fredag 8 april 2011

Snäll.

Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.


Idag, 8 april, är romernas nationaldag. Här i Malmö har det de senaste åren firats i Folkets park. Jag brukar ofta gå dit även om jag bara stannar en kort stund. Men för mig är det viktigt att ge stöd åt ett initiativ från romsk sida att få kontakt med övriga befolkningen.

Jag vet att homofientlighet är vanligare bland vissa minoritetsgrupper, bland dem romer. Men att det också är en del HBT-romer som jobbar för att bekämpa det problemet.

Sedan kan jag också konstatera, och det här är kontroversiellt att framföra, att kriminalitet och drogmissbruk är betydligt vanligare bland romer än bland befolkningen generellt. Jag skulle aldrig skriva det här om jag inte först kollat med människor som själva är romer. Någon officiell statistik bland etniska grupper existerar inte.

Jag har en bekant som är bög och bor i Malmö. Han heter Taikon i efternamn. Han har berättat att han aldrig fått någon jobb utan personliga referenser. Har han inte haft det har det blivit stopp närhelst personalansvarige fått veta hans efternamn. Det är tragiskt. Och något som bör bekymra finansminister Anders Borg (m). Snacka om att svika arbetslinjen för en grupp i samhället.

Romer stigmatiserade i Europa - även idag.

Romer, eller zigenare som de kallade förr, är den grupp som idag kanske är mest stigmatiserad i Sverige. Fram till 1960-talet tvingades romer bo i tält. Och den politiken hade fram till dess stöd av politiker från höger till vänster. Så sent som 1968 argumenterade en central människa inom Hyresgästföreningen för att romer inte borde få bo bland övriga människor i vanliga lägenheter "eftersom de riskerar störa folk på natten medan de flesta andra människor ska upp och jobba på morgonen". Attityden är givetvis skamlig. Än idag blir romer diskriminerade i Sverige. Att situationen för dem ofta är ännu värre i andra länder i Europa är en klen tröst.

Allvarligast var förföljelsen i det nazistiska Tyskland på 1940-talet. De flesta idag vet att miljontals judar dog i naziregimens utrotningspolitik. Tyvärr har det inte blivit lika känt att närmare en miljon romer dog. Av en orsak - de var romer.

Varför kommenterar jag då de sociala problemen bland romer? Först vill jag förtydliga att jag resonerat om att skriva något om det här det senaste året. Men jag är en sådan människa som ogillar att sparka på folk som ligger. Och jag bedömer att romer är en sådan grupp.

Någon kanske då frågar sig varför jag då ofta kritiserar muslimska samfunds homofientlighet? Är inte också muslimer en grupp som ligger ner och som man inte ska "sparka på"? Jag menar att det är en avgörande skillnad. Islam är en religion som är den främsta i många länder där HBT-människor blir förföljda. Och muslimska imamer har en negativ påverkan i en del förorter i Sverige. Då är det motiverat att granska muslimska samfund och konstatera att de i alla länder är homofientliga.

Ingen människa - eller grupp - är bara offer.

Att kritisera etniska grupper är annorlunda. Och extra problematiskt om det är en sådan marginaliserad grupp som romer. Men min bestämda åsikt är att man inte gör något positivt för romer genom att förneka de sociala problemen inom gruppen. Man är ingen bra kompis för romer genom att låtsas att de bara är offer. För det är de inte. De har som andra ett eget ansvar.

Vän av ordning kan fråga sig varför det är många sociala problem bland romer trots decennier av välvilliga diverse projekt från svenska myndigheters sida. Man måste konstatera - och det här är ingen ursäkt, utan en förklaring- att många romer är skeptiska till svenska myndigheter efter att Sverige i århundraden behandlat folk från gruppen illa.

Jag är generellt positiv till mångfald och invandring. Men om vi inte betonar att varje människa - etnisk svensk som invandrare - har ett eget ansvar för sin situation, då gynnar vi främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna. Det mångkulturella samhället måste omges av ramar av värderingar som alla bör följa, jämställdhet, HBT-rättigheter, yttrandefrihet, skyldighet att acceptera religiös satir etc.

Ni som har invandrarursprung och följer min blogg bör konstatera följande. Det kan verka trevligt att Lars Ohly (v) och andra låtsas som att det mångkulturella samhället är oproblematiskt. Att vi inte ska snacka om målkonflikter för att det "gynnar rasisterna".Men gynnar det folk med invandrarursprung att tiga om integrationsproblemen? Vad är det för "snällt" med en sådan attityd?

Problemet med den nya sjukförsäkringen är inte kraven - utan bristen på individuella bedömningar.

Man kan konstatera.

1. Det är att visa respekt för människor att ställa krav. Kravlöshet är respektlöst - det är samma sak som att framföra att man inte förvänta sig något av vederbörande.

2. Krav måste alltid kombineras med individuella bedömningar.

Och här närmar vi oss en annan debatt, sjukförsäkringsdebatten. En borgerlig regerings reform som jag i princip är positiv till. Därför att den följer princip 1, att lämna kravlösheten. Men som också fått mycket kritik, även från borgerligt håll, för att inte ta hänsyn till individens situation. Alltså princip 2.

Trots det, att reducera människor till att bara vara offer, oavsett om det är romer, muslimer, judar, bögar, lesbiska, transpersoner eller någon annan grupp är inte konstruktivt.

Det här debatten fördes också på 1980-talet när aids spreds bland en del människor, många av dem var män som har sex med män. Vissa inom gayrörelsen framförde ett budskap att nu måste folk konstatera sitt eget ansvar och inte bara vara "offer" för en hemsk sjukdom. De var inte alltid populära men vad var alternativet? De människor som inte brydde sig om att en del bögar fick hiv?

Vad är det för snällt med att låta bli att ställa krav och reducera människor till att bara vara offer?

Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar