En öppet homosexuell man har möjlighet att bli näste president i Finland. De grönas (Finlands motsvarighet till Miljöpartiet) Pekka Haavisto (till höger på bilden tillsammans med hans partner Nexar Antonio Flores) fick 18,8 % i söndagens presidentval och hamnade därmed på en andraplats. Sauli Niinistö från Samlingspartiet (ungefär som Moderaterna) vann som väntat men eftersom han inte fick över 50 % utan 37,0 % blir det en andra valomgång mellan honom och Haavisto. Jag har inte koll på Niinistö personligen när det gäller HBT men Samlingspartiet är tydligt positivt och för bl.a. en könsneutral äktenskapslag. Från Dagens Nyheter.
HBT-siten Qx kommenterar också valet.
Det är givetvis skamligt av Paavo Väyrynen att nedlåta sig till typen av argumentation. Dessbättre verkar det närmast ha gett motsatt effekt än det som hans kampanjstab förväntade. De sista dagarna gick Haavisto förbi Väyrynen som hamnnde på en tredjeplats med 17,5 %. HBT-negativa och nationalistiska Sannfinnländarnas kandidat Timo Soino fick fjärdeplatsen. Från Expo.
Vill dock nyansera att De gröna (eller deras presidentkandidat) skulle vara EU-skeptiska. På partiets hemsida är följande med om EU.
Uppdatering 1.
Ökänt exempel på homofob kampanj från icke-homofober.
Centerpartiet i Finland är inte något homofientligt parti. Det gör Väyrynens kampanj extra tragisk för honom själv och partiet. Det är ungefär som om franska vänstern skulle göra fula kampanjer med antydningar om att Sarkozy med sitt utländska ursprung inte är lämplig som president.
Det mest ökända historiska exemplet på homofoba kampanjer gjorda av icke-homofober är nog när de tyska socialdemokraterna i SPD i början av 1930-talet i desperation startade en rykteskampanj att nazistiska NSDAP var "ett bögparti" med hänvisning till att en del nazister bl.a. Ernst Röhm var homosexuella (om än inte offentligt och Röhm blev tillsammans med andra mördade av nazister 1934).
Sossar och kommunister i Tyskland jobbade för att avskaffa förbud mot homorelationer.
På 1920-talet hade socialdemokratiska SPD och tyska KPD Tyskland blivit de första partierna att engagera sig för homosexuellas rättigheter bl.a. att avskaffa dåvarande totalförbudet för homosexuella relationer. Tyska KPD ska givetvis fördömas eftersom de var för ett kommunistiskt diktatursystem men en förmildrande omständighet för dem var att när Sovjetunionens diktator Josef Stalin på 1930-talet började förfölja och stigmatisera homosexuella lydde alla utländska kommunistpartier (som då styrdes från Moskva) utan problem (även det svenska) förutom tyska kommunister som då var i exil och som protesterade emot den nya homofoba policyn.
Inför parlamentsvalet januari 1933 konstaterade socialdemokratiska SPD att nazisterna vann mer och mer sympatisörer. I större delen av Tyskland var nazisterna redan största parti men i huvudstaden Berlin hade socialdemokrater och kommunister tillsammans majoritet vilket de fick även i det sista fria valet innan det blev nazistdiktatur. SPD som dittills haft samarbete med Tysklands homoföreningar tvärvände i desperation (vilket inte är någon ursäkt men möjligen en förklaring) och började kampanja emot nazisterna som "ett bögparti". Vilket bara fick som effekt att nazisterna fick ännu fler sympatisörer. Dels så mötte Adolf Hitler ryktena med tystnad, vilket fick honom att framstå som en statsman som inriktade sig på väsentliga saker som Tysklands dåliga ekonomi och inte någon som sysslade med rykten. Dels gav socialdemokraternas kampanj legitimitet åt nazisternas hatkampanjer mot judar. Kunde sossarna, som dittills varit emot stigmatisering av minoritetsgrupper, syssla med kampanjer om sina motståndare som "bögar" varför då klandra nazisterna när de spridde teorier om judar? Inga jämförelse i övrigt mellan situation då i Tyskland och idag i Finland.
Uppdatering 2.
Debattartiklar mot tvångssteriliseringar.
Fler debattartiklar emot tvångssteriliseringar av transsexuella.
Tre överläkare och en psykolog som sysslar länge med sexualmedicin och könsbytesutredningar i Sydsvenska Dagbladet.
International Planned Parenthood Federation European Network (IPPF), Center for Reproductive Rights (CRR) och RFSU i Svenska Dagbladet.
Tragedi i tre akter.
Frankrike är nära att kriminalisera förnekelse av folkmordet på armenier i Turkiet (Ottomanska riket) 1916. Med risk för att en del turkar blir sura, en del av dem gillar inte greker, är det här närmast en grekisk tragedi i tre akter. Det här startade givetvis med att det blev förbjudet i många länder att förneka förintelsen av judar i nazistiska Tyskland i början av 1940-talet (jag kan förstå att Västtyskland i sin udda situation gjorde det även om det inte är en ursäkt, men det är ofattbart att andra länder populistiskt följde med) . Hur omdömeslöst det än är så är det oacceptabelt i ett fritt samhälle att åtala människor för att de är okunniga. Den andra tragedin är att Turkiet sedan åtalat folk för att de kallar folkmordet på armenier för vad det är - ett folkmord. Den tredje och sista akten står nu Frankrike för. När politiker från diverse håll tävlar om att förbjuda felaktiga kommentarer (som inte är hotfullta) för att de "kränker" vissa människor då gör man eftergifter mot de som är emot ett fritt samhälle där argument möter fördomar, inte åtal.
Presidentvalet blev ingen folkomröstning om EU, euron eller om kommunreformen som en del hade spått, skriver Helsingin Sanomat. Niinistö och Haavisto representerar bägge ett öppen och tolerant Finland och de fick tillsammans nästan 56 procent av rösterna, fastslår HS.Fick stöd som en symbol för tolerans.
HBT-siten Qx kommenterar också valet.
Idag spekuleras det om att Pekka Haavisto inte bara fick starkt stöd i det finska presidentvalet på grund av sin skicklighet som politiker med stor utrikeskompetens. Inte heller att han fick så stort stöd enbart på grund av taktikröstning. Ytterligare en orsak till att den gröna presidentkandidaten kom på andra plats i presidentvalets första omgång handlade om en finsk folklig markering mot Sannfinländarna. En homosexuell president som lever med en man av utländsk härkomst blir en symbol för de många finländare som vill bli av med den stämpel Sannfinländarna gett landet efter förra årets stora valframgång för partiet.I en tidigare artikel från Qx har homofobi från Centerpartiets Paavo Väyrynen avslöjats.
Att det är Pekka Haavisto och Paavo Väyrynen slåss om andra platsen har blivit extra tydligt i en omdebatterad TV-reklam som Väyrynen gått ut med i valspurten. I reklamen säger, enligt Hufvudstadsbladet, Väyrynen: "Visst borde det finnas en husbonde i huset – ja och så en husmor".Skamligt av Centerpartiets kandidat.
Det är givetvis skamligt av Paavo Väyrynen att nedlåta sig till typen av argumentation. Dessbättre verkar det närmast ha gett motsatt effekt än det som hans kampanjstab förväntade. De sista dagarna gick Haavisto förbi Väyrynen som hamnnde på en tredjeplats med 17,5 %. HBT-negativa och nationalistiska Sannfinnländarnas kandidat Timo Soino fick fjärdeplatsen. Från Expo.
Timo Soini har från sitt sannfinländska perspektiv pekat ut Haavistos vändpunkt. I början av januari gjorde De grönas presidentkandidat ett uppmärksammat besök vid Sannfinländaren Teuvo Hakkarainens sågverk. Hakkarainen hade tidigare dragit uppmärksamheten till sig efter att han vräkt ur sig att Finlands homosexuella och somalier borde flytta till Åland. Utspelet mötte givetvis fördömanden. Men Haavisto valde en annan väg. De två hade lärt känna varandra när de efter riksdagsvalet inledningsvis satt bredvid varandra i riksdagens plenisal. Då hade Hakkarainen bland annat rådfrågat Haavisto om ordet "neger". Efter utspelet mot homosexuella hörde Hakkarainen av sig till sin gamla granne i plenisalen för att be om ursäkt. Samtalet slutade med att Haavisto bad om att få komma på besök till Hakkarainens sågverk.De gröna är federalistiska men euroskeptiska.
Mötet blev en propagandaseger för Haavisto. Han tog tillfället i akt att förklara att finland har flera tidsräkningar. I Finland har alla ännu inte hunnit tänka kring invandring eftersom så få kommit i kontakt med den. Därför ska inte okunskap och tanklöshet blandas ihop med hat, menade Haavisto.
I besvikelsen efter sitt misslyckade val har ändå den stukade Timo Soini hyllat Haavisto. Han är den enda av kandidaterna som är en genuin förespråkare av tolerans, har Soini sagt. Enligt YLE ska Soini dessutom ha sagt att han är beredd att rösta på Haavisto i andra valomgången.
Om hans väljare följer sin ledare är osäkert. Haavisto är förvisso slutomgångens EU-skeptiska alternativ, vilket delvis förklarar Soinis val. Å andra sida står han för mycket av det som Sannfinländarna reste motstånd mot i riksdagsvalet.
Vill dock nyansera att De gröna (eller deras presidentkandidat) skulle vara EU-skeptiska. På partiets hemsida är följande med om EU.
Europeiska unionen?Det är alltså inte så att partiet likt v och sd är emot medlemskap i EU, tvärtom. Det som partiet är kritiskt emot, i relation till Samlingspartiet och dess presidentkandidat är hur euron fungerar som valuta. De gröna kan närmast jämföras med Centerpartiet i Sverige när det gäller EU-attityd, federalistiska men euroskeptiska.
Vi är stolta över att vara Finlands europapositivaste parti. Vi behöver en starkare union för att försvara välfärden och miljön – samtidigt som vi anser att unionen inte ska ingripa i frågor som bättre kan beslutas om på det nationella eller lokala planet.
Uppdatering 1.
Ökänt exempel på homofob kampanj från icke-homofober.
Centerpartiet i Finland är inte något homofientligt parti. Det gör Väyrynens kampanj extra tragisk för honom själv och partiet. Det är ungefär som om franska vänstern skulle göra fula kampanjer med antydningar om att Sarkozy med sitt utländska ursprung inte är lämplig som president.
Det mest ökända historiska exemplet på homofoba kampanjer gjorda av icke-homofober är nog när de tyska socialdemokraterna i SPD i början av 1930-talet i desperation startade en rykteskampanj att nazistiska NSDAP var "ett bögparti" med hänvisning till att en del nazister bl.a. Ernst Röhm var homosexuella (om än inte offentligt och Röhm blev tillsammans med andra mördade av nazister 1934).
Sossar och kommunister i Tyskland jobbade för att avskaffa förbud mot homorelationer.
På 1920-talet hade socialdemokratiska SPD och tyska KPD Tyskland blivit de första partierna att engagera sig för homosexuellas rättigheter bl.a. att avskaffa dåvarande totalförbudet för homosexuella relationer. Tyska KPD ska givetvis fördömas eftersom de var för ett kommunistiskt diktatursystem men en förmildrande omständighet för dem var att när Sovjetunionens diktator Josef Stalin på 1930-talet började förfölja och stigmatisera homosexuella lydde alla utländska kommunistpartier (som då styrdes från Moskva) utan problem (även det svenska) förutom tyska kommunister som då var i exil och som protesterade emot den nya homofoba policyn.
Inför parlamentsvalet januari 1933 konstaterade socialdemokratiska SPD att nazisterna vann mer och mer sympatisörer. I större delen av Tyskland var nazisterna redan största parti men i huvudstaden Berlin hade socialdemokrater och kommunister tillsammans majoritet vilket de fick även i det sista fria valet innan det blev nazistdiktatur. SPD som dittills haft samarbete med Tysklands homoföreningar tvärvände i desperation (vilket inte är någon ursäkt men möjligen en förklaring) och började kampanja emot nazisterna som "ett bögparti". Vilket bara fick som effekt att nazisterna fick ännu fler sympatisörer. Dels så mötte Adolf Hitler ryktena med tystnad, vilket fick honom att framstå som en statsman som inriktade sig på väsentliga saker som Tysklands dåliga ekonomi och inte någon som sysslade med rykten. Dels gav socialdemokraternas kampanj legitimitet åt nazisternas hatkampanjer mot judar. Kunde sossarna, som dittills varit emot stigmatisering av minoritetsgrupper, syssla med kampanjer om sina motståndare som "bögar" varför då klandra nazisterna när de spridde teorier om judar? Inga jämförelse i övrigt mellan situation då i Tyskland och idag i Finland.
Uppdatering 2.
Debattartiklar mot tvångssteriliseringar.
Fler debattartiklar emot tvångssteriliseringar av transsexuella.
Tre överläkare och en psykolog som sysslar länge med sexualmedicin och könsbytesutredningar i Sydsvenska Dagbladet.
International Planned Parenthood Federation European Network (IPPF), Center for Reproductive Rights (CRR) och RFSU i Svenska Dagbladet.
Tragedi i tre akter.
Frankrike är nära att kriminalisera förnekelse av folkmordet på armenier i Turkiet (Ottomanska riket) 1916. Med risk för att en del turkar blir sura, en del av dem gillar inte greker, är det här närmast en grekisk tragedi i tre akter. Det här startade givetvis med att det blev förbjudet i många länder att förneka förintelsen av judar i nazistiska Tyskland i början av 1940-talet (jag kan förstå att Västtyskland i sin udda situation gjorde det även om det inte är en ursäkt, men det är ofattbart att andra länder populistiskt följde med) . Hur omdömeslöst det än är så är det oacceptabelt i ett fritt samhälle att åtala människor för att de är okunniga. Den andra tragedin är att Turkiet sedan åtalat folk för att de kallar folkmordet på armenier för vad det är - ett folkmord. Den tredje och sista akten står nu Frankrike för. När politiker från diverse håll tävlar om att förbjuda felaktiga kommentarer (som inte är hotfullta) för att de "kränker" vissa människor då gör man eftergifter mot de som är emot ett fritt samhälle där argument möter fördomar, inte åtal.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar