Prideansvariga i Stockholm förtjänar kritik.

Såhär några dagar efter Stockholm Prides avslutande är det dags att göra en utvärdering. Av princip brukar jag inte recensera evenemang där jag inte själv varit närvarande. Har inte deltagit i årets Stockholm Pride. Men jag ska här göra ett undantag från min princip. För signalerna om saker som varit fel är så många så det vore ansvarslöst av mig som HBT-bloggare om jag lämnade debatten därhän. Jag ska sammanfatta min kritik i tre delar.

Jag ska maila ordföranden Pär Wiktorsson (bilden) och övriga styrelseldamöer för StockholmPride. Om någon av dem svara publicerar jag det här på bloggen.

1. Undfallenheten mot folk på yttersta vänsterkanten som trakasserar andra Pridedeltagare.

Stockholm Pride har en policy om att inte tillåta ett parti som Sverigedemokraterna att köpa tältplats vid festivalen eller ha en egen sektion i paraden. Orsaken är partiets främlingsfientlighet som strider mot festivalens officiella värderingar. Samtidigt är Prideansvariga så generösa att de accepterar Kristdemokraterna (trots deras HBT-negativa politik) som för första gången haft tält där i år. Det här är givetvis en balansgång. I Köpenhamn tillåter Prideansvariga främlingsfientliga Dansk folkeparti att ha en sektion i paraden (i praktiken har det dock inte fått någon betydelse eftersom politikerna från partiet varit så få).

Man kan givetvis tvista om Stockholm borde tillåta Sverigedemokraterna. Som partiet är idag menar jag dock att Prideansvariga gör en rätt bedömning när det gäller paraden och definitivt när det gäller köp av tältplats. Och hade en människa som Tuve Skånberg varit ordförande (vilket han tack och lov inte är) i Kristdemokraterna borde även de varit förbjudna att köpa tältplats. Om nu Stockholm Pride håller rent åt höger (jag vet att sd inte enkelt kan placeras till höger men ni förstår vad jag menar) hur är då renhållningen åt folk på yttersta vänsterkanten?

Jon Voss, ansvarig utgivare för Qx och som tidigare varit vänsteraktivist, ger en sammanfattning av situationen på sin blogg.

En grupp engagerade aktivister på vänsterflöjeln genomförde en "rättegång" mot Migrationsverket för att få dem utvisade från Pride. Förutom det smaklösa i att genomföra folkdomstolar (lär er av historien) är det inte bara en skymf mot personalen som står i Pride-tältet utan ett helt menlöst sätt att påverka den svenska flyktingpolitiken. Resultatet är endast ett: Migrationsverkets anställda kommer inte längre våga vara i Pridesammanhang. Vad har vi uppnått då? Diskussion, tydliga politiska krav är motsatsen till skenrättegångar och kränkningar av anställda.

Och så var det nån fredsgrupp som kallar sig Ofog och som protesterade utanför Försvarsmaktens tält i Kungsan och sedan på det mest förolämpande sätt kränkte de öppna hbt-personer inom Försvaret som stolta gick i paraden. Stolta för att man lyckats bryta ner heteronormen och vågat komma ut.

Prides ledning uppger till SvD att man inget visste om denna incident. Ursäkta - Om ni inte visste detta hur står det då till med säkerheten i paraden?

Öppenheten innebär nu uppenbarligen att grupper som inte har en enda insikt om vad hbt-kampen handlat och handlar om och hur den förutsätter att en stor bredd av åsikter, livserfarenheter och behov blir representerade och kan visas, nu vill tvinga oss tillbaks i garderoben.

De må vara godhjärtade dessa fredsaktivister, pinkwashare och asylkämpar. Men deras metoder måste stoppas av Pride. Omedelbart och vid alla festivaler som gör anspråk på att kalla sig Pride eller regnbågs eller HBTQ. Pride måste nu - och det kraftfullt - meddela att dessa metoder och försök till att tysta aldrig mer kommer att tolereras....

Det är dock i slutändan Prides ledning som inte har tagit sitt ansvar. Lägg detta till den kommande utvärderingen.

Fredrik Wallén, kristdemokratisk politiker och suppleant till riksdagen, framförde bl.a. följande på sin blogg i söndags.

Vårt seminarium var intressant och gick att genomföra. Fast det är klart, visst gick en del av möjligheterna till verklig diskussion kring ämnet förlorade på grund av den banderollviftande talkören av antidemokratiska vänsteraktivister som fanns på plats.

Men han ger även Pridepubliken beröm.

De drygt fyra timmar jag mötte folk i vårt tält i Kungsträdgården tillhör de mest roliga och positiva offentliga politiska möten jag upplevt. ALLA besökare jag mötte, även de som inledningsvis var mycket negativa till oss och definitivt inte höll med oss i en del sakfrågor, var ändå öppna för att samtala och verkade genuint intresserade av vad vi står för.

D.v.s de flesta "vanliga" Pridebesökare accepterar att det finns olika åsikter och ägnar sig åt sakdebatten. Men inte vänsterextremisterna.

2. Otydligheten och amatörmässigheten mot en del föreningar.

Från SvD.

– Vi tog en diskussion för att hitta en lösning och fick ett jättebra kompromissförslag. Vi skulle gå ner i tältstorlek och då få rabatt. Det accepterade vi men en och en halv dag senare ringer styrelseordförande för Stockholm pride upp och berättar att det löfte vi fått inte höll, att vi får betala fullt pris för det tältet också.

De olika beskeden har gjort att HBT-Socialdemokraterna inte kommer att finnas med i Kungsträdgården.

– Det är en principsak och handlar inte om kronor och ören. Man ger inte ett löfte för att sedan ta det tillbaka.

Om ett kommersiellt företag hade betett sig såhär hade det snabbt förlorat kunder. Vilken slutsats drar Stockholm Pride av sitt agerande? Det kvittar om det är moderater, sossar, gaykrogar eller någon annan som blir drabbade. Ett tydligt löfte är ett löfte.

3. Det dåliga omdömet när Stockholm Pride skulle bjuda in gäster till de seminarier som de själva arrangerade.

Vid Stockholm Pride arrangeras många seminarier. Givetvis kan Prideledningen inte ha ansvar för varje evenemangs innehåll, även om de bör sortera bort de som tydligt avviker från evenemangets centrala värderingar. Däremot kan man ställa högre krav på de möten och debatter som Stockholm Pride själva är arrangörer av. Min kritik riktar sig främst mot två av de evenemang, jag hävdar att ledningen brustit i omdöme när du bjudit in gästerna.

Tobias Brandel, journalist på Svenska Dagbladet och som följt Stockholm Pride framför följande i en blogg. (notera dock att han inte tycker det är värt att själv kommentera det eller framföra någon som helst kritik, däremot tycker han det är viktigt att själv kommentera schlagerkvällen).

Mellanöstern har på senare år allt starkare pekats ut som homofobiskt. Men när europeiska aktivister kämpar för hbt-rättigheter i den muslimska världen påtvingar de den sina egna västerländska synsätt och definitioner. Det hävdade idéhistorikern Edda Manga vid ett av Prides många högst akademiska seminarier på tisdagen, med rikliga hänvisningar till sociologiska husgudar som Michel Foucault och Judith Butler.

Edda Manga berättade att den palestinska docenten Joseph Massad bland annat menar att det binära tänkandet hetero–homo inte riktigt fått fäste i muslimska länder, där skiljelinjen snarare är aktiv–passiv. När den västerländska diskursen invaderar den österländska så tvingas en muslimsk man som exempelvis definierar sig som aktiv att välja mellan hetero och homo – vilket i själva verket kan förvärra hans situation.

– Man måste vara väldigt försiktig i det analogiska tänkandet när det gäller hur vissa rättigheter vunnits på en viss plats i en viss situation, och hur mycket som kan föras över på andra situationer och platser, sade Edda Manga, som är verksam vid Uppsala universitet.

Internationellt solidaritetsarbete inom hbt-rörelsen kan därmed bli högst problematiskt om det sker i termer av befrielse och blir ett sätt att utöva makt, påstår Manga. Särskilt som hbt- och kvinnorättigheter av somliga grupperingar används för att angripa islam, säger hon, och påminner om Anders Behring Breivik som i sitt terrormanifest dels har fler homofoba passager men också ondgör sig över att muslimerna inte respekterar homosexuellas rättigheter.

Hon påpekar också att uppfattningen att västerlandet kännetecknas av sexuell frigjordhet medan den muslimska världen är sexualfientlig bara har några decennier på nacken. Tidigare var det precis tvärtom: Kontrollen av sexualiteten sågs som en av den västerländska civilisationens viktigaste karaktärsdrag gentemot den hedonistiska och promiskuösa Orienten.

Även Edda Mangas make Mattias Gardell höll under tisdagen ett seminarium på Pride på ett liknande tema. Han hann emellertid aldrig komma till islamofobins koppling till hbt-rörelsen som utlovats innan hans tid runnit ut eftersom han fastnade i sin standardföreläsning om islamofobi.

Edda Magnas "analyser" är absurda. Och det blir tydligt att syftet med både hennes och Mattias Gardells evenemang är att försöka tysta den tydliga men berättigade kritiken mot att alla muslimska samfund är homofientliga. Inget muslimskt samfund i något land är homovänligt och respekterar samkönade relationer bland sina medlemmar. Givetvis finns det även många kristna och en del judiska samfund som är homofientliga men där är situationen betydligt mer blandad och många är homovänliga eller har en seriös debatt om att bli accepterande av samkönade relationer.

I den här situationen vänder sig styrelsen för Stockholm Pride inte emot de homofientliga muslimska samfunden för att de ska kritiseras. Som man kan vänta sig av HBT-aktivister. Nej, de försöker arrangera evenemang för att tysta den tydliga kritik som framförs bl.a. av en del flyktingar från muslimska länder men även andra HBT-engagerade. Islamofobi från bl.a. Sverigedemokraterna ska bekämpas. Att bunta ihop alla muslimska individer (varav en del är homovänliga) är inte acceptabelt. Men vi HBT-personer har all rätt att kritiskt granska muslimska såväl som kristna eller andra samfund.

Edda Mangas teorier är absurda. Som om ordet homosexuella inte skulle kunna användas i en debatt om situationen i Mellanöstern därför att det där bara är de som är sexuellt "passiva" som kallas homo medan de som är "aktiva " betraktas som hetero. Hon glömmer att de ofta är de som är "passiva" som är mest stigmatiserade.

Helem är en HBT-förening i Libanon. De presenterar sig själv med bl.a. följande info.

Helem leads a peaceful struggle for the liberation of Lesbians, Gays, Bisexuals and Transgendered (LGBT), and other persons with non-conforming sexuality or gender identity in Lebanon from all sorts of violations of civil, political, economic, social, or cultural rights.

Inte någonstans framförs det att de är "en förening för aktiva" eller en "förening för passiva". De är lesbian, gays, bisexuals and transgenderad. De är inte annorlunda än oss HBT-personer som bor i Europa. Försök inte låtsas något annat Edda Manga.

Hade jag missbrukat ordet antisemit lika mycket som ni missbrukar ordet islamofob hade jag enkelt kunna kallar er båda för judehatare. Och att Stockholm Pride legitimerar judehat genom att bjuda in er. Ja, än värre ni är kanske nazister. För nazister kritiserar tydligt Israel och det gör ni också. Ni tycks gilla "guilt by association" (när det gäller kritik mot muslimska samfund) så jag bara följer er policy.

Det är dags att ansvariga för Stockholm Pride håller rent även åt vänster och slutar bjuda in kulturrelativister vars syfte är att försöka dämpa befogad kritik mot muslimsk homofientlighet. Klarar ni inte det bör ni lämna över ansvaret till andra.

Uppdatering 1.

Bland riksdagspartierna är det Vänsterpartiet som varit mest undfallande emot muslimska homofientliga samfund. I princip är det ingen från partiet, eller från Miljöpartiet för den delen, som offentligt kritiserat någon homofientliga muslimsk förening trots flera avslöjanden om sådana som bjudit in gäster som argumenterat för avrättningar av homosexuella. Och trots att v och mp kallar sig för "queer". De båda partierna förtjänar skarp kritik för den fega attityden. Lars Ohly har idag meddelat att han avgår som ordförande i Vänsterpartiet. En av kandidaterna är öppet homosexuelle Hans Linde som idag är gruppledare för partiet i riksdagen. Inte heller han har vad jag vet någonsin tydligt kritiserat något homofientligt muslimskt samfund i Sverige.

Alla religioner ska kritiseras Hans Linde. En bra början är om du tydligt fördömer de muslimska föreningar som bjuder in gäster som argumenterar för avrättningar av homosexuella. Och att du slutar att fixera din kritik när det gäller Mellanöstern mot det enda land som respekterar samkönade relationer. Visst förtjänar Israel allvarlig kritik men alla andra länder i regionen beter sig ännu sämre. Det framgår sällan av Vänsterpartiets kritik.

Uppdatering 2.

Jag har för någon timme sedan mailat och tipsat om den här bloggposten till bl.a. RFSL:s förbundsstyrelse och styrelsen för Stockholm Pride. Nyss kom en kommentar om att den här bloggen är 1. islamofobisk. 2. är sd-propaganda. Som vanligt när folk sprider sådana korkade kommentarer är det anonymt. Är det någon från styrelserna för RFSL eller Stockholm Pride är mitt tips att fixa civilkurage nog att ha med ditt namn. Det är ynkligt att gömma sig fegt och anonymt och jag publicerar inte anonyma kommentarer i den här typen av debatter.

Ingenstans buntar jag ihop alla muslimer till en grupp, tvärtom tar jag avstånd från det och förtydligar att en del muslimska individer är homovänliga. Jag kritiserar sd oftare än muslimska samfund. Men kan man inte läsa innantill så kan man nog inte hantera Prideevenemang heller (om den som gömde sig fegt var från dess styrelse vilket jag inte hoppas)..

Jag har talat med islamologer från Lunds universitet som berättat att alla muslimska samfund är homofientliga. Är det fel? Berätta då vilka muslimska samfund som bland sina medlemmar respekterar samkönade relationer. Hittills har ingen från RFSL eller Stockholm Pride kunnat göra det. Det är avslöjande. Fascinerande att en del blir frustrerade av att jag lämna fakta om verkligheten. Och att ingen, med namn, kan föra någon sakdebatt bland de som inte håller med mig.

Men erbjudandet kvarstår. Vet ni i RFSL:s förbundsstyrelse eller styrelsen för Stockholm Pride något muslimskt samfund som är homovänligt så var inte blyga. Jag lovar publicera infon. Det vore givetvis positivt om något muslimskt samfund äntligen blev homovänligt.

Tills dess kanske vi ska debattera om folk i styrelserna för Stockholm Pride och RFSL är nazister och har köpt nazistpropaganda. Vi vet ju att nazister sprider antisemitisk propaganda mot bl.a. Israel. Tydligen är folk i styrelserna för Stockholm Pride och RFSL kritiska mot Israels politik. Är de därmed nazister eller "bara" antisemiter? "Guilt by association" tycks vara populärt i debatter.....

Uppdatering 3.

"Till nästa Stockholm Pride är jag död". Qx intervjuar en bög från Irak på besök vid Pridefestivalen i Stockholm förra veckan). Killen från Irak är nog också islamofob enligt vissa svenska "HBT-aktivister".

Fler artiklar om situationen i Vänsterpartiet efter att Lars Ohly meddelat att han ska avgå vid partiets kongress januari 2012.