accepterad av alla partier i parlamentet.

Trots löften om en könsneutral äktenskapslag blir det nog inte helt jämlika lagar de närmaste åren i Portugal. Vänstersocialister, gröna och kommunister är för möjlighet till homoadoptioner och inseminationer av lesbiska kvinnor vid kliniker men övriga partier har hittills varit negativa. Socialistpartiet är internt oeniga och har därför som en "kompromiss" lovat en könsneutral äktenskapslag förutom när det gäller reformer med koppling till föräldrarätten.

Många i HBT-rörelsen i Portugal har accepterat att det är vad som är politiskt möjligt nu och hoppas att det blir fler reformer senare.

Fem länder i Europa har redan en könsneutral äktenskapslag, Sverige, Norge, Nederländerna, Belgien och Spanien. Portugal blir det sjätte om nu inget annat annat land hinner före dem. Det är ju en snabb utveckling i många stater.

Andra artiklar om parlamentsvalet i Portugal.

DN SvD

Bög främste tyske vinnaren. Men kan orsaka problem för Reinfeldt.

I söndagens val till det tyska parlamentet så ökade liberala FDP ordentligt, med 4,7 % till 14,6 % enligt de preliminära prognoserna. Även om kristdemokratiska CDU (och CSU som de heter i Bayern) minskade med 1,4 % till 33,8 % så fick de borgerliga partierna majoritet i parlamentet och bildar nu regering tillsammans.

Liberalernas ordförande, Guido Westerwelle (bilden), blir enligt de flesta bedömare utrikesminister. Han är öppet homosexuell sedan flera år. Redan är det vissa som menar att det kan bli känsligt om Westerwelle tillsammans med sin partner reser till t.ex. Iran och Saudiarabien men jag menar att det tvärtom är helt rätt att konftontera homofientliga regimer med att man i Tyskland har respekt för bögar och lesbiska.

De senaste åren har kristdemokraterna samarbetat med socialdemokratiska SDP men det senare partiet har gjort något som måste kallas ett katastrofval, de minskade med 11,2 % till 23 %. Därför får de nu bli oppositionsparti tillsammans med De gröna som ökade med 2,6 % till 10,7 % och vänstersocialistiska Linke som ökade med 3,2 % till 11,9 %.

Vad betyder då resultatet för tysk HBT-politik? Till att börja med blir det nog inte några dramatiska förändringar. Nästan alla politiska bedömare i Tyskland var eniga om att kristdemokraterna nog skulle vara kvar i regeringen. Det som var spännande med valet igår var om de skulle kunna få majoritet med liberalerna (som de helst ville) eller återigen tvingas ha socialdemokraterna som regeringespartner.

Oavsett vilket så hade CDU-CSU försökt blockera flera reformer precis som de gjort de senaste åren när de förhandlat med socialdemokraterna. FDP är för en helt likställd adoptionslag och inseminationer för lesbiska kvinnor vid kliniker. Men det är tyvärr inget som tyder på att kristdemokraterna ska acceptera de två reformerna. Möjligen kan liberalerna förhandla så att den nya regeringen likställer skattelagarna. Ännu är några skatteregler mer negativa för partnerskap än för äktenskap.

Den främsta konsekvensen kan det annars bli när det gäller EU-kommisisionens förslag att alla medlemsländer ska förbjuda diskriminering p.g.a. sexuell läggning, funktionshinder, religion och ålder inom alla samhällsområden. Hittills har unionsländerna bara en sådan skyldighet inom arbetsmarknaden medan de måste ha förbud mot diskriminering p.g.a. kön och etnicitet inom alla områden.

Sveriges borgerliga regering jobbar nu för att EU i höst äntligen ska säga ja till EU-kommissionens direktiv mot diskriminering, som även en majoritet av EU-parlamentet är för.

I Tyskland har både kristdemokrater och liberaler tydligt argumenterat emot reformen, de menar det blir "mer byråkrati" och att det är negativt för företagen med fler regler. Socialdemokraterna, de gröna och vänstersocialistierna i Tyskland har däremot sagt ja till förslaget.

Det här gör att även om de flesta i den svenska borgerliga regeringen nog är glada för att det blir en kristdemokratisk-liberal regering i Tyskland så blir det svårare för stasminister Fredrik Reinfeldt att få enighet om tuffare EU-direktiv mot diskriminering.

Förhoppningsvis så viker sig den tyska regeringen i höst i förhandlingarna. Kanske hittar man någon kompromiss med mindre justeringar. Att den tyska regeringen skulle stoppa det ambitiösa EU-förslaget mot diskriminering vore helt oacceptabelt.

Andra artiklar om tyska parlamentsvalet.

DN1 DN2 DN3 DN4 SvD1 SvD2 Sds1 Sds2 Sds3

Är homoäktenskap socialism?

I oktober i år säger kyrkomötet ja till homovigslar i Svenska kyrkan. Något annat vore sensationellt. Men vi vet att det inte är alla inom samfundet som gillar det här.

Det är vanligt bland konservativa grupper inom Svenska kyrkan att låtsas som att HBT-rättigheter är ett "vänsterprojekt". Trots att Moderaterna i SvK, Centerpartiet i SvK och Folkpartister i SvK även de är för homovigslar. Det är alltså inte någon höger-vänster-reform.

Steve King, republikan i USA:s kongress, sa så här för några dagar sedan i ett TV-program om samkönade pars rätt till äktenskap.

They want public affirmation. They want access to public funds and resources. Eventually all those resources will be pooled because that’s the direction we’re going. And not only is it a radical social idea, it is a purely socialist concept in the final analysis.

Den typen av retorik har det ofta varit även emot andra reformer i USA. Lagar som skyddar HBT-människor mot diskriminering inom arbetsmarknaden eller att homosexuella och bisexuella ska få jobba inom försvaret.

Barney Frank, öppet homosexuell kongressledamot i USA, har lämnat en bra kommentar till "anklagelserna" om att HBT-rättigheter är "radikalism".

Frank told the House Education and Labor Committee that opponents of the bill often accuse the gay rights community of pushing a “radical agenda.” “Trying to get a job or join the military has not been the hallmark of radicalism,” he said.

Faktum är att de HBT-människor, och heterosexuella, som verkligen är vänsterradikala ofta vill avskaffa äktenskapet som de menar är en patriarkal institution. Många av dem är pacifister och emot USA:s verksamhet i Irak och Afgahnistan. De är också mot det kapitalistiska systemet i USA och emot lönearbete inom företag.

De konservativa borde alltså egentligen jubla när homosexuella och bisexuella vill få rätt att gifta sig, jobba och bli militärer.

Hade det varit heterosexuella som haft den "livsstilen" så hade de blivit kallade för "bra medborgare" av de högerkristna, när HBT-människor har samma mål blir de närmast kallade kommunister.

Visst är det en paradox?

Uppdatering 1

På tal om konservativa som är emot homoäktenskap. Göran Hägglund, ordförande i Kristdemokraterna, försöker i en artikel i den kristna tidningen Dagen förklara varför han delat in människor i "verklighetens folk" och de där andra som tydligen främst är på låtsas.

Hägglund har givetvis några poänger i det han skriver. Jag ogillar själv den snobbism som är vanlig i vissa kretsar. Men då ska man kritisera beteendet, snobbismen, och inte dela in människor i kategorier som vanliga och ovanliga (det senare är tydligen inte lika bra som det förra enligt Hägglund).

Sanningen är att antalet homosexuella och bisexuella i Sverige är fler än antalet kristdemokrater. Minoriteten bögar och lesbiska är fler än minoriteten frikyrkliga.

Enligt vanlighetsresonemanget så är alltså bögar och lesbiska mer "verklighetens folk" än vad Hägglund själv är som kristdemokrat.

S-kongressen. Partistyrelserapport HBT-vänlig. Rådslagsmaterial heteronormativt.

En del av er vet nog att jag i somras kritiserade Folkpartiet för att deras arbetsgrupper inför partiets landsmöte (kongress) i november nästan helt osynliggjorde situationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Trots att Folkpartiet gjort ett antal HBT-rapporter de senaste 10 åren så är det som om de har problem att "mainstreama" budskapet i andra dokument om t.ex. familjepolitiken.

Samma kritik förtjänar de s.k. rådslagen inom Socialdemokraterna. Rådslagsrapporterna är ett resultat av en intern debatt inom partiet om jobb, kultur, sjukvård, utrikespolitik etc. Men HBT-personers situation är nästan helt frånvarande. Det värsta exemplet är nog utrikesrapporten, trots att samkönade relationer är totalförbjudna i mer än 80 länder så skriver de inte något om HBT.

Dessbättre så har Socialdemokraternas partistyrelse inför kongressen lämnat ett dokument, Förslag till politiska riktlinjer, där man är desto tydligare. Om Folkpartiets partistyrelse senare i höst gör detsamma ska bli intressant att kolla.

Här är några delar av den rapport som Socialdemokraternas kongress sedan ska diskutera och rösta om.

Varje människa är unik, men människovärdet är lika. Alla människor har en etnisk bakgrund, en könstillhörighet och en sexuell läggning - ingen mer värd än en annan. Alla människor har rätt att bli behandlade med respekt.

Vi socialdemokrater ska i varje sammanhang stå upp för människovärdet och ta kampen mot rasism, homofobi och annan främlingsfientlighet, och de hatbrott och den diskriminering som blir dess följd. Vi accepterar inte diskriminering på grund av kön, ålder, funktionsnedsättning, hudfärg, tro, sexuell läggning eller något annat - varken i arbetslivet eller i samhällslivet i övrigt.

All diskriminering bygger på rädsla och fördomar, på föreställningar om egenskaper som tillskrivs en viss grupp människor. Därför är den svår att bekämpa. Det krävs lagstiftning och opinionsbildning, men vi måste också var och en göra insatser i vardagens kamp mot fördomarna. Alla har ett ansvar för det Sverige vi formar tillsammans.

Kampen mot diskriminering på grund av kön, etnicitet, sexuell läggning, funktionshinder och religion måste föras både nationellt och internationellt.

Hatbrotten ökar i Sverige. Hot, våld och trakasserier med främlingsfientlig bakgrund dominerar, följt av brott mot homo-, bi- och transpersoner. Svensk hetslagstiftning omfattar inte hot och kränkningar på grund av könsidentitet och skyddar därför inte transpersoner. Det vill vi ändra på.

Barnfamiljer är dessutom väldigt olika, nu mer än någonsin. Mer än var femte barn växer upp i en annan familjekonstellation än den med sina biologiska föräldrar. Sverige är fullt av bonusbarn, varannanveckaspappor, regnbågsfamiljer, ensamstående föräldrar och barn med syskon i andra familjer.

Än är det för tidigt att konstatera att Socialdemokraterna bättrat sig, rådslagsmaterialet indikerar ju tyvärr inte det, men kanske partistyrelsens senaste rapport kan påverka fler i partiet. Heteronormativiten måste bort inom bl.a. familjepolitiken.

Tips Regnbågsfestivalen version 2.0.

Då är det dags för några tips igen till er som bor i Skåne eller som planerar besöka Regnbågsfestivalen i Malmö i helgen.

Torsdagen 24 september så arrangerar RFSL-Malmös transarbetsgrupp ett seminarium om vården för transsexuella. Platsen är Regnbågshuset (ABF-huset), Spånehusvägen 47, nära Folkets park. Start 14.00.

På samma plats på kvällen blir det filmvisning, Sreaming queens - the riot at Comptons cafeteria. Om att en grupp transpersoner protesterade i San Fransisco redan 1966, tre år före Stonewallrevolten i New York. Den senare fick som bekant mycket mer genomslag. Det är fri entré till filmen.

På fredag blir det paneldebatt om diskriminering 13.00. och bland de medverkande är bl.a. chefen för polisen i Malmö Ulf Semptert och Göran Stanton, ordförande för Gaypoliserna. Temat för mötet är attityder och intolerans inom polisen. Platsen är Lagret i Mazettihuset nära Möllevångstorget.

15.30 samma dag har Gaypoliserna ett eget seminarium om vad de jobbar med, det är i Regnbågshuset.

Och sedan blir det givetvis parad på lördagen. Den startar ca 13.00. från Stortorget i Malmö och slutstation är Folkets park. Där är några evenemang som festivalprogrammet kallar för paradgala.

På söndagen anordnas det 18.00. Regnbågsmässa i S:t Matteuskyrkan nära Nobeltorget. Efteråt kyrkkaffe. Jag kan tipsa om att kyrkan nog är en av Skånes mest originella och även invändigt är den intressant.

Hela programmet till Regnbågsfestivalen kan du hitta här.

Filmen "Cruising" - från hatad till att bli "kult".

De senaste dagarna har varit ganska roliga. Och ovanliga. Nya evenemang som man längtar till i princip varje dag. Orsaken är givetvis att det är Regnbågsfestival i Malmö.

Det började annars med en besvikelse. I lördags hade jag förväntningar om att någon vid vernissaget för utställningen Bilder i beslag skulle berätta en del om de "erotiska" bilderna på män från början av 1900-talet.

Enligt programmet var Skånepolisen värd för utställningen men från dem var där ingen och till på köpet var det bara fyra (4) bilder. Ganska futtigt.

Nåja, på kvällen var jag på invigningsfesten i Moriskan i Folkets park. Har aldrig varit där, lokalerna är alright men musiken var väl inte riktigt min typ.

Nästa dag delade jag och en kollega från Amnestys HBT-grupp ut material inför filmvisningen A Jihad for Love, om homosexuella muslimer i Frankrike, Egypten, Indien och andra länder. Alla accepterade artigt våra broschyrer.

Det som annars överraskade även arrangörerna var att så många var intresserade av filmen att de fick ta in extrastolar. Kul. Debatten efteråt där man bjudit in några islamologer (människor som forskar om islam) från Lunds universitet blev också bra.

Igår så kollade jag äntligen in filmen Lockbetet (eller Cruising som den heter i original). Den har varit omskriven i en del böcker om HBT-rörelsen. Och nu när biografen Spegeln visade den fick jag möjlighet att göra en egen bedömning av den kontrovesiella filmen.

Många av bloggbesökarna här som är HBT och medelålders känner nog till den. När filmen visades vid premiären 1980 var den hatad av många i homorörelsen i USA. Den anklagades för att ge en "felaktig" bild av gaykulturen.

Storyn är att en seriemördare härjar på läderbögställen i New Yorks homokvarter. Skådespelaren Al Pacino är i filmen en ung polis som ska försöka hitta mördaren genom att besöka klubbarna och låtsas vara bög.

Filmen är i sig ganska spännande som thriller. Det är mycket man känner igen från delar av gaykulturen. Problemet är att många av karaktärerna blir mycket stereotypa med i princip bara ett intresse, att hitta någon att ha sex med. Men givetvis är det inte i sig fel att ha en thriller i en miljö med läderställen. Och den visar också några poliser som är vidriga hycklare när de först har transfoba attityder men sedan tvingar några transvestiter att suga av dem.

Det som var problematiskt 1980 var att det nästan inte var några filmer som visade "vanliga" bögar och lesbiska. Risken var alltså att många biobesökare skulle gissa att nästan alla i gaykulturen inte gjorde annat än att försöka hitta någon att ha snabbsex med varje kväll. Nu reducerades annars det problemet genom att filmen närmast blev en flopp.

Idag är det så mycket mer av olika skildringar av homosexuella och bisexuella så det blir inte lika kontroversiellt att på film visa en "extrem" del av gaykulturen. Det är nog en viktig orsak till att Cruising ofta har omvärderats och är idag "kult" för en del HBT-människor.

Trailer på Youtube om filmen Crusing.

Socialdemokratisk oenighet om vigseltvång för samfunden.

Socialdemokraterna ska ha kongress i Älvsjö utanför Stockholm 28 oktober till 1 november i höst. För några dagar sedan publicerade partiet därför alla kongresshandlingarna på sin hemsida.

Det är rekordmånga motioner, 18 stycken, som har HBT-tema. De flesta är från människor som är engagerade i föreningen HBT-Socialdemokraterna. De har lämnat (några av dem identiska) förslag till s-avdelningarna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Syftet är nog att det ska bli ett tydligare stöd för motionerna om flera avdelningar sagt ja till dem. Och faktum är att Socialdemokraterna i de tre kommunerna har antagit alla av dem som sina egna - förutom att starta en utredning om transpersoners situation där Stockholm inte säger ja.

Partiavdelningarna i Uppsala och Lund har lämnat varsin motion om att religiösa vigselförrättare ska vara skyldiga att förrätta äktenskap även för samkönade par. Idag har präster, imamer, rabbiner etc rätt att neka viga ett par.

Socialdemokraternas partistyrelse kommenterar det så här.

Partistyrelsen är medveten om att det finns synpunkter på delar av den nya könsneutrala äktenskapslagstiftningen men anser att dessa frågor ska vila tills vidare. Det är mycket glädjande att vi har kommit så här långt.

I sak betyder det att partistyrelsen varken säger ja eller nej till vigseltvång men att de menar att det inte är lämpligt att förändra lagen de närmaste åren. Alla borgerliga partier är emot vigseltvång för religiösa samfund medan Vänsterpartiet är för det. Miljöpartiet har tidigare menat att präster etc ska vara skyldiga viga alla par men de har inte framfört det kravet det senaste året.

Det här kan bli något som debatteras ordentligt vid kongressen men mitt tips är att majoriteten av ombuden håller med partistyrelsen.

Jag har själv här på bloggen tydligt förklarat att jag är emot vigseltvång för samfunden. Gillar man inte deras rätt att neka viga par så får vi istället införa en civilrättslig äktenskapslag där bara borgerliga vigslar är juridiskt giltiga.

Några motioner vill att Socialdemokraterna ska jobba för utredningar om transpersoners situation, äldre HBT-personer, vården för transsexuella etc. Partistyrelsen är ganska negativ till det och förklarar i sitt svar att det de senaste åren varit många utredningar som haft koppling till HBT-personers situation.

Intressant är för övrigt att Socialstyrelsen i somras lovade att starta en utredning om transsexuellas situation inom vården.

En annan motion föreslår följande.

att Socialdemokraterna i riksdagen tar ytterligare initiativ för att modernisera lagen om fastställande av könstillhörighet

att den nya könstillhörighetslagen inte ska kräva vare sig sterilisering eller borttagande av könskörtlar.

Partistyrelsens svar blir följande.

När det gäller översynen av lagen om fastställande av könstillhörighet anser partistyrelsen att regeringens förslag ska inväntas, särskilt som utredningen varit ute på remiss.

Här menar jag att den socialdemorkratiska partistyrelsen är ganska feg. Jag har kritiserat den borgerliga regeringen för att den inte lämnat något förslag till ny "könsbyteslag" ännu. Men ett oppositionsparti bör ju för den skull inte avvakta med att i sak kommentera en viss del av lagen, när nu utredningens förslag har remissbehandlats d.v.s. att myndigheter och föreningar fått möjlighet att kommentera det.

En motion till s-kongressen vill att partiet ska vara för lika avgifter för olikkönade och lesbiska par vid inseminationer.

Partistyrelsens svar blir följande.

En kartläggning från SKL visar hur landstingen erbjuder assisterad befruktning. Det finns stora skillnader i vad som erbjuds heterosexuella respektive lesbiska par. Partistyrelsen anser det är självklart att landstingen ska behandla alla kvinnor lika.

Det är positivt att de tydligt är för att det ska vara samma avgifter för olikkönade och lesbiska par. I augusti i år sa Moderaterna på sin stämma (kongress) ja till den reformen och om den socialdemokratiska kongressen gör detsamma så bör det bli en förändring i de landsting som ännu diskriminerar lesbiska kvinnor när det gäller inseminationer.

Även om sossarna är i opposition är partiets HBT-politik givetvis av intresse. Dels därför att det ännu inte är avgjort vilken regering det blir efter riksdagsvalet nästa år, men även därför att Socialdemokraterna kan påverka t.ex. Moderaterna och Kristdemokraterna.

Till något annat. Bob Hansson skriver idag en bra debattartikel i Svenska Dagbladet om Göran Hägglunds vurm för "vanliga människor". Följande från artikeln förtjänar att citeras.

Det är långt fler bögar och flator i det här landet än kristdemokrater. Gör det dig mindre värd? Nej. Så Göran, kom till mitt köksbord om du vågar, så kan vi tala ut. Och kanske kramas.

Uppdatering 1

Den kristna tidningen Dagen skriver om kyrkomötet som startade på tisdagen.

Uppdatering 2

Dagen har igen en artikel om homovigslar inom religiösa samfund. Jag ska senare skriva en separat artikel om det men länkar till den redan nu.

Bör kristna centerpartister kopiera sd:s främlingsfientlighet?

De två största förlorarna i kyrkovalet är Centerpartiet i SvK och Moderaterna i SvK. Även Folkpartister i SvK får ett sämre resultat. Tillsammans minskar de från ca 40 % till ca 35 %.

Däremot så ökar den fjärde borgerliga gruppen, Kristdemokrater i SvK, med 6,7 % till 7,0 % när nästan alla röster är räknade. Det trots att Kristdemokraterna i rikspolitiken har en negativ trend. Även den konservativa gruppen Frimodig kyrka får ett bättre resultat.

Det kan mycket väl vara så att Centerpartiet i SvK, Moderaterna i SvK och till viss del Folkpartister i SvK förlorat en del sympatisörer därför att de tydligt sagt ja till homovigslar det senaste året. Det är som bekant en kontroversiell reform.

Ska då de tre borgerliga grupperna ångra sig? Borde de avvaktat och precis som tex Posk (som för övrigt även de förlorade) inte haft någon officiell policy om homovigslar. För att undvika förluster till t.ex. Frimodig kyrka.

Enligt min bedömning måste svaret bli nej. Jag ska förklara varför.

1. De två grupper som kanske tydligast argumenterade för homovigslar i sina kampanjer, Öppen kyrka och Socialdemokraterna i SvK, ökade båda i valet. De homovänliga borgerliga grupperna kan även ha förlorat en del sympatisörer för att de inte hade den tydligheten. Hade då inte skaffat någon officiell policy så hade de riskerat att förlora ännu mer bland HBT-vänliga människor inom samfundet.

2. Resultatet visar att de tre homovänliga borgerliga grupperna fick ca 35 % och homofientliga Kristdemokrater i SvK fick ca 7 %. Det är viktigt att ha de proportionerna i debatten. Trots kristdemokraternas försök att exploatera attityderna emot homovigslar så fick partiet en synnerligen marginell förändring av sitt resultat.

3. Att skaffa sig en policy är till sist något som har med värderingar att göra. Strategi är viktigt, men vissa saker bör ett parti eller en nomineringsgrupp inte kompromissa om. Alla människors värde och lika rättigheter är sådan värdering.

Faktum är att Centerpartiet i SvK och Moderaterna i Svk, kanske även Folkpartiet i SvK, nog förlorat några sympatisörer till Sverigedemokraterna i SvK. Opinionsmätningar visar att bland m- c- och fp-sympatisörer är det ungefär hälften som är för att färre flyktingar ska få stanna i Sverige. (det är ungefär samma andel bland s- och kd-sympatisörer för övrigt)

Ni som nu i eftervalsdebatten menar att resultatet visar att de tre borgerliga grupperna gjorde fel när de sa ja till homovigslar. Menar ni också att det var fel av dem att inte skaffa ett flyktingnegativt budskap för att undvika förluster till Sverigedemokraterna i SvK?

Borde Centerpartiet i SvK kopierat sd:s främlingsfientlighet och Frimodig kyrkas homofientlighet för att få fler röster? Ja, även om man hade gjort det så hade det blivit en förlust.

En moralisk förlust.

Fler artiklar om kyrkovalet.

Dagen Qx

Konservativa grupper ökar i kyrkovalet - men förlorar.

När nästan alla valdistrikt lämnat sina resultat från kyrkovalet söndagen 20 september så är det några tendenser som är tydliga.

Av de tre konservativa grupperna så ökar Frimodig kyrka och Sverigedemokraterna i SvK. Den tredje gruppen, Kristdemokrater i SvK, verkar få ungefär oförändrade siffror. Tillsammans fick de drygt 11 % vid kyrkovalet 2005 och i år närmare 15 %.

I en situation när det är mycket debatt om homovigslar och majoriteten i kyrkostyrelsen föreslagit att samfundet ska vara för reformen så kan det gynna partier som är tydligt emot att förrätta äktenskap för samkönade par. Men trots det får de alltså totalt bara ca 15 % av rösterna, vilket gör dem till förlorare även om några från gruppen Partipolitiskt obundna i SvK (posk) skulle stödja dem i avgörande omröstningar.

Det blir alltså glädjande nog en mycket tydlig majoritet för de homovänliga grupperna även de närmaste åren i Svenska kyrkan. Miljöpartister i SvK får bättre siffror, Öppen kyrka ökar något, Socialdemokraterna i SvK och Vänstern i SvK behåller sina mandat.

De som främst förlorat är Centern i Svk och Moderaterna i SvK som minskar ordentligt, även Folkpartister i SvK får något sämre siffror.

Redan är det vissa som fått för sig att det här skulle vara en prognos inför riksdagsvalet 2010, men att göra den tolkningen blir besynnerligt eftersom bara ca 12 % röstade i kyrkovalet.

En annan faktor som måste vara med i utvärderingen är att de icke-partipolitiska grupperna ökar totalt. Det är en, om än långsam, avveckling av partipolitiseringen. I det här valet tycks det främst varit borgerliga sympatisörer som varit en del av den trenden medan s-sympatisörerna mer röstat partipolitiskt.

Men givetvis kan det även ha gynnat Socialdemokraterna i SvK att de var så tydligt för homovigslar i sitt budskap, medan de homovänliga borgerliga grupperna visserligen är för reformen men inte hade det kravet bland sina främsta prioriteringar enligt enkäter till partierna.

Andra tidningar om kyrkovalet 2009

DN SvD Dagen1 Dagen2

Tröst.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.

Första delen kallade jag Hopp, andra delen Besinning, tredje delen Dömande, fjärde delen Mörker, femte delen Köp dig lycklig. Använd sökfunktionen för de bloggposterna.

Det här är sjätte delen, "Tröst".

Vi ska gå hand i hand genom livet du och jag

Om det händer ibland att vi ledsnar någon dag

Ska vi trösta varann, det är så det ska va´

Vi ska gå hand i hand du och jag

Det är från låten Vi ska gå hand i hand med Gunnar Wiklund. Én del av er vet nog inte vem Gunnar Wiklund är, men han hade många hits på Svensktoppen på 1960-talet. Han var då lika känd som Peter Jöback är idag, inga jämförelser i övrigt. Orden i refrängen kan tyckas vara banala, men Wiklund hade det där "extra" i sin sång som gjorde honom trovärdig.

Den där sången är en av mina absoluta favoriter från 1960-talets schlager. Orsaken är dels att jag gillar musiken, refrängen är listvänlig. Men även texten är intressant. Att trösta någon som ledsnar. I sången är det en partner. Men i andra situationer kan det vara en vän. Eller någon annan.

Vi kopplar ofta tröst till barn. För barn är det helt centralt att få från sina föräldrar eller andra i närheten. För de flesta av oss vuxna är det väl också givet att man tröstar ett barn som är ledset. Vi måste inte rationalisera varför vi ska göra det, vi gör det därför att det är viktigt för barnet.

Men även vuxna kan behöva bli tröstade. Ja, är det inte så att alla ibland behöver det? Själv vet jag att folk, oftast vänner och bekanta, ibland andra, sökt mig för att vi ska snacka om något. Jag har i min iver att hjälpa vederbörande försökt hitta förklaringar och rekommenderat vad han eller hon ska göra.

Men efteråt har jag konstaterat att vederbörande kanske egentligen inte främst sökte någon förklaring eller något råd utan tröst.

Vi har ett samhälle där det där är mycket information. Den ska nå fram snabbt, många har det stressigt. Mycket är givetvis bra med alla de nya delarna av samhället, internet, sms etc. Det har gett massor av möjligheter att få nya vänner inte bara i Sverige utan även i andra länder.

Men för att kunna ge någon tröst så måste vi ta oss tid att lyssna. Risken är att vi i vår stress inbillar oss att vi inte har den tiden. Trots att mycket handlar om prioriteringar. Utan att lyssna på någon som är ledsen blir trösten meningslös. Det blir något utan engagemang.

Därför är det så viktigt att vi lyssnar inte bara på våra vänner och bekanta utan också ibland på människor vi inte känner väl, det kan vara någon i en förening, kanske en granne, någon vi möter på puben som sitter på barstolen bredvid oss.

Att lyssna, och trösta ibland, är positivt för våra medmänniskor. Men det kanske också ger oss själva något. För att trösta är att vara en hel människa. Att ha förmågan till empati.

Vi vet alla hur många äktenskap och samborelationer som är olyckliga. Vi vet också att människor ibland kan känna sig som mest ensamma i en situation när de är tillsammans med andra.

Men de där orden från Gunnar Wiklund.

Om det händer ibland att vi ledsnar någon dag. Ska vi trösta varann, det är så det ska va´

Visst är det vackert. Givetvis kan vi inte lova att vi alltid har rätt ord. Men kanske vi ibland kan försöka att i alla fall lyssna på våra medmänniskor. Redan att göra det kan vara en tröst.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Transungdomar, fotbollsbögar och religion. Dags för Regnbågsfestival.

Imorgon startar Regnbågsfestivalen, alltså Malmös motsvarighet till Stockholm Pride. Från lördagen 19 september till 27 september blir det seminarier, kulturevenemang, fester och mycket annat.

Som vanligt är Regnbågsparaden festivalens höjdpunkt, datumet för den är lördagen 26 september 13.00. Även om antalet deltagare inte kan jämföras med Prideparaden i Stockholm så brukar ca 1000 glada människor av olika läggningar och kön vara med i Malmös färggladaste demonstration. Faktum är att det är fler än det vanligen är i Köpenhamns prideparad.

Hela programmet till festivalen kan du hitta här.

Jag vill själv tipsa om några evenemang nu i helgen. (det här är givetvis bara en del av programmet för dagarna)

Lördagen 19 september 11.00-14.00 blir det seminarier med temat transbarn och transungdomar. Lokalen är ABF-huset, som man några dagar kallar för Regnbågshuset, Spånehusvägen 47, nära Folkets park.

I Regnbågshuset har man även vernissage 14.00-15.00. för utställningen Bilder i beslag. Kanske ni precis som jag har läst artiklar om utställningen i vissa tidningar. Det handlar om erotiska bilder från början av 1900-talet, och eftersom både fotograferna och modellerna var män så blev det ibland polisförhör om de kunde haft en relation med varann, något som var olagligt då. Även om bilderna idag får sägas vara oskyldiga blev de också granskade för att kanske vara "osedliga" alltså det man idag skulle kalla pornografiska.

På kvällen 20.00. startar den officiella invigningsfesten i Moriskan i Folkets park. Invigningstalare är Christine Gilljam (tidigare ordförande i RFSL) och Hans Nordin (biträdande länspolismästare i Skåne)

Söndagen 20 september 16.00-17.30 blir det en ekunemisk gudstjänst med inslag från tre religioner, kristendom, islam och judendom. Lokalen är Inkonst, Bergsgatan 29, nära Möllevångstorget.

18.30.-21.00 startar en filmvisning på samma plats. Filmen heter A Jihad for Love, om situationen för homosexuella muslimer i Iran, Pakistan, Egypten och Frankrike. Efteråt blir det diskussioner om temat. Jag och en kollega från Amnestys ska för övrigt dela ut material om föreningen och vår HBT-grupp innan filmen börjar.

Har du inte sett teaterpjäsen Fotbollsbögen kan jag verkligen rekommendera att du besöker Lagret (i Mazettihuset nära Möllevångstorget) på söndagkvällen. 18.00-20.00. ger skådespelaren Mårten Svedberg enmanspjäsen som blivit hyllad av många. Och det med rätta. Det handlar om homofobi inom idrotten som tyvärr är ett vanligt problem ännu.

Fler artiklar om Regnbågsfestivalen

Sydsvenska dagbladet

Dags för Regnbågsfestival.

En av de två ordförandena i RFSL-Malmö, Tinahåkan Jönsson, chattar med folk om Regnbågsfestivalen.

Hägglunds retorik kan användas mot honom själv.

Det sägs ju att ett brev betyder så mycket. Det gäller väl även när det är från socialminister Göran Hägglund (kd). Jag fick ju ett svar efter att ha mailat kd-ordföranden för att ställa några frågor till honom om barn i samkönade familjer.

Jag har idag skickat följande svarsbrev till Göran Hägglund.


Hej igen Göran!

Tack för ditt svar.

Jag uppskattar att du i din retorik inte har med de värsta vulgärargumenten emot samkönade familjer utan oftast försöker resonera sakligt.

Det intressantaste med ditt svar är annars att du inte kan referera till någon som helst rapport som visar att barn i samkönade familjer skulle må generellt sämre än andra barn. Då blir det ju något ologiskt att säga nej till homoadoptioner och inseminationer för lesbiska kvinnor. I alla fall om man menar att barnets bästa är det viktigaste inom familjepolitiken.

Jag hoppas du nu sprider till dina partikamrater att alla rapporter om barn i samkönade familjer har en lika positiv social och emotionell utveckling som andra barn. Det visar entydigt forskningen, vilket du ju själv erkänner genom att inte kunna referera till rapporter med annat resultat.

Sedan vill jag kommentera några delar av det du skrev i ditt svarsbrev.

Du frågade dels om vilka rapporter jag hänvisar till som visar att barn i samkönade familjer mår generellt sämre än andra barn, dels om ett samkönat par som bor tillsammans med barn är en familj.

Jag kan börja med att poängtera att jag aldrig har hävdat att barn i samkönade familjer mår generellt sämre än andra barn. Det är en olycklig och felaktig tolkning av mitt svar.

Det är positivt att du förtydligar det. Enligt Expressen så svarade du så här på frågan om rapporter som visar att barn mår lika bra i homofamiljer som i andra familjer.

Det finns forskning som visar det och det finns forskning som visar motsatsen och min tes är väl att vet man inte exakt hur det är så är det klokt att vara försiktig.

Antingen har du formulerat dig slarvigt eller så har journalisterna feltolkat dig. För "forskning som visar motsatsen" måste ju i det sammanhanget betyda att det är en del rapporter som visar att barn i samkönade familjer inte mår lika bra som andra barn.

Sedan åter till delar från ditt svarsbrev.

Jag väljer att besvara den andra av dina två frågor först. Ja, jag betraktar ett samkönat par med barn som en familj. Familjer kan se olika ut och sammansättningen kan variera och det kan också förändras över tid.

Det är positivt att du tydligt erkänner att även ett samkönat par med barn är en familj. Tyvärr är det sällan kd-politiker framför det offentligt men här är en möjlighet för dig att ändra på det i politiska debatter om familjepolitiken det närmaste året.

Men det är däremot politikers ansvar och skyldighet att verka för att de barn som kommer till världen får så bra villkor som möjligt samt att deras rättigheter garanteras genom lagstiftning, fungerande rättsväsende och socialt skyddsnät.

Det har du helt rätt i och min bedömning är att alla riksdagspartier menar sig vara engagerade för barnets bästa, även dina regeringskolleger i Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet som är för likställda lagar när det gäller adoptioner och inseminationer. Ni kan vara oense om metoderna men det vore ohederligt om du försökte låtsas som att bara Kristdemokraterna är för barnets bästa inom familjepolitiken.

Min självklara utgångspunkt i diskussionen är att ett barn aldrig får reduceras till ett verktyg i strävan efter att stärka vuxnas rättigheter eller bekämpa fördomar – hur angeläget detta än må vara. En annan utgångspunkt är att det inte är en mänsklig rättighet att få barn – däremot har barn rätt till sina föräldrar och till sitt biologiska ursprung.

Det senare har du rätt i. Ingen har någon "rätt" till barn, men det gäller ju för både homosexuella och heterosexuello. Det man diskuterar är om t.ex. samkönade par ska kunna adoptera om sociala myndigheter bedömer att det är till barnets bästa. Ska då politiker förbjuda det trots att forskningen entydigt visar att barn mår lika bra i homofamiljer?

När det gäller det första så menar jag att ditt resonemang är förolämpande mot homoföräldrar. Din antydan att de (eller några av dem) inte är genuint intresserade av barn utan skaffar dem som en del av något politiskt projekt är lika omdömeslöst som det är felaktigt. Det är tråkigt för din egen del att du här lämnar din i övrigt sakliga retorik i ditt svarsbrev.

Sedan citerar du följande från Barnombudsmannen i remissvaret till homoadoptionsutredningen 2001.

En del av dessa barn har även problem med att berätta om sin familj i de tidiga tonåren, de måste också ”komma ut” som barn till homosexuella. De känner oro angående sin egen sexuella läggning och känner en rädsla för att bli mobbade.

Det borde kännas något föråldrat för dig att referera till det citatet. För det första har Sverige blivit ett betydligt homovänligare land de senaste 10-15 åren, mycket tack vare politiska reformer de senaste decennierna, reformer som ditt parti för övrigt ofta röstat nej till t.ex. partnerskapslagen.

För det andra konstaterar de flesta idag att "mobbingargumentet" är ett synnerligen tveksamt argument om det bara ska tillämpas mot en minoritet i samhället. Du hade ju kunnat förbjuda även svarta, romer, och muslimer att ansöka om att bli adoptivföräldrar med att referera till att barn kan bli mobbade av att deras föräldrar är annorlunda än den etniskt svenska normen.

För det tredje så är Barnombudsmannen idag för homoadoptioner.

För det fjärde så är du inte konsekvent. När "barnexpeterna" skulle skicka remissvar om förslaget till en könsneutral äktenskapslag så var alla för reformen. Det är tydligt att du, Göran Hägglund, hänvisar till "barnexperter" när det passar dina syften men inte annars. Du var ju som du vet själv emot en könsneutral äktenskapslag, tvärtemot BO och övriga "barnexpeter" som menade att det är en reform till barnets bästa. Att det ger barn i samkönade familjer möjlighet till samma legitimitet och trygghet som andra barn när äktenskapslagen är könsneutral.

Naturligtvis har det publicerats ny forskning efter denna utredning som på olikasätt belyser situationen för barn i homosexuella familjer. Huvudsakligen handlar det om amerikanska studier. Det är väldigt bra att denna forskning bedrivs. Men jag tänker inte ge mig in i att redogöra för, värdera och recensera denna forskning. Det lämnar jag åt experterna på området.

Den slutsats jag drar, utifrån det som svenska expertmyndigheter hittills uttryckt i skrift, är att forskningsunderlaget är ofullständigt och långt ifrån så glasklart som du hävdar. Det ger mig nog med skäl för den försiktighetsprincip som jag företräder.

Ditt resonemang är något besynnerligt. Du erkänner att det gjorts mycket forskning om barn i samkönade familjer de senaste 10 åren. Du vet själv att den förklarar att barn i samkönade familjer mår lika bra som andra barn. I mitt förra brev hade jag med flera länkar till sådana rapporter.

Men sedan vill du inte "värdera" den forskningen eftersom "svenska expertmyndigheter" 1999 menade att det inte var tillräckligt med forskning då. Det blir inte helt logiskt av dig med ett sådan resonemang.

För sanningen är ju att svenska myndigheter i princip inte kommenterat forskningen om homoadoptioner de senaste 10 åren. Homoadoptioner är ju tillåtet sedan 2003.

Men min övertygelse är att det i allmänhet är bra för barn att växa upp i en relation med både en mamma och en pappa, även i de fall en av dem – eller båda – lever i en homosexuell relation.

Det här är kanske den mest positiva delen av ditt svar. Du erkänner äntligen att även homofamiljer kan vara till barnets bästa. Du syftar här nog på de familjer där t.ex. ett bögpar och ett lesbiskt par skaffar barn tillsammans i en insemination.

Det faktum att man finner vetenskapligt stöd för att aktiva och engagerade pappor har en positiv betydelse för barns utveckling är inte i sig ett argument mot homosexuella familjer. Jag påstår inte det. Men det bör få oss att tänka efter och kanske inte gå vidare i lagstiftning som redan från början definierar bort pappan från barnens liv, såsom exempelvis vad gäller assisterad befruktning för lesbiska och ensamstående.

Debatten om frånvarande pappor är intressant och viktig. Men man ska nog tolka den här typen av rapporter något mer försiktigt än vad vissa gör. För givetvis är det negativt för ett barn att förlora kontakten med sin pappa eller sin mamma. Även ett barn som bor med två lesbiska kvinnor reagerar nog negativt om en av dem lämnat barnet. Det måste alltså inte vara den vuxnes kön som är avgörande. Men givetvis kan det vara så.

Men det som är intressant är ju att om nu det här, att barn helst bör bo med en man och en kvinna för att må bra, då borde ju barn i homofamiljer må sämre generellt. Och det resultatet har det inte blivit i någon rapport.

Återigen tack för svaret. Om du vill besvara även mitt senaste brev avgör du själv. Annars förs nog debatten i media igen.

Idag skriver du, Göran Hägglund, följande i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Men riktig frihet innefattar också rätten att slippa få sitt privata liv påpassat och tillrättalagt av finskrittande ideologer. Om detta talar vi alltför sällan.

.

Din debattartikel handlar om "kulturvänstern" men citatet skulle likaväl kunna användas mot dig och Kristdemokraterna när det gäller "ideologiska" kommentarer i debatten om barn i homofamiljer.

Mvh

Bengt Held
Malmö

Inget regeringsförslag i höst om ny könstillhörighetslag.

Riksdagen startade i tisdags sitt arbete för hösten. Man kallar det för riksmötets öppnande och som vanligt lämnade statsministern sin regeringsförklaring.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (m) nämnde inget om HBT-rättigheter där vilket givetvis är synd eftersom regeringsförklaringen har en viktig symbolisk betydelse. Samtidigt kan man konstatera att den borgerliga regeringen hösten 2006 var först i världen att ha med HBT-rättigheter i sin regeringsförklaring. Men därefter har det temat saknats.

Är det bra eller dåligt att rättigheter för homosexuella, bisexuella och transpersoner varit med i en av Reinfeldts fyra regeringsförklaringar? Det avgörs ju helt av vad man jämför med. Ingen av de tidigare socialdemokratiska regeringarna har prioriterat att ha med det. Och man ska ju vara realistisk, det är många politiska områden som inte får plats vid den här typen av tal.

Men trots det hade det varit ett plus om Reinfeldt i år tydligt kunnat tala om HBT-rättigheter i någon eller några meningar. När vi vet att situationen är förfärlig för HBT-personer i många länder. Det hade varit extra viktigt i en situation när Sverige är ordförandeland i EU.

Däremot talade Reinfeldt om mänskliga rättigheter generellt.

Från hans regeringsförklaring.

Sverige ska vara en klar och tydlig röst för frihet och demokrati i världen. Regeringen fortsätter sitt arbete för att bekämpa fattigdom, främja demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna.

Det som är mer allvarligt än frånvaron av HBT i regeringsförklaringen är annars att det inte blir något förslag om en ny könstillhörighetslag i höst. Den nuvarande lagen, som alltså reglerar "könsbyten" för transsexuella, är från 1972 och mycket föråldrad.

Redan våren 2007 lämnade könstillhörighetsutredningen sitt förslag, som visserligen var mycket dåligt i några delar t.ex. kastrationskrav för att en människa ska få byta kön juridiskt. Men socialdepartementet har sedan haft ca 2,5 år på sig att förbereda ett regeringsförslag. De har givetvis haft möjlighet både att lämna förslag i de delar där det varit bred enighet och att starta kompletterande utredningar om t.ex. kastrationskrav och annat som är problematiskt och kontroversiellt.

Trots det har inget hänt. Ansvarig för det har främst socialminister Göran Hägglund (kd) men hela regeringen förtjänar kritik eftersom den är kollektivt ansvarig för vad den gör - och inte gör.

När regeringen i tisdags lämnade en förteckning över de propositioner (regeringsförslag) och skrivelser den planerar att lämna fram till januari 2010 så var en ny könstillhörighetslag inte med. Ett av de andra förslagen har dock med rättigheter för homosexuella och bisexuella att göra, planerna att december 2009 lämna en proposition om en reformerad grundlag. Och eftersom partierna i Grundlagsutredningen enats om att föreslå ett förbud mot diskriminering p.g.a. sexuell läggning i regeringsformen 2 kapitlet så blir det en del av den propositionen.

Det är något som är positivt. Men hanteringen av könstillhörighetsutredningen har varit oacceptabelt långsam. Här måste både RFSL och många HBT-engagerade individer bli tydligare i den offentliga debatten.

Norge planerar tuffare lag mot diskriminering.

De röd-gröna partierna får återigen majoritet i det norska parlamentet. Det blev resultatet av valet igår enligt TV-bolaget Nrk. Socialdemokraterna ökade med 2,7 % till 35,4 % medan Socialistisk venstre minskade med 2,7 % till 6,1 %. Senterpartiet minskade något till 6,3 %.

Bland de borgerliga oppositionspartierna ökade Hoyre med 3,1 % till 17,2 % medan liberala Venstre minskade med 2,1 % till 3,8 % och Kristelig folkeparti minskade med 1,2 % till 5,6 %. Det högerpopulistiska Fremskrittspartiet ökade något till 22,9 %.

Det här betyder att den könsneutrala äktenskapslagen som gäller i Norge sedan början av 2009 garanterat blir kvar. Teoretiskt hade den kunnat avskaffas om det blivit borgerlig majoritet eftersom både Fremskrittspartiet och Kristelig folkeparti var emot lagen men i praktiken hade nog inte Hoyre och Venstre accepterat det, de två senare partierna är själva tydligt för reformen.

Sedan början av året är även lagarna om adoptioner och inseminationer helt likställda när det gäller samkönade och olikkönade par.

Vad får då valresultatet för betydelse i övrigt inom den norska HBT-politiken? Ja, det är faktiskt inte så många kontroversiella reformer regeringen förväntas säga ja till de närmaste åren. Det som det dock kan bli en konflikt om är en ny lag mot diskriminering.

En utredning föreslog i somras att Norge bör införa en sammanhållen lag mot diskriminering, ungefär som Sverige redan har sedan 1 januari 2009. Det skulle betyda ett förbud för diskriminering p.g.a. sexuell läggning inom i princip alla samhällsområden. Idag har homosexuella i Norge ett skydd inom arbets- och bostadsmarknaden men inte i övrigt.

Sverige har som bekant förbud mot diskriminering p.g.a. könsidentitet (skydd för transpersoner) i den nya lagen. Den norska utredningen föreslog inte det, men det är ju möjligt för politiker att ändra så att även den gruppen får skydd när det blir ett lagförslag.

Vilken är då den politiska konflikten?

Bland partierna i norska parlamentet så är Arbeiderpartiet, Hoyre, Senterpartiet, Socialistisk venstre, Kristelig folkeparti och Venstre för att införa en ny sammanhållen lag mot diskriminering, som alltså skulle ge homosexuella och bisexuella (och möjligen transpersoner) skydd inom i princip alla samhällsområden.

Det är bara Fremskrittspartiet som ännu inte avgjort vad de har för officiell åsikt om förslaget. Men generellt är Fremskrittspartiet negativa till lagar mot diskriminering, i alla fall inom den privata sektorn. De vill att företag själva ska ha ansvar för vilken policy de ska ha.

Eftersom Fremskrittspartiet är kvar som oppositionsparti betyder det att landet om några år med all sannolikhet får en i princip lika ambitiös lag mot diskriminering som Sverige redan har.

För övrigt så berättar norska gaytidningen Blikk att antalet parlamentsledamöter som är öppet HBT ökat från 4 till 6 efter valet igår.

Tre från Höyre, André Oktay Dahl, Per-Kristian Foss och Bent Høie.

Tre från Arbeiderpartiet, Annette Trettebergstuen, Thor Erik Forsberg och Håkon Haugli.

Det är socialdemokraterna Forsberg och Haugli som är nya ledamöter. Alla partier i Norges parlament hade kandidater som är öppet HBT, förutom Fremskrittspartiet och Kristelig folkeparti.

Fler artiklar om valet i Norge

DN1 DN2 SvD1 SvD2 Sds

Göran Hägglund (kd) svarar om barn i samkönade familjer.

6 september 2009 skickade jag ett öppet brev till socialminister Göran Hägglund om situationen för barn i homofamiljer. Brevet kan du läsa här. Jag har faktiskt fått ett svar idag.

Givetvis vet jag att det inte är Hägglund som själv skrivit ihop det men det känns trots det ganska kul att få ett brev från en partiordförande. Och retoriken är typisk för Göran Hägglund, inget homofientligt men däremot heteronormativitet och konservatism.

Det mest intressanta är givetvis att Hägglund i sitt svar inte kan ge ett exempel på forskning som visar att barn i samkönade familjer mår sämre än andra barn. Det är viktigt att notera. Alla forskningsrapporter hittills visar att barn i homofamiljer mår lika bra som andra barn och indirekt erkänner Hägglund det.

Jag ska lämna fler kommentarer till hans brev i en senare bloggpost (bl.a. hans feltolkning av remissvar i homoadoptionsdebatten 2001-2002) men jag publicerar redan nu Göran Hägglunds svar i sin helhet. Även om jag inte håller med honom så är det positivt att han (hans medarbetare) i alla fall svarar och det utförligt också. Det ironiska är för övrigt att flera av Hägglunds närmaste kd-medarbetare på regeringskansliet själva är för homoadoptioner.

Hej Bengt!

Tack för ditt brev med frågor till mig. Du frågade dels om vilka rapporter jag hänvisar till som visar att barn i samkönade familjer mår generellt sämre än andra barn, dels om ett samkönat par som bor tillsammans med barn är en familj.

Jag kan börja med att poängtera att jag aldrig har hävdat att barn i samkönade familjer mår generellt sämre än andra barn. Det är en olycklig och felaktig tolkning av mitt svar.

Jag väljer att besvara den andra av dina två frågor först. Ja, jag betraktar ett samkönat par med barn som en familj. Familjer kan se olika ut och sammansättningen kan variera och det kan också förändras över tid.

Den första frågan vill jag besvara lite mer utförligt.

Till att börja med är det på sin plats att klargöra vad som är – och vad som inte är – politikers uppgift och ansvar. Jag anser inte att det är politikers uppgift att lägga sig i frivilliga sexuella relationer mellan vuxna eller vem som skaffar barn med vem. Det varken kan eller bör politiker bestämma – det vore helt orimligt.

Men det är däremot politikers ansvar och skyldighet att verka för att de barn som kommer till världen får så bra villkor som möjligt samt att deras rättigheter garanteras genom lagstiftning, fungerande rättsväsende och socialt skyddsnät.

När det gäller homosexualitet och föräldraskap är det framförallt två frågor som stått i centrum för den politiska diskussionen. Samkönade pars rätt att prövas som adoptivföräldrar samt lesbiska pars rätt till assisterad befruktning. Det är främst i ljuset av dessa två frågor som mina uttalanden ska tolkas.

I båda dessa frågor har politiken ett ansvar att säkerställa att barnets intressen och rättigheter tas tillvara. I det ena fallet för att det offentliga utser nya vårdnadshavare för ett barn. I det andra fallet därför att det offentliga upplåter resurser och aktivt medverkar till att ett barn blir till. I båda dessa lägen ställs alldeles särskilt stora krav på reflektion, eftertanke och försiktighet.

Min självklara utgångspunkt i diskussionen är att ett barn aldrig får reduceras till ett verktyg i strävan efter att stärka vuxnas rättigheter eller bekämpa fördomar – hur angeläget detta än må vara. En annan utgångspunkt är att det inte är en mänsklig rättighet att få barn – däremot har barn rätt till sina föräldrar och till sitt biologiska ursprung.

Du har i ditt brev till mig velat göra gällande att saken är mycket enkel. Forskningen är entydig, barn påverkas inte negativt av att växa upp i homosexuella familjer. Men forskningen är kanske inte så entydig som du vill låta påskina, framförallt är den ofullständig.

Kommittén Barn i homosexuella familjer (SOU 2001:01) gjorde en sammanställning av forskningsläget runt millenieskiftet. Trots att utredningen drog ganska långtgående slutsatser kan man läsa följande i deras betänkande:

Det har inte varit möjligt för kommittén att studera adopterade barns förhållanden i homosexuella familjer eftersom det inte existerar sådana studier. Kommittén har därför fått undersöka närliggande forskningsområden, dvs. forskning om barn i homosexuella familjer och forskning om adopterade barn.

Och vidare:

Den forskning som kommittén presenterar om barn som kommit till genom givarinsemination i homosexuella relationer är i och för sig begränsad, och kommittén lägger inte fram någon forskning som särskilt tar sikte på barn som kommit till genom befruktning utanför kroppen.

Oaktat dessa erkännanden om bristande underlag gick utredningen fram med förslag på just dessa två punkter. Utredningen fick kritik från flera remissinstanser för att dra alltför långtgående slutsatser utifrån det underlag som var tillgängligt. I Barnombudsmannens särskilda yttrande över utredningen kan man läsa följande:

Det finns generellt såväl i avsnittet 11.3, där forskningen om barn med homosexuella föräldrar redovisas, som i 13.2 en tydlig tendens att tona ned negativa resultat som framkommit av den åberopade forskningen. Det gäller bl.a. en något sämre mor-barnkontakt i småbarnsåren, vissa kamratproblem såsom tendens till reservation i förhållande till kamrater. En del av dessa barn har även problem med att berätta om sin familj i de tidiga tonåren, de måste också ”komma ut” som barn till homosexuella. De känner oro angående sin egen sexuella läggning och känner en rädsla för att bli mobbade.

Även Socialstyrelsen var kritiska:

Socialstyrelsen anser att de forskningsresultat som redovisas inte är tillräckliga för att ligga till grund för alla de ställningstaganden som kommittén gör. Enligt Socialstyrelsens uppfattning föreligger bl.a. brister i redovisningen av underlaget för forskningsöversikten om barn i homosexuella familjer och det sätt på vilket databassökningar genomförts, brister i studiernas representativitet och brister i det vetenskapliga underlaget om riskfyllda kombinationseffekter. Kommittén drar också generaliserande slutsatser från forskningsunderlaget trots vetskap om att detta inte är representativt.

Utöver de ovan nämnda organisationerna uttrycktes också kritik från bland andra Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds Universitet, Svenska läkaresällskapet, Hovrätten över Skåne och Blekinge, Kammarrätten i Göteborg, Umeå tingsrätt, Familjerättssocionomernas Riksförening och BRIS. Förslagen ansågs vara otillräckligt utredda och att de hade vuxnas rätt till föräldraskap som utgångspunkt och inte primärt barnets bästa.

Naturligtvis har det publicerats ny forskning efter denna utredning som på olika sätt belyser situationen för barn i homosexuella familjer. Huvudsakligen handlar det om amerikanska studier. Det är väldigt bra att denna forskning bedrivs. Men jag tänker inte ge mig in i att redogöra för, värdera och recensera denna forskning. Det lämnar jag åt experterna på området.

Den slutsats jag drar, utifrån det som svenska expertmyndigheter hittills uttryckt i skrift, är att forskningsunderlaget är ofullständigt och långt ifrån så glasklart som du hävdar. Det ger mig nog med skäl för den försiktighetsprincip som jag företräder.

Detta innebär inte – och det vill jag göra väldigt klart – att jag på något sätt anser att homosexuella per definition skulle vara sämre föräldrar än heterosexuella. Så är det naturligtvis inte.

Men sett ur barnets synvinkel så är det viss skillnad. Att vara barn i en homosexuell familj innebär att man har fler än två föräldrar. Dels de biologiska föräldrarna, dels de föräldrar som man bor hos och som tar hand om en. Arrangemangen kan se olika ut och fungera olika bra för olika barn. Ibland har den ena eller båda de biologiska föräldrarna vårdnaden om barnet, ibland ingen av dem. Men min övertygelse är att det i allmänhet är bra för barn att växa upp i en relation med både en mamma och en pappa, även i de fall en av dem – eller båda – lever i en homosexuell relation.

I artikeln Fathers' involvement and children's developmental outcomes: a systematic review of longitudinal studies i den vetenskapliga tidskriften Acta Pædiatrica år 2007 presenterades en undersökning där man ställde samman resultatet från 24 forskningsrapporter som publicerats mellan 1987 och 2007. De kom till följande slutsats:

There is evidence to support the positive influence of father engagement on offspring social, behavioural and psychological outcomes. Although the literature only provides sufficient basis for engagement (direct interaction with the child) as the specific form of 'effective' father involvement, there is enough support to urge both professionals and policy makers to improve circumstances for involved fathering.

Det faktum att man finner vetenskapligt stöd för att aktiva och engagerade pappor har en positiv betydelse för barns utveckling är inte i sig ett argument mot homosexuella familjer. Jag påstår inte det. Men det bör få oss att tänka efter och kanske inte gå vidare i lagstiftning som redan från början definierar bort pappan från barnens liv, såsom exempelvis vad gäller assisterad befruktning för lesbiska och ensamstående.


Med vänlig hälsning


Göran Hägglund
Socialminister och partiordförande för Kristdemokraterna.

Flest killar som säljer sex enligt ny ungdomsrapport.

Ungdomstyrelsen publicerar idag en ny rapport, Se mig - unga om sex och internet.

Först hade jag planerat att kolla hela rapporten men den är på 404 sidor. Så det fick bli sammanfattningen och delar av det kapitel man har om unga HBT-personer istället.

En intressant sak med rapporten är att den avslöjar några myter i den allmänna debatten. En sådan myt är att det är tjejer som är offer och killar som är förövare. Det blir en svart-vit analys där med antydningar om att patriarkala strukturer är orsak till nästan alla problem. Men verkligenheten är som bekant betydligt mer komplicerad. Ett bevis är att andelen unga killar som sålt sex är högre än andelen tjejer som gjort det. Så var det även när man gjorde en liknande rapport 2004.

I skolundersökningen uppgav 1,5 procent av eleverna i gymnasieskolans år 3 att de någon gång fått ersättning för sex. Av killarna hade 1,7 procent sådana erfarenheter medan andelen tjejer som sålt sex var 1,2 procent. Såväl förekomsten som könsfördelningen var i stort sett samma som i 2004 års undersökning där 1,4 procent hade sålt sex (1,8 procent av killarna och 1,0 procent av tjejerna). Andelen ungdomar som sålt sex fler än fem gånger var 0,3 procent, vilket ska jämföras med 0,4 procent i 2004 års undersökning. Inget tyder alltså på att andelen ungdomar som sålt sex har ökat under den gångna femårsperioden.

Ofta är det i den offentliga debatten varningar för internet, att det orsakar problem för ungdomar. Men rapporten visar att det är ett mycket förenklat resonemang.

Det råder inget tvivel om att internet och mobiltelefoner blivit viktiga för att söka och förmedla information samt för att skapa kontakter. Författarna finner dock inget stöd för att internet i sig bidrar till att unga i större utsträckning säljer sex mot ersättning. Mediet används för att skapa kontakter mellan köpare och säljare men är inte orsaken till att unga säljer sex.

Bland ungdomar är det många som accepterar sexköp.

Att 43 procent av de unga tycker att det är okej att andra har sex mot ersättning, om båda är med på det, och att drygt 10 procent kan tänka sig att ta emot ersättning för sex visar också att unga generellt har en liberal attityd till sex mot ersättning.

Men de som köper eller säljer sex eller kan tänka sig göra något av det har i medel en sämre social situation än övriga ungdomar.

Ungdomsstyrelsens Ungdomsenkät visar också hur unga med erfarenhet av sex mot ersättning, såväl givare som tagare samt unga som kan tänka sig att ta emot respektive ge ersättning för sex, skiljer sig markant från övriga då de har sämre social förankring, sämre ekonomisk situation, sämre psykisk och fysisk ohälsa, sämre självbild och högre alkohol- och drogkonsumtion.

Eftersom man gjort dels en undersökning bland gymnasieelever årskurs 3 och dels en enkät bland medlemmar, 18-25 år, i HBT-föreningen RFSL, så är det möjligt att göra jämförelser. Internet tycks vara viktigare som kontaktmetod för HBT-personer vilket ju är väntat eftersom det är statistiskt lättare för heterosexuella att hitta en partner irl (in real life). Men det är tydligen även högre andel bland HBT-personer som känt sig tvingade till sexuella saker.

Respondenterna, såväl i skolundersökningen som i medlemsundersökningen, är generellt flitiga användare av internet, men deltagarna i medlemsundersökningen använde internet under längre tid varje dag och det var också vanligare att de använde internet i sexuella syften eller för att möta en partner. Samtidigt verkar det också som om riskerna för problematiska möten utanför internet är större för hbt-personer som i högre grad använder internet i sexuella syften än icke-hbt personer. Till exempel uppgav 6 procent i medlemsundersökningen jämfört med knappt 2 procent i skolundersökningen att de någon gång upplevt att de blivit pressade eller tvingade till sex av den man träffade i verkligheten efter att ha mötts på nätet.

Men även om det är problem för en del så menar de flesta HBT-ungdomar att det är många positiva sidor med internet

För unga hbt-personer har internet i regel en mer central roll än för ungdomar och unga vuxna överlag. Användningen av internet för att träffa såväl vänner som att inleda kärleks- och sexuella relationer är utbredd. Intervjupersonerna berättar om hur de använder internet för att komma i kontakt med andra unga hbt-personer, för att komma underfund med vad de själva tänder på genom konsumtion av pornografi eller annat erotiskt material eller för att hitta information om hbt-frågor som de upplever sig sakna i till exempel skolans sex- och samlevnadsundervisning. Internet erbjuder sammanhang där heteronormen inte är självklar, där man kan flirta utan att vara rädd för negativa reaktioner och en känsla av att inte vara ensam.

Andra artiklar om rapporten från Ungdomstyrelsen om unga, sex och internet.

DN SvD Sds

Uppdatering 1

Fler delar av rapporten.

Genomsnittsåldern var 14,9 år när man sålde sex första gången.... Det vanligaste bland de manliga eleverna var att de sålt sex mot ersättning 2–5 gånger (56,5 procent) medan det vanligaste bland de kvinnliga eleverna var 1 gång (59,1 procent). Endast 10 elever hade sålt sex mot ersättning fler än 5 gånger.

Det vanligaste var oralsex för killar och samlag för tjejer vid sexförsäljning.

De handlingar som ungdomarna utfört mot ersättning var varierande. Det vanligaste bland de manliga studerande var dock att man utfört oralsex mot ersättning medan samlag var den vanligaste handlingen som de kvinnliga eleverna utfört mot ersättning.

Nästan hälften av killarna som sålde sex gjorde det till andra män.

Köparen var, för de manliga eleverna som sålt sex, i 39,1 procent av fallen en man och i 52,2 procent en kvinna. Köparen av sexuella tjänster från kvinnliga elever var till 87,5 procent en man och till 9,5 procent en kvinna. Resten hade sålt sex till både en man och en kvinna. Den vanligaste köparen var unga vuxna, det vill säga yngre än 25 år, bland såväl män som kvinnor som sålt sex (48,1 procent). Näst vanligast var en köpare som var 26–35 år (manliga säljare 22,2 procent och kvinnliga säljare 33,3 procent).

Min insändare om homomuslimer med i Sydsvenskan idag.

Sydsvenska dagbladet publicerar idag min insändare om situationen för HBT-personer i muslimska samfund. Den är med i B-delen av tidningen.

För mig är det här ett långsiktigt arbete. Vissa har absurt nog fått för sig att det skulle vara rasistiskt att fördöma muslimer som är homofientliga. Att det är en "västerländsk värdering" att respektera HBT-personer.

Men så är det inte. Det blir ju helt fel, ungefär som att mena att judars rättigheter är "en västerländsk värdering" som man inte bör jobba för i t.ex. arabländerna.

HBT-rättigheter är mänskliga rättigheter. Att vara lika tydlig mot muslimer som mot kristna, lika tydlig mot folk med invandrarursprung som mot etniska svenskar är att bedöma människor neutralt och förvänta sig att alla kan förändra sig. Att däremot undvika att ställa krav på muslimer, araber, invandrare etc är rasistiskt, det är som att mena att de är så primitiva och saknar möjlighet att förändra sig så det är inte någon mening med att offentligt kritisera dem

Jag publicerar min insändare i sin helhet här eftersom det är en viktig debatt.

Ardeshir Bibakadabi berättar att hans mål är att få gifta sig med en man i en moské. Men istället har han blivit hotad och förföljd av en del andra muslimer. Det som Bibakadabi beskriver om sin situation är förfärligt. Och ännu tydligare blir det när vigselförrättaren Ayoub Chibli kommenterar vad som skulle bli följden av att någon imam accepterar homovigslar "jag vet inte hur mycket stryk den personen skulle få. Han skulle få löpa gatlopp"

Då ska ni veta att Islamic Center brukar kallas den mest "liberala" moskén i Malmö trots de här vidriga attityderna från Chibli som är vigselförrättare där. Det är givetvis helt absurt att fientligheten mot HBT-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) är så kompakt bland imamerna i Sverige. En del muslimska individer är homovänliga men inget av samfunden.

Bögar och lesbiska som är muslimer förtjänar samma stöd från andra som homosexuella kristna och judar. Men tyvärr är det många politiker, journalister och bloggare som duckar om HBT-fientligheten inom muslimska samfund. Däremot är det många som attackerar de präster i Svenska kyrkan som vill välsigna samkönade par men är emot att förrätta vigslar för dem. Och visst förtjänar de prästerna kritik. Men de är ju extremt toleranta jämfört med den typen av imamer som blev intervjuade i Sydsvenskan.

Precis som vi bör bekämpa främlingsfientlighet så är det viktigt att bekämpa homofientlighet. Även bland muslimer.

Sedan när löser vi samhällsproblem genom att tiga?

Bengt Held, liberal
Malmö

Alan Turing.

Är du glad att det inte hänger flaggor med hakkors på offentliga byggnader i Sverige? Då ska du nog tacka mannen på bilden, Alan Turing.

Han jobbade i Storbritannien i början av 1940-talet med att försöka knäcka Tysklands kodade meddelanden. Och lyckades ofta. Många menar att hans arbete var så viktigt att det kanske avgjorde kriget. Det tragiska för Alan Turing, som var bög, var att han blev åtalad för att ha haft en sexuell relation med en annan man i början av 1950-talet. Några år senare så tog han sitt eget liv.

Idag vet vi att det nazistiska Tyskland förlorade andra världskriget. Men situationen var helt annorlunda när Alan Turing på allvar började sitt arbete. Maj 1940 hade Tyskland på tre veckor besegrat Frankrike. Dessförinnan Norge, Danmark, Nederländerna, Belgien, Polen, Tjeckoslovakien och Österrike. Hitler erbjöd Storbritannien en "separatfred".

Storbritanniens statsminister Winston Churchill vägrade. Trots att landet var helt ensamt mot Hitlers regim. Sovjetunionen hade en pakt med Tyskland. USA hade ännu sin policy som man skaffat sig efter första världskriget att inte blanda sig i politiken i Europa. Från maj 1940 till juni 1941 så kämpade Storbritannien ensamt mot att bli ockuperat av Tyskland.

Om Tyskland vunnit den kampen vet vi inte hur kriget hade blivit. När de allierade startade invasionen i Normandie så var det ingen given seger. Det första förlusterna var så förödande att det var nära att befälhavarna avbröt invasionen, men till sist vände det. Och då hade de allierade möjlighet att använda Storbritannien som bas för sin verksamhet. Hade de inte haft det hade det varit ännu mycket svårare att besegra Hitler-Tyskland.

Alan Turings arbete var alltså avgörande för Storbritanniens och de allierades seger mot Tyskland. Men trots det behandlades han mycket dåligt efteråt.

Men igår 10 september 2009 så erkändes äntligen orättvisan mot honom officiellt av Storbritanniens statsminister, socialdemokraten Gordon Brown. Det berättar den brittiska gaysiten Pinknews.

Turing famously invented the Turing machine and helped crack the German Enigma code during World War Two, ultimately helping the Allies to win the war. But he killed himself in 1954 aged 41 after being convicted of having a sexual relationship with another man.

A British court gave him the choice of going either to prison or undergoing chemical castration. He opted for the latter.

Jag rekommenderar att läsa hela talet från Gordon Brown (som är med i Pinknews-artikeln) som är både känslosamt och som ger Alan Turings ett erkännande för hans viktiga arbete.

Här är några delar av hans tal.

Thousands of people have come together to demand justice for Alan Turing and recognition of the appalling way he was treated. While Turing was dealt with under the law of the time and we can’t put the clock back, his treatment was of course utterly unfair and I am pleased to have the chance to say how deeply sorry I and we all are for what happened to him. Alan and the many thousands of other gay men who were convicted as he was convicted under homophobic laws were treated terribly. Over the years millions more lived in fear of conviction....

But even more than that, Alan deserves recognition for his contribution to humankind. For those of us born after 1945, into a Europe which is united, democratic and at peace, it is hard to imagine that our continent was once the theatre of mankind’s darkest hour. It is difficult to believe that in living memory, people could become so consumed by hate – by anti-Semitism, by homophobia, by xenophobia and other murderous prejudices – that the gas chambers and crematoria became a piece of the European landscape as surely as the galleries and universities and concert halls which had marked out the European civilisation for hundreds of years. It is thanks to men and women who were totally committed to fighting fascism, people like Alan Turing, that the horrors of the Holocaust and of total war are part of Europe’s history and not Europe’s present.

So on behalf of the British government, and all those who live freely thanks to Alan’s work I am very proud to say: we’re sorry, you deserved so much better.

Att Gordon Brown erkänner orättvisan mot Alan Turings är också en del av att bearbeta något som varit fel i ett samhälle. Och ett fel som politiker och medborgare idag kan lära sig av.

Precis som många regeringar bett om ursäkt för dålig behandling av olika etniska minoriteter. Sverige har sin del av förfärligheter med dess tidigare förtryck av den samiska befolkningen. Men även mot homosexuella, romer, judar och andra grupper. För när länders regeringar lämnar ursäkter måste det få betydelse även i den nuvarande politiken om det ska bli trovärdigt.

Att kämpa för HBT-rättigheter för dagens förföljda bögar och lesbiska i t.ex. Irak och Iran eller att EU tydligare ska jobba för mänskliga rättigheter och mot diskriminering av HBT-personer är kanske det bästa vi kan göra för att hedra Alan Turing.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.