Kollade ni filmen Milk som kom för några år sedan? Om inte kan jag verkligen rekommendera den. Den handlar om Harvey Milk, den förste öppet homosexuelle politikern som nådde positioner av betydelse i något land. I hans hemstad San Fransisco på 1970-talet.
Det är flera scener i filmen som är viktiga. En sådan är när Milk på en gata stöter på en ung bög. De har en konfliktfylld debatt om man ska engagera sig för homosexuellas rättigheter eller inte. Den unge mannen tycker det är löjligt att jobba politiskt. Bättre att gå på partyn och ha kul. Några år möts de igen. Och den unge mannen har blivit totalt förändrad. Han blir en av Milks främsta medarbetare för rättigheter för bögar och lesbiska.
Vad är det då som orsakade förändringen? I filmen antyds det att det är hans resa till Spanien som då (i mitten av 1970-talet) var en fascistisk diktatur med Franco som ledare. Regimen hade tydliga problem, det här var precis innan den föll ihop efter diktatorns död. Den unge krullhårige mannen berättar för Harvey Milk (som spelas skickligt av Sean Penn) om en våldsam protest när han besökte Spanien. Om att en transvestit var där bland demonstranterna och slogs mot polisen. Att transvestiten blödde över kroppen - men trots det fortsatte slåss. Först reagerade jag bara att det var en detalj. Kuriosa. Men sedan konstaterade jag att det kanske är vad mycket motståndskamp handlar om. Och att det där fick den unge mannen att engagera sig.
Det som var produktivt förr kan vara kontraproduktivt idag.
För att fortsätta slåss handlar om att vägra att bara vara offer. Givetvis var just den situationen extrem - eftersom det hände i en fascistisk diktatur. Men även folk i demokratiska USA hade 1969 orsak att reagera - tydligt. I Stonewallkravallerna. Nu är det en del vänsterextremister som fått för sig att det betyder att HBT-personer idag har rätt att attackera politiker eller andra. Att med våld störa möten med främlingsfientliga och HBT-negativa Sverigedemokraterna. Jag hävdar att de inte fattat något.
De beter sig precis som fundamentalistiska religiösa som tror att bara för att det är med ett citat i Bibeln eller Koranen måste det tillämpas utan kritik idag. Men allt måste anpassas till vilket land och vilken tid du är i. Det som var produktivt i New York 1969 eller Madrid 1975 kan vara fruktansvärt kontraproduktivt i Stockholm 2012. I en demokrati som Sverige där mänskliga rättigheter generellt respekteras.
M, fp och c sviker.
Först hade jag planerat att i detalj kommentera turerna i den borgerliga regeringen om tvångssteriliseringarna. Att Alliansen skämmer ut sig med sina dubbla budskap. Att Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet svikit när de (kanske) lagt sig platt för den konservativa delen av Kristdemokraterna. Att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet visserligen förtjänar en eloge för sina protester men att jag konstaterar att de tre partierna också varit betydligt mer tysta i den här debatten än de var när det handlade om en könsneutral äktenskapslag (och att deras partiledare-språkrör ännu inte tyckt det varit något som är värt att offentligt kommentera). Att Sverigedemokraterna inte bara är ett obehagligt främlingsfientligt och islamofobt parti utan även HBT-negativt vilket avslöjas igen när det enda partier som kd får stöd ifrån när det gäller tvångssteriliseringar är sd.
Men det där har ni nog redan fått veta på andra siter. Mitt budskap är istället att låta er inspireras av den där transvestiten som det hänvisas till i filmen Milk. En människa som slogs mot fascistregimen trots att poliser slagit vederbörande så kroppen var blodig.
Fortsätt kämpa. Vägra vara offer. Men var klok i din strategi. Om du beter dig som en extremist gynnar det bara de krafter som är emot HBT-rättigheter. För de verkliga extremisterna är (den konservativa delen av) Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. De kommer givetvis att förlora förr eller senare. Låt oss kämpa för att det blir förr.
Demonstration på onsdag i Stockholm.
RFSL och andra anordnar på onsdag, 18 januari, en demonstration i Stockholm. Har du möjlighet att vara med då rekommenderar jag det. Annars kan du engagera dig i övrigt.
Det må symboliskt rinna blod över transsexuellas kroppar. Som det gjorde bokstavligen i protester mot fascistregimen i Spanien 1975. Man att fortsätta kämpa betyder också att man hoppas det "omöjliga" blir möjligt. Typ som att Spanien i slutet av 1970-talet blev en demokrati och idag är ett av världens HBT-vänligaste länder.
Uppdatering 1.
Engelholm FBC har använt "sexistiska kort" i sin verksamhet. Ni som följer min blogg vet att jag tycker att man inte i varje situation måste vara "politiskt korrekt". Ibland är det viktigt med distans. Men det som Engelholm FBC sysslar med är så långt över gränsen att det är ofattbart att ingen ansvarig reagerat innan siten Feministiskt perspektiv kontaktat dem. Och det här blir närmast ett skolexempel på att patriarkala strukturer inte bara finns bland människor med invandrarursprung (som bl.a. sd antyder).
Det är flera scener i filmen som är viktiga. En sådan är när Milk på en gata stöter på en ung bög. De har en konfliktfylld debatt om man ska engagera sig för homosexuellas rättigheter eller inte. Den unge mannen tycker det är löjligt att jobba politiskt. Bättre att gå på partyn och ha kul. Några år möts de igen. Och den unge mannen har blivit totalt förändrad. Han blir en av Milks främsta medarbetare för rättigheter för bögar och lesbiska.
Vad är det då som orsakade förändringen? I filmen antyds det att det är hans resa till Spanien som då (i mitten av 1970-talet) var en fascistisk diktatur med Franco som ledare. Regimen hade tydliga problem, det här var precis innan den föll ihop efter diktatorns död. Den unge krullhårige mannen berättar för Harvey Milk (som spelas skickligt av Sean Penn) om en våldsam protest när han besökte Spanien. Om att en transvestit var där bland demonstranterna och slogs mot polisen. Att transvestiten blödde över kroppen - men trots det fortsatte slåss. Först reagerade jag bara att det var en detalj. Kuriosa. Men sedan konstaterade jag att det kanske är vad mycket motståndskamp handlar om. Och att det där fick den unge mannen att engagera sig.
Det som var produktivt förr kan vara kontraproduktivt idag.
För att fortsätta slåss handlar om att vägra att bara vara offer. Givetvis var just den situationen extrem - eftersom det hände i en fascistisk diktatur. Men även folk i demokratiska USA hade 1969 orsak att reagera - tydligt. I Stonewallkravallerna. Nu är det en del vänsterextremister som fått för sig att det betyder att HBT-personer idag har rätt att attackera politiker eller andra. Att med våld störa möten med främlingsfientliga och HBT-negativa Sverigedemokraterna. Jag hävdar att de inte fattat något.
De beter sig precis som fundamentalistiska religiösa som tror att bara för att det är med ett citat i Bibeln eller Koranen måste det tillämpas utan kritik idag. Men allt måste anpassas till vilket land och vilken tid du är i. Det som var produktivt i New York 1969 eller Madrid 1975 kan vara fruktansvärt kontraproduktivt i Stockholm 2012. I en demokrati som Sverige där mänskliga rättigheter generellt respekteras.
M, fp och c sviker.
Först hade jag planerat att i detalj kommentera turerna i den borgerliga regeringen om tvångssteriliseringarna. Att Alliansen skämmer ut sig med sina dubbla budskap. Att Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet svikit när de (kanske) lagt sig platt för den konservativa delen av Kristdemokraterna. Att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet visserligen förtjänar en eloge för sina protester men att jag konstaterar att de tre partierna också varit betydligt mer tysta i den här debatten än de var när det handlade om en könsneutral äktenskapslag (och att deras partiledare-språkrör ännu inte tyckt det varit något som är värt att offentligt kommentera). Att Sverigedemokraterna inte bara är ett obehagligt främlingsfientligt och islamofobt parti utan även HBT-negativt vilket avslöjas igen när det enda partier som kd får stöd ifrån när det gäller tvångssteriliseringar är sd.
Men det där har ni nog redan fått veta på andra siter. Mitt budskap är istället att låta er inspireras av den där transvestiten som det hänvisas till i filmen Milk. En människa som slogs mot fascistregimen trots att poliser slagit vederbörande så kroppen var blodig.
Fortsätt kämpa. Vägra vara offer. Men var klok i din strategi. Om du beter dig som en extremist gynnar det bara de krafter som är emot HBT-rättigheter. För de verkliga extremisterna är (den konservativa delen av) Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. De kommer givetvis att förlora förr eller senare. Låt oss kämpa för att det blir förr.
Demonstration på onsdag i Stockholm.
RFSL och andra anordnar på onsdag, 18 januari, en demonstration i Stockholm. Har du möjlighet att vara med då rekommenderar jag det. Annars kan du engagera dig i övrigt.
Det må symboliskt rinna blod över transsexuellas kroppar. Som det gjorde bokstavligen i protester mot fascistregimen i Spanien 1975. Man att fortsätta kämpa betyder också att man hoppas det "omöjliga" blir möjligt. Typ som att Spanien i slutet av 1970-talet blev en demokrati och idag är ett av världens HBT-vänligaste länder.
Uppdatering 1.
Engelholm FBC har använt "sexistiska kort" i sin verksamhet. Ni som följer min blogg vet att jag tycker att man inte i varje situation måste vara "politiskt korrekt". Ibland är det viktigt med distans. Men det som Engelholm FBC sysslar med är så långt över gränsen att det är ofattbart att ingen ansvarig reagerat innan siten Feministiskt perspektiv kontaktat dem. Och det här blir närmast ett skolexempel på att patriarkala strukturer inte bara finns bland människor med invandrarursprung (som bl.a. sd antyder).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar