Ibland så lämnar jag dagspolitiken och nyheterna och fokuserar på.... känslor.... relationer....filosofi....det där vi människor har att hantera. Varenda en av oss.
Bloggposten om Zlatan var ett aprilskämt men den här "fredagskrönikan" är seriös. Promise. :-)
När jag var typ 10 år gillade jag Kiviks marknad. Bodde då på Österlen bara någon mil från det gräsområde i Kiviks utkant där det var (och är) marknad varje sommar. Min favoritattraktion var Spöktåget. Folk åkte i 1-2 minuter i vagnar på räls inne i ett nästan helt mörkt rum som bara tillfälligt lystes upp när vagnen passerade ett visst ställe och någon "otäck figur" visades i någon del av rummet.
Men det som definitivt var bäst var framsidan av Spöktåget. Där var det målningar av dinosaurier och annat intressant. Plus en del figurer ovanför entrén och vagnarna som väntade på folk. Figurerna drevs elektriskt och rörde sig. Häxan på sin kvast blev nästan kult eftersom personalen vissa år klädde henne i trosor förutom den svarta kappan. Sedan var det en kista som stod upprätt och innehöll en mumie. På insidan av kistlocket var det flera decimeter långa spikar som åkte in i mumiens kropp varje gång dörren stängdes. För att efter ett visst antal sekunder öppnas igen - och stängas. Det var blodstänk på det linne som var omvirat runt mumien.
En jättes huvud var "hemskast".
Men hemskast var egentligen en jättes huvud som var placerat i mitten på Spöktågets framsida. Inget blod, inga knivar eller annat otäckt. Två delar av jättens huvud drevs elektriskt. Dels tänderna som gnisslade mot varann som om han var hungrig. Och pupillerna i hans ögon. De rörde sig från höger till vänster fram och tillbaka. Och det senare var det som gjorde honom "hemsk". Jag föreställde mig att människor iklädda skinnpälsar försökte gömma sig mot en klippa när jätten passerade förbi dem. Men att det ofta var förgäves, han hade ju koll på det mesta.
Att någon som är stor och stark försöker se och kontrollera allt är ett klassiskt tema i mycket skräcklitteratur. 1984 blev det extra aktuellt eftersom det är titeln på en bok . Ett parti i riksdagen i Sverige använde det faktum att det var året 1984 till max i integritetsdebatten, Moderaterna. De attackerade ständigt den dåvarande socialdemokratiska regeringen för att vilja skapa ett "övervaknings- och kontrollsamhälle" där "statens intressen är viktigare än individens befogade rätt till ett privatliv". Folkpartiet argumenterade också en del om det här temat medan övriga partier var ointresserade.
Helomvändning från Moderaterna i integritetsdebatten.
Vilken paradox att Moderaterna 27 år senare är det riksdagsparti som är minst intresserat att värna integritet och mest talar om vikten av att staten får verktyg att kontrollera människors kommunikation för samhälleliga syften. Eller att Johan Pehrson (fp) i riksdagsdebatten om datalagringsdirektivet för några veckor sedan närmast var triumferande att man äntligen skulle göra telecomföretag skyldiga att spara alla samtal och mail som gjorts det senaste halvåret. Inte innehållet visserligen men vem som haft kontakt med vem.
Varför kommenterar jag då det här i en "fredagskrönika"? Jag brukar ju försöka undvika dagspolitiken i den typen av bloggposter. Jo, därför att det här är inte någon dagsaktuell debatt. I flera år har staten fått nya verktyg för att kontrollera medborgare. För några år sedan var det FRA, senast EU:s datalagringsdirektiv. Jag ska ärligt erkänna att det här verkligen inte är några enkla debatter. Jag tycker partier som Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Piratpartiet ofta är något populistiska. Den internationella terrorismen har blivit ett ökat hot och brottsligheten generellt är mer gränsöverskridande än förr. Att bara bemöta det med "fler fritidsgårdar så att extremister blir snällare" är naivt.
Inget krav på register av pappersbrev.
Men jag är också kritisk emot när Alliansen, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna inte tycks förstå hur dramatiskt det egentligen är att staten ska få tillgång till vem som ringt och mailat vem. Tänk om staten skulle registrerat alla (traditionella) brev, vem som har skickat till vem. Inget parti hade accepterat ett sådant register.
Alliansen och Socialdemokraterna enades om att nästan helt följa EU:s miniminivå när det gäller datalagring. Men man ville också att ansvariga företag skulle bli skyldiga att spara missade samtal och hur människor förflyttat sig när de ringt någon. Trots att det inte var något krav från EU. Partierna hänvisade till Lagrådet som kommenterade det med argumentet att de delar som Sveriges regering ville ha (utan EU-krav) fick anses som marginellt integritetskränkande i förhållande till det övriga regeringsförslaget.
Men så är det ju alltid. Varje ny övervaknings- och kontrollåtgärd är ofta marginell jämfört med tidigare beslut. Men tillsammans riskerar det leda till ett samhälle vi egentligen inte vill ha.
Den "goda" staten använder ännu tvångssteriliseringar mot transsexuella.
Många i Sverige är naiva nog att tro att staten alltid har goda avsikter. Det argumentet används av HBT-människor som är socialister (och ibland miljöpartister) som argument emot privatiseringar av apotek etc. Men statskramare existerar både till höger och vänster som integritetsdebatten visar. Trots att den "goda staten" fram till 1979 hade som policy att homosexualitet var en sjukdom. Som fram till 2009 allvarligt diskriminerade samkönade par i förhållande till olikkönade par. Först det året fick Sverige en könsneutral äktenskapslag. Och staten kräver ännu 2011 att transsexuella måste acceptera att bli tvångssteriliserade för att få byta kön juridiskt.
Det är sunt att vara hyfsat misstänksam mot politiker och myndigheter. De flesta vill nog väl men som Lord Acton konstaterade redan på 1800-talet "Makt korrumperar. Absolut makt korrumperar absolut.".
I ett liberalt samhälle är kontroll av en del individer ibland en nödvändighet. Men ännu viktigare är kontroll av makthavare. De kanske inte beter sig som någon jätte som hungrigt letar efter någon människa. Men lita inte heller på att de alltid har goda syften. Individers frihet från mer och mer statskontroll är en viktig debatt. 1984 såväl som 2011.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Bloggposten om Zlatan var ett aprilskämt men den här "fredagskrönikan" är seriös. Promise. :-)
När jag var typ 10 år gillade jag Kiviks marknad. Bodde då på Österlen bara någon mil från det gräsområde i Kiviks utkant där det var (och är) marknad varje sommar. Min favoritattraktion var Spöktåget. Folk åkte i 1-2 minuter i vagnar på räls inne i ett nästan helt mörkt rum som bara tillfälligt lystes upp när vagnen passerade ett visst ställe och någon "otäck figur" visades i någon del av rummet.
Men det som definitivt var bäst var framsidan av Spöktåget. Där var det målningar av dinosaurier och annat intressant. Plus en del figurer ovanför entrén och vagnarna som väntade på folk. Figurerna drevs elektriskt och rörde sig. Häxan på sin kvast blev nästan kult eftersom personalen vissa år klädde henne i trosor förutom den svarta kappan. Sedan var det en kista som stod upprätt och innehöll en mumie. På insidan av kistlocket var det flera decimeter långa spikar som åkte in i mumiens kropp varje gång dörren stängdes. För att efter ett visst antal sekunder öppnas igen - och stängas. Det var blodstänk på det linne som var omvirat runt mumien.
En jättes huvud var "hemskast".
Men hemskast var egentligen en jättes huvud som var placerat i mitten på Spöktågets framsida. Inget blod, inga knivar eller annat otäckt. Två delar av jättens huvud drevs elektriskt. Dels tänderna som gnisslade mot varann som om han var hungrig. Och pupillerna i hans ögon. De rörde sig från höger till vänster fram och tillbaka. Och det senare var det som gjorde honom "hemsk". Jag föreställde mig att människor iklädda skinnpälsar försökte gömma sig mot en klippa när jätten passerade förbi dem. Men att det ofta var förgäves, han hade ju koll på det mesta.
Att någon som är stor och stark försöker se och kontrollera allt är ett klassiskt tema i mycket skräcklitteratur. 1984 blev det extra aktuellt eftersom det är titeln på en bok . Ett parti i riksdagen i Sverige använde det faktum att det var året 1984 till max i integritetsdebatten, Moderaterna. De attackerade ständigt den dåvarande socialdemokratiska regeringen för att vilja skapa ett "övervaknings- och kontrollsamhälle" där "statens intressen är viktigare än individens befogade rätt till ett privatliv". Folkpartiet argumenterade också en del om det här temat medan övriga partier var ointresserade.
Helomvändning från Moderaterna i integritetsdebatten.
Vilken paradox att Moderaterna 27 år senare är det riksdagsparti som är minst intresserat att värna integritet och mest talar om vikten av att staten får verktyg att kontrollera människors kommunikation för samhälleliga syften. Eller att Johan Pehrson (fp) i riksdagsdebatten om datalagringsdirektivet för några veckor sedan närmast var triumferande att man äntligen skulle göra telecomföretag skyldiga att spara alla samtal och mail som gjorts det senaste halvåret. Inte innehållet visserligen men vem som haft kontakt med vem.
Varför kommenterar jag då det här i en "fredagskrönika"? Jag brukar ju försöka undvika dagspolitiken i den typen av bloggposter. Jo, därför att det här är inte någon dagsaktuell debatt. I flera år har staten fått nya verktyg för att kontrollera medborgare. För några år sedan var det FRA, senast EU:s datalagringsdirektiv. Jag ska ärligt erkänna att det här verkligen inte är några enkla debatter. Jag tycker partier som Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Piratpartiet ofta är något populistiska. Den internationella terrorismen har blivit ett ökat hot och brottsligheten generellt är mer gränsöverskridande än förr. Att bara bemöta det med "fler fritidsgårdar så att extremister blir snällare" är naivt.
Inget krav på register av pappersbrev.
Men jag är också kritisk emot när Alliansen, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna inte tycks förstå hur dramatiskt det egentligen är att staten ska få tillgång till vem som ringt och mailat vem. Tänk om staten skulle registrerat alla (traditionella) brev, vem som har skickat till vem. Inget parti hade accepterat ett sådant register.
Alliansen och Socialdemokraterna enades om att nästan helt följa EU:s miniminivå när det gäller datalagring. Men man ville också att ansvariga företag skulle bli skyldiga att spara missade samtal och hur människor förflyttat sig när de ringt någon. Trots att det inte var något krav från EU. Partierna hänvisade till Lagrådet som kommenterade det med argumentet att de delar som Sveriges regering ville ha (utan EU-krav) fick anses som marginellt integritetskränkande i förhållande till det övriga regeringsförslaget.
Men så är det ju alltid. Varje ny övervaknings- och kontrollåtgärd är ofta marginell jämfört med tidigare beslut. Men tillsammans riskerar det leda till ett samhälle vi egentligen inte vill ha.
Den "goda" staten använder ännu tvångssteriliseringar mot transsexuella.
Många i Sverige är naiva nog att tro att staten alltid har goda avsikter. Det argumentet används av HBT-människor som är socialister (och ibland miljöpartister) som argument emot privatiseringar av apotek etc. Men statskramare existerar både till höger och vänster som integritetsdebatten visar. Trots att den "goda staten" fram till 1979 hade som policy att homosexualitet var en sjukdom. Som fram till 2009 allvarligt diskriminerade samkönade par i förhållande till olikkönade par. Först det året fick Sverige en könsneutral äktenskapslag. Och staten kräver ännu 2011 att transsexuella måste acceptera att bli tvångssteriliserade för att få byta kön juridiskt.
Det är sunt att vara hyfsat misstänksam mot politiker och myndigheter. De flesta vill nog väl men som Lord Acton konstaterade redan på 1800-talet "Makt korrumperar. Absolut makt korrumperar absolut.".
I ett liberalt samhälle är kontroll av en del individer ibland en nödvändighet. Men ännu viktigare är kontroll av makthavare. De kanske inte beter sig som någon jätte som hungrigt letar efter någon människa. Men lita inte heller på att de alltid har goda syften. Individers frihet från mer och mer statskontroll är en viktig debatt. 1984 såväl som 2011.
Jag önskar mina bloggbesökare en trevlig helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar