Jag ska först lämna ett erkännande. Efter att ha läst första kapitlet av Maskerad (2011) från Andrés Stoopendahl var jag nära att lämna ifrån mig boken. En bok som är en monolog från en 14-åring i Paris, hur kul är det? Formatet, monologen, verkade först ointressant.
Men jag gav boken chans för ett kapitel till. Tack och lov. För Maskerad hettar till. I flera avseenden. Dels ger den en betraktelse över Frankrike politiskt. Där Jean-Marie Le Pen och främlingsfientligheten i decennier varit något folk måste förhålla sig till. För eller emot. Det är oundvikligt att dra paralleller till Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna även om jämförelserna inte är klockrena.
Även sexuellt hettar det till ibland. Jag har tidigare här på bloggen kritiserat en del böcker som fått för sig att könsord gör en bok "sexig". Det är betydligt mer komplicerat än så. Vilket Maskerad avslöjar. När 14-åringar i boken har sex är det något som även äldre bögar kan identifiera sig med. Eller vem som helst.
Kulturellt hettar det till. Referenser till författare och andra. Men det blir aldrig mossigt. Men franskt när det gäller hänvisningar till filosofer.
Det här är inte någon lättläst bok. Den blandar politik, homofobi, rasism, kåthet, bisexualitet, ångest, drömmar och förhoppningar. Just därför tipsar jag om den.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Men jag gav boken chans för ett kapitel till. Tack och lov. För Maskerad hettar till. I flera avseenden. Dels ger den en betraktelse över Frankrike politiskt. Där Jean-Marie Le Pen och främlingsfientligheten i decennier varit något folk måste förhålla sig till. För eller emot. Det är oundvikligt att dra paralleller till Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna även om jämförelserna inte är klockrena.
Även sexuellt hettar det till ibland. Jag har tidigare här på bloggen kritiserat en del böcker som fått för sig att könsord gör en bok "sexig". Det är betydligt mer komplicerat än så. Vilket Maskerad avslöjar. När 14-åringar i boken har sex är det något som även äldre bögar kan identifiera sig med. Eller vem som helst.
Kulturellt hettar det till. Referenser till författare och andra. Men det blir aldrig mossigt. Men franskt när det gäller hänvisningar till filosofer.
Det här är inte någon lättläst bok. Den blandar politik, homofobi, rasism, kåthet, bisexualitet, ångest, drömmar och förhoppningar. Just därför tipsar jag om den.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar