Röd avgång.

Först vill jag vara ärlig. Som liberal gillar jag inte Vänsterpartiets socialistiska politik. Även om jag träffat en del sympatiska politiker i partiet. Men, om jag ska vara ännu tydligare, gillar jag definitivt inte Lars Ohly (bilden), en människa jag tycker är sämre än sitt parti. En politiker som jag betraktar som en demagog precis som Jimmie Åkesson (sd). Det betyder inte att de två politikerna måste vara otrevliga som privatpersoner. Men att jag inte betraktar dem som några som jag har förtroende för.

Jag är antikommunist precis som antifascist. Det blev jag när jag fick mitt politiska intresse 1979, som 13-åring. Redan då konstaterade jag att det finns skillnad på regimer. Dels demokratier (med sina fel och brister), dels vidriga diktaturer. Till den senare kategorin hörde Sovjetunionen. I en intervju 1980 sa en rysk oppositionell politiker att kommunistregimen inom 50 år skulle falla ihop. Jag vet att jag då, även om jag bara var 14 år, konstaterade att han nog var naiv. Hur skulle ett land som verkade nästan inte hade några oppositionella som vågade offentligt protestera, förutom några få människor, braka ihop inom några decennier? Det dröjde dock inte så länge. Redan 11 år senare blev det ett faktum. Något som nog ingen 1980 hade vågat hoppats på.

Lars Ohly bagatelliserade kommunistdiktaturer.

1983 hade Kommunistisk ungdom (ungdomsförbund till Vänsterpartiet kommunisterna) ett reportage i sin tidning om situationen i kommunistländerna i Östeuropa. Det var inget hatreportage. Snarare spred man en bild som redan de flesta utanför partiet visste om, att Sovjet, DDR (Östtyskland) och de andra kommunistregimerna i Östeuropa allvarligt förtryckte sin befolkning. Men det här var inte populärt bland alla i ungdomsförbundet. Lars Ohly, som då var en central person i Kommunistisk ungdom, protesterade mot tidningens reportage. "Arbetarklassens intresse måste komma före kraven på demokrati". Kommentaren var oförskämd. Av flera orsaker. Som om arbetarklassen generellt tyckte diktatur var en lämplig metod att "till en början" nå ett rättvist samhälle. Jag är själv från ett arbetarhem och har aldrig träffat någon som försvarar kommunistdiktaturer. Tvärtom.

Men det avslöjade också det förrädiska resonemanget, som en del vänsterextremister har (en del inom v men ännu tydligare i de partier som är till vänster om partiet) att man ska "först fixa mat och bostad, sedan demokratiska rättigheter". När situationen i land efter land visar att yttrandefrihet, rätten att starta politiska partier och fria fackföreningar varit den främsta orsaken till att nästan alla så småningom fått möjlighet till att ha mat för dagen och en bostad.

Lars Ohly förnekade att han bagatelliserat diktaturer.

Hade Lars Ohly när han blev granskad 2004 erkänt att han tidigare haft fel hade det varit en sak. Birgitta Dahl (s) som på 1990-talet blev talman i riksdagen erkände och bad om ursäkt för att hon på 1970-talet hyllat den vidriga kommunistregimen i Kambodja (Kampuchea). Hur omdömeslöst det än var kanske vi måste förlåta den typen av människor. Precis som IKEA:s Ingvar Kamprad som idag tar avstånd från sin nazistvurm i sin ungdom. Men Lars Ohly bad inte om ursäkt, han förnekade (felaktigt) att han någonsin berömt eller bagatelliserat förtrycket i kommunistdiktaturer.

När Mona Sahlin , Peter Ericsson- Maria Wetterstrand och Maud Olofsson lämnade sina poster berömde jag dem för det som de gjort som varit positivt. Är det då inte något som Ohly gjort som förtjänar beröm? Jo, givetvis. Jag brukar hävda att alla människor har både bra och dåliga sidor.

Republik är förenligt med liberala principer, inte monarki.

Lars Ohly, och Vänsterpartiet, har tagit debatten om monarkin är demokratisk. De som är cyniska kan hävda att v inte har trovärdighet med sin historia. Och det är nog sant i ett perspektiv. Men desto mer förvånande att v ännu är ensamt bland riksdagspartierna att vara tydliga med att monarki inte är förenligt med den demokrati vi i övrigt tycker är självklar. Principen om att ämbeten inte ska gå i arv. (Hur många skulle accepterat att landshövdingsämbetet gått i arv?).

En liberal princip, att ämbetet som statschef ska väljas efter kompetens och inte arv, där antiliberalen Ohly faktiskt har större trovärdighet än Jan Björklund (fp) och Annie Lööf (c). De flesta av oss fattar att monarkin inte kommer att avskaffas de närmaste åren. Och för mig är det inte någon prioriterad reform (eftersom monarkin idag är främst ceremoniell). Men, på sikt, är det bara republik som är förenligt med Sveriges demokratiska värderingar. Kontroversen om kungen det senaste året (oavsett om man betraktar honom som skyldig eller oskyldig) visar hur problematiskt det är när inte ens konstitutionsutskottet i riksdagen har rätt att kalla in kungen för förhör, något man givetvis kan göra med ministrarna i regeringen.

Det här är givetvis en paradox. Den f.d. tågmästaren Lars Ohly har nu lämnat sin post. En röd avgång. Men hans främsta förtjänst är kanske att han förtydligat att även en annan människa, som heter Carl-Gustav, borde avgå. Och sedan möjligen ställa upp i ett presidentval.

Uppdatering 1.

Lars Ohly har som ordförande i Vänsterpartiet ofta varit med i parader vid Stockholm Pride. Men jag har granskat hans 1-maj-tal som blivit publicerade på partiets hemsida sedan han blev vald 2003. Och inget år har han haft med något om HBT-rättigheter i dem. Inte heller i sina tal i Almedalen. När v skulle anta en valplattform 2010 röstade Lars Ohly nej (sic!) till att det skulle vara med något om homosexuellas rättigheter (drygt hälften av ombuden röstade dock emot partistyrelsen och det kom med i dokumentet).

Även om Ohly haft problem med att prioritera HBT ibland ska det till hans försvar framföras att det var med i hans inledningstal till den här kongressen.

Vi vänsterpartister avskyr alla orättvisor och alla former av diskriminering. Vi hatar den över- och underordning som bygger på vissa tar sig rätten att tala om vad som ska vara normen. Detta är bakgrunden till vår uttalade antirasism och vår hårda kamp mot homofobiska föreställningar.

Nästan inget om HBT i partiets "strategidokument".

I partistyrelsens förslag till "strategidokument" finns nästan inget om HBT. Bara följande (i stycke 51).

Utöver att lyfta välfärdsfrågorna, ska vi vara den naturliga referenspunkten av de politiska partierna när det handlar om sexualiserat våld, livsutrymme och sexualpolitik.

Vänsterpartiet i Älvsborgsdistriktet har lämnat en motion (S 92) om att HBT-rörelsen ska komma med i dokumentet och ville lägga till det i stycke 40.

De politiska prioriteringarna kommer att behöva konkretiseras ytterligare under perioden, gärna i samarbete med andra såsom kvinnoorganisationer fackföreningar, Hyresgästföreningen, miljörörelsen och hbt-rörelsen.

Partistyrelsen yrkade dock avslag med att det räckte med att byta ut "kvinnorganisationer" till "feministiska organisationer". Som om det därmed skulle framgå att även HBT-föreningar vore inkluderade vilket givetvis är absurt.

Emil Persson från Mark har lämnat en motion (S 142) om att "hbt-fobi" ska komma med i strategidokumentet tillsammans med "rasism och islamofobi".

Vi ska samtidigt vara de som konsekvent står upp för människovärde, mot vardagsrasism, islamofobi och hbt-fobi.

Även det var partistyrelsen emot med argumentet att "sexualpolitik" föreslås vara med i stycke 51. Återigen avslöjar Vänsterpartiets partistyrelse ointresse för HBT-politiken.

Rebecca Lagerstedt från Jönköpingsdistriktet lämnar en motion (B 3) att krav på att avskaffa tvångssteriliseringar av transsexuella och att gruppen ska ha möjlighet att spara könsceller ska vara med i förslaget till valplattform. Här har dock partistyrelsen en poäng i att den typen av dokument inte ska vara för detaljerade och att v redan är för i sak de båda reformerna.

Jonas Sjöstedt har generellt varit frånvarande i debatten om HBT-rättigheter. Sedan han blev riksdagsledamot 2010 har han visserligen haft sitt namn med bakom en del HBT-vänliga motioner men nästan aldrig själv deltagit i den typen av debatter. Inte heller i EU-parlamentet har han prioriterat de här frågorna. Dock engagerade han sig emot förbudet mot gayparader i Moskva i Ryssland. Men i sak är han HBT-vänlig.

Det räcker dock inte när han nu blivit ordförande. Vänsterpartiet kommunisterna (Vpk, som v då hette) var 1973 det första riksdagspartiet att bli för en "könsneutral samlevnadslag". Och partiet har ibland också varit först att säga ja till andra HBT-reformer. Men nu är konkurrensen betydligt större än tidigare. Sex av åtta (alla förutom kd och sd) är idag tydligt HBT-vänliga.

Förblir Jonas Sjöstedt tyst i den situationen förtjänar han skarp kritik.

Uppdatering 2.

Dagens Nyheter avslöjar att den nya högerregeringen i Spanien kanske avskaffar den könsneutrala äktenskapslag som gällt i landet sedan 2005. Högerpartiet PP (som har egen majoritet i parlamentet) är emot nuvarande äktenskapslag och att homopar kan adoptera och vill istället införa en partnerskapslag för samkönade par.