HBT-kultur. F-ordet mot en ny feminism.

Petra Östergren är en människa som är intressant. Hon har ifrågasatt flera tabun bland feminister. Typ som att porr och prostitution måste vara patriarkalt, negativt och ofrivilligt från de medverkande. Det handlar inte om att glamourisera (heterosexuella) män som besöker bordeller. För visst finns det allvarligt utnyttjande inom både porr- och prostitutionsbranschen. Även bland homomän (något som vissa bögar som är homoengagerade ibland tycks bortse ifrån) eller bland kvinnor för den delen. Utan vad det handlar om är att inte betrakta de som jobbar inom porr och som horor att de bara är offer. Att de inte vet sitt eget bästa. Det är en oacceptabel attityd.

Men det betyder givetvis inte att F-ordet - mot en ny feminism (som Östergren är ansvarig redaktör för) från 2008 måste vara viktig. För några veckor recenserade jag Den moderna homofobin som närmast var löjlig i sin föråldrade och förutsägbara attityd. Hur är då resonemanget i den här boken?

En bok som utmanar.

Generellt är det här en bok som Den moderna homofobin ville vara men aldrig blev. En bok som utmanar. Många genusvetare och "radikaler" tycks vara kvar i 2002. De resonerar som inget hänt de senaste 10 åren. Här för boken debatten framåt när det gäller HBT, jämställdhet, könsroller, queer och annat.

Det här en bok som utmanar. I positiv bemärkelse. Lars Gårdfeldt, stridbar präst i Svenska kyrkan, som jag tidigare kritiserat för att vara något för "politiskt korrekt" avslöjar här en annan sida. Där han går till attack mot de (heteromän) som tycker att "vi män ska inte sexuellt trakassera kvinnor". Ja, så är ofta jargongen ännu 2012 i Sverige. Och Gårdfeldt berättar självutlämnande och tydligt om att även män kan vara offer när det gäller våldtäkter.

"Prostitution betyder att (hetero) män inte ska få sex gratis"

Eller Anna Svensson, som blivit våldtagen men vänder sig emot de, bl.a f.d. språkröret Peter Ericsson (mp), för att reducera de som blivit våldtagna till att bli "förstörda för livet". För varför skulle de vara det när ingen seriös debattör, inte heller någon mp-politiker, skulle hävda att den som fått någon anhörig mördad måste ha resten av sitt liv förstört. Eller den som själv hamnat på akutsjukhus efter att nästan blivit mördad.

Eller Anna Ecelund som har en uppgörelse med de som tycker att en abort är en bagatell. Eller Susanne Dididell som avslöjar att delar av den tyska kvinnorörelsen sedan slutet av 1970-talet försvarat (heterosexuell) prostitution med argumentet att (hetero) män inte ska få saker gratis. Eller Don Kulick (känd queeraktivist) som berättar om djurporr. Eller Maria Nieme om femme som en strategi mot patriarkala strukturer. Eller Jonah Nylund om att heterokillar låter sig penetreras av tjejer med dildos.

Även den här boken har brister.

Har den här boken inte brister och logiska fel? Jo, givetvis. Som andra böcker. Det bästa exemplet är Maria Abrahamsson som gör ett krystat försök att få kvinnor som offer inom juridiken (och Abrahamsson har ett trovärdighetsproblem eftersom hon var ledarskribent på Svenska Dagbladet när tidningen var tydligt HBT-negativ och emot att bekämpa patriarkala strukturer) Men Abrahamsson erkänner indirekt att män ofta blir diskriminerade genom att de generellt döms till hårdare straff än kvinnor för samma brott. Boris Benulic försöker få machokillar att bli idealet för män. Även om han erkänner att han respekterar de som inte är heterosexuella är hans kapitel absurt heteronormativt. Och generaliserande om män.

Men strunta i det här. Håller man inte med F-ordet mot en ny feminism? Nej, givetvis inte. Bara vissa delar. Annars har du nog blivit indoktrinerad efter en del RFSL-kurser. Men förtjänsten är att boken (trots att den är från 2008) känns som 2012. Vilket definitivt inte Den moderna homofobin från 2011 gör.

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.