onsdag 3 augusti 2011

Både fler och färre hatbrottsanmälningar är ett problem tydligen.


Dagens Nyheter berättar i samband med Stockholm Pride om senaste hatbrottsrapporten (bilden) som publicerades i juni från Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Den något provocerande rubriken på DN-artikeln är Anmälda hatbrott minskar. Tyvärr. Och även om siffrorna för anmälningar är positiva (alltså minskar) så fastslås det tvärsäkert av en polis att det egentligen är en försämring (anmälningsbenägenheten har minskat). Trots att det bara är spekulationer från hans sida.
2010 sjönk antalet anmälda hatbrott i landet med drygt 11 procent, men polisen tror inte att det beror på att färre brott begås. ”Nej, det finns ingenting som talar för det faktiskt”, säger Marcus Sverdén, chef för Stockholmspolisens hatbrottsgrupp....

Brottsförebyggande rådet, Brå, sammanställer årligen statistik över anmälda brott och redovisar en minskning av hatbrott från 5.797 fall 2009 till 5.139 för 2010. En så stor nedgång – drygt elva procent – har aldrig setts förut. Men det är enligt Marcus Sverdén en synvilla:

– Jag har oerhört svårt att se att minskningen beror på att antalet brott faktiskt minskar. Det finns däremot alldeles för många faktorer som talar emot att offer ska anmäla sådana brott, säger han till DN.se.

Marcus Sverdén hänvisar till den trygghetsundersökning som Brå också sammanställer, och som visar att merparten av brott inte polisanmäls alls. Sedan nämner han i rask takt fem typexempel på fall där anmälningar inte görs:

• Att den som utsätts inte definierar brottet som ett hatbrott.
• Det är skambelagt. Exempelvis om en homosexuell person som själv inte gått ut med sin läggning utsätts.
• Oro för repressalier från gärningsmannen.
• Sekundär viktimisering. Att offret blir illa behandlat av den person som tar emot anmälan.
• Man förväntar sig inget resultat av anmälan. Exempelvis personer som ofta utsätts för brott.
Ansvariga för att bekämpa problem har ibland svårt att erkänna det blivit bättre inom deras område.

Det är sant att mörkertalet är betydande men vilka skulle vara förklaringarna till att betydligt fler än tidigare struntar i att anmäla. Ibland är det som om ansvariga för att bekämpa ett visst problem har svårt att erkänna att det kanske blivit bättre inom deras område. För hela verksamheten handlar ju om att jobba emot problemet. Om situationen blir bättre kanske ansvariga politiker och andra får för sig att minska anslagen. Och de som jobbar i verksamheten så småningom blir arbetslösa. Är jag cynisk? Kanske till viss del men de här teorierna har många framfört. Jag ska förtydliga att hatbrott är ett mycket allvarligt problem och det är givetvis ännu värre att mörkertalet är betydande. Men det måste inte bli värre för varje år. Situationen kan bli bättre.
Marcus Sverdén tror själv att vardagsrasismen blivit mer utbredd. I dessa fall kan språkbrist vara ett skäl till uteblivna anmälningar....

– Det finns ju inget glädjande med att anmälda brott minskar. Hade brottsligheten minskat så vore det en annan sak, säger Marcus Sverdén.
Rasismen och homofientligheten har minskat betydligt senaste decennierna i Sverige.

Det här visar precis vad jag menar. Faktum är att alla attitydmätningar visar att vardagsrasismen tvärtom har minskat betydligt de senaste decennierna. Svenska folket har aldrig varit så invandrings- och homovänligt de senaste 20 åren som idag avslöjar rapporter.

För ungefär en månad sedan kommenterade jag senaste hatbrottsrapporten.
Det är sant att statistiken ska tolkas försiktigt. Men när det gäller just hatbrott med homofoba och bifoba motiv är det mycket möjligt att det skett en faktisk minskning. Egentligen är det ju en paradox att trots att samhället blivit mer homovänligt de senaste 10 åren har antalet anmälda hatbrott mot bögar och lesbiska ökat betydligt. Förklaringen är nog att fler homosexuella och bisexuella har blivit öppna inför sin omgivning, fler människor än tidigare visar sin kärlek till en samkönad partner offentligt etc. Då blir det också oftare situationer där det riskerar bli en konflikt med någon homofob. Trots att homofoberna blir färre och färre.

En annan viktig orsak kan vara att medvetenheten ökat bland bögar och lesbiska om att det är viktigt att anmäla hatbrott. Men till sist bör ju de tolerantare attityderna generellt i samhället också få positiva effekter i hatbrottsstatistiken. Det är för tidigt att avgöra om det är en sådan vändning vi kan konstatera men omöjligt är det inte.

När det gäller hatbrott mot transpersoner är antalet anmälningar få jämfört med övriga grupper men det är ungefär på samma nivå 2010 som året före.
Det är som om vi som är homosexuella eller bisexuella inte ska få glädjas ordentligt åt att samhället generellt blivit homovänligare. Det är för tidigt att avgöra om hatbrotten mot homosexuella och bisexuella faktiskt minskat. Det krävs fler BRÅ-rapporter för att konstatera en sådan tendens. Och nog även andra typer av enkäter, typ de trygghetsundersökningar som Marcus Sverdén hänvisar till. Men gör inte varje förändring till ett problem. Att saker blir värre oavsett om antalet anmälningar ökar eller minskar.


Uppdatering 1.

Sydsvenska Dagbladet berättar om en rapport som visar att diskriminering av bögar och lesbiska ännu är vanlig inom vissa yrken.
Forskare vid Linnéuniversitetet i Växjö har i flera år undersökt hur homosexuella bemöts i olika vardagliga sammanhang....

Undersökningen genomfördes mellan augusti 2010 och januari 2011. 3 996 ansökningar skickades iväg till arbeten som utannonserats på Arbetsförmedlingen inom tio olika branscher. Fyra påhittade personer, två män och två kvinnor, skickade identiska ansökningar utom vad gällde signaler på sexuell läggning.

– Sexuell läggning signalerades i det personliga brevet genom att man skrev att på fritiden trivs jag med att umgås med min fru alternativt min man, berättar Ali Ahmed.

Heterosexuella män fick dubbelt så många svar som homosexuella män när de sökte jobb som industri­arbetare och butiksförsäljare. Kvinnliga heterosexuella fick 20 procent [11 procentenheter] fler svar när de sökte jobb som förskollärare än deras homosexuella alterego.
Tragiskt att diskriminerande attityder tydligen är så vanliga ännu 2011.

Cacilia Wikström (fp), EU-parlamentsledamot, framför i en debattartikel i Dagens Nyheter kritik mot de länder i unionen som vägrar att juridiskt erkänna samkönade relationer.
14 av 27 EU-länder har infört möjligheten att ingå samkönat äktenskap eller registrerat partnerskap. Resten står passiva eller motarbetar aktivt samkönade pars rättigheter. Om inte en skarp påminnelse räcker om vilka skyldigheter alla EU-länder har, måste staterna i fråga anmälas till Europadomstolen, skriver EU-parlamentarikern Cecilia Wikström.
Vannessa Lopez som genomgått ett juridiskt könsbyte berättar i en debattartikel i Aftonbladet om sin situation och föreslår bl.a. att att transsexuella ska få spara könsceller (sperma respektive äggceller) för att efter "operationen" kunna bli biologiska föräldrar.
Att frysa ner könsceller i Sverige som transsexuell var då inte möjligt, vilket fick mig att forska kring vilka möjligheter som fanns tillgängliga. Jag hittade en klinik i Köpenhamn men ångrade mig på grund av den obehagliga men ändå komiska tanken på att gå till en spermabank.
Danmark har också krav på sterilisering för att få byta kön juridiskt, något som givetvis är lika fel där som i Sverige. Men i Danmark är dock sparande av könsceller tillåtet för transsexuella.

Transaktivisten Maria Sundin om bl.a. tvångssteriliseringar. (AFtonbladet)

Kolumnisten Peter Kadhammar om "Pride som en befrielserörelse". (Aftonbladet) Även om slutet av hans krönika är positiv är den första delen så okunnig och heteronormativ att det blir komiskt. Han likställer kärleksrelationier med "sex" när det gäller HBT-personer. Ett seminarium om polyrelationer blir då ett seminarium om sex för honom. Hans bekanta är tydligen lika inskränkta.

Henrik Dorsin och hans "högerkristna" kamrater sjöng "Det är bögarnas fel" på Allsång i Skansen igår.
– Allsången har förflackats. Det har blivit snusk! När du håller på där uppe på scenen tänker till och med jag syndiga tankar! utbrast skådespelaren Henrik Dorsin som sin karaktär.
Det är nog många som får syndiga fantasier om Måns Zelmerlöv. Känn dig inte ensam. :-)

1 kommentar:

  1. Intressant att Cecilia Wikström är så framåt, hon är ju präst också, inte bara folkpartist och EU-parlamentariker! :D

    Jag älskar "Det är bögarnas fel", det är humor! Man måste kunna skratta åt sig själv! Fast Måns får jag inga syndiga fantasier om! :D

    SvaraRadera