I förra bloggposten lämnade jag flera konkreta - och kontroversiella - förslag för att förbättra jämställdheten i Sverige. Här ska jag fokusera på hur de bör genomföras. Vissa politiska beslut är av ingripande karaktär i människors vardag. Om sådana reformer genomförs snabbt utan att människor hinner anpassa sin planering i vardagen försämras legitimiteten bland befolkningen. Det gynnar inte kampen för en viss sak.
En fjärde öronmärkt månad i föräldraförsäkringen bör införas först ungefär 2020 så att människor som planerar bli föräldrar utifrån nuvarande regelverk ska få möjlighet att anpassa sig. När det gäller skattebetalda religiösa friskolor bör de elever som redan finns där få fortsätta sin utbildning utan att tvingas byta skola. Det är även vettigt att låta de som investerat i sådana verksamheter få skattepengar för nya elever närmaste åren för att de inte ska drabbas för hårt. Men därefter bör de inte få någon skolpeng för nya elever. När det gäller förbud av slöjor i grundskolan bör konservativa muslimer få möjlighet att i några år ompröva sina attityder innan reformen genomförs.
Snabba politiska beslut ökar sannolikheten för att reformerna senare avskaffas.
Kampen för jämställdhet är långsiktig och handlar främst om attityder. Även konservativa ska givetvis fritt få lämna sina argument i debatten. Är deras kritik konstruktiv kanske de t.o.m kan göra att detaljer i lagförslagen blir bättre. Det kan förvisso kanske kännas kul att "provocera" konservativa genom snabba beslut. Men det ökar även risken för att reformerna så småningom avskaffas.
Till sist kanske det handlar om den västerländska reformismen. Den kan tyckas något "tråkig" och långsam i jämförelse med system där drastiska förändringar genomförs snabbt. Men att låta alla få framföra eventuell kritik, ge folk möjlighet att ompröva sina värderingar om en viss reform, skicka ut utredningsförslag på remiss, eftersträva bred politisk majoritet och genomföra förändringar successivt minskar sannolikheten att reformer blir avskaffade vid regeringsbyten.
En fjärde öronmärkt månad i föräldraförsäkringen bör införas först ungefär 2020 så att människor som planerar bli föräldrar utifrån nuvarande regelverk ska få möjlighet att anpassa sig. När det gäller skattebetalda religiösa friskolor bör de elever som redan finns där få fortsätta sin utbildning utan att tvingas byta skola. Det är även vettigt att låta de som investerat i sådana verksamheter få skattepengar för nya elever närmaste åren för att de inte ska drabbas för hårt. Men därefter bör de inte få någon skolpeng för nya elever. När det gäller förbud av slöjor i grundskolan bör konservativa muslimer få möjlighet att i några år ompröva sina attityder innan reformen genomförs.
Snabba politiska beslut ökar sannolikheten för att reformerna senare avskaffas.
Kampen för jämställdhet är långsiktig och handlar främst om attityder. Även konservativa ska givetvis fritt få lämna sina argument i debatten. Är deras kritik konstruktiv kanske de t.o.m kan göra att detaljer i lagförslagen blir bättre. Det kan förvisso kanske kännas kul att "provocera" konservativa genom snabba beslut. Men det ökar även risken för att reformerna så småningom avskaffas.
Till sist kanske det handlar om den västerländska reformismen. Den kan tyckas något "tråkig" och långsam i jämförelse med system där drastiska förändringar genomförs snabbt. Men att låta alla få framföra eventuell kritik, ge folk möjlighet att ompröva sina värderingar om en viss reform, skicka ut utredningsförslag på remiss, eftersträva bred politisk majoritet och genomföra förändringar successivt minskar sannolikheten att reformer blir avskaffade vid regeringsbyten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar