Den andre Will Grayson (2010) är den senaste boken av David Levithan. Som vanligt skriver han den i samarbete med någon annan, här John Green. I februari i år recenserade jag Naomi och Elis kyssförbudslista av David Levithan och Rachel Cohn.
Medan den senare boken utspelar sig i New York handlar Den andre Will Grayson om några människor i Mellanvästern. Mycket kretsar kring Tiny Cooper som är en homosexuell överviktig tonåring med skådespelarambitioner. Som desperat försöker hitta en pojkvän, och ofta inbillar sig att han gjort det, tills "relationen" några timmar senare är avslutad.
Boken "berättas" av två killar som båda heter Will Grayson - därav bokens titel. En av dem är homosexuell, den andre en heterosexuell kompis till Tiny Cooper. Det här att skifta vem som är "jag" i berättandet känns igen från Naomis och Elis kyssförbudslista. Och i båda böckerna lyfter det historien. Av den enkla orsaken att vi människor ofta har olika perspektiv av samma händelser.
Eloge för humorn och ironin.
När man följer boken till en början är det möjligt att konstatera att den faktiskt är rolig. Vill ge en eloge till Levithan och Green för humorn och ironin. Men den andra halvan av Den andre Will Grayson blir mer allvarlig. Inget fel i sig i det. Det handlar om känslor, om förväntningar och besvikelser. Men utan att avslöja något konstaterar jag att bokens avslutning tyvärr är "för amerikansk". För tillrättalagd och "nu blev det bra till slut". Det är inte realistiskt.
Men som helhet är boken godkänd. Den tydliggör det som varje människa måste förhålla sig till. Vad betyder det att vara ärlig? Och när spelar vi roller inför varann? Boken har flera intressanta vändningar. Och att dramat delvis handlar om en musikalpjäs tillför ytterligare ett perspektiv. Vad är verkligt och vad är på låtsas?
Ni som följer min blogg vet att jag gillar tysk disco. En av mina favoriter är Sandra. Även om jag gillar hennes musik konstaterar jag att självironi kanske inte varit det främsta kännetecknet för hennes videor. Förutom Everlasting love från 1987. Den var -välförtjänt - en favorit på MTV.
Videon startar med Adam och Eva i "paradiset". Och till "det senaste" som 1987 var en yuppiekille i kostym. Jag vet att att både Sandra och hennes dåvarande pojkvän Michael Cretu var toleranta och hade de gjort videon idag hade det förmodligen även varit med ett samkönat par. Men det här var 1987. Och jag gillar textraderna.
Medan den senare boken utspelar sig i New York handlar Den andre Will Grayson om några människor i Mellanvästern. Mycket kretsar kring Tiny Cooper som är en homosexuell överviktig tonåring med skådespelarambitioner. Som desperat försöker hitta en pojkvän, och ofta inbillar sig att han gjort det, tills "relationen" några timmar senare är avslutad.
Boken "berättas" av två killar som båda heter Will Grayson - därav bokens titel. En av dem är homosexuell, den andre en heterosexuell kompis till Tiny Cooper. Det här att skifta vem som är "jag" i berättandet känns igen från Naomis och Elis kyssförbudslista. Och i båda böckerna lyfter det historien. Av den enkla orsaken att vi människor ofta har olika perspektiv av samma händelser.
Eloge för humorn och ironin.
När man följer boken till en början är det möjligt att konstatera att den faktiskt är rolig. Vill ge en eloge till Levithan och Green för humorn och ironin. Men den andra halvan av Den andre Will Grayson blir mer allvarlig. Inget fel i sig i det. Det handlar om känslor, om förväntningar och besvikelser. Men utan att avslöja något konstaterar jag att bokens avslutning tyvärr är "för amerikansk". För tillrättalagd och "nu blev det bra till slut". Det är inte realistiskt.
Men som helhet är boken godkänd. Den tydliggör det som varje människa måste förhålla sig till. Vad betyder det att vara ärlig? Och när spelar vi roller inför varann? Boken har flera intressanta vändningar. Och att dramat delvis handlar om en musikalpjäs tillför ytterligare ett perspektiv. Vad är verkligt och vad är på låtsas?
Ni som följer min blogg vet att jag gillar tysk disco. En av mina favoriter är Sandra. Även om jag gillar hennes musik konstaterar jag att självironi kanske inte varit det främsta kännetecknet för hennes videor. Förutom Everlasting love från 1987. Den var -välförtjänt - en favorit på MTV.
Videon startar med Adam och Eva i "paradiset". Och till "det senaste" som 1987 var en yuppiekille i kostym. Jag vet att att både Sandra och hennes dåvarande pojkvän Michael Cretu var toleranta och hade de gjort videon idag hade det förmodligen även varit med ett samkönat par. Men det här var 1987. Och jag gillar textraderna.
Open up your eyes
Then you realize
Here I stand with my
Everlasting love
Need you by my side
There's no need to hide
Never be denied
Everlasting love
From the very start
Open up your heart
Be a lasting part of
Everlasting love
2010 publicerar John Green och David Levithan en bok, Den andre Will Grayson, som till viss del också handlar om längtan efter Everlasting love. Så enkelt. Och så komplicerat. Oavsett om man är homo, hetero eller bi.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar