Från presentationen av I am Michael (2015) regisserad av Justin Kelly.
....The controversial true story of a gay activist who rejects his homosexuality and becomes a Christian pastor....
Filmen är baserad på verkliga händelser. Öppet homosexuelle Benoit Denizet-Lewis hade 2011 en artikel med rubriken "My Ex-Gay Friend" i New York Times Magazine. Det handlade om Michael Glatze som var en ledande gay-aktivist i Kalifornien i USA i många år. Så småningom närmade sig den tidigare ateisten en liberal-teologisk version av kristendomen. Några år senare blev Glatze konservativt kristen och spred homofientlighet via sin blogg. Regissören Justin Kelly gjorde en film om det där efter att ha mött Glatze. Själv gillade Michael Glatze filmen även om han verkligen inte främst porträtteras som sympatisk. Han har efteråt förklarat att han ångrar en del av sina tidigare hatfulla kommentarer emot samkönade relationer.
Baklänges-version av komma-ut-berättelse.
Den här filmen är som en baklängesversion av en komma-ut-berättelse. Det börjar med stolthet och rätten att älska den man vill, blir senare tvivel och slutar med homofientlighet. Filmen svartmålar dock inte Glatze utan ambitionen verkar vara att "förstå" processen även om den inte "ursäktas". James Franco spelar huvudrollen väl om än inte perfekt. Förvandlingen från "homo" till "hetero" blir successiv. Precis som en komma-ut-berättelse.
Ibland är det lätt att göra jämförelsen med att någon har en politisk ideologi, må det vara liberalism, socialism, konservatism eller annat, och så småningom tvingas konstatera att man inte längre tror på det som tidigare varit självklart. Det är givetvis inte enkelt. Där finns även en önskan hos många människor att verkligen hitta något som får bort tvivlen men till sist riskerar det leda till fundamentalism. Det är bara den egna politiska ideologin som är "rätt". Bisexualitet är "tvivel" - antingen homo eller hetero. Ordning och reda. Det är också det som gör vissa transpersoner så "hotande" för en del - "man vet inte riktigt var man har dem".
Tvivlen måste bort.
Baklänges-version av komma-ut-berättelse.
Den här filmen är som en baklängesversion av en komma-ut-berättelse. Det börjar med stolthet och rätten att älska den man vill, blir senare tvivel och slutar med homofientlighet. Filmen svartmålar dock inte Glatze utan ambitionen verkar vara att "förstå" processen även om den inte "ursäktas". James Franco spelar huvudrollen väl om än inte perfekt. Förvandlingen från "homo" till "hetero" blir successiv. Precis som en komma-ut-berättelse.
Ibland är det lätt att göra jämförelsen med att någon har en politisk ideologi, må det vara liberalism, socialism, konservatism eller annat, och så småningom tvingas konstatera att man inte längre tror på det som tidigare varit självklart. Det är givetvis inte enkelt. Där finns även en önskan hos många människor att verkligen hitta något som får bort tvivlen men till sist riskerar det leda till fundamentalism. Det är bara den egna politiska ideologin som är "rätt". Bisexualitet är "tvivel" - antingen homo eller hetero. Ordning och reda. Det är också det som gör vissa transpersoner så "hotande" för en del - "man vet inte riktigt var man har dem".
Tvivlen måste bort.
Jag tror att människor delvis kan få en annan sexuell läggning. Precis som vi gillar en del saker vi kanske ogillade tidigare. Men att det är omöjligt att besluta att ändra sin sexuella läggning medvetet. Att Glatze möjligen förflyttat sig på den skalan är inte dramatiskt i sig. Men i den processen kände han att han behövde attackera samkönade relationer och förneka varje attraktion inför andra män. "Tvivlen" måste bort.
Trailer (Youtube) till filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar