fredag 15 april 2011

Kd positivt till utredning om fler än två vårdnadshavarae för barn?

Igår debatterade riksdagen Familjerättsliga frågor. Den främsta "skrällen" var egentligen det som hände sist i debatten. Kristdemokraternas representant, Otto von Arnold antydde att hans parti skulle vara positiv till en utredning om att göra det möjligt för barn att få fler än två vårdnadshavare.

Vänsterpartisten Marianne Berg, själv öppet homosexuell, framförde följande.
Låt oss ta det exempel som jag hade i mitt anförande. Om två lesbiska kvinnor skaffar barn med en homosexuell man, är det då inte en självklarhet att dessa tre eller fyra personer ska vara juridiska vårdnadshavare alla fyra? För mig är det i alla fall en självklarhet. Jag kan inte se något hinder eller något negativt med att vara två eller fyra, för jag tror att ansvarsbördan kommer att upprätthållas likartat ändå.

Då anser alltså Kristdemokraterna att man inte ska kunna arbeta vidare i denna riksdag med frågan om fler än två vårdnadshavare, att det inte kommer upp under denna mandatperiod?
Otto von Arnold (kd) replikerade.
Det där är Marianne Bergs helt egen tolkning och också lite provocerande, om jag får säga det. Det finns väl anledning till det.

Låt mig säga att detta är under utredning hos regeringen. Man tittar över situationen. Kan man hitta en form för det – à la bonne heure! Man får dock inte, som jag sade i mitt anförande, bortse från att det är barnets bästa som gäller. Det är, återigen, ansvarsfördelningen mellan de olika vårdnadshavarna som är viktig.
Har kd och Regeringen äntligen blivit positiv till en utredning om det är lämpligt att tillåta att barn får fler än två vårdnadshavare? Nja, så väl är det tyvärr inte. Otto von Arnold tillhör den homovänliga minoritetsfalangen inom Kristdemokraterna och han var nog inte förberedd här utan svarade främst om sin egen attityd. Men det är intressant att en ledande kd-politiker inte kategoriskt avfärdar reformen, något som partiets ordförande Göran Hägglund brukar göra.

I riksdagen är det bara två partier som är tydligt för att barn ska kunna få fler än två vårdnadshavare, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Socialdemokraterna som de senaste åren argumenterat för en utredning av reformen hade i år inte något sådant förslag utan utgjorde tillsammans med Alliansen och Sverigedemokraterna den majoritet som i Civilutskottet avvisade förslaget om fler än två vårdnadshavare. Orsaken är kanske att s accepterade en utredning när de kompromissade ihop sig med v och mp inför förra valet och att när deras samarbete nu är avslutat vill inte s engagera sig.

Socialdemokraternas representant Jonas Gunnarsson kommenterade däremot lagarna för föräldraskapspresumtion.
Under de senaste årtiondena har stora vinningar gjorts för att likställa samkönade relationer med heterosexuella relationer. Sverige har gjort sig självt till ett internationellt föredöme vad gäller hbt-personers rättigheter. Som hbt-person är det självklart något jag är fantastiskt tacksam för men också stolt över....

Ett exempel är lagstiftningen om lesbiska pars möjligheter till assisterad befruktning. Andra regler gäller helt enkelt för vilka som ska ses som föräldrar till ett barn beroende på om föräldrarna lever i ett homo- eller heterosexuellt förhållande. Detta skapar problem för en del barn som blir till i lesbiska relationer. Kritiken mot den här lagstiftningen har funnits i princip från att den infördes, även om det självklart skett en förbättring mot hur läget såg ut tidigare.

Sedan 2007 har det i någon skrivbordslåda på Justitiedepartementet legat en utredning som kallas Föräldraskap vid assisterad befruktning. Utredningen lägger fram flera förslag på hur vi skulle kunna komma till rätta med många av de orättvisor som drabbar en hel del barn till lesbiska.

Vi har full förståelse för att det här är juridiskt svåra frågor, men utredningen har nu legat i fyra år utan att riksdagen har sett några initiativ från regeringen. Vårt tålamod börjar tryta, och jag hoppas verkligen att regeringen snart kommer med förslag som kan lösa de här problemen.
Jan Lindholm (mp)
Ett stort problem med dagens lagstiftning blir då att barnets rätt till umgänge med dessa extravuxna inte är skyddad. Ändå tydligare blir det kanske i familjer där två kvinnor blivit föräldrar tillsammans med en eller kanske två män....

Miljöpartiet de gröna förespråkar en politik där lagstiftningen anpassas till det faktum att många barn växer upp med fler än två vuxna som tar gemensamt ansvar för barnets vård och uppfostran. Vi menar att barn exempelvis ska kunna ha fler än två juridiska vårdnadshavare. Likaså ska barns rätt till umgänge med sina sociala föräldrar skyddas, alltså umgänge med de vuxna som i nuläget inte kan bli vårdnadshavare på grund av lagstiftningens begränsningar.
Thomas Finnborg (m)
Barn i dag kan leva ensamma med mamma eller pappa, tillsammans med två föräldrar av samma kön eller under mer traditionella förhållanden med en biologisk förälder av vartdera könet. Föräldrarna kan vara gifta eller sambor eller omgifta med någon annan.

I en föränderlig tid måste även lagstiftningen hänga med när livsvillkoren förändras och sätten att bilda familj, med eller utan barn, blir allt fler. Samtidigt gäller det att lagstiftningen inte blir godtycklig utan klarar av att svara mot de krav på rättsäkerhet som måste kunna ställas.
Jan Ertstborn (fp)
Vi ser fram emot att få en reglering också beträffande fastställande av föräldraskap vid assisterad befruktning. Jag har full förståelse för att man vill ha en likabehandling av homosexuella par som får barn när vi nu har infört en könsneutral äktenskapslagstiftning, och jag hoppas verkligen att vi kan få det ganska så fort. Men då tänker jag på de barn som har tillkommit genom assisterad befruktning enligt den svenska lagstiftningen. För barn som har tillkommit under andra förhållanden måste vi mycket noggrant gå igenom detta och tänka oss för när det gäller hur man ska fastställa faderskapet.
Vad Jan Ertsborn menar det skulle vara för eventuella problem när det gäller likställandet av presumtionsreglerna för barn som "tillkommit under andra förhållanden" förtydligade han inte.

I sak är sex riksdagspartier, s, m, mp, fp, c och v, för att likställa reglerna för lesbiska och olikkönade par när det gäller föräldraskapspresumtion i samband med inseminationer. Kd är emot och sd tvekar.

Representanten för Sverigedemokraterna framförde inte i riksdagsdebatten något om HBT-familjer, varken positivt eller negativt. Inte heller ledamoten från Centerpartiet.

6 kommentarer:

  1. Hej Bengt!

    Jag tycker det är mycket tveksamt med att ändra lagstiftningen, men vi får se när ev förslag kommer hur det är utformat och vad argumenten blir.

    Jag har några frågor som jag skulle vilja ställa och som jag hoppas du kan förklara:

    En "kvinnlig" lesbisk kvinna har en relation med en "manlig" kvinna. Den senare är så manlig
    att denne "är" en man. Vad är då meningen för den "kvinnliga" kvinnan att inte vara med en man?

    Varför använder en del lesbiska par "strap-on"
    om man inte vill vara med en fysisk man?

    RFSL har 5000 (?) medlemmar. Tycker du att de för ofta pratar för hela HBT-samhället och själva ger sig den rätten?

    Om du fick basa över RFSL, vad skulle du vilja ändra på i deras inriktning/politik?

    Tycker du man kan se slidsex och analsex
    som lika "normalt"? (Detta är ju en generell
    sexuell fråga och inte endast HBT).

    Ser du det stora antalet muslimer i Malmö som ett hot mot HBT personers rättigheter och säkerhet?

    Vad har bisexuella för status inom HBT-gruppen?

    Tack!/Inez

    SvaraRadera
  2. Hej Inez!

    Det var många frågor och det blir många svar. Men först vill jag förtydliga för dig att jag inte representerar hela HBT-rörelsen, för det gör ingen. Av samma orsak som ingen representerar hela invandrarrörelsen. Vi är alla individer med olika perspektiv.

    "Jag tycker det är mycket tveksamt med att ändra lagstiftningen, men vi får se när ev förslag kommer hur det är utformat och vad argumenten blir."

    Menar du att ge möjlighet för barn att få fler än två vårdnadshavare? Jag är principiellt positiv till reformen. Det betyder dock inte att jag vill införa den direkt. För det är problematiska sidor. Redan idag är det problem vid vårdnadstvister när två är inblandade, det kan bli än värre med fler. Måste alla vårdnadshavare vara ense för att ett beslut ska gälla för barnet eller räcker det med "majoritetsbeslut" (hur gör man om det blir 2-2?).

    Men med de reservationerna tycker jag att Miljöpartiet och Vänsterpartiet har en poäng, dagens familjelagar är ännu till viss del heteronormativa. Det är välkänt inom HBT-rörelsen att vissa bögpar och lesbiska par som skaffat barn tillsammans önskar få möjlighet att bli fler än två vårdnadshavare för ett barn. Lås oss då utreda det här, väga för- och nackdelar. Och viktigt också att konstatera att även om vi inför reformen betyder inte någon automatisk rätt för människor att sinsemellan komma överens om att ett barn ska få fyra vårdnadshavare. Eller tio. För det blir en domstol som avgör sådant här och det enda kriteriet då är vad som är till barnets bästa.

    Sedan till dina övriga frågor varav några är udda, men jag gissar att du framför dem ärligt. Och min teori är att man bekämpar fördomar bäst genom att framföra fakta, inte att bara hävda att någon är idiot som frågar vissa saker.

    "En "kvinnlig" lesbisk kvinna har en relation med en "manlig" kvinna. Den senare är så manlig
    att denne "är" en man. Vad är då meningen för den "kvinnliga" kvinnan att inte vara med en man?!

    Den här frågan är berättigad. Och givetvis kan man också fråga sig varför vissa "manliga" bögar vill ha en "relation" med en "kvinnlig" man.

    Mitt svar är (och återigen vill jag förtydliga att jag talar för mig och ingen annan) är att människor själv måste få definiera sig. En del är transpersoner och känner sig verkligen som det "motsatta" könet i relation till deras kropp. Men sexuell läggning är inte detsamma som könsidentitet. De flesta transpersoner är för övrigt heterosexuella.

    Den lesbiska kvinna som är typiskt manlig kan alltså känna sig som en kvinna. Den bög som är typiskt kvinnlig kan alltså känna sig som en man. Och båda i relationen kan betrakta sig som homosexuella. Men din kommentar är trots det intressant eftersom vi då börjar närma oss hur vi definierar kön och sexuell läggning. Är det kroppen som avgör någon kön eller är det socialt beteende, könsroller? Eller både-och. Det finns inget facit men det är en intressant debatt.

    Och det här berör även heterosexuella. Fler och fler heterosar lämnar traditionella könsroller. Är en kvinna som är ihop med Thomas di Leva heterosexuell kan man ju då fråga sig för att använda ditt resonemang.

    Bengt

    SvaraRadera
  3. Fortsättning från förra kommentaren.

    "Varför använder en del lesbiska par "strap-on"
    om man inte vill vara med en fysisk man?"

    De får väl snacka för sig själva. Men att man använder "strap-on" betyder oftast inte att en kvinna egentligen vill ha en man. Då hade hon väl sökt sig till en man eftersom det ofta är lättare att hitta än någon lesbisk kvi8nna. Det är för övrigt även en del heterosexuella killar som gillar att bli påsatta av en tjej som har "strap-on". Då skulle man med din logik fråga sig om de egentligen vill bli påsatta av män. Men sexualtekniker och sexuell läggning är två olika saker.

    "RFSL har 5000 (?) medlemmar. Tycker du att de för ofta pratar för hela HBT-samhället och själva ger sig den rätten?"

    Det är nog något färre än 5000 idag. Men det kvittar egentligen. Jag tycker inte RFSL brukar hävda att de talar för alla HBT-personer. Men risken är givetvis att andra tolkar deras budskap som att de gör det. Jag är inte ense med RFSL om allt. Det är precis som med politiska partier, du måste inte hålla med om allt för att vara för partiets arbete generellt.

    "Om du fick basa över RFSL, vad skulle du vilja ändra på i deras inriktning/politik?"

    Mitt ego gillar verkligen den här typen av frågor. :-)

    Om jag ska svara spontant vill jag framföra följande.

    Jag tycker RFSL gör mycket bra arbete. Några delar jag vill förändra.

    1. RFSL bör lämna sin policy att vara för att tvinga religiösa samfund att viga samkönade par för att få behålla den juridiska vigselrätten. Vigslar är för samfund något som avgörs av dess teologi. Vi kan tycka deras teologi är odemokratisk, diskriminerande och inte rationell. Men religiösa samfund måste inte vara rationella och logiska. Det är bl.a. därför de är religiösa samfund. Även om jag givetvis förbehåller mig rätten att skarpt kritisera homofientliga samfund. Accepterar man inte att vissa samfund vägra viga homopar, svarta par, rödhåriga par etc får man jobba för att ta bort deras juridiska vigselrätt helt.

    2. RFSL bör tydligare än hittills problematisera det mångkulturella samhället och erkänna att det är en målkonflikt mellan mångkultur å ena sidan (att vissa ska bli respekterade för patriarkala attityder eftersom det är vanligt i det gamla hemlandet), lika rättigheter å andra sidan. RFSL bör tydliggöra för sina lokalavdelningar att det inte är islamofobt att berätta att alla muslimska samfund är homofientliga, det är fakta.

    3. RFSL bör problematisera lagen om hets mot folkgrupp. Särskilt tidigare har föreningen ofta haft som policy att det är bra om folk som framför absurda homofoba saker blir dömda enligt lagen. Men yttrandefriheten är central i ett samhälle. Och har varit extra viktig för HBT-rörelsen. Att vi lyckats vända opinionen i många länder är p.g.a yttrandefriheten. Även när RFSL och dess budskap på 1950- och 1960-talet ansågs "perverst" av etablissemanget hade föreningen laglig rätt att framföra sina argument.

    Bengt

    SvaraRadera
  4. Fortsättning från förra kommentaren.

    "Tycker du man kan se slidsex och analsex
    som lika "normalt"? (Detta är ju en generell
    sexuell fråga och inte endast HBT)."

    Jag undviker att använda ord som onormal om någon typ av sex om det handlar om frivillig sex mellan vuxna. Vad som är normalt är faktiskt individuellt. För en bög eller lesbisk är det normalt att ha sex med någon av samma kön. För en heterosexuell att ha sex med någon av motsatt kön. Vaginalsex, analsex och oralsex, petting etc är lika normalt eller "onormalt" med den policy jag har.

    Jag förstår inte varför det skulle vara mer normalt om ett heteropar har vaginalsex och använder preventivmedel jämfört om de har analsex. Det kvittar ju vilket, barn får de nog inte, om inte annat är det inte syftet med att de har sex.

    "Ser du det stora antalet muslimer i Malmö som ett hot mot HBT personers rättigheter och säkerhet?"

    Det är en fråga som det inte är möjligt att svara ja eller nej på. Jag menar att det är hot mot HBT-personer i förorter som Rosengård i Malmö att alla muslimska samfund är homofientliga. Och om inte många tydligt argumenterar emot dem, kan det bli ett hot även mot övriga människor. Men jag konstaterar också att en del muslimska individer är homovänliga precis som en del kristna och judar. Problemet är inte islam i sig jämfört med kristendomen. Problemet är att muslimska samfund generellt inte blivit reformerade i samma utsträckning som kristna.

    "Vad har bisexuella för status inom HBT-gruppen?"

    Bisexuella har tidigare ibland blivit dåligt behandlade av en del inom HBT-rörelsen men det har blivit bättre. Idag tror jag homosexuella och bisexuella har samma "status" inom gruppen generellt. Däremot är kunskapen om transpersoner ännu begränsad även bland många som är homosexuella och bisexuella. Även om det blir bättre även när det gäller det.

    Har du fler frågor får du återkomma.

    Och ni andra bloggbesökare kan givetvis också besvara Inez frågor.

    Bengt

    SvaraRadera
  5. Tack för svaren.

    Uppskattar det mycket.
    Det är såna frågor som jag har svårt
    att hitta nån som kan svara på men så
    var det en som sa att du fanns och det
    gjorde du. Personligen hoppas jag att
    fler är så klarsynta som du och kan ta
    varje fråga för sig och trots att du är
    en HBT-aktivist ändå kan se att man får
    tycka personligt och ej kollektivt.

    Hälsar/Inez

    Ps. Jag får en tår i ögat av att det finns
    folk som tar sig tid att svara. Ds.

    SvaraRadera
  6. Det låter så självklart med tre, fyra, fem eller sex vårdnadshavare. Så självklart att den som ex levt med ett barns vårnadshavare under ett par år borde ha rätt till ett barn som kanske kallat en person för mamma eller pappa. Men det är ju bara oproblematiskt så länge alla är glada och nöjda. Vad händer när de vuxna går skilda vägar? Ska då barnet bollas mellan fyra vuxna med umgängesrätt, för att vi har avskaffat betydelsen av biologiska band och de ansvar som detta tradionellt lagt på föräldern? Mångas ansvar har ju också en tendens att bli ingens ansvar...

    SvaraRadera