Från presentationen av Önska kostar ingenting (2015) av Sara Lövestam.
Kouplan försöker samla hundra burkar om dagen. Pengarna han fick för sin privatutredning i höstas är slut nu, och hans annons på Blocket helt obesvarad. Flest burkar hittar han på Lidingö. Jenny Svärd är borgarråd och allt utom lättlurad. Därför är det omöjligt att hennes älskarinna kan ha lurat henne på tvåhundra tusen kronor och sedan försvunnit spårlöst. Ändå har det hänt. Hon är förbannad och ytterst generad, och den enda som hör henne är killen som rotar i papperskorgen bakom henne. Själv påstår han att han i själva verket är privatdetektiv. Kouplans jakt på Jennys bedragerska leder honom till andra platser och nya sanningar. ”Hämnas”, är Jennys tydliga instruktion. Det visar sig vara lättare sagt än gjort.
Att Kouplan är trans-man tillför intressant perspektiv.
Det här andra delen av tre om privat-detektiven Kouplan som flytt Iran och sökt asyl men fått avslag och sedan blivit "papperslös". Precis som första delen Sanning med modifikation är Önska kostar ingenting bra litterärt. Öppet lesbiska Sara Lövestam har känsla för detaljerna. Att få till resonemang om vad det är att vara ärlig - emot sig själv och andra. Om lagar, etik och människors utsatthet. Att huvudpersonen Kouplan berättar för vissa i sin omgivning att han är trans-man tillför ett intressant perspektiv. Även att en central del handlar om en tidigare samkönad kvinnlig relation som slutade i en allvarlig konflikt.
Trots det blir det något problematiskt att Sara Lövestam ofta förklarar - igen - hur pressad vardagen för en tillståndslös (papperslös) är. Visserligen är det här en fristående fortsättning av första delen men just där blir det onödiga upprepningar. Boken hade också kunnat kortats en del utan att det hade påverkat berättelsen negativt.
Resonemang om pengar.
Lövestam må vara mer politiskt korrekt än vad jag är. Hennes attityd till invandring verkar vara som hämtad från en vänsterpartist eller nyliberal ung centerpartist. Just pengar och ägande (apropå att v och unga centerpartister tycker olika) diskuteras en del i boken utan att hamna i något entydigt höger-vänster-perspektiv utan snarare en problematisering.
Trots att det hade behövts mer förnyelse är Önska kostar ingenting bra.
Det här andra delen av tre om privat-detektiven Kouplan som flytt Iran och sökt asyl men fått avslag och sedan blivit "papperslös". Precis som första delen Sanning med modifikation är Önska kostar ingenting bra litterärt. Öppet lesbiska Sara Lövestam har känsla för detaljerna. Att få till resonemang om vad det är att vara ärlig - emot sig själv och andra. Om lagar, etik och människors utsatthet. Att huvudpersonen Kouplan berättar för vissa i sin omgivning att han är trans-man tillför ett intressant perspektiv. Även att en central del handlar om en tidigare samkönad kvinnlig relation som slutade i en allvarlig konflikt.
Trots det blir det något problematiskt att Sara Lövestam ofta förklarar - igen - hur pressad vardagen för en tillståndslös (papperslös) är. Visserligen är det här en fristående fortsättning av första delen men just där blir det onödiga upprepningar. Boken hade också kunnat kortats en del utan att det hade påverkat berättelsen negativt.
Resonemang om pengar.
Lövestam må vara mer politiskt korrekt än vad jag är. Hennes attityd till invandring verkar vara som hämtad från en vänsterpartist eller nyliberal ung centerpartist. Just pengar och ägande (apropå att v och unga centerpartister tycker olika) diskuteras en del i boken utan att hamna i något entydigt höger-vänster-perspektiv utan snarare en problematisering.
Trots att det hade behövts mer förnyelse är Önska kostar ingenting bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar