En ny jämställdhetsmyndighet inrättas nästa år. Det är nu politiskt avgjort sedan regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet tillsammans med Vänsterpartiet i riksdagens arbetsmarknadsutskott gjort en mindre eftergift åt Liberalerna. Det senare partiet har - med rätta - drivit att det även framåt bör finnas en separat organisation av kampen emot hedersrelaterat våld. Från betänkandet Makt, mål och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid m.m.
.... Länsstyrelsen i Östergötlands län bör enligt utskottet få fortsatt uppdrag att arbeta med frågor om hedersrelaterat våld och förtryck till och med utgången av 2020. Uppdraget bör till sitt innehåll motsvara det nationella uppdrag som länsstyrelsen har i dag. För detta anser utskottet att lika stora resurser som idag bör avsättas. Därutöver bör Länsstyrelsen i Östergötlands län, i likhet med de andra länsstyrelserna, fortsatt ha regionala uppdrag avseende hedersrelaterat våld och förtryck, till vilka hör särskilda resurser. Mot slutet av denna uppdragsperiod bör en utvärdering genomföras av hur de statliga insatserna mot hedersrelaterat våld och förtryck är organiserade och i vilken mån verksamheterna har bidragit till positiva resultat och effekter i förhållande till de jämställdhetspolitiska målen. Mot bakgrund av utvärderingen bör ställningstagande göras om i vilken form verksamheten fortsatt bör bedrivas....
Jämställdhetsmyndigheten bör inte få ansvar för kampen emot hedersrelaterat våld..
Jag har varit skeptisk emot att inrätta en ny jämställdhetsmyndighet av främst två orsaker. Dels att det vore heteronormativt att en jämställdhetsmyndighet ensam skulle få ansvar för arbetet emot hedersrelaterat våld som drabbar även män och transpersoner förutom kvinnor. Det problemet har nu - i alla fall tillfälligt - lösts politiskt. Min andra invändning, som är mer principiell, handlar om en ny myndighet verkligen är effektiv för att främja den viktiga kampen emot patriarkala strukturer. Från en tidigare bloggpost.
Om inrättande av nya myndigheter vore en avgörande metod för att förändra Sverige borde vi nästan inte ha några problem kvar i samhället. Det är närmast rörande vilken tilltro s, mp, v och l (med stöd av Feministiskt initiativ utanför riksdagen) har när det gäller vad den nya myndigheten ska fixa. De blir förmodligen besvikna så småningom. I värsta fall blir det bara symbolpolitik. Men en jämställdhetsmyndighet kan möjligen på marginalen samordna kampen emot patriarkala strukturer. Det avgörande är dock vad regering och riksdag gör.
1. Inför en tredelad föräldraförsäkring.
Två tredjedelar av föräldraförsäkringen bör obligatoriskt delas lika mellan antalet vårdnadshavare. Idag är det tyvärr bara möjligt med två sådana. Den sista tredjedelen bör kunna överlåtas även åt människor som är i barnets sociala närhet men inte är juridiska vårdnadshavare. Att öronmärka månader i föräldraförsäkringen har visat sig vara effektivt i kampen för jämställdhet men det bör kombineras med en viss flexibilitet och respekt för att det finns olika familjetyper.
2. Ge specialdestinerade statsbidrag till kommuner och regioner/landsting som har fått bort problemet att många - främst kvinnor - jobbar deltid ofrivilligt.
En partipolitiskt oberoende utvärdering av en viss arbetsgivare bör göras för att statsbidragen ska utdelas. Det offentliga bör där vara ett föredöme inför den privata sektorn. Så är det inte idag. Reformen kan betalas genom att minska de generella statsbidragen marginellt. Då kostar det inte något för staten.
3. Avskaffa statsbidragen till religiösa friskolor och utred förbud emot slöjor i grundskolor.
Argumenten för det finns här.
Tre skarpa förslag som orsakar kontroverser på allvar. För jämställdheten är alltför viktig för att främst reduceras till om en ny myndighet är bra eller inte.
HBTQ-perspektivet saknas ofta i regeringens skrivelse om jämställdhet.
Moderaterna (som är ovanligt tydliga i reservation 12), Centerpartiet (reservation 14) och Liberalerna (reservation 15) framför - med rätta - att HBTQ-perspektivet ofta saknas i regeringens jämställdhetspolitik. Men jag håller även med Sverigedemokraterna (reservation 13) och Kristdemokraterna (reservation 16) om att våld i nära relationer ska tolkas könsneutralt istället för "mäns våld emot kvinnor". Till sist kan jag inte låta bli att avslöja att sju av riksdagens åtta partier kommenterar sd:s bisarra teorier om genuspedagogik.
Formuleringen "beklämmande att ta del av" är kul - men också helt rätt. Sd är dessbättre ensamma där. Även Kristdemokraterna (särskilt yttrande 3) är för att motverka traditionella könsroller inom skolan och förskolan även om de inte kallar det genuspedagogik.
Jag har varit skeptisk emot att inrätta en ny jämställdhetsmyndighet av främst två orsaker. Dels att det vore heteronormativt att en jämställdhetsmyndighet ensam skulle få ansvar för arbetet emot hedersrelaterat våld som drabbar även män och transpersoner förutom kvinnor. Det problemet har nu - i alla fall tillfälligt - lösts politiskt. Min andra invändning, som är mer principiell, handlar om en ny myndighet verkligen är effektiv för att främja den viktiga kampen emot patriarkala strukturer. Från en tidigare bloggpost.
.... Problemet är att när svenska politiska partier vill visa sitt engagemang för något hamnar det lätt i att föreslå inrättande av en ny myndighet. "Äntligen gör vi något konkret". De som motsätter sig den nya myndigheten riskerar att bli betraktade som ointresserade av vad den ska ägna sig åt. Men debatten om mål och metoder är olika saker. Mycket sällan avskaffas myndigheter även om de fått minskad betydelse än tidigare. Myndighetschefer har intresse av att fler, inte färre, blir anställda eftersom det ökar prestigen.....Om en ny myndighet vore främsta lösningen hade Sverige inte haft några problem.
Om inrättande av nya myndigheter vore en avgörande metod för att förändra Sverige borde vi nästan inte ha några problem kvar i samhället. Det är närmast rörande vilken tilltro s, mp, v och l (med stöd av Feministiskt initiativ utanför riksdagen) har när det gäller vad den nya myndigheten ska fixa. De blir förmodligen besvikna så småningom. I värsta fall blir det bara symbolpolitik. Men en jämställdhetsmyndighet kan möjligen på marginalen samordna kampen emot patriarkala strukturer. Det avgörande är dock vad regering och riksdag gör.
1. Inför en tredelad föräldraförsäkring.
Två tredjedelar av föräldraförsäkringen bör obligatoriskt delas lika mellan antalet vårdnadshavare. Idag är det tyvärr bara möjligt med två sådana. Den sista tredjedelen bör kunna överlåtas även åt människor som är i barnets sociala närhet men inte är juridiska vårdnadshavare. Att öronmärka månader i föräldraförsäkringen har visat sig vara effektivt i kampen för jämställdhet men det bör kombineras med en viss flexibilitet och respekt för att det finns olika familjetyper.
2. Ge specialdestinerade statsbidrag till kommuner och regioner/landsting som har fått bort problemet att många - främst kvinnor - jobbar deltid ofrivilligt.
En partipolitiskt oberoende utvärdering av en viss arbetsgivare bör göras för att statsbidragen ska utdelas. Det offentliga bör där vara ett föredöme inför den privata sektorn. Så är det inte idag. Reformen kan betalas genom att minska de generella statsbidragen marginellt. Då kostar det inte något för staten.
3. Avskaffa statsbidragen till religiösa friskolor och utred förbud emot slöjor i grundskolor.
Argumenten för det finns här.
Tre skarpa förslag som orsakar kontroverser på allvar. För jämställdheten är alltför viktig för att främst reduceras till om en ny myndighet är bra eller inte.
HBTQ-perspektivet saknas ofta i regeringens skrivelse om jämställdhet.
Moderaterna (som är ovanligt tydliga i reservation 12), Centerpartiet (reservation 14) och Liberalerna (reservation 15) framför - med rätta - att HBTQ-perspektivet ofta saknas i regeringens jämställdhetspolitik. Men jag håller även med Sverigedemokraterna (reservation 13) och Kristdemokraterna (reservation 16) om att våld i nära relationer ska tolkas könsneutralt istället för "mäns våld emot kvinnor". Till sist kan jag inte låta bli att avslöja att sju av riksdagens åtta partier kommenterar sd:s bisarra teorier om genuspedagogik.
.... Sverigedemokraterna har flera yrkanden om jämställd utbildning. Deras retorik om att den svenska skolan är en experimentell institution som ägnar sig åt sociala könsexperiment är beklämmande att ta del av. Utskottet delar inte Sverigedemokraternas uppfattning....Det viktigaste är inte att kalla något för genuspedagogik.
Formuleringen "beklämmande att ta del av" är kul - men också helt rätt. Sd är dessbättre ensamma där. Även Kristdemokraterna (särskilt yttrande 3) är för att motverka traditionella könsroller inom skolan och förskolan även om de inte kallar det genuspedagogik.
.... Kristdemokraterna utgår i sin politik från det unika människovärdet. Det innebär för barnomsorgen att flickor och pojkar ska behandlas lika. Det är viktigt att man arbetar i förskolan för att stereotypa könsroller inte ska cementeras....Och som vanligt är det innehållet som är viktigast - inte vad man kallar det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar