Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
Först vill jag förtydliga följande.
Jag tycker det var självklart att Håkan Juholt (bilden) skulle avgå som Socialdemokraternas ordförande. Han har gjort så många klavertramp att han blev omöjlig som ordförande. Den människa som vill bli statsminister måste ha hyfsat omdöme (oavsett om vederbörande är sympatisk eller inte). Håkan Juholt hade inte det omdömet. Det kan aldrig skyllas på media (att skylla på "borgerlig media" blir närmast patetiskt eftersom socialdemokratiska Aftonbladet varit den tidning som hårdast granskat Juholt).
Men när det är framfört tycker jag att man faktiskt kritiskt ska granska media. Inte för att den skulle gynna borgerliga politiker och orsaka borgerliga regeringar. För det faller på sin egen orimlighet. Sverige har i närmare 100 år haft en tidningsstruktur som till ca 80 % varit borgerlig. Trots det har Socialdemokraterna oftast varit i regeringen. Regeringen Reinfeldt blev skoningslöst granskad 2006-2007 när diverse ministrar var inblandade i "skandaler". Dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin (c) stämde socialdemokratiska Aftonbladet på 1970-talet för att den på ledarplats hade en krönika om att han var intagen på mentalsjukhus (sic!).
Svensk media granskar främst de partier som har det tufft.
Socialdemokraterna kan inte skylla på media. De har själv orsakat sin kris. Som för övrigt är betydligt större än att bara handla om Juholt. Trots det är något som hänger kvar i granskningen. Journalisterna som följde efter Juholt och kände att de kunde "fälla ett byte". För problemet med svensk media är att de ofta slår främst på de som har det tufft. Idag handlar det bl.a. om Socialdemokraterna. Men också om Kristdemokraternas kris.
Jag tycker att den granskningen givetvis är berättigad och viktig men att media även kritiskt borde granska de partier som det går bra för, för närvarande främst Moderaterna och Miljöpartiet. Men tyvärr fungerar ofta svensk media som en skock får. De springer åt samma håll. Och de älskar att slå på de partier och politiker som har problem.
Folk hånade Juholt efter att han avgått.
Det jag dock tycker främst är obehagligt är hur många som hånade Håkan Juholt i helgen. Efter att han avgått. Man måste inte vara Einstein för att fatta att han då mådde dåligt. Extra intressant blir det att sedan få reda på (genom Aftonbladet) att Socialdemokraternas verkställande utskott närmast haft en Robinsonutröstning om Juholt. TV-programmet Robinson. Ni vet de där lättklädda människorna som gör vad som helst för att vinna prispengarna för att stanna kvar på en ö.
Och på något sätt känns det nästan logiskt att utröstningsmentaliteten som finns i massor av program idag (och som jag varit mycket kritisk emot i många år) även nått sossarnas partiledning. Inte för att Juholt förtjänade att vara kvar som ordförande. För det gjorde han inte. Utan för hur naturligt det betraktas idag att "rösta bort" människor. Efter att vi i ett drygt decennier haft den typen av TV-program.
Samhället har blivit mer kommerssiellt.
Jag är helt för att vi fått ett friare samhälle de senaste decennierna. Monopolen har blivit färre, avregleringarna har ökat människors frihet. Ofta pådrivet av borgerliga regeringar men ibland även av socialdemokratiska. Det är positivt. Men låt oss vara ärliga. Samhället har blivit mer kommersiellt - på gott och ont. Vi har - ibland - fått en Robinsonanda.
Juholts avgång är ett tecken i tiden på hur man röstar bort människor. Det hävdas att det är två "institutioner" som nästan alla svenskar förhåller sig till. Oavsett om vi gillar dem eller inte. Svenska kyrkan och Socialdemokraterna. Idag har vi nog en tredje sådan, Moderaterna. Det som är fascinerande med Svenska kyrkan är att de kanske mest två centrala delarna inom kristendomen handlar om - svaghet. Dels hyllandet av ett nyfödd bebis i en krubba. Vem kan vara mer hjälplös en ett litet barn? Sedan även en vuxen man som hänger på ett kors. Även om jag inte identifierar mig som kristen konstaterar jag att här kanske är Bibelns viktigaste budskap. Att vi inte ska förakta svaghet.
För vad var det som fick så många att håna Juholt i lördags. Kanske Amos - Svenska kyrkans tidning - har svaret. För några år sedan hade de en bild av en nerknarkad Whitney Houston. Krönikan handlade om varför vi tycker den där bilden är så obehaglig. Kanske för att vi ser oss själva i Whitney Houston. Eller i Håkan Juholt i lördag. Tafatta, fumliga, att det ibland bara blir fel. Sådana är vi människor.
Men då - just då- kanske vi inte ska håna dem som hamnat fel. Och som faktiskt tagit konsekvenserna av det.
Först vill jag förtydliga följande.
Jag tycker det var självklart att Håkan Juholt (bilden) skulle avgå som Socialdemokraternas ordförande. Han har gjort så många klavertramp att han blev omöjlig som ordförande. Den människa som vill bli statsminister måste ha hyfsat omdöme (oavsett om vederbörande är sympatisk eller inte). Håkan Juholt hade inte det omdömet. Det kan aldrig skyllas på media (att skylla på "borgerlig media" blir närmast patetiskt eftersom socialdemokratiska Aftonbladet varit den tidning som hårdast granskat Juholt).
Men när det är framfört tycker jag att man faktiskt kritiskt ska granska media. Inte för att den skulle gynna borgerliga politiker och orsaka borgerliga regeringar. För det faller på sin egen orimlighet. Sverige har i närmare 100 år haft en tidningsstruktur som till ca 80 % varit borgerlig. Trots det har Socialdemokraterna oftast varit i regeringen. Regeringen Reinfeldt blev skoningslöst granskad 2006-2007 när diverse ministrar var inblandade i "skandaler". Dåvarande statsministern Thorbjörn Fälldin (c) stämde socialdemokratiska Aftonbladet på 1970-talet för att den på ledarplats hade en krönika om att han var intagen på mentalsjukhus (sic!).
Svensk media granskar främst de partier som har det tufft.
Socialdemokraterna kan inte skylla på media. De har själv orsakat sin kris. Som för övrigt är betydligt större än att bara handla om Juholt. Trots det är något som hänger kvar i granskningen. Journalisterna som följde efter Juholt och kände att de kunde "fälla ett byte". För problemet med svensk media är att de ofta slår främst på de som har det tufft. Idag handlar det bl.a. om Socialdemokraterna. Men också om Kristdemokraternas kris.
Jag tycker att den granskningen givetvis är berättigad och viktig men att media även kritiskt borde granska de partier som det går bra för, för närvarande främst Moderaterna och Miljöpartiet. Men tyvärr fungerar ofta svensk media som en skock får. De springer åt samma håll. Och de älskar att slå på de partier och politiker som har problem.
Folk hånade Juholt efter att han avgått.
Det jag dock tycker främst är obehagligt är hur många som hånade Håkan Juholt i helgen. Efter att han avgått. Man måste inte vara Einstein för att fatta att han då mådde dåligt. Extra intressant blir det att sedan få reda på (genom Aftonbladet) att Socialdemokraternas verkställande utskott närmast haft en Robinsonutröstning om Juholt. TV-programmet Robinson. Ni vet de där lättklädda människorna som gör vad som helst för att vinna prispengarna för att stanna kvar på en ö.
Och på något sätt känns det nästan logiskt att utröstningsmentaliteten som finns i massor av program idag (och som jag varit mycket kritisk emot i många år) även nått sossarnas partiledning. Inte för att Juholt förtjänade att vara kvar som ordförande. För det gjorde han inte. Utan för hur naturligt det betraktas idag att "rösta bort" människor. Efter att vi i ett drygt decennier haft den typen av TV-program.
Samhället har blivit mer kommerssiellt.
Jag är helt för att vi fått ett friare samhälle de senaste decennierna. Monopolen har blivit färre, avregleringarna har ökat människors frihet. Ofta pådrivet av borgerliga regeringar men ibland även av socialdemokratiska. Det är positivt. Men låt oss vara ärliga. Samhället har blivit mer kommersiellt - på gott och ont. Vi har - ibland - fått en Robinsonanda.
Juholts avgång är ett tecken i tiden på hur man röstar bort människor. Det hävdas att det är två "institutioner" som nästan alla svenskar förhåller sig till. Oavsett om vi gillar dem eller inte. Svenska kyrkan och Socialdemokraterna. Idag har vi nog en tredje sådan, Moderaterna. Det som är fascinerande med Svenska kyrkan är att de kanske mest två centrala delarna inom kristendomen handlar om - svaghet. Dels hyllandet av ett nyfödd bebis i en krubba. Vem kan vara mer hjälplös en ett litet barn? Sedan även en vuxen man som hänger på ett kors. Även om jag inte identifierar mig som kristen konstaterar jag att här kanske är Bibelns viktigaste budskap. Att vi inte ska förakta svaghet.
För vad var det som fick så många att håna Juholt i lördags. Kanske Amos - Svenska kyrkans tidning - har svaret. För några år sedan hade de en bild av en nerknarkad Whitney Houston. Krönikan handlade om varför vi tycker den där bilden är så obehaglig. Kanske för att vi ser oss själva i Whitney Houston. Eller i Håkan Juholt i lördag. Tafatta, fumliga, att det ibland bara blir fel. Sådana är vi människor.
Men då - just då- kanske vi inte ska håna dem som hamnat fel. Och som faktiskt tagit konsekvenserna av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar